Visst tycker jag det är konstigt att folk tröttnar på katterna, det där med barn och flytt är väl bara svepskäl. Å andra sidan så är det kanske bättre att de omplaceras än bor hos någon som inte vill ha dem. Men det är märkligt att resonerar så.

Mvh Bengan

När min flicka föddes för några år sedan, fick min huskatt flytta hem till min mamma. För det första blev han väldigt svartsjuk på bebisen. Han reagerade med att klänga och klättra överallt, riva tapeter osv. Visade tydligt sitt missnöje. Jag själv hamnade i ett totalt symbiotiskt hormonrus och hade inte ögon för något annat än min bebis. Jag förstår att han blev svartsjuk. Kort och gott, han fick det bättre hos min mamma, han bor där fortfarande men blir glad när vi hälsar på.  

Så jag tror att det i vissa fall är bättre för katten att bli omplacerad. Och, ja, ibland (naturligtvis inte alltid) tror jag att en katt kan vara ett substitut för barn. Men en katt är naturligtvis ingen slit-och-släng-vara, jag hoppas du inte tolkar mitt svar så!

Jag tror bemötandet på mödravården spelar roll med…har hört från flera håll att många fått höra att de inte skall ha djur nu när de får en bebis.

Undrar vad de skulle säga om jag berättade att jag har 9 katter ifall jag fick för mig att det var dags att få människobarn hehehe

"2  I ditt fall var det ju något helt annat…du hade ju problem med katten så kan man ju inte ha det när man har en liten bebis. Det jag kanske tänker mest på är  att katten liksom tappar sitt värde när man får barn…i dom fall som jag tänker på är när som dom säjer att katten är underbar..men dom har ingen tid för den för att dom fått ett barn..i ett fall var ju katten 7 år som då hade varit en familjemedlem..det är skillnad på en hund..dom är ju mycket mer krävande på alla sätt o vis…men det tycker inte jag att en katt är…det är nog det jag har reagerat på.Din katt blev ju svartsjuk….men dom flesta katter brukar inte bli det. Min son har precis fått en liten bebis och har en son på snart två år….och dom har två Burmakatter som dom hade flera år innan barnen kom…och det har gått jättebra…..det är kanske det jag försöker säja….att för många har katten fortfarande inte mycket värde..tyvärr…

 "3   Tråkigt att dom ger såna råd..hade ingen aning….visst kan det spela en roll….

På min barnavårdcentral tycker de inte så. Vi hade både hundar och katter när vi skaffade barn. Barna har inte blivit allergiska, men jag har blivit kattallergisk tyvärr.

Testade för 7 år sen (i samband med ögoninflammation) och var inte allergisk mot djur.

Sedan testades jag för 3 år sedan(en förkylning som inte ville släppa) och fick resultatet kattallergi.

Jag känner inget mot mina egna katter, väldigt sällan kliande i ögonen. Kommer jag till andra får jag ha nässpray(mot allergi) och ögondroppar.

Mina katter är kvar-de är ju mina barn också- och fler lär det bli ;)

Ibland så känns det som människor tänker väldigt kortsiktigt….en katt lever länge och man kanske flyttar flera ggr under dess livstid och har man den som ren utekatt kan det vara svårt att flytta in till stan och ha kisse i lägenhet.

Här måste jag som novis passa på att fråga… Är det så att de flesta norska skogkatter är innekatter? Eller har en del dem ute? Jag har ju som sagt haft huskatt men bara släppt ut om vi bott så att det fungerat.

Förresten trodde jag MVC hade slutat att tjata om allergier och katt. Det är väl bevisat att barn mår bra av att komma i kontakt med djur? (Kommentar till tidigare inlägg…!)

Det finns fortfarande massor med skrönor och rykten om hur farliga katter är för barn. Dels finns det tydligen en massa kryptiska smittor som katter har som är farliga för barn och dels är katter illasinnade och skulle inte tveka en sekund att lägga sig över ett barn och kväva det.

Därför var det underbart att se tråden med alla bilder på katter och barn, som var uppe för ett tag sedan!

#8 Jag tror att de flesta har sina Norska skogkatter inne. Har känslan av att de flesta är väldigt rädda om sina dyrgripar och är oroliga att det skall hända dem något.

Själv så har jag en som får vara ute, för hon är van vid det, och en som bara är innekatt. Men vår utekatt är inne nästan jämt nu på vintern. Hon tycker det är kallt och blött ute just nu. (Jag undrar om hon vet att hon är en skogkatt:-) Och så finns ju hennes lekkompis här hemma.

#9 Bilder säger väl mer än tusen ord…

mvh Malin

#11 Den är helt underbar!

                                                                                                                                                                 #11    Så önskar jag att alla barn skulle få uppleva….. kärleken till ett djur.

Jag vet faktiskt en "uppfödare" som gjorde sig av med sina katter när hon blev med barn. För hon hade blivit varnad att amoniacken (förlåt stavningen) i kattlådorna mm kunde skada barnet i magen.

Sedan vet jag av egen erfarenhet att vissa katter kan ju sätta sig i sängen eller barnvagnen o kissa, bajsa detta hände hos en kompis till mig. Inte kul!!

Jag tror att vissa omplaceringar kan hända under kattens könsmogenhet när de springer o skriker kisset luktar starkt mm. Vissa tyvärr har ju inte råd eller lust att kastrera sin katt o då TYVÄRR kan det vara lättare att omplacera katten ;-(.

Jodå