Det går inte att spela hocky här hemma om inte Flamman får vara med. Hon vaktar inte bara mål, hon gör mål också. Och i mellan åt taklar hon gubbarna med ett fast grepp med framtassarna och rejäla sparkar med bakbenen. Sedan om det är kärleksbett de får över huvudet eller om hon tänker på en sarrig hockykille att tugga i sig, det lär vi aldrig få veta.

Bilbana är också väldigt kul, att peta bort eller varför inte lägga sig på spåret och vägra flytta på sig. Fast inte lika kul att en bil körde fast i pälsen, men hon märkte inte det, förns vi började att försöka få bort den.

Flamman hittar på nya hyss varje dag, så jag behöver inte ha tråkigt här hemma.