JAG har fyra barn… Lika väl som barn behöver djur så tror jag djur behöver barn…

Katterna går lika gärna till barnen som till oss vuxna för en gosestund. Och har ingen av oss två beningar tid så finns ju hundarna!!

/Mia

oj oj, vilka bekymmer!! Tillsammans har min sambo och jag 5 barn! Och det fungerar utmärkt, katterna är mer aktiva de veckor vi har barn, de är alltid någon som leker och gosar med dem. Vår första kull med kattungar blev även vana vid barn från början vilket jag tror bara var bra. De blev otroligt sociala, pigga och vid nu 9 månaders ålder har ingen av dem tappat sitt bra temperament! Vad som kanske däremot är viktigt att tänka på  med många barn är att lära dem att respektera katterna, ej röra när de äter och låta missarna få ett eget ställe, där ingen får röra dem!

Vi har inga egna barn, men katterna träffar barn ibland. O man märker på dem att det finns en mystik mellan barn o djur, en djupare förståelse än vad vuxna har ;)
Kattera tycker det är sååå spännande, med dessa "mini-människor" ;)
-"Ser ut som en människa, men väldigt lite.." Kikar fram o sniffar med en näsborre *fniss*

Hej!

JAg har fyra ungar också, och det går alldeles utmärkt i vår familj. Vissa små missöden har förekommit, som att t e x glömma stänga ytterdörren, men då fångades katterna in av Wilma, 3,5 år!  En liten nackdel är när kattungarna som föds här hemma börjar springa runt överallt, då får man vara noga med att de inte stoppar i sig en massa små leksaker, men hittills har vi inte råkat ut för några som helst missöden pga barnen.

En av våra katter är inget större fan av barn, men barnen o hon respekterar varandra. Alla katterna har egna platser där barnen har fått lära sig att det är tabu o kattspace, o även en del höga hyllor som de ligger på mm..

Fördelen med barn o katter är att våra kattungar är oerhört vana vid stim o stoj och därmed är de väl tränade inför utställning..  Likaså att de lär av varandra. Jättemysigt!

Så för oss har det varit enbart positiva erfarenheter i det stora hela..

mvh Malin

Japp här finns 2 vuxna,4 barn och 4 katter och tillsammans är vi en enda stor familj där människor och djur lever tillsammans och trivs med det..

Så jag har bara upplevt det posetivt

//Maria

Vi har haft katt innan vi fick barn. Så mina barn är uppvuxna med katt och vana, de skulle inte kunna tänka sig vara utan och inte vi vuxna iheller.
Här funkar det alldeles utmärkt, barnen respekterar katterna och katterna respekterar dem. Nu är mina barn rätt stora (16,13 o 7)men redan som små förstod de hur man behandlar djur.
Tom när vi har katterna separerade ifrån varandra pga av parning och annat funkar det jättebra. De är väldigt noga med vilka som ska vara var./ Rosie

Här har vi två barn på 3.5 samt 1 år och tycker det fungerar alldeles utmärkt :) Barnen lär sig respektera djur, katterna blir vana vid liv & rörelse och innan lillebror föddes verkade dottern se katterna lite som syskon ;)

Jag tycker att det överhuvudtaget var en märklig fråga… Varför skulle det vara olämpligt? Vad menade hon/han? Det enda jag kan se som ett bekymmer är att man får passa små barn lite extra runt katterna eftersom barn inte har koll på vad man kan och inte kan göra med katter. Min dotter är uppvuxen med både hundar och katter. Det jag märkte skillnad på henne och andra djurlösa barn var att hon var mycket lugnare när hon var tillsammans med djur. Det är ju bara positivt!

Självklart hör barn och djur ihop. Jag tror att det är jättebra för barn att växa upp med djur. Man kan behöva passa små barn så de inte gör illa djuret, men vad då? Jag tror att ett barn, genom att växa upp med djur, lättare utvecklar empati och social intelligens. Har man ett djur lär man sig visa hänsyn och ta hand om det och finns det alltid någon man kan "prata med" när man är ledsen eller glad.

#4 och #7, vilka underbara bilder! 

Själva har vi två tjejer som är sex och nio år. De är alldeles tokiga i katter! Precis som mamma.

Syllan, din bekanta kanske tänkte på allergier? Förut sades det ju att man inte skulle ha djur ihop med småbarn, att de lättare skulle få allergi då. Detta har ju omvärderats.

#8 Jag tror hon anser att det är "snuskigt", och att barnen skulle kunna bli sjuka rent allmänt av dålig hygien eller nåt.

Själv har jag alltid haft katt, långt innan barnen föddes, och jag känner som alla andra här att barnen lär sig respektera katterna. Den respekten dom lär sig tycker jag avspeglar sig även i respekten mot andra människor/hundar/you name it. Och jag anser verkligen inte att mina barn lever i någon slags missär bara för att vi har många katter. Hygien är a och o med allt man gör, antingen det är barn inblandade eller inte. Rent och fräsch vill ju katterna ha det ändå:) Och när det gäller allergier så vet man ju idag att barn som utsätts för katt/hund redan som små tål pälsdjur bättre som vuxna.

Men jag blev ändå nyfiken på hur många av er som ändå har det som vi, därav frågan. Själv anser jag att det är bra för båda parter som ni hör. /Sylvia

Jag blir så förvånad på människor ibland! de tror att vi med djur är mindre noggranna eller? Jag har oxå hört många komentarer under årens lopp att det är äckligt med katt och kattlådor. Och det absolut inte passar ihop med barn. Nåväl mina har aldrig blivit sjuka pga katten och inte ätit avföring. De har utvecklats till alldeles utmärkta tonåringar

Hi hi, det är väl nästan så att barn är "snuskigare" än katter

Öhhh…. jag har 2barn, snart 3. Katterna avgudar barnen och tvärtom. Dom leker tillsammans oh myser tillsammans, jag ser inget annat än positivt. Barnen lär sig att ta hand om djur och katterna blir vana vid mycket liv och rörelse

En mycket bra kombination katter och barn tillsammans. Tycker det är lite tråkigt när våra barn växer upp och snart räknas som vuxna. 
//Kristin

Hej! Jag har fem barn & jag har super goa kattungar eftersom kattungarna blir vana vid hantering av barn + alla dessa ljud ..

jag ser ju skilnad här hemma . mina första skogisar kommer i från en uppfödare som inte hade småbarn men tonåring . dom kattungarna var väligt skygga & tog lång tid på sig innan dom kom fram…Barn & djur hör i hop /Eva

#15, hör ihop och hör ihop !!! Beror väl lite på barnen också. Små barn vet jag inte om jag automatiskt tycker HÖR IHOP med katter och djur, OM inte föräldrarna är väldigt uppmärksamma. Det är väl kanske inte meningen att katten ska finna sig i vad som helst, barnen måste lära sig respekt för djuret, ända från dom är pytte-små. Vad berodde det på att dina första katter var skygga? Lät du kanske barnen vara för ivriga och för mycket på??! ( nu blir det grejjer!!) För det har jag nämligen märkt hos en del med småbarn, att de inte uppmärksammar den blicken en kattunge kan få, när de fått för mycket. Jag drar mig faktiskt för att sälja till småbarnsföräldrar just för det. Tycker därför INTE illa om barn ! Men om föräldrar som inte vill se !!

Små barn måste givetvis passas ihop med djur! Jag har också sett småbarn som tror att katter är leksaker. Det är ju de vuxnas ansvar att passa barn och katt. En tvååring vet ju inte automatiskt vart gränsen går, det måste ju föräldern visa. Gör man bara det har barnet sååå stor glädje av sitt djur, och tvärtom.

#15: Man får akta sig och inte generalisera bara för att man har en dålig erfarenhet! Tre av mina honkatter är uppväxta i hem utan barn och de tar liv och rörelse superbra. De två äldre är ju så coola att de nästan är dumma ;) Lilltjejen är alldeles ny och kommer säkerligen bli likadan. En av honorna som var uppväxt med barn var rätt hoppig för plötsliga ljud och rörelser till att börja med, den andra bryr sig inte så värst.

Kattungens trygghetsnivå har inte med att göra om de växte upp med barn eller inte, utan vilket jobb uppfödaren (med familj, så klart!) lagt ner!

Som tidigare nämnt ett flertal gånger så måste man ju hålla koll på små barn så de lär sig hantera katter korrekt.