OT Detta har hänt !!
Hej !!
Detta är inte lätt för mig alls att tala ut om, men jag känner ändå att jag behöver få talat om vad som har hänt och varför en del andra saker har hänt runt om mig och mina barn samt min katter..
Jag vet bara inte vilken ände jag ska börja för inget av detta är lätt … Så här ligger det till i alla fall med fakta på hand. Jag sedan barn haft hjärnskada som mina föräldrar har känt till ,men inte gått vidare med utan låtit detta passaera vidare ! Hur som helst när jag fick höra detta ett par gånger , vart jag vädigt ledssen och arg och till slut bad jag om hjälp av mydigheten i kommunen jag bodde i som sen såg till att jag kom i väg för att kunna göra en utredning…
Den 18 Juni - 2008 var min utredning klar och jag blev chockad av diagnosen som är hjärnskada som är förvärvad .. När jag nu fick veta detta 36 år gammal ändrades mycket i mitt vardagliga liv eftersom jag nu skulle börja äta medecin för att klara av vardagen , dessutom gick jag in i sorg på grund av att mina föräldrar redan viste om detta i från början.. Min och barnens vardag blev en mardröm då jag började med tabletter , jag insåg sen att mina barn som var då 9.10 & 12 fick ta över annsvaret mer o mer hemma och ta hand om både katter , hunden och mig samt allt annat runt omkring i hemmet. Eftersom jag låg helt utslagen på grund av medecinerna ..
Efter att ha kämpat mot alla odds och försöka klara av att ha katteri att vara ensam med 3 barn samt en hund så insåg jag att det var dax att göra nåt åt det innan det gick för långt , visseligen tyckte jag väl att redan hade gått för långt innan jag fattade mitt beslut..
Jag såld min hund Elvis som vi hade haft i nästan 7 år , där efter började jag omplacera mina katter och kom fram till att försöka behålla 2 av våra katter för försöka ha nåt kvar inom familjen… Där i mellan har jag och barnen flyttat till en annan kommun för att jag ska få bättre hjälp … När vi väl var på plats i den nya lägenheten och vi hade 2 av våra katter kvar hos oss..
Efter en kort tid kom hyresvärden på besök och talade om att man inte fick ha varken katt eller hund i lägenheten , så i dag har vi inte någon av våra katter kvar alls 
Jag avslutar detta med att tala om att S*Knoxville´s har lagt ner sin uppfödning , jag vill oxå meddela att med stor sorg i mitt hjärta fick jag reda på i går av min yngsta sons pappa som tog hand om S*Drakborgen´s Ralf Väderhatt ( fick somna in för en vecka sen på grund av sjukdom mer om detta veta jag inte just nu !!
Vad mer kan jag säga ( Jag jätte över allt som har hänt och jag saknar mina katter samt min hund !!
Jag vill tacka S*Tigerkakan´s ( Linnea & Stefan för all stöd under den tiden som var jobbigast ni är guldvärda , Stor kram till er //
Jag vill även ge Ann S*Månlyckan´s en stor kram som var snäll och ordnade nytt hem till Jeff och Iris // Eva S*Knoxville´s
Stor kram Eva, livet är inte slut, bara väldigt kämpigt
Kerstin Carlzon S*Youngun`s
Medarbetare på Norsk Skogkatt iFokus
ibland undrar man hur mycket man ska behöva gå igenom o orka med. lider med dig d e ett tufft beslut du fått göra på alla sätt men jag förstår varför du gjorde det. kämpa vidare, livet vänder när man minst anar. kramar till dig o dina barn.
S*Winsnes Wilda
Tråkigt när det händer sådana saker i livet men som Kerstin skriver, så är livet inte slut för det, bara väldigt kämpigt. All lycka till Dig!!!
Sissi
*** Sissi Johansson - S*Tam-Trion's ***
Du skall se att det vänder vilken dag som helst. Önskar dig all lycka till o hoppas att det snart blir bättre.
*kram* Madeleine
Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!
S*Luddhuvet´z
Hoppas att du snart kan se framåt! Önskar dig all lycka!!
Bittan
#1,2,3,4 & 5
Tack snälla för era ord // Eva
Ibland tar livet andra vändningar än man tänkt sig. Hoppas att du nu får den hjälp du behöver och lycka till i framtiden.
Oj oj oj, så orättvis världen är ibland…
Hoppas du finner styrka att ta dig igenom detta, du får tänka på att det kommer vända, efter regn kommer ALLTID solsken.
Stor kram till dig och dina barn.
Jag tycker du är tapper Eva, och modig!
All lycka till i framtiden från mig.
Styrkekramar Mia
Ja, Eva är verkligen både modig och tapper och jag är övertygad om att det kommer att gå bra när allt får lägga sig lite och du får lite distans till allt som hänt.
Det Eva har råkat ut för skulle jag inte ens önska min värsta ovän och hade det varit mina föräldrar som gjort så mot mig så skulle jag nog sagt upp släktskapet med dem.
Du vet var vi finns om du behöver någon att tala med och vi står bakom dig till 100% i detta. Du behöver inte tacka oss för det lilla vi gjort. Det är en självklarhet att finnas till för en annan medmänniska som har det svårt.
Den där värden skulle jag vilja säga ett par sanningens ord också.
Jag tycker du, Eva, ska vara stolt över vad du har åstadkommit i livet. Uppfostran av dina barn, katterna och katteriet. Det har inte alltid varit en dans på rosor så våga tro på dig själv för det gör vi i alla fall.
Beklagar verkligen detta med Ralf också men glöm inte alla härliga år han fått hos dig och hos din son.
Vi hörs snart igen.
/Linnea
Mycket starkt gjort att gå ut och berätta vad du varit med om. Jag är full av beundran för ditt mod. Även jag hoppas att det snart vänder för dig, kämpa på, för som andra sagt före mig, det kommer ljusare tider. Snart hoppas jag!
Lycka till!
Väldigt ledsamt att läsa hur du haft det. Hoppas du får det bättre framöver. Lycka till!
/Marie
Du har verkligen haft det kämpigt. Hoppas att allt blir till det bättre inom en snar framtid. //Åsa
Fy så tråkigt oc jobbigt ni har haft det! Håller alla tummar för en ljusare & på alla sätt bättre framtid för hela familjen. Lycka till!
mvh Nina
Tusen tack alle sammans !! // Eva
Fy vad en del har det tufft i livet.
Jag önskar dej all lycka & att det vänder snart.
Tack snälla ni för era stöd !
Jag vet inte vilket som är värst att få veta vad som var problemet och inte kunna ta till sig det eller om det skulle ha varit enklare att inte få veta alls .. Nå väl nu vet jag och en del saker har kommit på plats varför man har problem med vissa saker !!
De jag är mäst arg över att jag har gått hemma i 13 år och försökt att jobba men inte klara av det , jag har då inte heller kunna förklara varför jag inte kom till jobbet tex !! Under dom här åren har då left på soc vilket ingen vill men man måste få pengar nån stanns !!
Nå väl för första gången så får jag nu fast inkomst och får gå hemma resten av livet ( jag e nu mera förtids pensionär ) Ärlighetens namn så måste jag ju säga att jag mådde bättre när jag inte viste konstigt nog , jag har då aldrig känt mig så deppi förut i mitt liv som jag gör i dag.. Och att behöva ge alla mina djur nya hem e en stor förlust och en enorm saknad för både mig och mina barn eftersom vi aldrig har varit utan varken katt eller hund !! Nu är det som det är och jag får fortsätta kämpa vidare och gläjdas med att kunna hälsa på en del av mina katter som inte bor så långt bort i från mig …
Man kan ju undrar vart jag finner min styrka för att orka .. Mycket beror på mina barn och mig själv i de stora hela !! sen mina närmaste vänner som är guldvärda // Eva
Starta ny diskussion