Hälsoprogrammet mot HCM har följande testrekommendationer:
Första testet görs strax före första parningen, som regel vid ca ett till två års ålder.
Sedan rekommenderas testning årligen tills katten är över 3 år gammal.
Därefter rekommenderas ett test vid ca 5 års ålder.
För katter som har blivit frekvent nyttjade i aveln, eller som är särskilt riskabla (equivocal eller nära släkting som är drabbad) kan det vara klokt att göra ett senare test också, exempelvis vid 8 års ålder. Observera att detta är en generell utgångspunkt, som man sedan får anpassa till det specifika fallet!

Följer ni detta? Testar oftare/mer sällan än så? Testar inte alls för HCM?

jag är ganska ny har ju min andra kull nu där jag testade min hona precis innan. hanen jag lånade är testad och fått fler kullar innan som oxå är fria ännu så länge. väntar förhoppningsvis en kull till mellan Mimmi som vart testad före sin första kull samt min hane som faktiskt inte är testad ännu. semestrar kom i vägen och löpte gjorde hon. skulle det visa sig nu i augusti att han har HCM så tar jag ur han i avel.finns tillräckligt med friska hanar i vår avelsbas. då är den enda som blir drabbad, jag och får då ta ställning till vem jag säljer dessa avkommor. tycker man ska följa avelsprogrammet. det är framtaget av en anledning sen att det aldrig går att undvika HCM helt är synd men verklighet. Gör man vad man kan och följer rekommendationerna anser iaf jag att man gör sin plikt som uppfödare..

Honor testar jag före varje parnigstillfälle så länge de är fertila.
Min fertila hane testar jag enligt Hälsoprogrammet.

Jag testar även pensionärer som har en del avkommor efter sig. Tex min gamla avelshane som testades när han var över 9år och två av min äldre avelshonor som testade senast vid 7,5 resp 6,5 år.

Jag har två katter som har varit eq men numera är satta som normala. Ingen har gått i avel och de är inte släkt med varandra.
Jag valde att inte använda dom i utan kastrera. Idag hade jag nog satt chip och avvaktat utveckligen då både numera är klassade som normala.
Den ena har något förtjockade väggar men värdena har hela tiden legat stabila. Den andra har ett mindre blåsljud men normala vägga och inga förändringar över tid.

Jag måste säga att jag är väldigt kluven när det gäller HCM testerna.

http://www.katter.nu/birma/HCM_vad%20vet%20vi%20idag.htm

http://www.sverak.se/SVERAK/Om_SVERAK/Artiklar/HCM.pdf

http://www.mainecoon-katten.se/halsa/rekommendationer.htm

Jag har testat vissa av mina katter och andra inte,, varför har jag gjort så då.. Det finns inget svar på det.. Har bara blivit så.. Jag ska testa även min hona som inte är testad, nu har bara en av hennes avkommor gått vidare i avel och jag har den andra som är tänkt att gå vidare så det är ingen katastrof ur den synvinkeln om det skulle visa sej vara något.. Värre med mina känslor såklart. Jag har däremot parat henne med HCM- fria hanar, utifrån det man vet idag.

Även om jag testat mina katter kan jag inte sä'ga att jag aldrig skulle låna en hane som inte är testad, det skulle jag absolut kunna göra. Det finns ganska många uppfödare med "stora" namn som aldrig testar sina djur för HCM just för att dom tycker att det är som att kasta pengarna i sjön, och jag har själv hört utav ett flertal veterinärer att det är ett relativt onödigt test. Så varför testar men då? kan man inte lägga dessa pengar på annat? Gör man det för att stilla sitt egna samvete om en avkomma skulle drabbas av HCM? Iom att det kan drabba precis vem som helst, när som helst och utifrån det man vet idag inte går att säga något med säkerhet, utan bara se från ena gången till en annan om just min katt är frisk.

Jag undrar,, när ni testat era katter och har en förtjockning,, har ni du kollat alla andra sjukdomsalternativ innan ni accepterar att veterinären sätter HCM stämpeln?

Såklart är det en fruktansvärd sjukdom,, som så många andra sjukdomar.

Dessa katter som drabbas väldigt sent i livet, kan det inte vara så där att precis som hos oss människor,, vi dör av någonting någongång. Just hjärtsjukdomar är ju en folksjukdom, kan det inte vara lika samma med katter? (spekulerar just nu)

Jag tycker oxå att om man testar en katt med resultatet equivocal bör man göra om testet hos samma veterinär som utförde det första testet för att man ska få en så riktig bedömning som det går att få och detta ca 6 månader - ett år efter att man testat förata gången.

Jag tycker inte att man automatiskt ska gå till en annan veterinär och sedan förlika sej på att det är det resultatet som är det rätta bara för att det kanske visar sej vara ok.

Alla mäter olika,, så är det. Därför är det bra att gå hos samma anser jag, det vet ju vi som varit gravida,, om man går till 2 olika barnmorskor och mäter symfus fundus måttet (livmodermåttet) så blir det olika,, just för att dom mäter på olika vis.

//Linda

Det som Draken råkat ut för är just det jag ser som ett problem med HCM, dom gränser som finns är inte helt tillförlitliga.

En annan tanke är ju om vi tar ur varenda katt ur avel som aviker det minsta så försvårar vi forskningen hur arvsgången funkar.

Att vi använde vår katt var ett beslut efter att honan varit på parning och sen börja löpa 2v efter och sen igen en kort tid efter det. Som många vet är det lätt att dom råkar ut för livmordersinflamation och detta var inget vi ville riskera så vi bestämde att använda Ul-Bin, han kommer testas igen.

Linda, läst ditt inlägg och håller med dig till 99% men det där att gå till annan vet tycker jag man ska göra. Tänk nu om första vet utr inte var 100&-ig korrekt kalibrerad.

Nu gick vi till Torkel 2:a gången och han fick EXACKT samma siffror som Åblad, 6 mån emellan. Allså var siffrorna korrekta och antar att det var därför Torkel satte Eq på honom.

SÅ har vi då vår Danska imp vars far är Mild, men inga av hans avkommer som går i avel har något fel på sina hjärtan.

Visst är HCM en grym sjukdom, men det är Cancer, Fallots Tetrad, PKD och mycket andra också. Misstänker att det är fler katter som faller offer för Cancer en HCM men det testar vi inte för utan vi "tar" det den dag det drabbar oss/katten.

Hur många katter har inte fallit offer för ljuvertumörer och ändå är detta OK o den stora boven är P-piller. Bara en stilla undran….

Som sista ord, ta nu HCM med lite sans o balans  tycker att det blir lite panikartat. Och skulle ni råka ut för HCM/TOF eller nån annan lömsk sjukdom, ge katten ett bra liv och hjälp er vän när den tiden kommer.

Vår Kråka hade ett bra liv, vi fick behålla henne nästan 5 år många mer en vad Vet trodde. Och det går inte en dag som vi inte saknar henne.

//Henrik

måste bara inflika att du skriver väldigt bra, henrik och det gillar jag med er mer erfarna uppfödare,att man hela tiden lär sig nåt.

#6 Tack, jag menar bara att man måste få nån sans o balans på det hela.Ursäkta utrycket men lyssnar man bara på HCM-Tallibanerna så är HCM ett jätteproblem och det är det inte.

Om jag tar bland dom jag känner till är det 2 som förlorat katt i HCM men jag känner till betydligt fler som förlorat katt i juvertumör och andra cancer former.

Så om man bara avlar på ett vettigt sätt och inte så hårt man gjort andra raser och djurslag så bör det inte vara så svårt att hålla antalet fall av HCM och andra sjukdomar på en låg nivå.

Men börjar alla linjeavla och bära sig dumt åt bara för komma åt en viss look, färg, eller vad man nu vill med så snäv avel så lär det gå åt pipsvängen rätt fort . Bara titta på våra andra fyrbenta vänner hundarna hur illa det gått för vissa raser.

Jag tycker det är kalasbra att testa. Inte bara för HCM-ens skull utan om man testar så får man faktiskt veta andra saker om hjärtat som kanske inte hörs eller syns vid vanliga undersökningar. Läckande klaffar/blåsljud behöver ju faktiskt inte höras med stetoskop.

Inte många som tänker på det…. Saker som kan vara minst lika viktiga!

Sen har ju vetrinärerna kommit på flera intressanta saker genom testerna. Tex så fick katter med lite längre pappilarmuskler förr resultatet equivocal. Några år senare av tack vare forskningen så har det konstaterats att dessa katter är helt normala och att längden på pappilarmuskeln inte har något med HCM att göra.

Jag testar, men inte hysteriskt ofta. Tänker fortsätta med det.

Lagom är bäst.

/Mvh Camilla

Camilla visst är det bra att testa som du säger man kan ju upptäcka annat, som våran Kråkis . Och det gav ju henne antagligen ett par år extra.

Jag tycker självklart att man ska testa, och helst inom hälsoprogrammet. Om inte HCM vore ett problem så skulle det ju givetvis inte finnas ett hälsoprogram. För övrigt så har jag svårt att förstå varför en sjukdom inte skulle vara värd att bekämpa för att det finns andra sjukdomar? Och att man dessutom drar paraleller till hur människor fortplantar sig när det gäller tester? Hur många av oss människor väljer partner utifrån vilka egenskaper man vill förbättra på sina avkommor. "Jooo, jag har ju en något stor näsa, nu ska jag välja en karl som inte har fullt så stor, dessutom har jag ju ett något dåligt temperament och är blyg, så min tilltänkte bör ju vara mycket social av typen dra vitsar på festen…" Sen som grädde på moset, när vi tillverkat vår lilla familj visar vi stolt upp oss på utställning och kanske blir vi BIS familj för våra barn är har så jämn kvalitet? ;-))) Nej skämt åsido, paralleller med människor gillar jag inte, det hör inte hemma inom djuravel på något sätt. Sen har vi olika åsikter om avel osv, men att bli kallad Taliban för att jag valt att medverka till att HCM på vår ras kan minska i förekomst, samt testa och avla på friska djur uppskattar jag inte heller ;-)

Jessica, Kallar inte folk för Talliban soom testar men alla dom som skriker varg alltid och som alla katter vore bärare. För tyvärr är det lite så nu, det är ingen sans o balans på saker o ting. Tycker du det är ett problem att enstaka katter drabbas? Kommer alltid finnas katter som drabbas hur mycket vi än försöker hålla nere spridningen.

Och bara för man har ett hälso program så har man ett problem???Varför har vi inte ett hälsoprogram mot Cancer? och hur ofta hör man inte att katter har fått problem med njurarna men inget program där.

Och nej jag är fortfarande emot att man testar och jag kommer fortsätta testa, bra att veta om katterna är friska.

//Henrik

#11

Ursäkta, men du kan väl inte mena allvar då du jämför HCM med cancer.

HCM är ärftlig men ytterst få sorter av cancer.Om jag har läst rätt på information som finns på nätet om just HCM  så MÅSTE ju någon av föräldrarna vara bärare för att avkomman ska få det.Detta oavsett om föräldrarna visar symtom eller ej. Det är ju därför det är viktigt att fortsätta att testa även pensionerade avelsdjur då många fall upptäcks först på äldre djur.

Det är just det faktumet som i mina ögon ,gör sjukdomen så skrämmande och som förståss försvårar chanserna till att utrota sjukdomen.Däremot så ger det ER uppfödare möjligheten att studera linjerna i stamtavlorna och på så sätt sålla ur de ni vet har eller gett hcm, samt undvika att själva använda dessa linjer.

Det finns ju även dom som opererar sina katter för entropion och använder dom i avel så man slutar aldrig att förvånas tyvärr.

//Anna

#12,du vet bra mycket för o vara lekman…

kul med nån som uppenbarligen har ett stort intresse för genetik.

#13

Ja, jag är ju läskunnig, och det jag skrivit i inlägget här ovan finns ju att läsa fakta om, bara man bryr sig.

Extra kul om man får andra att lära sig genetik också. Vore kanske nåt för dig med att läsa på.

Man är ju aldrig för gammal att lära sig.

Tycker det är bättre att läsa på och kunna ,innan man ger sig in i nåt nytt, som exempelvis avel.

Man måste ju ta körkort innan man kör bil, så varför ska man inte kunna genetik innan man börjar avla vitt och brett.

Kul om du har nåt att sätta emot i den frågan

//Anna

tänkte mest på entropion då.. knappast nåt man "pluggar" till o kunna som ickeuppfödare,eller?

#14 Du verkar har något emot Blondfire. Väldigt otrevlig är du när du skriver till henne.

#15

Entropion är en känd defekt hos perser tyvärr. Jag är ju ägare av en sådan. En gammal katta som är 14 år och som aldrig gått i avel.

Nu är det ju inte så vanligt bland skogisar ,men även där finns det vissa linjer med den åkomman tyvärr.

Förstår att det är trist om man köper in en avelskatt från utlandet och det visar sig , att man fått med mer än man betalat för i ryggsäcken. Men ännu taskigt för dom som eventuellt köper en kattunge som visar sig få det.

Man behöver inte vara uppfödare för att insupa sig kunskap.

Och just attityden som du använder här inne på forumet gör mig ännu mera säker på att jag gjort rätt som avstått just avel.

Nu är ju majoriteten av uppfödare, oavsett ras trevliga,empatiska människor , och tyvärr så verkar det vara dom som lyser med sin frånvaro både då det gäller trevlig atmosfär ,men i synnerhet med kunskap här inne .

Och så finns det stollar som du och jag som sitter här och gnabbas fast det finns vettigare saker att lägga energi på.

Som att sova till exempel.

Så nu säger jag god natt

//Anna

# 17 *Klappar i händerna av glädje" Fantastiskt trevligt inlägg!

Godnatt o sov gott! :o)

så du #17, är ingen uppfödare??!!

#19

Jag har varit bortrest (varit i Polen) i närmare 3 veckor, så jag har inte haft tillgång till dator.

Nej, jag har aldrig haft avel och har mer och mera fått bekräftat för mig att jag valde rätt då jag valde att avstå helt från avelstänkande .

Jag skrev för ett år sedan att jag varit i Polen och att jag eventuellt skulle köpa en katt därifrån. Jag har varit i Polen igen, dels träffat släkt och gamla vänner,men även sonderat terängen då det gäller katter och deras avkommor. Att åka så långt för att köpa katt som INTE ska gå i avel kan ju verka knasigt, men det är mitt beslut i sådana fall och inget som någen annan behöver bekymra sig om. Måhända det blir en blåsilverhane som kommer att få några kullar .  I sådana fall kommer jag att meddela detta.

Det kanske rent av blir en  annan ras än Norsk skogkatt .

Om du kommer till Östkattens utställning så ska jag leta reda på dig och presentera mig.

Jag kommer troligen att åka dit och titta då det inte är alltför långt hemifrån.

//Anna

#18

Vet inte om ditt inlägg ska tolkas med sarkasm eller ej.Jag råkar

ju bara skriva vad jag vet, och känner till, och jag gillar inte allt skitprat som en del verkar leva av.

Du tillhör den lilla klick som skriver sådant som i alla fall jag tar till mig och sparar på min hårdisk ( läs hjärna) för eventuellt framtida bruk.

#20 Hej! Välkommen tillbaka! Tror inte att du behöver tolka #18 som sarkasm. Tror absolut att Mulan menar vad hon skriver,  jag håller absolut med henne.

Tycker det är både uppfriskande och lovande att du har så mycket kunskap. Det är rent skrämmande att inte många uppfödare läser på lite och lär sig innan de börjar avla och kallar sig uppfödare.

Visst, alla har varit nya en gång men viss grundläggande genetik borde man faktiskt lära sig innan man börjar.

Men nu kom jag visst lite ifrån ämnet…. Det var ju HCM som diskuterades. Ursäkta sidospåret.

Lite OT!
#17 Som du skriver här..

Nu är ju majoriteten av uppfödare, oavsett ras trevliga,empatiska människor , och tyvärr så verkar det vara dom som lyser med sin frånvaro både då det gäller trevlig atmosfär ,men i synnerhet med kunskap här inne .

Tycker jag är helt galet!
För här inne på Norsk Skogkatt iFokus, har vi många uppfödare och skogisägare som sitter på stooooora erfarenheter vad det gäller gentik och avel. Och dom är dessutom supertrevliga och försöker hjälpa! Både här vid datorn och på utställningar!

Jag vet inte riktigt hur bland annat jag hade klarat mig utan få svar på vissa frågor på bra sätt av många av dessa uppfödare. Tack för att ni finns!

Sen måste jag bara inflika att säga att man ska undvika vissa linjer är rent nonsens. HCM finns i alla linjer. Har följt konstaterade HCM fall ända bak till våra stamkatter.

Så att säga att vissa linjer är fria, då är man ute på djupt vatten…

HCM har funnits i alla år men vi har bara inte vetat vad det var.

#22

Jag missade att återigen skriva till, att de "gamla duktiga" uppfödarna numera lyser med sin frånvaro här inne på forumet. De "gamla rävarna" har ytterst sällan inlägg här inne ,utan de som skriver har kanske haft katt/uppfödning i max5 år.Om du kollar på  frågorna och svaren så ser du en markant skillnad mot hur det var för, låt oss säga 2 år sedan.

Jag vet att många av uppfödarna är här inne och läser, även om det mesta är dynga . Och tyvärr så verkar det vara så att man får insupa sig kunskap genom att läsa och fråga uppfödarna direkt . Jag gör så, och kommer att fråga och skaffa mig ytterligare kunskap.

Visst kan man vara "storuppfödare" och ha skaffat uppemot 10 kattkullar inom 2 till 3 år, men jag tror att kunskapen är mindre än hos en uppfödare som kanske fått 20 kullar på 10 år.

Jag fattar inte hur man hinner utvärdera sina avkommor om man har så brottom.

Oj, det här var också ett sidospår. Ber om ursäkt för det.

//Anna

#20 Det fanns ingen sarkasm alls i mitt inlägg!  

Jag blev bara så himlans glad över att få läsa något som var så oerhört vettigt skrivet! Tack!

Nej det var INTE ironi/sarkasm utan en öppning som hon uppenbarligen ignorerade.

jag tycker visst det är bra att gemene man sätter sig in i kattvärlden men om man gömmer sig och utger sig för att vara nån annan än den man är av nu vilken anledning hon har, den personen tar jag varken på allvar eller ger nån respekt!!

och ja, jag kanske anses "sticker ut hakan" som jag fått höra på omvägar men jag är ta mig fan i alla fall ärlig!!

finns många fler som vet samma sak men folk är så rädda för att vara öppna. jag må vara ny i denna världen,okunnig och naiv( som anser vi är kollegor) men jag lyssnar och lär mig,frågar mer erfarna uppfödare jag litar på om allt möjligt.

om det betyder att jag är besvärlig på nått sätt ..må så vara men jag varken ger eller tar skit. sen kan jag ha fel,uttrycka mig luddigt m.m men då erkänner jag det.allt man behöver göra är att fråga mig!!

sorry för sidospåret… jag lägger ner denna diskussionen nu, inte HCM då,den är intressant.

#26 *tummen upp*

//Linda