När jag träffade min nuvarande sambo så hade han en skogkatt och hade haft betydligt fler innan skilsmässan. Jag har själv alltid haft katt men då vanliga huskatter och jag hade en huskatt när vi träffades.

Vi skaffade oss ett par omplaceringskatter, blandisar, och började engagera oss i olika hjälpföreningar och tog emot katter som behövde akuthem. Men efter ett tag med sjukdomar och annat trist som detta tyvärr förde med sej så beslöt vi oss för att upphöra som akuthem/jourhem och istället satsa på våra egna katter. Jag var så försälskad i sambons skogis och ville själv ha en äkta skogis och till slut så hittade jag min tjej hos Ann-Marie, S*Silverbells Lilla My, en vit hona. Sen blev det fler och sen väcktes tanken om att själv föda upp och så blev det. //Kaisa

Tja varför skogis… Jag är egentligen väldigt svag för siames, oriental och devon rex, men efter ett par husisar började vi prata om en raskatt, eller ja det var mest jag som ville ha… *fniss* Men mannen hade sin bestämda åsikt om att han ville ha en "vildkatt" och en STOR katt…. och då blev det skogis, jag var ju glad bara jag fick tillåtelse liksom… det fick ju bli något som hela familjen var med på och en oriental eller så kommer inte över tröskeln här har han sagt… (men man ska aldrig säga aldrig *blinkar*) Nu är jag dock super glad att det blev skogis, en katt som passar mig oh familjen perfekt, en tålig, trevlig lekkamrat till barnen och en myskatt när så krävs ;)) Så i dags läget skulle jag ALDRIG vilja byta ras… men skulle kunna tänka mig en ras till…. men det får framtiden utvisa! Att sen åka på utställning osv föreföll sig ganska naturligt då jag hela mitt liv tidigare hållt på med hund, utställning och agility. Planen var väl egentligen att hålla på med hund på allvar så småningom, men så kom barnen… o tiden lixom försvann. Med katter får jag mkt av samma bit, avel som är så intressant, utställning som är så roligt!! Men mindre tidskrävande i vardagen, vilket passar oss perfekt, då vi är en stor familj. Och nu tror jag inte jag skulle villja gå tillbaka till hundarna igen… visst drömmen finns, om att en dag när barnen flugit ut, att få skaffa en brukshund och börja med spår o lydnad. Men den dagen tar vi då :))

// Sophia

#2 Håll drömmen vid liv, det är så roligt med brukshundar och det livet är verkligen en lisa för själen. Visserligen ett smutsigt och stundom kallt sådant men det är det värt ;-)

#3 tack :)) Jo jag vet det är rysligt kul, men ack så skitigt, kallt o tungt ibland… var ute var evigaste helg förr, antingen på tävling eller utställning eller helt enkelt bara ute i skogen o tränade spår eller budföring… o det är undebart kul, men just nu med barnen som är små så finns inte tiden och orken… men en vacker dag kanske ;))

Ps, kul tråd, är alltid roligt att veta vad som gjorde att valet föll på just våra underbara skogisar!!

// Sophia

Jag såg min första riktiga skogis när jag var sådär tio år och eftersom min syster har Russian Blue uppfödning så var jag redan då inne på att bli uppfödare…frågan var bara vilken ras;)

Jag tyckte det fanns flera lockande raser…men jag ville ha en långhårig katt som såg ut som en "riktig katt"

Skogisen jag träffade när jag var 10 hette Oskar och var bruntabby med mycket vitt och hade vackra gula ögon. Jag blev så impad av den långa kroppen denna katt hade och hans underbara sätt.

Elva år senare när jag hade bott i egen lägenhet ett år tillsammans med min underbara Huskatt Hubbe bestämde jag mig för att köpa en Norsk Skogkatt…en hona skulle det vara och helsvart som natten skulle hon vara;)

Min syster hjälpte mig att hitta en uppfödare och eftersom jag då led av telefonskräck så hjälpte hon mig att komma i kontakt med Monica (S*Mooniacis). Monica hade ingen helsvart katt men hon hade en katt som hade en färg som hette svartsmoke…var ju bara tvungen att åka dit och kolla.

När jag sedan såg den där lilla trasselsudden med den underbara pälsfärgen var jag fast;)

Så slutligen efter så lång tid var jag ägare till en Norsk Skogkatt med färgen svartsmoke, inte visste jag då att min uppfödning skulle handla så mycket om det;)

(På bilden ser ni S*Mooniacis Evita Peron NFO ns min allra första skogis född 96, Vi förlorade denna underbara flicka 2004 men hon finns alltid med mig i barn,barnbarn och så vidare:)

#3 Förstår dig, det tar hemskt mycket tid helt klart och ibland måste man helt enkelt prioritera annat :-)

Jag skaffade min första katt 1982, en stor brunspotted husishane vid namn "Pyttan"….. Katt var min "grej". Jag är uppvuxen med hund, strävhårig Tax, men jag märkte iom Pyttan att katter var mer min stil.

Jag började drömma om en raskatt och gick till biblioteket och lånade böcker om katter för att se vad det fanns för raser.

Jag föll som en fura för…..MainCoon….men jag hittade inte en enda uppfödning i Sverige, hmmmmmm, jag tänkte faktiskt på import, men tyckte att det var ett för stort projekt, och jag visste ju så lite om hur man skulle göra.

Japanes Bobtail, det var mitt andra val………hahahahah….jojomensan, var det "tunnsått" med MCO, så kan ni ju förstå hur det var med Bobtails, det fanns inga.

Som tredje val hade jag NFO, och DET FANNS i Sverige, jippie, så det blev på det viset. Jag hittade en annons i tidningen och åkte för att "titta" jojomen……vem kom hem med en alldeles bedårande liten skogisfröken tror ni…… . Året var 1987 och på den vägen är det. Det har blivit 20år med skogisen för mig nu, och det har hänt MYCKET måste jag säga, och jag ångrar inte en sekund att det till slut blev NFO för mig.

//Annika

En kompis till mig skaffade två skogisar kring 1997-99 och därigenom fick jag upp ögonen för rasen. Vi hade då redan huskatter och den ras som jag hade drömt om i många år var burma, men jag började så smått titta runt på skogisuppfödares hemsidor (det fanns inte fullt lika många 1998-99 som idag). Av någon underlig anledning ville jag helst ha en röd, creme el vit på den tiden, ja något ljust och avvikande från de svarta, brunmönstrade och blåmönstrade huskatter vi hade och hade haft. Idag är just den röda paletten inte riktigt min grej, men det är en annan sak. ;) Hittade till slut en rödsmoke och vit hane (PRS*Ulabrand's Coffi) som jag åkte och tittade på och föll pladask för. Oootroligt söt och världens snällaste katt! Han är omplacerad sedan många år nu eftersom han var just för snäll och blev satt på plats av de andra. Nu bor han med en huskatt och en cornish och lever livets glada dagar. Liite rund om magen kanske, men nöjd och glad.:)

Började så smått ställa ut honom, det gick väl sådär, men på utställningarna fick jag upp ögonen för siamesen. Hade tidigare tyckt att siameser var bland det fulaste som fanns, men ju mer jag tittade och ju mer jag lyssnade på deras bräkande desto mer lockad blev jag. Besökte uppfödare och träffade rasen i hemmiljö, kollade hemsidor, läste på och frågade massor innan jag till slut fick tag i min första siamestjej. Det var inte riktigt lika lätt att hitta siameshonor till salu då som det är nu. Under tiden som jag letade efter min första siames tittade jag också så smått på skogissidor och blev blixtkär när jag kom in på S*Restless sida och såg en liten silverpadda med världens häfitgaste look. Så kom det sig att GIC S*Restless Oracle, DM flyttade in hos oss som foderkatt och sedan har det bara rullat på. :) Tycker att skogisen är en vacker och härlig ras, en väldigt "lagom" katt på något sätt.

Jag träffade på den första skogisen 1990. Jag blev tokkär i denna vackra ras redan då.

Jag växte upp med både perser och huskatt.Under ungdomen fick jag pälsdjursallergi och astma och mådde inte så bra med kissarna. Jag flyttade hemifrån och bestämde att inget djur mera. Ett år senare kom jag som sagt i kontakt med två skogisar (-90) och föll pladast. Dessutom blev jag inte heller dålig av dom. Sagt och gjort.Jag kontaktade en uppfödare och gjorde studiebesök en hel dag hos henne utan att bli dålig. Jag köpte till slut min första skogis 1994 av denna uppfödare. Ett beslut jag aldrig har ångrat….och på den vägen är det….

Hmm, har alltid velat ha katt, men icke sa nicke sa mina föräldrar. Såå när jag som 18 åring flyttade ihop med mina tjejers pappa så skaffade jag mig en husis. Hon blev tyvärr sjuk efter kort tid, och då åkte jag & hämtade en husis till. Jag hade hela tiden velat ha en ras katt & en långhårig sådan… Men mitt x gillade inte alls katterna på samma vis som mig! Och betala så mycket för en ras katt? Är du galen???? Näää…

Så efter 13 års längtan & en ny karl fick jag äntligen min långhåriga katt…. Och då blev det en skogis, med sitt grymma utseende och framför allt sitt underbara temprament… Jag hade turen att hitta en galning som älskade katter lika mycket som jag!

/Mia S*Eklövet´s

Jag har alltid velat ha stora katter & som liknar lite av ett Lodjur :) Jag gillar Skogisen dom är smarta & är liten som en hund i bland . jag tycker dom är kär vänliga & nyfikna & väldigt goa i sättet jag vill inte ha nån annan Raskatt !!

Jag har mäst Röda & sköldpaddas färgade här hemma har  ev silver & blå  :)

Eva

När jag var liten satt jag och titta runt på bilder och lite så och upptäckte en sådan vacker blå/vit skogkatt hona.. Oj de var kärlek vid första ögonkastet så vacker. Jag bestämde mig redan då att den sån måste jag bara ha en dag. Mamma tyckte vi hade tillräckligt med djur på den tiden och var kanske inte så glad i att betala så mycket för en katt heller..

När jag sedan flytta hemifrån måste jag ju bara ha en skogis och jag hann knappt flytta in innan Opal flyttade in hon med.. sen tog ju även min mamma sitt förnuft till fånga och insåg skogisen har allt för de har den verkligen. Så jag är väldigt glad jag hitta rasen redan som liten. Skogisen är ju inte bara vacker J

Skogkatten upptäkte jag 1986. Min granne hade en alldeles bedårande hona, som bodde hos oss också. Denna katt hade så härligt temperament, hade bara haft bondkatter innan. Men nu var det så att det fanns en liten hona som var huslös i Uddevalla som jag föll pladask för. Denna katt hade djurens vänner tagit hand om men ingen  svarade på deras annons. Katten hamnade hos oss och levde lycklig här i 16 år. Men hon avskydde alla andra katter så det var inte tal om riktig skogis då. Det kom sen när hon hade gått bort.

Vår första Skogis var en gåva från mig till min sambo . Hon hade haft katt innan men ingen skogis.

Vilkoret för katt var hus och att det skulle vara en långhårig katt, sk Norsk Skogkatt. Hade ingen aning om rastandard och sånt innan jag började leta efter katt. Hitta massor av info på nätet om Norsk Skogkatt, sen var det ju bara hitta en brun randig katt till sambon.

Efter ringt runt till några katterier, tillslut så hamna jag hos Zygot's. Fick ett väldigt bra och trevligt bemötande. Jodå, hon hade en brun randig katt till salu. Vi bestämde tid för titta på katten, Galliano heter han  o han var ju randig o brun…men Annika sa hela tiden spotted o vi fatta inget…katten varju randig :-). Vi föll för denna lille krabat, vi hämtade honom 1v senare. Annika frågade om vi kunde tänka oss ställa ut, o en gång kunde vi göra det…..sen var vi fast. Tack Annika!!….Jo…katten är spotted…man lär sig. Så nu har vi 6 Skogisar , ångrar inte en dag att jag ringde det där samtalet för 3 år sen. Massor av nya vänner har man fått.

Min sambo hade skogkatt när vi träffades. Jag var väl lite undrande varför man betalar så mycket för en katt… uppväxt med huskatt som jag är, men det tog inte lång stund att inse varför. Vilket underbart temperament dessa katter har! Vackra är de också.

helt siden jeg var liten har jeg ønsket meg en grå langhåret katt. Min første katt kom fra Dyrebeskyttelsen. de hadde fanget i et kull fra en viltlevende flokk i Nordmarka skogene. jeg forelsket meg helt i en blåtabby gutt. Han var fantastisk med en look som en vilt ljodjur/gaupe og store tufser kraftige ben og svært spesiell. Etter hvert ønsket jeg meg en til og ville ha den samme fargen, men en jente. jeg hadde da vært et par ganger på utstilling og falt for den norske skogkatten og det var jo ekstra kult at dette var en norsk rase og noregs nasjonalkatt. Sølv var jo nesten den samme fargen som blå og dermed var det gjort. Hos Sissel fant jeg (N)Grünerløkkas Tale NFO ns 09 24. Ena vakker frøken. men etter hvert skjønte jeg at rasen var blitt for liten og jeg fikk lyst til å prøve et kull. Jeg bare elsket det!!! Men skjønte raskt at her var det mye arbeid som skulle til for å få opp størrelsen og dermed begynte jakten på min drømmekatt. jeg har enda ikke kalrt å produsere den, men føler jeg begynner å nærme meg.

Jeg vil ha den råe, store, kraftige skogkatten med lunsepelsen de pratet om i gamle dager, tufser og ikke minst utstrålingen og viltlooket. En dag skal jeg få drømmen min frem!! Gløder i trollet sitt kull var pokker så nærme og jeg angrer litt på at jeg ikke beholdt ham….men det kommer flere kull….

Julie

Hej ! Ja skogkatt var det på tal här hemma efter våra  2 huskatter ,  vi ringde S * Tigressans här i Hbg / Bjuv

men vi var inne på honkatt och hon hade " bara " hankatt till försäljning just då ,

så det blev birma för oss och en del från samma uppfödare

S * RausHöjden`s här i Helsingborg ,

 men sen börja vi prata om skogkatt IGEN och vår kompis  föder upp denna ras  S * Sir Maxwell´s så då var inte det svårt att välja uppfödare

 så nu har vi 2 UNDERBARA skogkatter från henne  EC S * Sir Maxwell´s Adelaide / Alma  och lillasyster S * Sir Maxwell´s Paradis / Moa ,

 som helsyskon är dom väldigt lika i temp men Moa är en BUSE  till max   men dom är ack så goa våra töser , så blev vi med skogkatt

Hälsning Gunilla

När jag för 10-12 år sedan besökte min första kattutställning så fastnade mina ögon på en mycket vacker, mörkröd NFO hane. Han charmade in sig hos domaren och verkade helt oberörd av alla ljud runt omkring. En sådan katt måste jag bara ha någon gång, tänkte jag. Men inte förrän min ena huskatt gick bort för några år sedan gjorde jag allvar av planerna och då hade syrran hunnit före.

Jag gillar robusta raser, inbillar mig att skogkatter är det. Hållit på med islandshästar en del innan barnen vilket också är en robust ras även om det är hästar!

Vad gäller husdjur har jag alltid varit kattmänniska. Haft huskatt innan barnen men nu kände jag att det vore roligt att ha en raskatt för att kanske så småningom ställa ut osv. Tycker att hästavel har varit väldigt roligt och jämfört med det är avel på katt i alla fall både billigare och lättare tidsmässigt.

Kan inte tänka mig vare sig siames, perser eller något annat faktiskt. Visst är abbesinier, bengaler ochh ocikatter vackra men jag gillar verkligen skogislooken och alla färger!

När jag växte upp hade vi en rad sk. bonnkatter. Katt var helt enkelt något naturligt, som allmänt sällskap och som råttfångare. Den första raskatten jag träffade på var Perser, genom en kompis, runt mitten av 80-talet. Hon övartalade mig och min dåvarande att bli fodervärdar, vilket vi blev till en svart liten sötnos; Ia. Men på den första utställningen vi var på med henne fick vi se en STOR "silver/svart-randig" hankatt sitta och titta på oss ur en bur….hade aldrig hört talas om Norsk Skogkatt förut, men fast var vi!!! Så maffiga - och så milda! Tog inte många år förrän vi hade blivit stolta ägare till 1,2, 3, 4….skogisar (man blir liksom inte nöjd, vill ha fler!)

Efter många år med katt enbart som sällskap började jag med hjälp av en dator ("nya" påfundet) att så smått titta in på olika kattsidor. Kikade på flera raser….men det spelade nu ingen roll. Det blev naturligtvis en skogis! De är helt enkelt bara så vackra, maffiga, goa……         //Monica

en gång skogis - alltid skogis! :))

Jag har alltid föredragit långhåriga katter. Sen så är skogisen en tålig, sund, naturlig och robust ras vilket tilltalar mig. Ingen mes-katt liksom