I så fall tar jag tacksamt emot råd, tips, ideér och era erfarenheter.

Jag sitter här med ögona hängande som tunga saccosäckar efter två nätters brist på sömn ( ja, jag är känslig för sömnbrist ).
Tyvärr drabbar det även resten av familjen.
Bakgrunden är att min ena hona, som inte är mamma till kullen som nu är fyra veckor gammal, antagligen tror att de är hennes….eller åtminstone vill att de ska vara det…
Hon har legat och surat sen de var nyfödda, inte ens kommit fram och kikat i bolådan. Inget konstigt, hon brukar göra så.
När så ungarna var drygt tre veckor så tog ändå nyfikenheten och gosbehovet över och hon hoppade in till de små.
Det är heller inget konstigt och så har hon också gjort tidigare.
Då har allt gått bra.
MEN nu började hon tjafsa med den riktiga mamman.
Mamman har inga problem med att säga ifrån och efter en lång stunds blängande så stack "extramamman".
Hon återkom efter en stund, kanske hade hon bestämt sej för att ta upp striden igen. Nu blev det lite hetare och jag upplevde att mamman blev stressad över att den andra honan betedde sej så här. För mamman och ungarnas välbefinnande stängde jag därför ut den andra honan.
Sen bröt ett mindre helvete ut. Hon skriker som om det faktiskt vore hennes ungar och ska till varje pris in igen. Inatt och natten innan det trodde jag nästan att hon skulle klara att riva sönder dörren som höll henne utanför.
Jag vill inte släppa in henne igen på ett tag, det verkar som om hon försöker ta över kullen och jag är rädd för att det ska bli ett ordentligt råkurr om jag ändå gör det.
Jag tycker synd om henne, hon löpte inte men jag har ändå gett henne två p-piller i förhoppning om att hon ska lugna ner sej.

Känner mej rådvill, hur tänker ni och vad föreslår ni att jag ska göra?

// Maja