Min äldsta hona hatar också allt med utställningar så jag insåg tidigt att det bara var att låta henne slippa. Hennes största problem tror jag var att hon ville få komma loss och spöa upp dom andra katterna… Hon hade också fina trick för att skrämma andra, hon kunde se helvild ut, låta värre och se ut som hon högg mig gång på gång utan att göra det minsta skada.

Det går helt enkelt inte att visa en sån katt. :/

Jag började ställa ut min huskatt Zlatan i år och då var han två år de första gångerna var han ju lite nervös men jag förstod att han inte gillade det efter några stycken, han gjorde inget men han var väldigt mattig. Därför fick han bara vara med på de utställningar som jag anmält honom till och utställningen på ÄK var hans sista. Men jag måste säga att han trivs väldigt bra i buren, han äter, leker och han går på lådan och är gosig. Det är först när man tar ut honom. Men som sagt nu får han vara hemma och mysa istället. =)

#2 Han är jättefin!!

Håller med fullständigt! Katter som inte gillar utställningar ska få slippa att följa med, och bli hemma istället. Men visst händer det att man tar med sej ungdjur och juniorer som fräser och är rädda för att försöka få dom att vänja sej. Men fungerar det fortfarande inte efter ett par gånger så ska de oxå få stanna hemma anser jag.

Vi har en vit hona som vi inte ställer. Hon är en väldigt försiktig tjej i sej själv och henne skulle jag aldrig drömma om att ta med på en utställning. Har provat 2 gånger innan hon var 10 månader och hon vill inte alls. Vår Ronja, IDP*Snofstofs Sonia Smoke Rings, håller väldigt hög klass och skulle kunna gå långt på utställningar. Men med hennes utställningshumör så finns det inte en chans. Hon hatar att se alla dessa katter och fräser och spottar åt dom alla. Hon har inte på en utställning att göra.

Men Moa däremot, IC S*Silverbells Oleana, fullkomligt älskar utställningar! Hon blir överlycklig när transportburen kommer fram och älskar att följa med oss, helst om vi ska övernatta i stuga eller på hotellrum. Hon är en helt annan katt då än hemma. Hon myser som ingen annan, och hon är helt avslappnad uppe hos domaren oxå. Det är en fröjd att få ställa henne! //Kaisa

Tack Mulan=))

Jag har funderat över samma sak. Går också ofta assistent och reagerar över utställare som kommer med samma bitande och rivande katt gång på gång på gång..

Jag har inget emot 'Divor' av både han- och honkön som fräser och vill visa att det ska vara på deras villkor - det är katter och självklart kan man inte räkna med att, speciellt, fertila djur ska hantera allt lugnt och avslappnat. Men de som har såna som regelmässigt biter, där ägarna till och med tar med kattens transportbur fram till domaren eftersom de räknar med att han/hon ska 'smälla'.. där går det alldeles för långt..'

jag har en katt som funkade super att ställa som ung, men hon blev fullständigt panikslagen på hennes andra eller tredje utställning som vuxen. Efter det har jag testat ställa henne två gånger (blev rekommenderad av erfarnare utställare att göra så mtp att hon var ung och hormonstinn när det hände). Första gången accepterade hon det, men fräste, andra gången sa hon tvärt nej). Nu får hon bara vara hemma.. jag har haft med henne som avelshona, och det tycker hon är helt okej - att bara ligga i buren och titta på allt som händer, men fram till någon domare ska hon inte, för domarens, och framförallt hennes, skull..

Jag har även varit med om att domare kommit fram till mig när jag inte gått assistent och frågat om jag kan gå assistent i panelen, för gör jag inte det kan de inte nominera en viss katt eftersom den betedde sig så illa redan vid grundbedömning..
det känns ju inte riktigt rätt..?
Om katten inte kan bli buren av vemsomhelst i en panel, hör den hemma där då?

# 4 & 6 Håller med er andra, om en katt missköter sig gång efter annan, så ska den inte med på utställning. Okey med att vara "diva" men med måtta.  Det ser inte trevligt ut heller.

och framför allt så skrämmer de upp de andra katterna, och så ska det väl inte vara riktigt heller?

nä katter som inte trivs ska få stanna hemma tycker jag. :)
håller med er andra

#1 Personligen skulle jag aldrig ställa en katt som inte ville själv antingen för att de blev aggressiva, väldigt rädda och bara ville krypa undan och gömma sig i buren eller som du skriver väldigt åksjuka.

Jag har själv en hona som tycker det är väldigt otäckt på utställningar och alltid ska krypa under täcket och inte vill komma ut ur buren för bedömning. Jag har därför bestämt att hon skall slippa utställningar och få vara hemma istället.

Jag tycker man ser i alla raser och kategorier katter som är väldigt framgångsrika på utställningarna men inte vill vara där utan visar upp dåligt temperament och ibland exploderar.

Visst är det ett hårt slag när man äntligen lyckats få fram en snygg katt om man tvingas sluta ställa den, men jag skulle aldrig tveka för vem som helst kan förstå att en katt som är lugn och mysig hemma som sedan uppvisar aggressivt beteende  på utställning inte mår speciellt bra. Som vi alla vet så finns det stressrelaterade sjukdomar (läs FIP)  som kan framkallas av att katten blir stressad eller upplever trauma…

Själv tycker jag att det skulle bli vanligare med varningar på katter och att stänga av dem från utställningar just för katternas egen skulle. Men antagligen skulle det bli ett jävla liv på ägare om deras vinnare inte fick tävla mer…

/Johan S*Offsides

Vi har en Hona som är lite rädd av sig o tycker inte alls om att bli ihållen..troligen pga av att hon hade ögoninflammation när hon var liten o man fick hålla i henne hårt när man gav henne ögondroppar/salva..hon brukar hålla sig undan när det kommer folk på besök hos oss också..lägger sig på sitt favoritställe o visar sig inte förrän besökarna åkt igen..vi ställde ut henne 4 gånger när hon var under 10 månader o hon tyckte inte om det alls..försökte mest gömma sig o ville inte bli ihållen alls..sista utställningen fick hon Ex1 o BIV men vi bestämde oss för att hon fick stanna hemma i fortsättningen..bäst så för hennes del..är en hur fin katt som helst  i övrigt o har precis fått en kull bestående av 4 killar o en tjej som ser jättefina o lovande ut..men hennes plats är o förblir hemma..

 //Stefan

Håller med er. Det är självklart att en katt som tydligt visar att de inte vill vara där inte har på utställning att göra.

Jag är en av dem som dragit runt med en åksjuk katt på utställning, men när han väl hade landat på utställningen och hade fått dricka vatten så var han en diva som stortrivdes av uppmärksamheten. Han älskade att sitta på hyllan utanför och bara titta på alla och ta åt sig av positiva kommentarer. Eftersom han dessutom skötte sig exemplariskt på domarbordet och i paneler så kan jag inte tänka mej att han led av hela upplevelsen.

Enstaka fräs är väl en sak, precis som tidigare skrivet. Vissa katter har en förmåga att "tänka högt", samtidigt som de är avslappnade i kroppen.

En av våra första honor älskade utställningar - så länge hon slapp se andra katter… I buren gosade hon så hon nästan trillade omkull, men åsynen av andra fick henne att puffa av irritation. Självklart fick hon stanna hemma.

Visst är det roligare att ställa ut en katt som trivs med att visa upp sig!

#6 Om katten inte kan bli buren av vemsomhelst i en panel, hör den hemma där då?

Just detta har jag reagerat på. Har sett med egna ögon (mer än en gång) hur uställare ber att få en viss assistent som ska bära deras katt för annars går det inte. Sånt blir jag skitsur på. Och det kallar jag RENT FUSK. Och katten hör inte hemma i panelen heller. /Sylvia

För mig gäller kort & gott: trivs inte katten blir det inga utställningar.

Min Godis kan man inte ens hålla hemma i rätt "pose", han blir som en fiolsträng och det går inte att få ut honom… Då slipper han.

/Mia

#12: Är du säker på att det alltid handlar om att det bara är enstaka personer som kan bära? Då och då har jag bett om en speciell mest för att det är kul om någon man vet är duktig på att visa fram ens katt gör det. Har t ex ställt ut en honkatt som är cool och tar utställningar jättebra, men om man inte sträcker ut kroppen ordentligt börjar hon vifta med benen. Klart jag hellre vill ha en assistent som är duktig på att visa katter snyggt istället för en som utstrålar lite osäkerhet och "knölar ihop" dem.

#11 Min åksjuka dam trivs också på utställning, äääääälskar att visa upp sig och är hur cool som helst.. Men.. det ärinte roligt att bada henne i handfat på utställningen.. hon ser rent ut sagt för j..lig ut när hon har mått dåligt i buren.. Ibland klarar hon hela resan, som när vi var i Sthlm förra året, men när man bär henne i buren så guppar det o då fradgar hon o mår illa.. Helt klart blir hon stressad av detta, men det är olika från fall till fall. Om vi åker på parning med henne eller till veterinären nästa gång så ska jag ha henne i famnen hela tiden så kanske det blir bättre.. Hon är en katta som gillar att ha koll på allt o vara med överallt..  Förhoppningsvis kanske hon kan slippa sin åksjuka om man har henne i famnen.. Ngn som har erfarenhet av det förresten, helt så här OT..? Fniss.. Jag avviker lite från tråden men hoppas det är ok när jag själv är trådskapare?

mvh Malin

Jag har definitivt en "högtänkare" till hankatt! Han morrar, fräser och låter som om han ska mörda vem som helst, men han är helt avslappnad och lätthanterlig. Dock, hör jag ju hur vissa utställare muttrar när jag kommer med honom. De tycker att den "arge" katten ska vara hemma. Han uppför sig totalt avslappnad hos domarna och flera av dem brukar förklara det högt för publiken att han bara är stor i truten. Som matte antar jag 

Jag har faktiskt bett flera ggr om att vissa ska bära min hane i panel. Det beror på att vissa assistenter blir rädda även om jag talar om att han är en snackare…. Jag vill helt enkelt inte att dessa rädda assistenter ska överföra sin rädsla till min hane! Jag tycker inte att det är fusk utan ren omtanke till min katt.

Ska även påpeka att vem som helst kan bära min katt, men är det någon assistent som jag tycker är duktig och inte bryr sig om min snatterjöns så självklart ber jag honom/henne.

/Camilla

Jeg har tre pige som bare ikke kan lide at blive udstillet.

Chloé har været på en del udstillinger som killingen og ungdyr, det gik helt fint. Men da hun blev 10mdr begyndte hun at gemmer sine øre, så man slet ikke kan se dem, tro mig det ser ikke kønt ud. Det er hende på billedet med øre, smil.

Trille ryster så det stå efter, så hun har kun været på to udstillinger. Det er så slemt at jeg var bange for at hun ville give det vider til sine killinger, Men de er idag 1,5 år, og har alle fire været på flere udstillinger, som de klare til ug.

Rosé fik et chok på sin første udstilling, så jeg valgte at give hende en lang pause. For der efter at starte hende op igen, så krys finder for at det lykkes.

#14 och #16. Det spelar ingen större roll i mina ögon. Som ny i detta med utställning och när man inte har en aning om vilken assistent som är "bra" eller inte så blir inte oddsen lika för alla. /Sylvia

Det brukar ju vara en av de assistenterna som går hos domaren i grundbedömningen som visar upp så man har ju chans att se om de är avslappnade och hanterar katterna väl eller inte redan då. Bara för att man då och då känner (till) någon som går assistent betyder väl inte att man har helkoll på allt och alla, speciellt inte med tanke på att de flesta assistenterna har andra raser hemma.

#18 Så är det väl för alla nya, så var det även för oss. Det är givetvis inte alla ggr som nån jag känner har burit min katt och det har gått lysande. Men jag tycker det känns bättre både för min katt och för assistenten om ingen av dom blir rädda!

#12,14, 16, 18, 19… Eftersom jag startade det om katter som bara kan bli buren av vissa, så utvecklar jag =).
Jag tycker det är en sak om man ber en assistent som man vet är bra på att visa katt, har man en bra katt och vet att det är en tuff panel vill man såklart att katten ska visas upp på bästa sätt..

Men det finns fall där både domare och utställare bokar en viss assistent helt enkelt för att katten är så agressiv att den måste hanteras och hållas av någon av de mycket erfarna assistenterna för att förhoppningsvis inte 'smälla'..
Det är inte ofta sånt händer, men det händer. Domaren har en katt som han/hon vet kan vinna panelen om katten bara klarar panelen, alltså chansar vissa domare, bokar en säker assistent och hoppas att det går.

Det var just det jag reagerade mot i mit förra inlägg… inte att man bokar en assistent som visar fint, som inte blir rädd för lite fräs, eller som man har större förtroende för av ngn annan anledning..

#21: Jag förstod att det var det du menade, men ville också påpeka att ibland blir assistenter tillfrågade av andra anledningar :) Håller med om att det är skrämmande att domare skickar upp labila katter i panelen och hoppas en erfaren assistent kan se till att den håller sig i skinnet.

Sett katter som bitit assistenter blodiga, men ändå blivit BIS/BOX eftersom de dolt händelsen…

Apropå det här med katter som bärs fram tillsammans med transportbox blev jag riktigt upprörd en gång. Katten bet sin ägare så blodet rann och var fullständigt ohanterbar, så den trycktes snabbt in i transportbox. Det var inte första gången det inträffade. Domaren påtalade dock att det var en sådan fin katt att den borde stanna hemma och göra kattungar istället. Inget gult kort utdelades. Kommer inte ihåg om den fick certifikat, dock. Borde katter som beter sig så illa gång efter gång användas i avel oavsett om den är en nallebjörn hemma?! Skrämmande med en domare som råder till det när den endast sett katten bete sig så aggressivt!

Jag håller med dig Restless, aggresiva katter har lika lite på utställningar som i aveln att göra. Jag tycker att temprament är väldigt viktigt.

Jag tycker inte att en katt som gång på gång ( knappt en gång ens ) beter sig illa på utställning ska användas i avel! Temperamentet är ärftligt likaväl som utseendet, och nog vill man som uppfödare, att de nya ägarna i alla fall ska KUNNA visa avkomlingarna på utställning om de är intresserade. De som uppför sig illa tycker jag ska kastreras och få vara hemma i lugn och ro där de mår bra. Och bara vara go´-katter.

#22 För mig beror sånt lite på vilken ålder katten är i. Att döma ut en unghane som 'smäller' gång på gång och säga att han inte ska få bli pappa pga det är lite hårt.. Då är det snarare ägaren man ska fundera lite på varför han/hon inte har mer respekt för sin katt hon låter honom vara hemma tills hormonerna lugnat sig.
Vissa hanar flippar fullkomligt ut av utställningsmiljön mellan 10-18 månader nån gång… och då kanske de ska vara hemma istället, och kanske dejta lite eller bara vara gosekatter.

Samma med honor, de är också känsligare just när de är nyfertila och alla hormoner börjar rusa runt… de 'smäller' ju iofs inte lika ofta, men även där kanske de skulle få vara hemma ett tag och landa i sig själva innan man utsätter dem för det där med utställning..
Har även sett ungdjur, knappt mer än bebisar, bli totalt vansinnga och bita och riva vilt omkring sig flera utställningar i rad.. sånt gör mig bara ledsen, en viss kattunge har jag varit så sugen på att stoppa i väskan och ta med hem istället, för jag tyckte såå synd om henne som blev utsatt för något som var så avskyvärt för henne gång på gång, bara för att ägarna hoppades att hon skulle 'tröttna på sitt dåliga beteende ngn gång'… usch!

Oavsett fertil / kastrat / hane / hona…. så har jag mycket mycket mycket svårt att förstå sådana kattägare som gång på gång tar med katter på utställningar där de vet att katten absolut hatar det! Sen om katten blir BIS.. visst, det är kul att vinna, men när det är värt det priset vet jag inte riktigt…

Inte ens en unghane ska "smälla" på utställning, okey att vara lite ungpojks-dum, men inte gå så långt att han smäller, det är riktigt att ungojkar ska få vara hemma ett tag tills de kommit i ordning med hormoner, om det behövs, men inte dejta, han ska väl inte gå i avel innan man vet hur humöret blir?

Håller med dig Frej. Ingen katt på utställning skall smälla.

Jag håller inte helt med. Jag tycker det är att hårddra. (men alla har ju rätt att tycka som de vill =) )

Jag håller helt med om att humöret är en viktig aspekt i aveln, men att helt döma bort en katt för att han/hon smällt en gång.. nja, det gör jag inte, inte utan att titta på situationen.

Jag tycker mer ofta att det är ägaren som ska klandras om man tar med en ung fertil hane och inte är såpass lyhörd att man har vett att dra honom från bedömningen innan han fullkomligt flippar ur..

Jag vet inte.. jag har svårt att beskriva vad jag tycker om detta märker jag.. men att omedelbart avskriva en katt från framtida avel utan att titta på situationen där hon/han smällde, det gör jag inte…

Men, jag tycker med detta, som med så mycket annat som man jobbar med i avel, att med en katt som visat ett icke önskvärt betende på utställning, avlar man inte på oeftertänksamt.. kanske bättre att då ta en kull och se hur den kullen blir temperamentsmässigt innan man avlar vidare… för som med så mycket annat finns det änglar till katter som ger monster till barn, och utställningsmässiga drömhanar, som regelmässigt ger hormonbomber till söner..

Vad jag motsatte mej emot var i första hand domarens kommentar som inte tog hänsyn till kattens tidigare utställningsbeteende eller beteende hemma. Det är alltid intressant att få till en diskussion och få höra andras åsikter och funderingar!

Det finns olika anledningar till att katter beter sig illa på utställning och bara för att den har 'smällt' en gång betyder generellt sett inte att temperamentet är dåligt. Ibland kan det vara en oturlig händelse och självklart tycker inte jag att man ska man inte döma ut en katt bara för att den en gång mådde väldigt dåligt i en pressad situation. Jag önskar bara att folk lär känna sina katters signaler och kan se kritiskt på dem. Mår katten dåligt behöver den inte få en bedömning den dagen utan kan vila i buren. Ta hellre en promenad i lokalen med katten i famnen och känn efter om den orkar mer eller inte. Öva i ett lugnt hörn i ensamhet. Dessutom - alla katter förtjänar inte att bli föräldrar…

Änglar till katter som ger monster till barn!  Det lät ju intressant, vet vad ni menar, men det lät roligt. Jag vet också att en katt kan "smälla" i pressad situation, om inte ägare och domare är lyhörda, men jag föredrar en katt som har lite högre stresströskel. Du har så rätt Restless, alla katter kanske inte heller bör bli föräldrar.

Jag måste nog säga att jag helt håller med Frej i inläggen #24 & #26.. MEN med vissa undantag… Jag vet att det kan förekomma saker på en utställning som kan stressa den mest stabile, men om jag ser på min egen hane så tror jag inte mycket kan stressa den mannen..  Han är cool på gränsen till loj och jag ser en tydlig koppling mellan honom och hans pappa, som har precis samma superfina temperament… Inte alla katter som smäller på utställning borde sågas för dåligt temperament, men definitivt så tror jag att man som ägare får sig en tankeställare..

Jag skulle vilja säga att jag aldrig skulle vilja avla på en lömsk katt !

Att en katt säger ifrån på utställningar ser jag som något naturligt då vi tar med dem till en miljö fylld av dofter osv.

Med detta menar jag alltså att bara för en katt säger ifrån på en utställning säger det egentligen inte så mycket om dess temperament egentligen.

Jag har bland annat en dam som jag inte längre ställer eftersom hon är lite blyg och hon trivs bättre med att vara hemma och vara mamma…hon är den hona som har gått bäst hos mig;) dvs S*Ixa´s Anastacia.

Jag har en annan hona som helt enkelt inte gillar andra katter än de som bor i hennes hus….hon får också vara hemma;) S*Ixa´s Cynklavia. Hon är världen underbaraste katt min härliga keliga primadonna.

Jag tar med mig de katter som vill vara på utställning helt enkelt.

Naturligtvis är det skillnad på att visa sitt missnöje och att fullständigt gå bärsärk! Alla kan inte trivas i en utställningssituation men det betyder inte att temperamentet är dåligt. En avvägningsfråga som ligger helt i ägarnas händer.

Min S*Silverfåran´s Anborn har jag ställt några gånger MEN nu på KM i oktober på Nerk så började han låta? o det har han ALDRIG gjort förut.

Han brukar ju GOSSA o DRÄGGLA på både assistenterna o domaren o fått mkt BRA temprament , men nu sist när jag gick runt med han så LÅT han när han såg andra katter.

MEN när han kom på bordet tur nog så var han gossig igen. Kan detta vara för att han hade 2 jobbiga juniorer med sig i buren tro?? För hemma när det kommer folk är han FÖR på trängande JA om man kan säga så??

Hädan efter ska jag nog testa att han får åka ensam bur o ha enkelbur på utställningen. Men han o Bella är ju JÄTTE polare hemma så det måste ju funka med dubbelbur eller? Jag har ju bara ett burskynke???