
Det blev inga bebisar för Tiffy :(
Vi åkte in och tog ett ultraljud på Tiffy och hon undersöktes noga av veterinären. Det visade sig att hon var inte skendräktig men fostren hade tyvärr dött. De var inte så många, kanske 2-3 stycken som vi kunde se. När jag frågade varför Tiffy inte blivit dålig fast de dött, sa veterinären att hundar ofta blir det, men katter oftast inte. De klarar det mkt. bättre än hundar. Enligt veterinären var det ren otur och felet var varken mitt, Tiffys eller Diegos. Hon har mått jättebra hela tiden, fått korrekt foder o.s.v. och varit väldigt omhuldad. Det känns väldigt tråkigt eftersom vi längtat så efter nya bebisar. Jag känner mig fortfarande ganska chockad eftersom just detta scenario inte alls var vad jag förväntat mig. Det är heller inte lätt att ta svåra beslut snabbt, när man ställs inför något så oväntat. I skrivande stund vet jag inte hur det blir. Känner mig bara helt ställd, chockad, ledsen & frusen. Tycker synd om Tiffy som är en mycket duktig mamma, hon har älskat att ha bebbar och har mått utmärkt under sina dräktighetsperioder, haft lätta förlossningar och återhämtat sig snabbt. Nu vill jag bara krypa under täcket och trösta henne 
Vad tråkigt för er. Hoppas att ni mår bättre snart.

Känner med er. Hoppas allt ordnar sig för Tiffy.
/Monica
Så sorgligt det är när mor katt blir utan sina barn.
Hoppas nu på att Tiffy och Du kommer igen och kan se livet från den ljusa sidan igen.
Kram
Är ledsen för din skull Nina.Hoppas ni repar er fort.Sånt är riktigt jobbigt.Följ du ditt hjärta och det blir rätt för Tiffy och dig.
Varma tankar till er i denna sorg/Kram Susann

Stora varma kramar till dig och Tiffy.
//Lena
Åh nej vad tråkigt! Stor kram till dig och Tiffy. Kommer bebisarna födas spontant eller sätter man igång henne?

Usch så trist! Jag vet ju hur du har längtat efter småttingarna så det känns förståss jättejobbigt. Vi tänker på dej… //Kaisa

Det var tråkigt, Nina, hoppas iaf att Tiffy mår bra!
//Malin

Skickar kramar och lite omtanke.. Jättetrist.. 
mvh Malin
När något så sorgligt händer blir man förtvivlad o ledsen och jag känner med er. Nu får ni trösta varandra och se framåt. Min ena katt förlorade alla sina brn förra året men nu väntar hon smått och vi väntar med glädje. Du ska se att du också är där igen så torka tårarna och ha det så bra. Hälsningar Laila.

Nej, vad tråkigt. Hoppas Tiffy mår bra efter allt. Sänder en varm kram till er!!
Stackars er, vad trist. 
Jessica, Sajtvärd på Norsk Skogkatt ifokus
S*SillyZone´s Norsk Skogkatt

Tack för omtanken!
Hon måste sättas igång. Först ett chockerande och tråkigt besked man inte väntat sig och sedan snabbt fatta ett beslut, abortspruta eller kastrering.
Det är inte så lätt. Efter diskussioner med två olika veterinärer och flera uppfödare, lutar det dock åt att vi gör ett försök med abortsprutorna. Om det inte skulle lyckas av någon anledning får hon kastreras. Annars gör vi väl ett försök med abortspruta först. Jag vet inte om de i så fall vill att hon paras om på första löpet eller om hon ska vila lite emellan. Jag ska fråga. Men gör vi ett nytt försök och det skulle gå fel igen, så får hon bli kastrat. Det är ungefär så långt jag har kommit i tankarna hittills. Tiffy mår som tur är fortfarande bra. När jag fick beskedet igår kunde jag inte ta ett ett snabbt 5-minutersbeslut om vilket av ingreppen vi skulle välja. Jag blev helt ställd. Jag frågade därför hur bråttom det var att ta beslutet och som tur var var det ok att ta hem Tiffy, fundera, rådgöra med andra uppfödare och sen boka tid nu i dagarna till ingreppet, dvs. ett av ingreppen, det vi nu väljer. Men det känns jättejobbigt oavsett vilket. Jag är glad över att Tiffy mår bra, för hennes hälsa är självklart det viktigaste. Jag hoppas det inte blir för jobbigt för henne. Men veterinären hade ingen erfarenhet av att det brukade bli problem med abortspruta i alla fall. Lite obehagligt dock när man vet vad som kommer att komma ut. Men tyvärr får man ju räkna med att det kan gå fel ibland. Även om man kan känna obehag vid tanken, är jag mest brydd för hur Tiffy ska klara detta. Jag hoppas det inte blir jobbigt för henne.

Lilla stackars Tiffy! Inte lätt alla gånger och det är inte lätt när man tvingas till jobbiga beslut. Men det kommer säkert att gå bra och vi håller tummarna för henne. //Kaisa

Tack! Ja, vi får hoppas det går bra. Såg att jag skrev fel i översta inlägget. Hon har förstås bara gått igenom en förlossning. Men har däremot mått bra under båda gångerna hon varit dräktig. Man ger 2 abortsprutor med 24 timmars mellanrum. Det är nu bestämt att det blir imorgon e.m. och så den andra sprutan på torsdag. Usch! Jag hoppas verkligen att det inte blir alltför jobbigt för Tiffy.
Är det någon av er som varit i den situationen att er katt fått abortsprutor? Hur var det i så fall, dvs. var det svårt och jobbigt för katten? Jag är lite nervös för Tiffys skull.

Jag har aldrig haft en gravid katt men jag kan tänka mig att även en katt kan få en förlossningsdepression om hon föder och sedan inte har några ungar att ta hand om… men sådant är ju väldigt individuellt… det är nog bara att hålla uppsikt över henne och se om hon blir nedstämd… hoppas att allt går bra för henne nu!!

Ja, dels om hon blir nedstämd, men även om själva förloppet med att få ut de döda bebbarna skulle bli jobbigt. Det blir ju inte som en vanlig förlossning, iom att de döda bebbarna inte "hjälper till".
Hej Vad tråkigt för er och er katt att förlora alla sina bebisar. För vår katt hände det nästan samma. några kattungar dog i magen men hon födde dem en vecka för tidigt så några av dem klarade sej inte för de var inte färdigutvecklade i lungorna. Kram vi tänker på er!!! Hoppas det går bra!//Nina

Hej, men fy vad tråkigt.. Men bra iaf att hon inte blev sjuk. Nu kommer hon kanske bli lite nedstämd efter att dom föds och inte lever elleR?
/Kram Linda

Jag vet inte Linda. Jag har aldrig varit med om det innan. Vi får hoppas att det går bra & att hon inte blir nedstämd.
Idag åker vi i alla fall iväg och ger henne den första sprutan och sen får hon den andra imorgon. Jag berättar sen hur det har gått.
mvh Nina

Vad tråkigt för er.
Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!
S*Luddhuvet´z

Nu har vi varit iväg med Tiffy och hon har fått den första sprutan. De satte den i ljumsken. De fick sticka på 2 ställen eftersom hon skulle ha en rätt stor dos (hon väger nu 6 kg). Det gick bra. Hon var lite rädd, men lika snäll som vanligt, trots denna behandling. De räknar inte med att något händer förrän imorgon. Det ska komma ut som blodblandade flytningar. Hon får spruta 2 imorgon. Sen är det bara att hoppas att hon får ut det utan problem. Just nu mår hon bra i alla fall. Diego får vara hos mamma ett tag, så att hon får vara ifred för hans uppvaktning.

Nu har hon fått spruta 2 också + antibiotika. Hon mår ganska bra. Hon löper dock, så Diego får fortfarande vara hos mamma. Efter ca 2 veckor ska hon på ultraljud igen, så man ser att livmodern ser fin ut och har tömt sig. I så fall kan hon paras om på nästa löp eller nästa igen. Hon mår rätt så bra, tycker jag. Skönt det!
Så bra att katten mår bra! Jag Håller tummarna att det håller i sis!

#23 Det låter som att både du och katt klarat er bra trots omständigheterna. Tack för att du delar med dig av erfarenheterna. Hoppas Tiffy kryar på sig nu och håller humöret uppe.

Ja, absolut! Det får vi vara glada för.
Jo, jag tror nog det ska bli bra det här.