Usch så hemskt!!

Jag har tyvärr ingen erfarenhet, men vill fråga om veterinären sa varför du skulle para om på första löpet?

Det var ju tur att hon väntade med löpet,men tänk om hon inte gjort det?

Veterinären vet bäst, men jag bara undrar varför..nyfiken

Hoppas det går bra:)

Jo.. OM jag har erfarenheter…

Min skrutta Vilja har råkat ut för det inte bara en gång… Och första gången fick hon troligen kraftig ärrvävnad på livmodern så hon hade dels svårt att bli dräktig och sen fick hon som max 2 bebbs i kullarna.

Mer om det kan du läsa här: http://www.forrestfruits.se/erfarenhet.htm

Jag har samlat lite av det som har hänt mina katter där, för att kunna hjälpa andra. I Viljas fall var det ganska solklart, kombinationen hennes egna hormoner tillsammans med p-piller som gjorde att hon fick det. (Hon var en mkt fertil flicka, löpte igenom  1 piller var 4 dag och sedan även 2 piller var 7 dag, … Mer han vi inte testa…) Det du ska kika efter är, feber, hängighet (det hände dock inte Vilja…. Hon var tokvild med en vippa på morgonen, och en livmoder som var 4 gånger normal storlek…) För Vilja var det enda som syntes en blekgul flytning (luktade inte alls illa), som veterinären rekommenderade mig att vänta till "morgondagen" med, det var söndag kväll som jag såg det. Och på morgonen därpå så var den illgul-grönaktig luktade pest och pina och sen började hon tokblöda… Det gick 6h emellan, hade jag då vetat vad jag vet idag så hade jag åkt in med henne tokakut, men men… Nu vet jag, Vilja blir aldrig "sjuk" så man ser det på henne förrens hon är rent ut sagt döende, men det är svårt innan man vet hur ens katt reagerar.

Om du undrar över ngt mer specifikt så fråga gärna!

Min Sarabi hade en livmodersinflammation i höstas. Jag köpte katten (som vuxen) förra våren och tydligen hade hon redan inflammationen då. Veterinären var chockad över att hon hade så mycket var i livmodern, utan att vara allmänpåverkad. Så mitt råd är att det inte är säkert att katten blir hängig och får feber, utan den kan vara precis som vanligt.

Jag valde att medicinera henne som första åtgärd. Och under/efter medicineringen så kollade jag henne jättenoga varje dag. Speciellt pälsen i rumpan, så att den inte var våt av överdriven tvätt. Sen kollade jag henne med ultraljud i två omgångar, med en månads mellanrum. Men livmodersinflammationen kom inte tillbaka. Så då var det fritt fram för parning, vill inte para en hona som har problem med livmodern då det ofta går i arv till avkomman. Men någon parning blev det aldrig, vilket jag är VÄLDIGT glad för idag men det är en annan historia. /Sylvia

Min hona Adidas drabbades av livmodersinflammation några veckor eftera tt hon fått sin första och ända kull och det var väldigt nära att hon strök med vid förlossningen.

Det blev akut kastrering, ingen rolig historia.
Så du förstår säkert vad mitt råd är, men som #3 LittleL gjorde verkar ju vara ett alternativ och ett bra sätt att hålla koll, dock säkert väldigt kostsamt.

Här kan du läsa mer om:
Pyometra - varig livmodersinflammation

http://www.tamtrions.se/info_pyometra.htm

Precis som #4 så fick vår ena hona livmoderinflammation ett kort tag efter att hennes första kull hade flyttat hemifrån. Den var ganska kraftig och jag ville inte utstätta henne för mer lidande så det blev akut kastrering trots hon bara var 1,5 år. Hon mår jättebra idag och är en lycklig kastrat! //Kaisa

Min första hona fick en rejäl o kraftig livmoderinflamation  efter sitt första löp , det rann en gråaktig vätska ur henne och vetririnärerna rekomenderade parning vid nästa löp.

Hm……. hennes första var ju vid 7 månader

MEN vi hade tur hon löpte inte om förenns vid 10 månader så på sin 1 års dag födde hon 5 välskapta barn och allt slutade väl trotts att mamma katt var tidig =)

Tita