måste bara få skriva detta.. hoppas det är ok…

Den 5 april blir en dag jag ALDRIG kommer att glömma..
Veterinären ringer och väcker mig.. Kajsa som legat på Ultuna i då 5 dygn blev bara sämre och sämre… vi båda var överens… hon skulle absolut inte få lida.. Vilket hon nu gjorde.. hon var så förstörd i sin mun att hon inte kunde äta.. hon mådde såå illa pga njurarna ..
hon var sååå fruktansvärt mager..

Kajsa avled med diagnosen (efter obduktionen var utförd)..
Kronisk varig njurinflammation, fettlever och urinblåseinflammation…

Det smärtar mig såååå sjukt mycket… hon har varit vid min sida sedan 3 år tillbaka.. och nu finns hon inte längre..
Hur kan man gå vidare? Jag går runt som i en vakuumbubbla…
Jättetrött hela tiden, vresig, tung på något vis.. ja ni vet.. SORG..
Men jag har inte styrkan att bearbeta den ordentligt.. har ingen ork att gråta.. nu ikväll grät jag för första gången sen dagen hon avled..

Det är alltså 3v sedan!!!

Kajsa var alltid en sådan glad katt, gillade när man blåste på henne, masserade sidorna på henne medans hon stod o trampade nöjt på ens mage.. hon älskade att få färskt vatten, då kvittrade hon förnöjt sen la hon sig med skålen mellan tassarna och drack lääänge och väl.. hon älskade det.. :)

Jag kommer alltid minnas det goda med henne, alla våra fina stunder..  Hon var så vacker, kanske bland de finaste..  i alla fall för mig…. (såklart).. :)

Kajsa blev exakt 3 år och 1mån gammal..

Jag minns det som det var igår när jag föll för henne..
Jag var på en utställning i Uppsala i juni 2004..

Jag skulle gå från min bur där min älskade Kiss var, och gick förbi en bur.. där det satt någon och tittade på mig.. Gick förbi.. tvärstannade och backade.. Där satt hon!!! Kajsa!!.. Jag stod länge och väl och bara stirrade på henne.. Jag riktigt såg framför mig hur enastående hon skulle bli som vuxen och vad rätt jag fick..

Efter mycket kämpande med min dåvarande sambo så fick jag "lov" att köpa henne..

Hennes uppf Katta&Bosse kom med henne 2 v senare efter utställningen..

Det tog Kajsa ca 1 mån och en helgs frånvaro från mig så älskade hon mig.. Hon riktigt kuttrade och var jätteivrig när jag kom hem..
Sen dess har det varit vi två tjejer mot världen liksom…

Hon fattas mig såååå extremt mycket…
Hon och Kiss fick en underbar kull ihop..
Jag är jättestolt över denna kull, de är som sina föräldrar, Enastående!!! :)

Vet inte riktigt vad jag vill med mitt inlägg… skriva av mig lite kanske…

Hoppas ni alla får en fin helg..

Kraamar,
Malin utan sin Kajsa..