Jag skulle väl tro att de flesta testar alla lösningar man kan komma på och omplacering är sista utvägen. Två av våra honkatter bråkade konstant under många år och kastrering fungerade inte. Personkemin mellan dem stämde bara inte. Det skapar en olustig stämning i hela kattgruppen när två katter går omvägar omkring varandra och då och då ryker ihop för småsaker. När den som orsakade mest bråk var över sju år och vi hörde om någon som ville ha en ensam sällskapskatt kände vi att hon förtjänade att bli bortskämd sina sista år. Det var helt underbart att se henne skutta runt med glada briiip i sitt nya hem! Ingen annan katt att akta sig för utan all frihet att njuta av livet :) Hemma blev det lugn och ro i kattgruppen, så det kändes verkligen som rätt beslut även om vi saknade vår älskade katt.

Anser att det är viktigare med harmoni i kattgruppen hemma för att ha friska och välmående individer än att envist ha kvar varenda katt tills de dör bara för att det kan anses dumt att omplacera. Drömmen är dock att alla ska må bra och trivas hos oss under hela sina liv och ingen katt omplaceras för att de gjort sitt.

Det är absolut viktigast i världen!  Att det är harmoni i kattgruppen, jag vägrar att leva hemma med stängda dörrar och katter i olika grupper, även om man skulle ha nätdörrar. Alla katter fungerar inte i stora flockar ( de är ju egentligen inga flockdjur ) då är det ju bättre att omplacera den som inte trivs, om man hittar ett bra hem. Fast roligt är det ju aldrig! Fungerar inte flocken, så är det ohållbart. Vi, här hemma lever alla tillsammans, hundar, katter även avelshanar och vi två, "tvåbenta".  Och jätte-trivs!

jo självklart ska det vara harmoni i gruppen,, men hur märker man om det inte är det, om någon mår dåligt.

Äter dom dåligt, bråkar dom eller magrar dom,, vad är varningstecknen?

Min birmakatt som jag omplaserade strök efter väggarna och var rädd för min hane.Hon ville helt enkelt göra sig osynlig för honom, men hon fick det jättebra på sina sista dagar i livet för hon blev inte så gammal./Marina

Vi har en hona som vi måste omplacera nu men hon ska först kastreras och det ska göras på onsdag. Att omplacera en av sina katter är inget man bestämmer sej för bara över en dag, det är ett beslut som mognar fram allteftersom man ser att katten mär sämre och sämre. Vi har provat många lösningar men inget får vi att fungera.

Hon har alltid varit mobbad av våra hankatter, även kastraterna. Sen har även honorna hängt på och detta lär sej ungdomarna oxå ganska snart och så fort de har blivit lite äldre så hänger de oxå på. Hon är lägst på ranglistan i flocken och så fort de andra katterna har en chans så ger de sej på henne och slåss. Så med tiden har det blivit att tjejen helst går och ligger på våra möbler för där har hon fått vara ifred och där har hon koll på de andra. Så fort någon katt kommer i närheten så fräser och spottar hon åt dom och det gör ju inte saken bättre. Nu har det gått så långt att de inte alls går att ha ihopa. Så vår tjej får va instängd i vårt sovrum med en nätdörr in till köket så hon kan se och höra oss hela tiden. Men så kan man inte ha det, hon ska inte behöva leva hela sitt liv intstängd på detta sättet. Så på onsdag blir hon kastrat och sen börjar letandet efter ett nytt hem som sällskapskatt för hon går inte att ställa ut heller eftersom hon hatar andra katter. Hon behöver dessutom vara ensamkatt och där det inte finns småbarn eftersom hon inte är så förtjust i dom heller. Men när hon får va själv med oss är hon en helt underbar katt som är väldigt sällskaplig och vill kela mycket, ligger allid i vår säng om natten. Hon är svartsmoke och är nyss fyllda 4 år och om någon känner någon som kan ge henne ett livslångt hem så är ni välkomna att höra av er till mej. //Kaisa