Trevligt dilemma i och försig!! Min första skogiskille jag köpte (för många år sedan) omvalde jag just för att han knep mitt hjärta när jag var och kikade in den valde för tredje gången!! Som tur för mig var han inte tingad, så jag kunde ändra mig. Ångrade det aldrig.

Ser mig om efter en tjej nu, men det får ta sin tid. Helst ska ju både temperament (på föräldrarna), utséende och färg stämma, men börjar faktiskt i färgänden den här gången!! Svart/Blått med lite vitt i ansiktet, mums!

                                                  /Monica

Att de vart skogkatt i mitt liv var givet. De bestämde jag redan som liten och vart mer och mer facinerad vart efter tiden gick.. jag ville ha en blå/vit?? Haha ja den har inte kommit än..

När jag var och titta på min första hona kunde jag aldrig tänka mig en padda? Padda de var för mig väldigt främmande. Uppfödaren hade flera blå/vita men mina ögon föll direkt på denna lilla padda som nu bor här.. De var så självklart från första sekund ändå tyckte jag de var konstigt jag hade ju drömt om en blå/vit i flera år?
Å padda?? Ja de kunde jag absolut inte tänka mig?? Trodde jag ja.. rätt padda var de bara och Opal var given.. Jag vart kär

När jag sedan skulle köpa min hane så hade jag kollat in hand bror. Samma hände där.. De fanns bara Pommac, pommac var rätt på alla sätt och han skulle de bli..

Man måste låta hjärtat styra ibland med och så vart de här hemma.. sen de andra 2 jag har hade jag bestämt innan jag åkte och så vart de också så de är ju så olika.. de är ju inte bara ett utseende man vill ha utan också en underbar personlighet

Var igrunn helt tilfeldig at jeg kom over Skogkatten.. men er "helfrelst" nå.. Farger har liten betydning for meg, men personlighet og teknisk styrke det må de ha. Favorittfargen er klassisk bruntabby/tigret/spottet m hvitt.

Jag letatade efter skogkatter med min systers stamnamn i stamtavlan. På så vis hittade jag inte bara en fantastisk uppfödare utan dessutom min drömskogis som jag med ofantlig tur och en förfrågan vid absolut rätt tidpunkt fick lov att köpa.

Jag är fortfarande alldeles paff, överraskad och vansinnigt glad

När jag köpte min första katt var det tänkt att det skulle bli en Maine coon. Men av en tillfällighet såg jag en annons om att det fanns Norska skogkattungar till salu i närheten av min moster, där jag var på besök. Jag ringde och pratade med uppfödaren och hon hade en svart tjej.

Jag hade bestämt att jag skulle ha en hona redan när min sambo och jag började prata om att skaffa katt. När jag kom dit såg jag bara min Smeagol där och visste direkt att honom vill jag ha. Jag fastnade för hans härliga temperament och för hans fina färg (svartsmoke). Jag tog med min sambo några dagar senare och som tur var föll han för samma katt. Det vart ju inte som jag tänkt mig ingen hona och ingen Maine coon.

Min andra katt är hans son så då hade jag fem att välja på och skulle då ha en kille som det också vart. Jag tycker det är finast med silver.  //Margona

#1 hehe vi får välan se vad Augusta visar att hon har i magen då… bara några dagar kvar nu.. :-)

#6 Jamen, det var ju därför jag tyckte det var "så synd" att ni valt en röd hanne (absolut inget fel på Rubin, alltså) därför att ni där enbart kan få sköldpadds-tjejer…….suck.
Håller alla tummar för att allt går bra! Lyckliga ni som snart har smått.

#0: jag har alltid haft katt ända sen jag var liten, men alltid älskat mer långhåriga katter.. och velat ha en norsk skogkatt i ett x antal år..

när jag väl skulle köpa en så inriktade jag mig på att det skulle vara en helt bruntabby..
letade och letade.. men kom sedan hem med en svartsilversköldpaddspotted&vit hona,… ;)
nästa katt blev dock en bruntabby och vit..

jag ville aldrig ha en blåpadda!Blä ;)
Haha .. när jag sedan var på en utst 04.. så gick jag förbi en bur.. tvärstannade och backade.. där satt Världens ljuvligaste lilla tjej och tittade på mig.. jag föll hårt som en fura..
2v senare kom de hem med henne till mig

på den vägen kan det gå..

Men en sak ska man nog alltid lära sig..
Det blir Aldrig som man har tänkt sig .. hihi

#7 : du har pm!:)

Jag har alltid älskat katter och när jag var tonåring så tog jag hem den första katten utan att mina föräldrar visste om det. Det var en liten sjuk kattunge som inte skulle ha klarat sej om inte jag tog honom. Sen har det fortsatt med ett antal huskatter ända tills jag träffade min sambo. Han hade en skogis som är helt underbar i sitt psyke, en stor nallebjörn. Vi höll tillsammans på ett tag med att ställa upp som jourhem till hemlösa katter men när vi bestämde oss för att sluta med det och satsa på våra egna så kom  nästa skogis till oss och så har det fortsatt. Skogisar är beroendeframkallande! //Kaisa

#7 Äh haha.. sköldpaddstjej.. hmm glöm din svart/vita.. en röd kanske? rödsilver? sköldpaddssilver? Ja du är välkommen Monica