Usch vad tråkigt för dig och missen. Nyligen fick jag ta bort en av mina skogisar pga cystor i njurarna. Jag har tänkt att prata med strömsholm om detta och om de vet om det bedrivs någon forskning om detta. Många testar för HCM men inte njurarna. Ett blodprov visar bara att njurarna mår bra just då, inte om de har cystor. Så nu kommer alla mina katter som skall gå i avel att testas även för detta.

#1

Beklager verkligen. Hur gammal var missen då och hur länge hade du vetat om att din Skogis hade cystor?

Jag frågade på Strömsholm om det här med cystor i njurarna var ärfligt och hon sa att de visste bara att det var så med Perserkatter.

Nu ska jag ärligt säga att jag var chockad och väldigt förvirrad och har missat en del information. Jag åkte nämnligen in akut för att grabben mitt hade kräkts upp en påsförslutare/plastgrejj med ståltråd i. När de röntgade honom upptäckte de att hans njurar och hjärta inte var ok. Han blev inlagd och de har gått igenom allt på honom.

Min kille är 6 år och jag inser ju mer och mer att jag har varit korkad.

Han har ju hostat men jag har trott att det har varit dags för avmaskning, eller att han har käkat gräs, eller att han har varit på väg att kräkas. Hårbollar, gräs… Han ligger i vattenskålen när han dricker och där kan han somna, sån har han alltid varit. Vilket vi har tyckt varit  hans grejj helt enkelt.

Han har gått ner i vikt nu när de har sommarlov och får vara ute och kuta. Vilket jag tyckte var helt normalt.

Men han hade gått ner 3 kilo, vilket jag tycker är mycket men han har haft jobbiga veckor. Inte vet jag heller hur länge han har haft tråden i magen, all plast var bortfrätt. Veterinären trodde att det kunde vara ca 3 veckor.

För två veckor sedan var vi in akut då med på Strömholm han hade blöivit biten av någon över svansroten. Fyra dränageslangar fick han då inoperarat. Då märkte de inget kontigt med hans hjärta trots att vi fick panik när han slutade andas när han fick lugnande medel…. Utan hon sa bara att än är det ingen fara när hon hade lyssnat på hjärtat.

Min grabb har verkligen haft jobbiga veckor, det har inte bara varit en sak om en säger. Jag är förtvivlad, han är mitt allt.

Han var ca 3år bara och jag visste inte om dem. Utan han blev dålig i magen och minskade något i vikt så han fick pencillin o blev bra i magen men fortsatte att minska i vikt samt bara ville ligga ovanpå elementet för att få extra värme. Jag kände även igenom honom och kände att något var förstorat i honom samt för hårt, då blev jag riktigt rädd och åkte in igen och de tog ett ultaljud som visade att njurarna var förstorade och fyllda med vätskefyllda cystor.

Om det är samma njursjukdomar som finns hos andra raser vet jag inte men veterinären som ULade honom sade att han nog haft dem sedan han föddes. Och om de var ärftliga eller inte kunde hon inte svara på. Därför skulle jag vilja att de och vi uppfödare börjar hålla ännu mer koll och ev ta fram ett DNA prov som då finns hos perser och några andra raser. Men för att få dem att göra detta vet jag inte riktigt hur jag skall göra.

Det låter som om din misse har ett riktigt otursliv och kanske skall hållas inne/kattgård. Men det kan ju vara svårt för en utekatt att vara inne, helst när det är fint väder. Jag hoppas att du får några år till med din kille men håll koll på vikten så han inte går ner mer. Kanske testa ett annat foder.

#3

Usch då tråkigt 3 år är ingen ålder på en katt.

Jag lovar dig han lever inget eller har ett otursliv. Mina grabbar får vara ute på vår gård under kontrollerade former.

Biten har han blivit av en av våra andra katter. Påsgrejjen åt han inne. HCM är vad jag förstår ärftligt, njurfelet har han haft väldigt länge enligt veterinären. Troligtvis medfött.

Inget av det här kan jag lastas för att jag låter dem vara ute under sommaren.

Han ska få leva sitt liv som han är van vid och få njuta så länge han kan.

När det gäller cystorna, tror man att det är PKD-cystor eller att det är någon annan typ av cystor på skogisar? Själv har jag njurscannat några britter eftersom det finns ärftlig PKD på dem. Frågan är om det är PKD man hittat på skogisarna också eller något annat?

#5

Jag är dessutom hörselskadad och veterinären pratade Norska så det gick ine så där jättebra. Nästa gång ska jag ha med mig en Tolk så att det funkar bättre. Men hon rabblade på och i mitten av det ordet så hörde jag cysta nånting.

På pappret jag fick med mig hem har de bara skrivit förändringar på njurarna.

Hon sa att han hade förkalkningar och något mera som jag inte hörde så det borde ju heta något.

Den veterinären jag hade visste inte exakt om det var PKD men det var medfött och de var vätskefyllda. Jag antar att jag hade behövt att skicka honom på obduction. Men då man såg vad felet var så att säga så gjorde jag inte detta. Men jag kommer scanna alla katter som kommer gå i avel hos mig för säkerhetsskull. Och hittar man något på dem så kommer vidare tester att tas för att utreda exakt vad för cystor det är.

Månkan: Jag menade att han hade otur att blivit biten och fått i sig plasten, inte att han har det dåligt hos dig =) Jag själv skulle inte våga släppa ut mina katter fritt men jag skulle gärna vilja på bo på landet o ha en stor kattgård som de kan gå ut o in från som de vill =)

#7

Oki jag är nog inte i form, det har varit lite för mycket.

Jag har hört att det ska gå att suga ur vätskefyllda cystor, stämmer det?

PKD-cystor är ju vätskefyllda, undrar om det kan vara det.

#7 Inte när de sitter i njurarna väl, det går nog inte.

Kanske om det är någon enstaka, men i min misse var det mååånga =( Och cystor kommer ju gärna tillbaka med. Blir kanske onödigt lidande för katten.

#9: Ja de e ju detta =(

Nu har värsta chocken lagt sig och jag har bestämt mig för att obducera Tassen när han väl har fått somnat in. Jag måste få reda på så mycket som möjligt om hans sjukdomar.

Jag har letat i Pawpeds och har hittat att det finns 8 katter med HCM  efter hans morfar, en del gränsfall har jag också hittat. Sen har jag Googlat och det var inte heller kul läsning.

Jag vet inte om det är mycket men jag vet att jag hade aldrig köpt Tassen om jag hade vetat om det.

Samtidigt så undrar jag hur många katter det finns med HCM för det är ju bara en bråkdel som är testade. Det måste var fler än min katt som har blivit drabbade?

Jag ska börja leta efter en ny Skogis, men den här gången vet jag vad jag ska titta efter och inte bara lita på att allt ok för att mor och fadern är testad. Jag ska kolla upp syskon, föräldrar samt deras syskon och mor och farföräldrar väldigt nog, kräva att få se papper på hälsotester.

Lite otroligt att man som enhelt vanlig kattungeköpare måste ha sån koll. Jag har gått på 3 nitar och jag tänker inte gå på en till.

Monika

Det är inte så enkelt då HCM kan visa sig när katten blivit äldre och avels perioden redan är förbi tyvärr. Tills det kommer ett DNA test som hos Maine Coon så kommer tyvärr HCM dyka upp ibland trots tester. Och många testar man inte alls om de inte skall gå i avel. Men man kan kolla upp det så gott det går såklart.

Jag hoppas att Tassen kommer få leva länge till men det är ju inte så prognosen är tyvärr. Lycka till med honom o framtida katter.

Om man tex har en kull o en blir sjuk i HCM kan man iaf köpa ett syskon el om tex mamman får det köper man en avkomma då?

Har sett att de används i avel i allafall nämligen . om det nu är så att de kan få det senare hur vågar man då chansa att detta syskonet är friskt liksom?

Nu pratar jag ej om skogkatter utan annan ras jag kollat på men kanske är lika med dem.

har också hört att vissa i kullen kan få genen o de andra inte.De räknas som helt friska o ej bärare då?

Jag själv skulle inte avla vidare på någon av föräldrarna eller syskonen. För säkerthets skull då. Och sedan skulle alla de aktuella katterna kollas upp. Då det inte går att kolla med DNA ännu så vet man ju inte om de bär på genen, de kan det men de behöver inte göra det. Så det är himla svårt att veta.

#14 spontant känner jag som dig.

Har svarat på denna tråd på annat ställe och tycker att de katter som finns i avel inte skall avlas på. Om det finns många fall av HCM så kan man med lilltån förstå att det finns ett samband.

#16 de katter som finns i avel ska inte avlas på?

Vart har du skrivit då?

Ja verkar ju självklart men  hörde något om det där att har man ej fått genen så har man inte. Typ att 50% av kullen får den el något sådant men känns ju inte som en merit att säga att brorsan  dött i HCM!

Borde det inte vara ett måste att testa sina avelsdjur för något sådant? Att Sverak bestämmer att för att vara med där så måste det testas? Kanske är svårt då det ej är riktigt klargjort hur det nedärvs el?

#17 Svenska katters forum.

Men om 8 stycken har drabbats och även barn till denna hane, så finns det ett samband och en ökad risk att någon annan som TS får en "tickande bomb"

#18 jag tycker ju också det måste vara så men i bland är det ju så att man inte får en viss gen. Värst är ju när det är recessivt då det kan gå fler generationer innan man träffar på en likadan partner o då uppkommer en synlig sjukdom.

I alla avel är ju sundhet det viktigaste före  typ, temperament mm.

Spelar ju ingen som helst roll hur vacker katt man har om den nedärver defekter el dör inom en snar framtid.

Jag hittade ganska snabbt att Tassens mamma har och hade halvbröder från hennes pappas sida med HCM. Sen var det bara att kika igenom resten av släkten på den sidan för att hitta de övriga katterna med HCM. Tassens båda föräldrar är testade UA samt hennes morfar men ändå så får de kattungar med HCM.

Varför i hela friden väljer man att avla vidare på sådana gener, vackra katter som dör i unga år. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle funka så här.

Det kan heller inte var kul för min uppfödare, hon vet att jag inget hellre önskade mig en lookalike av min förra Skogis som också dog i för unga år.

Jag tycker det är tragiskt, jag hoppas att Tassen dör knallfall utan smärta, annars så blir jag tvungen att fatta rätt beslut innan han börjar plågas för mycket.

Det är skit helt enkelt på ren svenska.

Har nog inte nämnt att de katter jag som hittade när jag googlade, testades redan 2004 i oktober och det visade sig att de har HCM. Två katter, bröder halvsyskon till Tassens mamma.

För mig är det helt obegripligt att det inte då sattes avelsstopp på syskon och föräldrar.

Jag hoppas att Tassens HCM fall får somliga att vakna upp.

Lite som Hallå, vakna. Det går inte att blunda för faktum längre de där två bröderna som fick HCM och som dessutom an av dem har dött av HCM de fick inte HCM pga av otur det finns ett samband.

Knyt ihop trådarna och agera. Något är fel, jävligt fel dessutom.

Så här får det bara inte gå till.

Jag vet att det suger fett att erkänna att ett fel har begåtts men det är nog dags att börja fundera på hur och vad som ska göras för att få ett slut på hur ärftliga sjukdomar sprids.

Jag letade som en tok efter en frisk katt, för att inte råka ut för samma elände som jag hade gjort. Vad händer?

Ofta läser man höj bonnkattens status…

Nu är det banne mig dags att tänka: Höj raskattens status för vem vill betala dyrt för en katt som dör efter ett par år? För att inte tala om hur dyrt det blir, trots försäkringar att åka in och ut på Strömsholm. Ta ledigt från jobbet, obetald ledighet. Nice…

Jag börjar tröttna Atlas och Xena kostade mig hutlösa summor under de fem år jag åkte in och ut med dem på Strömsholm, mardrömmen upprepar sig, tydligen….

Ska det vara så att äga en dyr raskatt?

Ena stunden är jag skit ledsen, sen blir jag skitförbannad.

Men vem får lida mest inte är det jag utan Tassen det är han som möter en plkågsam död om inte jag hinner avsluta hans liv.

Jag fasar för båda alternativen.

Men jag tar mitt ansvar som Matte!