Om det finns en relativt stor risk att katterna kan smita ut, så kan det vara bra med öronmärkning också utöver chipet. Min kattungeköpare har det på sina två skogisar pga att de får följa med till deras stuga ute på landet. De får inte gå fritt där, men utifall de rymmer.

Har man katter som får gå ut tycker jag absolut man kan öronmärka dem ,då inte alla förstår sig på chipmärkning. Speciellt inte på landet. Sen kan ju vissa örontatueringar blekna över tid, så både chip och örontatuering är ju säkrast.

Själv har jag enbart chip på dem i stan, men jag har inga barn eller så som kan släppa ut dem av misstag. Men de som bor på landet har örontatuering och chip. När jag ska söva för kastrering eller tandstensborttagning nästa gång, så kan jag ev. tänka mig att tatuera dem också efterhand.

Var och en kan naturligtvis göra som den vill men jag vill påpeka en baksida med id-märkning oavsett om katten är chippad tidigare eller inte.

Tutueringen blir alltför många gånger oläslig och katten går då inte att identifiera. Har sett många sådana exempel då jag jobbade med hemlösa katter. Visst kan man både chippa och tatuera men av någon anledning så verkar folk vara av den uppfattningen att märkningen oläslig/eller omärkt i örat så är katten herrelös.

Enligt lag så är man skyldig att ta reda på om katten har en ägare och det innebär att om man inte ser någon tatuering i örat så måste man be någon med chipläsare kontrollera om katten är chippad.

Den dåliga kännedom om att man idag id-märker sina katter med chip beror på att dels så har vi tyvärr inte lyckats nå ut till gemene man ännu och så är det inget tvång att göra det.

En lag som sa att katten eller hunden skall vara id-märkt med chip, då det är mer beständigt än tatuering, så skulle nog folk bli mer medvetna. Idag kan du inte hävda god tro om någon kan bevisa att den äger katten. Katter räknas som gods och ska därför lämnas till polisen om de upphittas. Kan man inte visa att man gjort vad man kan för att hitta ägaren så är det stöld.

För min del så tycker jag att man borde ha en lag som ställer samma krav som förbunden (Sverak i mitt fall) ställer på oss medlemmar och uppfödare. Då tror jag mycket skit, som t ex blandras/huskattavel och prisdumpning skulle minska rejält.

Det var min åsikt i ämnet. Om jag skulle id-märka katten med tatuering så är svaret i det flesta nej eftersom jag inte skulle låta mina katter gå ute fritt annat än i rastgård. Jag tycker också att man kan göra grannar och så medvetna om att det är min katt genom att presentera katten och se till att ha bilder på katten så man kan sätt upp lappar om den försvinner.  

/Linnea

Vår kastrathane som får gå fritt har halsband med ID-bricka från Pet Direkt. Så om man sms det nummer som står på brickan så får vi med att nån hittat honom. Alla andra id-brickor man skriver på blir lätt otydliga med tiden.

Vi har en som sprätter av sig vartenda halsband vi sätter på henne, så på henne är chip + örontatuering det säkraste.

Tack snälla ni för bra tips och kloka råd!

Lutar definitivt åt öronmärkning som komplettering. Pet Direkt lät intresant. Ska kolla upp det oxå.

//Kattis