Jag har läst Ditt inlägg om "de två" principerna för avel och om samarbete. Viktigt att ha någon/ra att verkligen samarbeta med.
Jag använder mig av "de två principerna" ibland samtidigt på samma katt - det är ungefär som att spalta upp negativa och positiva aspekter - det sker ju även för oss människor (fast inte vid avel ;) utan snarare vid sökande av jobb etc.

Hej!

Jag har nog utövat bägge principerna fast oftast gör jag en kombination av båda..  Personligen tror jag på att sprida generna också, så jag försöker att inte upprepa parningskombinationer eller använda mig av samma linjer hela tiden, likaså försöker jag att hitta kombinationer som jag dels tror på stamtavlemässigt men även utseendemässigt.. Ibland får man kompromissa, eller rättare sagt ganska ofta.. En sak som jag numera aldrig kompromissar med är dock temperamentet. Har inte hanen ett temperament som jag gillar så är jag inte intresserad hur vacker han än må vara.. Sedan har jag vissa andra krav också som jag helst vill att hanen jag använder ska uppfylla, men de skiljer sig lite åt beroende vilken hona jag ska använda honom till.

För mig handlar det mest om stamtavlan, samt sjukdomar o oönskade anlag som kanske ligger bakom. Allt är ju lyckligtvis inte genetiskt… Eftersom jag med mina 4 år (snart 5 år) med skogkatt och avelstänkande fortfarande tycker att jag hör till nybörjarnas skara så har jag förmånen att få samarbeta med andra uppfödare, både andra nya och mer erfarna. Av mina nybörjarkollegor lär jag mig nästan lika mycket som av mina mentorer, främst eftersom de flesta nya uppfödare är så oerhört sugna på att läsa o lära mera. Mina mentorer ger mig mer information om "gamla katter i stamtavlorna" som jag kanske inte känner till eller kan läsa mig till om på nätet. Bägge lägren finns alltid som bollplank och stöd o hjälp vid behov. Så utan samarbete med den lilla krets jag har valt att samarbeta med så skulle jag stå mig rätt slätt…  

Mina honor är inte de mest moderna i typen, men jag försöker att ta förbättringar stegvis, generation för generation och förhoppningsvis blir varje generation något bättre än mina honor, åtminstone är det målet. Lyckligtvis har mina önskningar hittills gått i uppfyllelse.. Jag har inte sålt många avkommor till avel, men självklart ser jag framåt o följer deras avkommor med intresse. Ingen av oss uppfödare sitter med något facit på hand utan jag tror de flesta avlar utifrån sina mål och så finns det ju tyvärr en hel del som avlar lite för att de tycker kattungar är söta… Nåja, även deras avelsarbete är ju egentligen lika viktigt som mitt, för alla bidrar de ju till skogkattens avelsbas fast på olika sätt. Genom olikheterna i våra synsätt breddar vi ju basen och det är bra, tycker jag.

Jag tycker mig se en del trender i aveln och just nu känns det som örontofshysterin har nått sin kulmen och säkerligen kommer det snart något annat som ersätter den.. Så jag försöker att ta det lugnt med alla trender och fortsätta på "min bana" med de mål som jag har satt upp.

mvh Malin

Jag svarar som de föregående, jag använder bägge metoderna, jag har också glädjen att ha en mycket bra mentor som har ett jäkla öga för det här med snygga katter  och det känns bra!!!

Nu har jag dock valt att gå utanför mina egna ramar när det gäller hona, jag har inte gått på att jag älskar looken när det gäller min fransyska, utan gener, mina kattungar tenderar att bli lååånga i kroppen vilket ju inte är fel men med Bea vill jag se om man kan få in den storlek som hon har anlag för, Bea är själv en kompakt hona med tyngd och en fin tjock päls.

Hon är ingen utställningskatt men däremot ett bra avelsämne hoppas jag då hennes pappa är DK* Oba Sultan, en stor maffig hane med en kanon look (enligt min smak). Lägger med en bild på honom.

Så nu är det bara att vänta på att hon blir redo så får vi se vad resulatat blir sedan, än så länge är hon bebis och det skall hon få vara ett tag till.

Jag föredrar att förstärka något redan positivt. sen finns den perfekta katten inte så där är ju alltid något som man kanske skulle önska mer av…. Men långsiktig avel är bra.

#2 Mulan har uttryckt mycket av det jag tänker, fast med vissa avvikelser; ta inte illa upp Mulan men jag tänker tvärtom, allt är genetiskt.
Kanske tänker du på mutationer och recessiva anlag, sånt vi inte kan se? 
Jag föredrar att tänka mer på förstärkningar än kompensation i mitt avelsarbete. De som lyckas bra med kompensationsavel är de gamla erfarna uppfödarna, jag upplever att de skaffar sej en speciell fingertoppskänsla för att lyckas med kompensationsavel och det utan att linjeavla. Jag har inte tidigare tänkt att det är en god idé att blanda kompensation och förstärkning, utan tror att det är bättre att bestämma sej för antingen eller. Det kanske jag får lov att omvärdera och i detta sammanhang vore det mycket värdefullt att få ta del av de äldre uppfödarnas erfarenheter.
- Vad är en äldre uppfödare då?
För mej, är det en uppfödare som har mer och längre erfarenhet än vad jag har, d v s längre än fem år och fler än fem kullar. // Maja

#5 Nej då, jag tar inte ett dugg illa upp! Tvärtom!  Jag gillar diskussioner!

Vad jag menar med att allt inte är genetiskt så menar jag att precis som i allt annat i livet så handlar det inte bara om arv utan även miljö enligt mitt synsätt. Med det menar jag att olika förutsättningar kan göra att katten utvecklar sjukdomar o olika problem, och jag köper inte tanken om att allt är genetiskt..  Men det är min åsikt.. Vad beträffar hankatter och kattuppfödare (och detta är ABSOLUT inte riktat till dig, Maja!) så tycker jag mig ofta höra att alla defekter härrör från hanen (om den lånas in)  och att många kattuppfödare är snara med att skylla defekter, sjukdomar och problem på andras katter… Sånt gillar inte jag, det hjälper ju knappast att skylla ifrån sig, då är det ju bättre att ta tag i problemet!  Faktum är att miljöpåverkan har stor del i människors sjukdomsbild, så varför inte hos katter? Det fanns för ett par år sedan diskussioner om långsiktig skadeverkan av vacciner, ppiller osv.. Det var det jag menade när jag skrev att allt inte är genetiskt…  Jag kanske skrev lite luddigt… fniss.. Jag menar också att sjukdomar och dödsfall kan ske pga vanvård, felaktig utfodring, stress mm mm mm..

mvh Malin

Hei!

Så gøy at det kom noen meninger og tanker og respons på innlegget mitt.

Ja som dere ser av det jeg har skrevet tenker jeg hovedsakelig forsterkning, men jeg prøver å dempe et par svakheter hos min hunnkatt. Mitt mål med avlen er å skape gode avlsdyr som genetisk er sterkere enn sine foreldre, får jeg en showkatt i ny og ne så er det bare en bonus for meg. Jeg syns min gutt Lynx er et strålende eksempel på dette. Hans største gode egenskaper er ører, trekant, hake, pels og kraftighet. Og han gir det også til sine avkom. Alle hans brødre hadde de samme gode egenskapene og det ligger også i hans linjer bak ham. Jeg tror det er derfor at uansett hva han parres med så blir barna hans kraftige med fine trekanter og flotte ører. Min jente trollet er lang henglsete og for tynn i bena med små ører og INGEN av hennes avkom med Lynx ble som henne. Det tror jeg ble slik fordi i Lynx ligger disse egenskapene som hun trengte så sterkt.

Lynx sitt kull er et godt eksempel på et resultat av forsterkende avl og dermed fikk jeg som var så heldig å få kjøpe ham nyte godt av det avlsarbeidet.Men hva vil trollet og Lynx sine avkom gi videre? Hva vil slå igjennom? Hans kraftighet eller hennes lengder eller hva? Alle ble kraftige, men ikke så kraftige som sin pappa. Alle fikk fine lengder fra sin mor og bedre hode fra sin far. Alle fikke bedre ører enn sin mor, men ingen riktig så flotte som sin far. Dette var en kompenserende avl mellom Lynx og Trollet. Det ble faktisk,ren flaks, en fin mellomting og jevne gode kattunger med fine kvaliteter. Jeg vil tro at om du kombinerer disse avkommene med jevne og gode katter med det lille ekstra kan de igjen få utrolig flotte kull, men kombinerer du de med hannkatter eller hunnkatter som har visse mangler som for eksempel kraftighet er det ikke sikkert at den egenskapen som kommer fra Lynx ligger der sterkt nok til å kunne slå igjennom slik det har gjort for Lynx. Skjønner dere hva jeg mener?

Julie

#7; jo, jag förstår hur du menar, du är inne på variabler och expressivitet, inte sant?

Det finns även lite olika sätt att se och utvärdera avkomman, det ena är att man är nöjd med att ha fått en jämn kull, alla har ungefär samma svagheter och styrkor i sina egenskaper. Det andra, är att man i en statistisk kull om fyra ungar, har två som är ok till sällskap men inte mer, en som är lite mittemellan och så en med klara och övervägande många styrkor, och den väljer man ut att fortsätta sitt avelsarbete med.

Vilket är att föredra och kan sättet att se på detta variera mellan olika parningar man valt att göra?

#6; Japp, då förstår jag bättre och jag håller dessutom med dej! Vart tog diskussionen om miljöpåverkan vägen? Det finns ju en hel del att diskutera vidare om.

// Maja

skaujentas, hoppas du unnskylde mej, jag ser nu att jag inte läst ditt inititativ till tråden till 100%, därav en del upprepningar här ovanför. Så kan det bli när man blir ivrig…  // Maja

Hei#9

Så kult at du skjønte hva jeg mente. jeg har vel desverre en stygg tendens til å skrive litt vel mye…..

Ja min drøm er å skape et par jenter som jeg har skapt selv og som nesten ikke har noen feil og svært sterke genetisk. For deretter å kombinere de igjen med flotte hannkatter. Når jeg nå kombinerte Lynx og Breeze som begge er kraftige, lange kropper og ben, fine hoder, nydelige utrykk, flotte ører og plassering. gode pelser, sunne og friske, supert gemytt så fikk jeg jo et kull på 4 som ALLE har disse kavlitetene. Alle tegner til å bli minst like fine som foreldrene og større og det syns jeg er spennende! Alle er enda kraftigere enn sine foreldre ennå større på samme alder alle har vakre ører, pelskvalitet lange haler osv. Foreløpig er det nesten ikke noe å negativt å finne på noen av dem.

Men det er jo ikke altid slik at om en kombinerer 2 toppkatter så blir det topp avkom. Jeg tror at dersom man kombinerer typelike katter kan man få utrolig flotte katter, men dersom man tar 2 vidt forskjellige typer toppkatter feks en hannkatt som er massiv kraftig og imponernde og veldig korrekt sammen med en jente som er ekstrem med lengder og langt hode så kan dette bli fullstendig kræsj selv om kanskje de hver for seg er topp utstillingskatter. Har man flaks blir det en mellomting, men kanskje det jevner ut akkurat de trekkene som gjør hver av foreldrene til toppkatter….

Ja det er mye å tenke på når en skal avle og en ting som jeg tenker mye på når jeg bestemmer meg for en kombinasjon er hva er det jeg ønsker i neste generasjon? Hva er målet mitt?

Julie

#3 Mmmm…vilken look han har, Sultan!

Ja, han är mumsig tycker jag  Tyvärr finns han inte längre, Bea blev hans sista unge.

Intressant inlägg.Här är en som suger åt sig allt hon läser/Mvh Susann

# 9 och # 10

Apropå vilka egenskaper som slår igenom…

I en av mina få kullar så har de goda egenskaperna från pappa slagit igenom totalt. Då är det en tidigare uppfödares GODA Avelsarbete jag fått hjälp av. De egenskaperna har blivit dominanta genom åratal av avelsarbete.  Detta är ju jag tacksam för! Så det lönar sig att tänka långsiktigt.

#14 Ja akkurat!!! Det er det som er noe av poenget mitt. Jeg nyter jo godt av Ulrica sitt avlsarbeid som resulterte i Lynx sitt kull og derfor gir han så flotte og rasetypiske avkom. Han har blitt parret med 4 vidt forskjellige hunnkatter og alle kattungene i de forskjelige kullene har mange av de sammme gode egenskapene og er blitt bedre enn sine mødre. Derfro er det så viktig at vi som oppdrettere er gjennomtenkte i vårt avlsarbeid og ikke bare tare den "første og beste hannkatten i narheten"

og ikke bare tare den "første og beste hannkatten i narheten"

Så sant som det är sagt/Susann

Jag vet inte men jag tycker det är ganska mycket rysk roulette , tur och jag får bita mig i läppen för att tro att det är jag som är orsaken att det ibland blir riktigt bra*skratt*

Det jag tycker mig kunna se är att man efter ett tag definitivt kan se vem katterna kommer ifrån och har jag lyckats med det så är jag ganska nöjd;)

#15 Tusen tack for snälla ord Julie. *röd om kinderna*

I varje katts stamtavla handlar det om många uppfödares långsiktiga arbete och om tänker lika så kan man verkligen dra fördel av varandra!

Mitt i all analys av kvaliteter, stamtavlor, katternas föräldrar och ens avelsmål tycker jag också att man får gå på lite intuition ;)

Brukar skoja med "min" uppfödare och säga.

När får jag kalla det mina linjer?

Mycket bra inlägg , Detta är bra för rasen att vi delar med oss utav våra erfarenheter, och att vilja  lära ut det också. Jag läser och lär  Tack!

Ja det er visst lenge siden jeg svarte folk her. Huff… #19 jo jeg er enig at det kan være vanskelig å sette sammen kombinasjoner og av og til sitter man og tenker hvor i all verden kom dette ifra????? Og kattungene ble ikke slik vi trodde, men i de aller fleste kull ser jeg hva som kommer fra hvilke foreldre og skjønner da hvorfor de ble som de ble. Faktisk er det nesten ingenting som har kommet som en overraskelse i noen av mine egne kull. De har blitt slik jeg forventet.

Jeg har svært tro på det med intuasjon eller "magefølelse" som Ulrica#19 skriver om. det må jo være en grunn til at noen lykkes gang på gang med sine kombinasjoner og andre aldri. Så mye flaks kan en ikke ha eller uflaks. Så noe tenker den ene riktig/ser og den andre feil/ikke ser.

Jag håller på att se mig om efter en hane (utan vitt) till min ena hona som jag planerar att para i sommar. I mitt letande försöker jag använda mig av båda principerna. Det jag vill ha in (kompensera) är i första hand öron och storlek. Min hona skulle kunna ha något större öron och hon väger i dag, snart 16 månader gammal, 3,7 kg, Det jag främst vill förstärka är hennes grymma look. Givetvis måste den hane jag slutligen väljer även ha ett tilltalande temperament. Suck! Det här är inte lätt…

Puttar upp denna till Anneli_G