Hej!

Det beror väl på vad man har för inställning till avel o katter jämnt överlag.. Personligen omplacerar jag inte om inte särskilda skäl föreligger, såsom t ex att katten inte trivs hos mig. För mig är katterna sällskapsdjur i första hand och jag förstår inte riktigt idén med att köpa nytt o rata gammalt. Men jag tycker nog att många köper på sig hiskeligt många katter på en gång och sen när de ska behålla avkommor så får alla inte plats o då omplacerar man nån av de gamla.. Vet inte riktigt om det sättet går ihop med mitt synsätt att alla katter har hög status.. För mig känns det som att fd avelsdjur ibland har lägre status än huskatter och det tycker jag är dötrist… Men huvudsaken är ju att katten har det bra och om man inte är intresserad av sin gamla katt så kanske det är bättre att omplacera den hos någon som kan älska den för det den är och inte för dess avelsförmågor.. I mitt hushåll är dock alla katter lika mycket värda, och våra kastrater är högt älskade av alla även om sorgen att de inte fick bli mammor ibland gör sig påmind.. Jag brukar tänka på det när jag köper katt eller när andra frågar om råd om kattköp, dvs att man köper med hjärtat.. Då kan det aldrig bli fel..

mvh Malin

Nej absolut inte, jag har iaf behållat alla mina gamlingar
// Rita

Jag tycker de är helt fel.. jag har inte endast katter som avelsdjur utan jag har katter för jag älskar dom.. skulle aldrig sälja av mina gamlingar om de inte var av en anledning att de inte trivdes längre eller liknande.. Nej skulle jag bli satt med för många gamilngar kommer jag helt enkelt lägga ner min katteri under den perioden

Jag skulle inte sälja mina fd avelsdjur. Men om katterna inte trivs eller så kanske man får ta det till diskussion. Skulle jag omplacera någon måste det vara helt hundra och bara om det är helt nödvändigt för kattens bästa är det viktigaste. Det är så härligt med äldre katter de har en annan värdighet än ungdjuren.

OK,, jaa det låter som om iaf vi ligger på samma våglängd,, att jag undrade är för att jag serr på flertalet hemsidor och annonser där det skett.

Jag tycker att det e skit fel.. men vissa tycker tydligen att det e helt ok om man ÄR uppfödare,, men  katterna då.. våra bebisar oavsett deras ålder?!?!?

Här är ytterligare en som ALDRIG skulle få för sig att omplacera en fd. avelskatt, de är familjemedlemmar!!!!
Skulle det visa sig att någon katt inte trivs eller helt enkelt inte passar i ett större katteri får jag kanske ta mig en funderare, men tack och lov trivs mina 13 ihop, här finns inga stängda dörrar od.
Kanske har jag tur eller kan det bero på att ungar blivit kvar och sas "vuxit in" i den övriga gruppen????
ÄLSKAR mina kastrater och har i dagsläget bara tre fertila katter:
S*Långängens Mandel, IC S*Häxans Osiris och S*Häxans Oriana som jag hoppas ska bära frukt ihop då Mandel vaknat till liv!/Häxan

Håller med er andra, man säljer inte sina katter bara för att de gjort sitt i aveln. Men när man som uppfödare ofta har en stor kattflock så kan problemet uppkomma att någon inte trivs eller inte kommer överens. Och då måste man ta det jobbiga beslutet att kanske omplacera sin katt för dens egen skull.

Har själv det bekymret med min ena avelshona, den allra bästa mamma man kan tänka sej. Jag älskar henne, hon är stor personlighet och jag skulle gärna vilja ha fler kullar på henne. Men hon trivs inte med de andra katterna, hon tål dom helt enkelt inte och det har bara blivit värre. Nu måste jag hålla henne avskild från de andra och så kan vi inte ha det för hennes egen skull. Så nu har jag tagit det jobbiga beslutet att kastrera henne och försöka omplacera henne. 

Vår Wimena blev kastrat bara 1,5 år, precis efter att hennes första kull flyttat hemifrån, pga att hon fick livmoderinflammation. Och hon går kvar här som en lycklig kastrat och trivs alldeles utmärkt.  

Men man ska komma ihåg att det inte är alla katter som trivs och kommer till sin rätta i en stor flock och då är det kattens bästa man måste se till och inte vad jag själv vill. //Kaisa

Jag skulle aldrig omplacera mina katter pga av det har gjort sitt och för att ta in nya avlesdjur! Dessa sällskapskatter är ju utvalda med hjärtat och har fungerat som fullgoda livskamrater. Sen att de fungerat i avel och fått si eller så många kullar, de tycker jag bara är en bonus. Men, självklart kan frågan kanske komma upp om att omplacera, när det är så som många av er beskriver, katten kanske inte trivs, är utstött av de andra mm, Men det är ju en helt annan fråga att ta ställning till!

Har själv omplacerat två katter ganska nyligen, en för ½ år sedan och en för drygt 1 år sedan. Båda huskatter men det hade inte med omplaceringen att göra. Älskade båda två lika innerligt. Dom var utekatter, men det fungerade inte att ha katterna utomhus eftersom dom drog hem den ena sjukdomen efter den andra. Att avmaska kan man väl stå ut med men öronskabben som ALLA katterna fick gång på gång ledde till operation på min andra huskatt. Och då bestämde jag mig för att nu fick alla katterna vara innekatter. Men det höll inte i längden. Katter som är vana att vara ute vill vara det helt enkelt. Den äldsta killen (Lucas) började protestkissa överallt, mitt framför ögonen på mig. Insåg att detta höll inte så han fick flytta till några vänner till mig, till min sons stora sorg. Tiden gick och den andra katten (Lucifer) skötte sig exemplariskt men han sörjde. Han tillbringade all sin tid på golvet innanför ytterdörren. Ledsen jamandes. Så efter 1½års "misshandel" av honom så bestämde jag mig för att han får det bättre hos någon annan. Är nu omplacerad hos helt underbara människor mitt ute i skogen, där han får leva det liv som han förtjänar.

Båda katterna finns att se under julhälsningar på min hemsida. Och jag kommer att lägga ut bilder på dom i mitt galleri när det blir klart. Nu kanske ni förstår varför mina vänner kallade mig för  "Lilla L". Lucas, Lucifer, Lina & Levis, heter katterna som har varit mitt liv dom senaste åren.

Jag tror att man inte ska döma utan att ha fakta. Och att alla måste se till kattens bästa. Och när det gäller att omplacera katter som inte duger i avel så har jag ingen aning eftersom jag inte har avlat ännu;)) Men jag har tre katter som inte duger och dom får ändå stanna hos mig, har man väl släppt in dom så tillhör dom familjen. /Sylvia

Jag har mina Pensionärer kvar.

Våra katter är i första hand våra vänner och familjemedlemmar. Vi skulle aldrig komma på TANKEN att omplacera en katt för att kunna behålla eller köpa in en ny. Medan vår kastrathane levde så lovade jag honom att han inte skulle behöva ta upp någon kamp med en ny hane. Ett tag kallade vi oss själva för kastratuppfödare (4 kastrater och en fertil hona) och alla uppfödare får säkert en sådan period och då får man njuta av sina gamla kattvänner, för en dag så är de borta och ibland alldeles för tidigt. //Kristin

Vi skulle aldrig göra oss av med nån katt bara för att skaffa nån ny..man säljer väl inte en familjemedlem ?

Nej !!

JAg skulle inte heller kunna placera om en katt för att de inte ska användas i avel längre. HAr som tur inte haft ngn katt som inte trivts. De är familjemedlemmar, går inte bara att skicka bort sådär…

Inte omplacera för katten går i pension utan isf pga andra omständigheter, ex att katten inte trivs längre. Har själv två kastrater, den ena var aldrig tanken att ha i avel & den andra gjorde olyckliga omständigheter att den inte lämpade sig för avel. Båda bor kvar här. Och är de allra goaste mys & kel kissarna…

/Mia S*Eklövet´s

Vi har tyvärr fått flytta på några av 'gamlingarna', men det har varit oundvikligt av olika skäl och fruktansvärda beslut att behöva ta. Min dröm är att behålla alla pensionärer också. Nu när vi har möjlighet att ha de kastrerade katterna gående ut och in som de vill så underlättar det förhoppningsvis lite också. Man måste komma ihåg att katter inte generellt sett trivs i stora grupper och harmoni är mycket viktigt för hälsan hos katterna och trivseln för alla familjemedlemmar. Sedan ska man självklart inte köpa på sig fler katter än man klarar av och orkar med, även på sikt!

Jag kommer så småningom ha 6 kastrater och tre fertila vilket talar ett tydligt språk;)

Jag har också mina pensionärer kvar och kommer ALDRIG att byta ut dom.

Dom är mina barn. Tycker det är synd om någon håller på så där. Det är ju levande individer och tillhör familjen

Nä, skulle kanske vilja placera om nån katt men jag kan inte. Inte ens till min mormor!  Så ska situationen först bli ohållbar för att jag ska göra nåt sådant.

/Camilla

Jag personligen skulle aldrig omplacera någon för att "dom gjort sitt" eller för att jag anser att jag "måste" köpa in nya avelsdjur. Enda anledningen för mig för att omplacera någon är för kattens/katternas bästa. Händer det saker hos mig som gör att katten/katterna inte mår bra eller trivs längre då gör jag det jag anser vara bäst för mina djur och vad dom mår bäst av. Jag försöker alltid se till djurens bästa i första hand även om det gör ont.

Självklart skulle jag inte placera om någon av våra älskade familjemedlemmar för att dom gått ur avel. Jag köper katten för att jag vill ha just den o inte bara för att den ska göra nytta. Tyvärr händer det ibland att det inte fungerar och att ta det beslutet är verkligen inte lätt. Tack o lov så är våran grupp, en kastrat två fertila hanar o fyra honor, vänner och det hoppas jag består. Jag kan heller inte tänka mej att ha någon instängd för sej själv utan alla går tillsammans./Laila

Nä nä nä, stannar hos oss!! Annat är det ju om katten inte trivs!

Mina stannar också här. Älskar dem oerhört och kan bara tänka mig att omplacera om de inte trivs pga svår osämja eller liknande. Det viktigaste är att de i så fall måste få det BÄTTRE än de har det här. Ett verkligt gott hem, gärna ett man har nära till så man kan besöka dem.

 Men de som bor i lägenhet speciellt, kan ju inte ha hur många katter som helst. Inte nog med att det kan bli osämja, de behöver utrymme och att var och en får sin egen stund med matte/husse, dvs tid för var och en. Jag tycker inte att det är rätt att klämma in för många katter på ett litet utrymme.

Absolut FEL!