även min hane som är silver har rufism..

jag tycker dock att det är snyggast med en riktigt klar "kall" silver utan rufism  men man kan inte få allt här i världen hehe

en till som oxå visar rufismen!

och som jag förstått träder rusfismen bara fram på silverkatter..

nja.. det beror väl på..

finns även rufism på bruntabby och blåmönstrade katter med… ;)
även helsvarta och svart-vita.. :)))

Min hona har nog ganska mycket rufism och jag håller med om att en klar och kall silver är mycket snyggare. Hennes kvalitéer och hennes fantastiska temperament gör att jag inte bryr mej om att hon har rufism i sin färg, det tycker jag inte är det som ska styra. Hon en väldigt lugn och sällskaplig dam, visar aldrig humör och vill bara kela i knäet hela dagarna. Har aldrig haft en mer stillsam och lugn kattunge än henne som liten och det är hon fortfarande. Hennes kull var oxå den mest harmoniska kull vi haft med tanke på temperamentet, helt underbara. Det blev bl.a tre silverkatter och de har oxå rufism i sitt silver men inte på långa vägar så mycket som hon. //Kaisa

#3 aha, då lärde jag mig något nytt

På bruntabby är rufism tvärtom något önskvärt :)

Jag har inte hört talas om rufism (mina kunskaper på färger och mönster är inte speciellt bra..) så kan någon förklara lite mer ingående vad det egentligen är?

Måste iväg, men titta på min bruntabby Tiffany. Hon har mkt. rufism, väldigt varm o rödaktig i färgtonen, jfrt med en vanlig bruntabby som e mkt. mörkare o kallare i tonen. Ngn. annan kan säkert fördjupa om detta.

8#

Är det inte Golden tabby den färgen kallas för.
En intressant länk att läsa om om just bruntabby vs. goldentabby.

http://www.skovkat.dk/jetteweb/golden.htm

#7 Detta hittade jag som förklaring om vad rufism är, citerat från Pawpeds:

Rufism är en term som representerar den relativt stora variationen i brun pigmentering som kan ses på katt. Graden av rufism avgör om en bruntabby katt ska vara varmt rödbrun eller mera gråaktig i färgen. Den bestämmer också om en röd katt ska vara varmt mörkröd eller blekt orange. Variationen mellan dessa ändlägen är kontinuerlig. Därför anses denna egenskap nedärvas polygent, det vill säga med flera genpar med plus- och minuseffekt.

Men min undran är då varför det anses som ett "fel" på silverkatter? //Kaisa

#11 För att man vill att silverfärgen ska vara så grå och kall som möjligt.

Silver för mig är en kall färg, på en silver/smokekatt gärna så kall som möjligt. Rufismer ger ju som bekant en varmare ton i pälsen. För mig är det inget att "eftersträva".

Ok, tack allihopa, då förstår jag lite bättre vad det är.

Bara en liten undran, jag har fått lära mig att den varmt bruna färgen hos en bruntabby beror på mahognygenen som inte har med rufism att göra..?

mvh Malin

Jag tog mig friheten att lägga in en länk här som Restless la in på ns11 tråden. Här står också en del om just bruntabby/golden

http://www.messybeast.com/chinchillas.htm

Tack för era svar! Har själv suttit och letat lite och förstår bättre nu. Jag kan alltså ändå avla på min hona med rufism i sitt silver men ska försöka hålla mej till hanar som är kalla i färgen, oavsett om dom är silver eller inte. //Kaisa

#17 Precis :)

#17 Om du önskar att avkommorna ska få ett bättre silver, o man vill ju att varje generation ska bli bättre ;) så är det en bra tanke! :)

Jag kanske framstår som lite "dum" i sånt som kan verkar självklart. Jag tycker oxå helt klart att en riktigt kall och klar silver är det som är snyggast. Men ibland är det svårt att formulera sej så här i skrift på ett forum. Men det jag menar oxå är att min hona som i övrigt har väldigt fina kvalitéer enligt rasstandarden och ett underbart temperament, klassas som något mindre bra pga sin färg. Men då vi inte får poäng på färgen på våra skogisar på utställningarna så hindrar det inte henne att prestera bra. För mej är ändå de sakerna viktigare i mitt avelsarbetet än färgen. Men eftersom jag har möjligheter att påverka resultatet så kommer jag så klart att sträva efter att få så kalla silver som möjligt.

(Nu menar jag med andra kvalitéer att hon under sitt andra halvår ställdes ut sammanlagt 6 ggr och fick då 2 NOM, 1 BIV och 2 CAC. Sen blev hon parad och fick kull så hon är inte ställd sen hon var ca 1 år) //Kaisa

#20 Jag förstod precis. Och speciellt som vi just nu inte har poäng alls på färg så vore det lite konstigt att utesluta en katt ur avel pga färgen.

Din katt är inte sämre för att hon har rufism men alla har saker dom drömmer om och en sån sak för mig är en perfekt silver vilket jag hoppas att en dag då ha.

Jag förstår hur du menar Kajsa, silver är inte allt ;) Även om det är vackert! Kattens kvalitéer i övrigt går före! :)
//Malin

#21 Håller med dej fullständigt !

Jag måste tillägga att det är jag själv som har fött upp denna tjej med rufism om någon undrar. Problemet här var att mamman till henne är en helvit skogis och det var hennes första kull. Vi visste inte att mamman var silver förrän kullen var född, hanen var nämligen en n 22, just en varmtabby-kille. Så nu måste vi även tänka på vilken hane vi väljer till den vita honan så hennes avkommor blir med så lite rufism som möjligt.

Men det roliga med uppfödning är att man lär sej hela tiden!  //Kaisa

Angående rufism och eventuella färgpoäng i framtiden: Vad skulle vara mest åtråvärt för en bruntabby? En varm brun färg eller en mer kall?

                                              /Monica

#24 som jag förstår det vill man att en bruntabby ska vara varm

Här kommer en bild på min lilla "rufisma", hon brukar vara VÄLDIGT aprikos i sitt ljusa silver periodvis under året, dock inte hela året.. Inuti hennes öron är hon dock alltid nästintill aprikos.

Å här kommer en bild på Brucen, som tidvis är väldigt rufistisk.. Han är blåspotted och bilden är från när han var 8 månader och som mest rufistisk.

Efter vad jag har hört från en del perseruppfödare (för några år sedan när jag frågade en massa om rufism..) så är kost o solsken två bidragande orsaker till rufism, men de genetiska anlagen måste ju såklart också finnas där.

Fortfarande ingen som vill utveckla mahognygenen kontra rufism?

hur verkar då detta i sköldpaddssammanhang? För jag antar att man då på en röd hanne vill ha en så djup och varm rödfärg som möjligt. Och parar man då med en silver så blir det rufism. Ska man då helt och hållet undvika parning som ger paddor? Samma sak måste ju till slut gälla silver kontra icke silverparningar. Att man håller rena "silverlinjer" alltså inte parar med brunt/rött.

Har hittat lite mer om foder o rufism..

"Ämnet heter Lutein och är ett karoten. Det finns bl a i tagetes, ringblomma och äggula. Det är ett färgämne som är gul-orange och heter E 161 b. Ska vara bra för imunförsvaret, men tyvärr verkar det missfärga våra silverkatter."

Lite som när vi käkar morötter o blir bruna m a o..

mvh Malin

Har ärligt talat aldrig hört talas om ngn mahognygen, så jag surfade runt lite och hittade mest länkar till mus-relaterad forskning ;)

På Wikipedia hittade jag detta:
Barrington Brown is a recessive browning gene that dilutes black to mahogany, brown to light brown and chocolate to pale coffee. It is different from the browning gene and has only been observed in laboratory cats.

samt detta (samma info som stod i länken jag gav tidigare idag):
A black modifier has also been hypothesized in shaded silver and chinchilla Persians whose fur turns pale golden in adulthood. A proposed mechanism is that this due to elongation of the pigment granules, although it has not been established if this pigmentation is phaeomelanin or eumelanin. These cats resemble shaded or tipped goldens, but are genetically shaded or tipped silvers with an additional modifier gene. This could be related to the phenomenon known as "tarnishing" in silvers.

Enligt egen erfarenhet påverkas silverkatter ofta i högre grad av solljuset. Min silvertabbytjej som hade rufism på rygg och i ansikte blev mkt kallare av att inte sitta ute i solen hela dagarna.

Visst är det snyggt med "rena" färger på skogisarna, men för gud skull, jag tror vi måste passa oss för att börja avla på färger, då är vi säkert illa ute med både pälsar storlekar o typ. Det fantastiska är ju att färgen inte spelar någon roll,bara vad jag tycker/Rosmarie

Hej igen!

Tack #30.

Jag kan bara återge vad jag en gång för flera år sedan fick lära mig ang. rufism kontra varm/kall bruntabby. Rufismen är kopplad till den svarta färgen dvs svart o blått och har ö h t inte med bruntabby att göra eftersom den är just brun. Den varma bruna färgen handlar om en sk mahognygen som gör att den brunmönstrade katten är varmare i tonen. Alltså torde mahognygenen/gener inte ha ngn som helst koppling till rufism hos silver o blått..

Vet inte om det stämmer, det var en utländsk uppfödare som hållit på med silverkatter i flera år som förklarade detta för mig.. Hon parade gärna en varm bruntabby likväl som en kall bruntabby med en bra silverkatt, för hon hade inte sett ngn som helst skillnad på rufism hos de silverkatter som blev..

Vet inte om jag uttrycker mig luddigt, jag är inte världens mästare på polygener..

mvh Malin

Allting verkar styras av polygener och det är inte lätt att förstå - speciellt som det finns många teorier… Men intressant är det!

Jag har alltför lite erfarenhet av silveravel för att påstå något, men jag testade en gång med en ok silver tillsammans med en varm brun och fick en silverkatt med mkt rufism. Vad som påverkade detta är ju omöjligt att reda ut. I ovanstående länkar nämns att formen på färgkornen kan påverka.

Hittade intressant sida med bilder på katthårstrån av olika färger i närbild:
http://cc.ysu.edu/~helorime/BasicCol.html

#31: Visst är det en del av charmen med skogisarna! Visst är det svårt att helt ignorera färgen ibland, men nog finns viktigare detaljer att jobba med.

9# Jag vet faktiskt inte. Om hennes färg har det sagts allt ifrån att hon är en bruntabby med mkt. rufism till att hon är en golden tabby eller en amber tabby eller att hon är något mitt emellan. Det har varit många olika bud om man säger så och det är inte lätt att veta vem som har rätt om henne.

 Jag och många andra tycker i alla fall att hennes färg är väldigt läcker & bland spekulanterna till denna kull var det definitivt Tiffys & hennes syster Tindras färg som föredrogs framför deras syskons färger (brunspotted, bruntigé & "vanlig" mörkare bruntabby). "Vanligt folk" som inte har tänkt ställa ut eller avla, kan ändå bry sig förvånansvärt mkt. om kattens färg. Vissa vill exempelvis tvunget ha en röd katt, andra en vit osv. och trots att färgen ju inte spelar ngn. roll så sett på skogisar, så föredrog spekulanterna defintivt Tiffys & Tindras färg oavsett hur mkt. man än förklarade att färgen var det minst viktiga på en skogis