Det beror på hur länge det har pågått. Men viktökningen är i minsta laget. Du kommer säkert att få väldigt många olika svar men personligen så hade jag börjat stödmata. Du kan börja med 2-3 ggr/dag och se hur de reagerar vikt mässigt på det. Det är inte helt säkert att de går att ge från nappflaska eller spruta eftersom de är vana vid mamma men försöka duger. Jag hade en kull i somras som inte heller gick upp riktigt så mycket som de skulle med de vägrade att låta sej matas så jag fick ge upp efter några dagar och så fick de klara sej på mammas mat fram tills de lärde sej äta riktig mat. De kom igen i sina vikter längre fram så det slutade lyckligt för dom till slut. Lycka till! //Kaisa

Jag skulle inte stödmata. Jag vill att allt ska ske så naturligt som möjlig. Risken med att stödmata är ju att kattungarna snuttar lite mindre på honan och då producerar hon också mindre mjölk. Man kan hamna i en ond cirkel. Sedan är ju mammas mat perfekt anpassad till kattungarna.

Jag skulle inte heller stödmata.

Du kansek skulle ge mamman mera proteinrik mat, då brukar mjölken komma tillbaka.

Hej!

Jag hade liknande "problem" som du har men strax innan de var 14 dagar. Jag trodde också det berodde på att honan hade för lite mjölk. Valde att inte stödmata, då jag tror att om ungarna får "tutta lite extra" några dagar så ökar honans mjölkproduktion (så fungerar vi människor) och efter tre dygn så började alla fem öka lite mer per dygn igen. Jag började under samma tidpunkt ge min honkatt mer proteinrik mat också, precis som #4 föreslår.

Lycka till! //Åsa

Min senaste kull är stödmatade redan från ganska tidig ålder eftersom de inte gick upp i vikt. Hon hade bara mjölk till den största hanen, Barney, han såg till att förse sej så han behövdes aldrig stödmatas. Men de andra hade aldrig växt upp till vad de är idag om inte de fått extra näring från stödmatningen. Men de låg hela tiden och suttade på mamman fast vi gick in och stödmatade. Vi gav mamman äggula, kokt fisk och Hills a/d och kattungemat hela tiden och pratade även med veterinär om det. Men mamman fick tyvärr inte mer mjölk för det.

Det positiva av detta har blivit att kattungarna från tidig ålder har vant sej vid oss och att bli hållna så jag har aldrig haft en mer sällkaplig och orädd kull än denna.

Visst ska det ske så naturligt som möjligt. Men hade detta varit ute i det fria så hade bara den starkaste hanen här överlevt och de andra hade hon skjutit åt sidan.

Verkar ungarna till att vara nöjda och belåtna ändå så låt det vara men om de är väldigt pipiga och missnöjda så hade jag inte tvekat en gång med att börja stödmata dom. //Kaisa