Ja jag tror det är många nya uppfödare. Det är ju en ras som har exploderat senaste åren. Men det är nog en hel del "gamlingar" kvar också.
Jag tror bara inte att de "gamla" skriver så mycket på en sådan här sida. De har väl inte lika många funderingar som oss nybörjare kanske.   Så jag tror vi nya märks mer helt enkelt. Men det är min gissning…
/Marie

*ler* Det var nog en mycket klok gissning. Är det någon som vet något om någon statistik, om nya medlemmar/stamnamnsinnehavare ökar eller om det bara är något som märks av här. Vore lite intressant, och går säkert att ta reda på, om man bara har lite tid och kreativitet :P

Det finns en hel del nya uppfödare som har kommit till och det är ju både på gott och ont. Många som är "nya" sätter igång och avlar innan de ens har hunnit skaffa sig någerlunda information om hur det fungerar. Det bästa är att skaffa sig en mentor som är ute på utställningar en del och håller sig ajour när det gäller avelsbiten med allt vad det innebär. Jag skulle önska att det fanns någon form av kurser innan man blev godkänd att avla det hade gagnat både aveln och blivande uppfödare.
Även jag har gjort mina tabbar, tro inget annat
Mona

Ja, det har ju varit tal om så länge jag kan minnas att en uppfödarkurs är på gång inom sverak… Jag håller med dig, visst tänker många inte längre än näsan räcker. En del misstag måste man ju göra genom åren för att själv bli en bra uppfödare, men jag värdesätter verkligen alla de år jag haft förmånen att vara del av min mammas uppfödning. Jag kallar mig ändå nybörjare, för det är jag, men jag känner ändå att jag har värdefull kunskap som jag kommer att ha stor nytta av. Om inte annat har det gett en hel del kontakter, jag vet vart jag kan vända mig om jag behöver stöd och råd. Det är nästan det bästa. Därför tror jag precis som du att mentorer mycket väl kan vara en bra idé. Om det sedan är en möjlighet i praktiken är en annan sak…

Håller med BÅDE #3 och #4 tillfullo, jag har själv haft förmånen att ha Stina "Enebackens" Eneback som "min" mentor under drygt 20 år, och jag kan lova att det varit guld värt!

#2 Tack  och visst vore det spännande med lite statistik.

#3,#4 Håller med. Lite mer borde krävas för att vara uppfödare. Har också förmånen att ha flera kanonbra mentorer, som har hållit på olika länge med avel och det är så skönt att ha dom som stöd.

/Marie

Hej Mona & Aggi!

visste inte att ni också höll till här  

Kan bara instämma, mentorer är guld värda och jag är väldigt tacksam mot Stina Eneback, Carina Olofsson (S*Tigressans) m fl som var ett stort stöd när jag började! Hoppas att jag också varit och är det för de av mina kattungeköpare som blivit uppfödare… 

/Annika

En del av oss var ju inte så gamla när vi började heller *fniss*

Ibland känner jag väl dock att tiden inte alltid avgör om man har mest kunskaper, utan vad man varit med om på vägen.

Min syster har varit uppfödare i 25 år men har aldrig haft en egen avelshane…har detta nu för första gången…så hon har många frågor till mig, trots att jag bara varit uppfödare i snart 6 år.

Jag tror jag ringde tjugo ggr till min syster när min första kull föddes och hon lotsade tålamodig mig igenom detta.

Vi lär av varandra och jag försöker vara så ödmjuk jag kan.

Det jag tycker ofta brister hos en del nya uppfödare är att de inte verkar ha läst så mycket om katter innan…vilket jag tycker är ganska märkligt.

Jag är en av dom som är alldeles färsk som uppfödare. Känns konstigt att ens skriva det så här. Känner mig inte som en uppfödare, däremot känner jag mig som en kattälskare. Har haft katter i hela mitt liv, både egna och flera som väntat på omplacering genom åren. Tagit hand om dräktiga katter, digivande katter, uppstudsiga hankatter, skygga katter och… ja ni hör själva.

Med andra ord känner jag att jag har mycket erfarenhet av just katter. Men… av att föda upp raskatter har jag ingen erfarehet och jag tar tacksamt emot hjälp ifrån andra med mer kunskap. Ett måste anser jag, annars är man inte tillräckligt ödmjuk.

Men jag reagerar ibland på att folk som kallar sig uppfödare inte har mer kunskap än dom har. Att t ex inte veta hur en hona beter sig när hon löper, eller att inte ha tillräcklig kunskap för att fatta att katten behöver veterinärhjälp, sånt gör mig ledsen.:(

Så jag säger: Mer kunskap om katter rent generellt vore bra. Sen kan man få hjälp av andra uppfödare när det gäller det rasspecifika.

Hoppas ingen tar anstöt nu, för jag vänder mig inte till någon speciell, utan rent generellt. /Sylvia

Syllan, där slog du huvudet på spiken! Håller verkligen med dig, det fattas mycket kunskap hos en del, förhoppningsvis kommer den med tiden. Men att kalla sig uppfödare utan några som helst grundläggande kunskaper tycker jag är ganska illa. Hur ska en sådan uppfödare kunna ge råd och tips till blivande kanske första gångs kattägare??? Jag önskar att folk inte skulle ha så bråttom utan lärde sig betydligt mer innan de beslutar sig att ta sin första kull. Skynda långsamt brukar oftast gå bättre än att rusa fram som ett godståg.

Nu får ingen här tolka det som om jag kan och vet allt, det gör jag verkligen inte! Alltid lär man sig nåt nytt! Jag anser att uppfödare är inget man bara blir över natten för att man bestämt sig, utan det glider man in på mer och mer för att slutligen inse att man är fast.

jag avslutar med att också säga att jag inte vänder mig mot någon speciell utan detta är mina tankar.

/Camilla

Håller med er fullständigt i denna diskussionen. Själv är jag ny som uppfödare, har bara hållt på i 2 år. Men precis som Syllan så har vi hållt på med katter i nästan hela mitt liv innan, men dock inte med raskatter och uppfödning. Vi är alla nya i början men det kräver nästan, enligt min uppfattning, att man faktiskt har lite erfarenheter av katter i allmänhet innan man ger sej in på uppfödning.

Själv har jag oxå turen att ha folk runt mej, uppfödare som har hållt på länge, som hjälper mej att svara på många frågor. Men jag har oxå läst allt jag kan komma över. Suttit åtskilliga timmar vid internet och letat information eller bara studerat stamtavlor och katter på hemsidor. Och framför allt åker vi och har åkt så mycket som möjligt på utställningar där man lär sej oerhört mycket om hur en skogis ska se ut. Det är ju inte bara att sätta igång och para bara för att man har ett könsmoget par hemma, matchar verkligen detta paret varandra? Kompletterar de varandra i brister och tillgångar? Det är ju inte bara stamtavlan som ska gå ihop… //Kaisa

Jepp sier meg enig her også.. Jeg har vært priveligert og fått lære utrolig mye av en "mester" i skogkattverden. Man kan lære mye av å høre på andre, men man må lære selv dette å SE skogkatten (og alle andre raser sikkert) på riktig måte. En god sett å gjøre det på er å høre på dommere som dømmer rasen!! prøve å se det de ser og forstå hvorfor de dømmer som de gjør.. Å avle er ikke bare å ta to katter og parre heller. Man skal forsterke og utvikle de kattene man har vha. riktige kombinasjoner. Det er her forskjellen på oppdretterene ligger tror jeg.

En bok for nybegynnere skrevet av erfarne oppdrettere er jeg sikker på hadde blitt godt mottatt!! En som omfattet aløt fra vask til sykdommer…

Jag känner att som "ny uppfödare" är man inget UTAN sina mentorer.. När jag haft mina kullar har jag haft daglig kontakt med mina back upper…

Mitt intresse för katter har funnits HELA mitt vuxna liv även om jag nyss fick ekonomisk möjlighet att skaffa raskatt. Man lär ju hela tiden, varje dag! Och tillsammans är vi ju starka.

Något som är sorgligt är att jag tycker det finns mycket av, vet inte hur jag formulera mig, avundsjuka kanske… Man tittar snett på varandra och det räcker med ett misstag för att man skall få dåligt rykte? Även om man oftast själv då inte är medveten om detta…

Jag blir oerhört tacksam när mina vänner lotsar mig, ärliga & raka, genom denna djungel av uppfödare & olika tyckanden & tänkanden. Fast man kan ju inte vara alla till lags och om jag bara kan stå för det jag gör, vem har då rätt att döma?Så länge man följer de rekommdendationer som finns.

Detta är bara mina tankar och inte inte menat till någon speciell..

/Mia

Jag är helt ny när det gäller katter och uppfödning och jag tycker det är jätte kul att lära mig nytt hela tiden… men jag kan även uppfatta det som att många som är gamla i gemet inte vill dela med sig… de har sina hemligheter hur de får fram vackra katter och känns mer tävlingsinriktade än hjälpsamma. Därför är jag evigt tacksam för detta forum där man får tillåtelse att ställa alla dumma frågor utan att framstå som helt knäpp. Eftersom jag även är ny som kattägare över huvudtaget så är det guld värt att få ställa alla fåniga frågor eller att kunna ta del av svaren på andras frågor här på forumet. En mentor hade ju varit kanon bra att ha… får ta mig och leta upp en sån

Tycker även jag att det skulle vara intressant att veta om det ökat med nya uppfödare på senare tid eller om kattvärlden kanske bara genomgår ett generationsskifte…

Visst kan det vara så att det är ett genertionsskifte men jag tror inte att det är hela förklaringen. I mina ögon så har intresset för skogisar och uppfödning fullkomligt exploderat de sista åren och det syns ju tydligt både på utställningarna och kattungemarknaden. Vi slåss om de stackars få platser som finns på uställningarna och det blir svårare och svårare att sälja kattungar eftersom det vimlar av skogkattungar ute på marknaden. Det känns som om marknaden börjar bli mättad och det måste den ju bli till slut och då står vi där med alla våra osålda kattungar. Detta är oxå något vi måste i hög grad tänka på när vi planerar en kull, vi kan inte bara avla och avla, vi måste kunna sälja oxå. Jag är rädd för att utvecklingen blir sådan att någon börjar dumpa priserna och sen rullar det utför i full fart. Då har vi verkligen fått problem… //Kaisa

Det är inte bara skogisen som har ökat vad gäller antal uppfödare och kullar utan rent generellt verkar det vara oerhört poppis med raskatter. Nästan varenda människa som köper raskatt ska ju ha en hona för de ska starta uppfödning dessutom… *suck* Ofta utan att ha en aning om vad det handlar om el ens sådana grundläggande saker som faktiskt går att läsa sig till i en enkel kattbok. När jag började leta efter min första siames -98 så fanns det inte många uppfödare el kullar i södra Sverige. Idag kryllar det av både uppfödare och kattungar även inom den kategorin. Jag håller helt med om att antalet nya uppfödare har ökat otroligt mycket de senaste åren, på gott och ont måste jag nog säga…

Nya uppfödare som är kunskapstörstande och letar info om rasen i stort, sina egna katters linjer och avelsbiten på eget bevåg (så gott man kan iaf) och som har en tanke med vad de vill åstadkomma (dvs inte bara para hipp som happ för att få söta kattungar) kan vara ett bra tillskott till uppfödarvärlden.

Alla är vi barn i början så det handlar inte om att man måste kunna allt när man köper sin första katt, men viljan att lära sig måste iaf finnas där från början! En mycket bra start är att köpa en skogis, ställa ut en del och därigenom lära sig standard och att kunna se vad för typ man gillar och att se både fördelar och nackdelar hos katter. Via utställningar kommer man också lätt i kontakt med andra uppfödare som man kan få mkt kunskap i från. Kolla runt på hemsidor, studera stamtavlor och försök skapa dig en bild av de katter som ligger däri, både vad gäller utseende och ev. problem, defekter och sjukdomar. Att veta både vad som är negativt och positivt i ens katt linjer tycker iaf jag är viktigt. Sedan blir man ju aldrig fullärd, så är det ju, men man kan iaf göra så gott man kan innan man köper på sig katter för ett helt katteri när man knappt har varit på en utställning el t.ex. inte vet hur kattens löp fungerar. Det får iaf mig att fundera lite…

Ja Carolina, och när man sen erbjuder sin hjälp som garvad ringräv och den inte tas emot dåååå funderar jag än mer  !

Jag är väldigt färsk som raskatts uppfödare, första kullen är ju inte ännu född och jag har inget stamnamn heller. Men jag har haft katter hela livet och haft huskatter som fått ungar. Nu när det gäller skogis så lär jag mig hela tiden och jag har jätte bra kattfolk som jag fråga till råds när jag vill här i Karlstad. Frej är en klippa som gärna hjälper oss nya tillrätta. WestKiowas är det bara att fråga med om man funderar på något. Och jag åker ganska ofta på utställningar o där lär man sig mer. Jag är mer intresserad utav att ställa ut än att föda upp just nu så det kommer att dröja tills nästa kull. Vill bara säga tack till Frej och WestKiowas för att ni är så bra.=)))

#18 Men tack! Va kul att du tycker det! Blir ju nästan generad för jag anser mig inte vara speciellt erfaren.

/Camilla

Nej men du svarar på frågor man har. Och du är alltid snäll och trevlig tycker jag=))

Väldigt mycket TACK, för de vänliga orden EddaM. Många, många tack. Det är så roligt att vara till hjälp, ska ni veta.        Och #17. Det har jag också varit med om!! Det verkar ibland som om de "nya" inte vill ha hjälp, det tycks ibland som om de vet bäst i alla fall, som om våra "gamla erfarenheter är inte något att ha, inte moderna nog kanske?! Vet inte vilket, ingen blir ju fullärd, någonsin, inte vi heller, långt ifrån, men lite har man ju lärt sig på vägen, hoppas jag.

Ja ny?? JA? Vem är gammal? Ny är jag ju som uppfödare (fick stamnamnet 2003) & har haft 2 st kullar.

Men rasen har jag hållt på med fram o tillbaka sedan tidigt 80-talet då jag hade 2st Skogisar från S*Forest Love´s med namnen Sheyba Ruff o Misse Mirramis. Dessa två reste jag runt med deras uppfödare i Sverige o Norge. Åh de fick fina resultat mm på den tiden.

På de flesta utställningarsom vi var med på, så gick jag assistent på det lärde jag mig mkt på!!! SÅ detta är ett bra SÄTT för ER o lära er av domaren om typer, färg bra eller dålig kvalite JA alla mm mm.

Gör som jag anmäl ER o gå assistent på de utställningar som NI anmäller Er på!!!

Mina mentorer på den tiden var Kaj o Gunnel Lovén alias S*Forest Love´s o pratade mkt med (N) Cristianias i norge som vi umgicks mkt med på den tiden. "TACK för att NI fanns med mig på den tiden"

 ÅH JA!! alla NI övriga som jag känner, Ni ska veta att NI lär mig mkt, ska oxå ha ett rejält TACK!!.

MEN jag "känner" mig INTE "full lärd" på rasen mm det gör nog ingen. Åh kommer säkert aldrig bli!!

Sedan nu för tiden så tycker jag att det är helt annorlund än då när jag började. Utställningar då (2 dagars) mm.

Även jag som ny uppfödare behöver jag ju hjälp o råd? Men nu tycker jag att det är mkt svårare, det verkar som om "vissa" inte vill. Det tar jag som mkt svårt jag känner mig ledsen för det! VARFÖR!?

På detta forum har jag bara "några" (inga namn men NI ska veta va NI betyder för mig!!!)som jag typ pratar med. JA! som jag känner förtroende för! Åh tyvärr så är det 2st som jag vet gått ur detta forum för att de typ känner samma! FÖRLÅT!!! HOPPAS!!! Ingen känner sig kränkt nu när jag skriver detta men det är ju som vi tycker FÖRLÅT!!

Nu kanske vissa tycker jag är KÄNSLIG!!! men detta är ju ett forum som man får vidga sina vyer, om man vill o skriva vad man tycker!!!

SÅ SNÄLLA!!!! Kan vi INTE acceptera varandra?? Åh NI kan väl hjälpa oss nya o lämna över Era erfarenheter till oss!

Jag ska oxå säga att jag är i valet o kvalet o LÄMNA detta forum jag oxå!! TYVÄRR så finns det ju vissa som känner sig utanför o INTE vågar att tala om det!!

Mvh//Susanne

#22 Känslig? NÄ Snarare ärlig! BRA!! Lämna inte forumet, vi ska ju dela med oss av erfarenheter & inte döma varandra. Rolf´s mål med detta forum är inte att folk ska lämna det pga att man känner sig till tryckt. Forumet är till för att dela med sig av våra härliga skogisar!! Och visst kan vi acceptera varandra!

/Mia

#23 TACK de orden VÄRMDE gott!!!

Jag är ju i stort sett så ny man kan bli med tanke på att jag inte haft några kattungar än så länge, men jag lägtar verkligen till dess och gör min bästa för att lära mig allt som man behöver veta. En bra fråga är hur pass mycket man bör veta innan man ger sig på att ta sin första kull.

Jag tycker att man ska ha läst upp sig på hela processen med löp - parning - dräktighet - förlossning - uppväxten. Dessutom tycker jag man bör ha läst på åtminstone grundläggande genetik så att man åtminstone vet t ex att honor ärver pigment från båda föräldrana medan hanar ärver bara från mamman.
Förutom dom här grejerna så anser jag faktiskt att man bör ha forskat i rasens typ och inte bara läst utan även varit på utställningar. Om man nu av någon anledning absolut inte kan/vill ställa sin egen så kan man ändå vara där och lyssna på bedömningar och diskutera med andra.
Om möjligt så är det ju bra att ha en mentor men det är inte alla som kan hitta en uppfödare dom känner att dom får sånt band till att dom vill ha som sin mentor.

Vad tycker ni att man bör lära sig innan?

Jag har ingenting emot tips och råd och stöd från mer erfarna uppfödare, absolut inte. Samtidigt har jag ibland känt att det istället blir tvärtom, att man räknas som att man inte kan någonting istället. Och det är ganska jobbigt. Vi människor verkar ha lite svårt att förstå att människor har kunskaper, även om vi inte har lika stora som många andra. Jag försöker vara ödmjuk när människor berättar för mig vad de tycker, men det är tyvärr ofta det går över till överlägsenhet (enligt min erfarenhet), och det tror jag kan vara en av anledningarna till att det kanske inte alltid uppskattas.

Jag lovar att fortsätta försöka vara ödmjuk och ta åt mig, så länge mer erfarna uppfödare försöker att inte ignorera den kunskap jag faktiskt har. Det här är absolut inget påhopp på någon, utan mer en attityd jag har upplevt många gånger (säkert utan att det varit medvetet från personen i fråga). Det är ju ingen lätt sak heller, att kunna diskutera utan att det blir missförstånd, men om fler blir medvetna om det så kanske vi kan hjälpas åt att få det bättre.

#22 Jag är en av dem som är på väg att lämna detta forum då jag flera ggr tyckt att många blir mindre bra bemötta pga olika åsikter och tankar kring det här med våra katter. Jag är själv relativt ny som uppfödare även om jag har haft katter i hela mitt liv och har stor kunskap om katten i allmänhet. Jag har tyckt att detta var ett bra forum från början och såg fram emot att få dela glädje, sorg och kunskaper med er andra och såg fram emot att få bli en av "er", om man nu kan uttrycka det så…Det är inte lika roligt längre att läsa inläggen och man drar sig för att svara, skriva trådar mm då rädslan för att få påhopp och dåligt rykte ska göra sig gällande. Jag är jätteglad för de kontakter jag skapat med några här och hoppas att kontakterna kvarstår, Jag är otroligt glad för Susanne i Karlstad, tack vare dig fick vi  ju möjlighet att ta hand om Silverfårans Bombadil. 

Många Hälsningar Gisela Burman, S*Frostvikens

#27 TACK!!!! Guuuuud Gisela nu blev jag rörd! TACK!!! För de fina orden! TACK för att du finns o att "vi" har varandra här inne!!!! SNÄLLA STANNA!!! Jag behöver dig här inne!! Du har säkert ngt som vi kan behöva några goda råd mm.

En annan trogen vän o en ny mentor är S*Fjellan´s //Rita TACK!!! För dina råd o peppningar ja ALLT du har hjälpt mig för ev. "all" framtida avel, sjukdomar ja allt man ska tänka på mm Jag tror INTE Rita är någon bässer vissser på våran ras MEN hon KAN hon denna damen så SNÄLLA! Henne kan jag eller vi när vi vill hon är ständigt HJÄLPSAM!!! Ni här inne ta te ER hennes o ANDRAS råd eller gör som Rita ge ut era råd Ni oxå om rasen mm. Jag lovar NI lär er en hel del att HJÄLPA andra. 

Nu tycker säkert många att vi är nere i dagisnivå??? Men ursäkta då får NI tycka det!!! För nu har jag skrivit det jag velat sagt!!! LÄNGE!!

TACK!!! För alla PM jag fått!!!!! JA det finns de som kanske inte vågar skriva här inne MEN som tycker som jag o andra.

Jag hoppas ni inte missförstod mig nu. Jag menade absolut inte att "äldre" uppfödare inte kan mer, eller att vi inte ska ta till oss av dessa råd. Absolut ska vi det, och som jag tidigare sagt är det otroligt värdefullt att ha den möjligheten.

Det enda jag försökte säga var att jag vid ett flertal tillfällen känt mig dumförklarad, och det trivs jag såklart inte med. Jag gissar att det finns fler som känner likadant, och att det kanske är det som ligger bakom reaktionen att man inte vill ta emot råd. Därmed INTE sagt att det på något vis är en bra reaktion.

Jag hoppas verkligen inte att människorna här börjar lämna forumet, jag trivs utmärkt här och tycker det är viktigt att ha högt i tak och kunna diskutera utan att det blir osämja eller påhopp. Vi kan lära oss av varandra, och eftersom gemenskapen på utställningar inte är lika lätt att komma in i idag som för tjugo år sedan så tycker jag forum som dessa är mycket värdefulla när det gäller kontakter och även kunskap.

#28.
Men Sussie, nu blir jag generad, TACK för din vänskap och visst vill jag alltid hjälpa till om jag kan, jag behöver oxå mitt nätverk, även om jag anser som gamal, man blir aldrig för gamal för att lära sig. TACK SNÄLLA SUSSIE// Kram Rita

Jag har hela tiden ansett att det här forumet skulle vara till för att få vara "nybörjare" och kunna ställa alla dumma frågor som finns… men det känns ju inte så kul att veta att andra kanske tycker illa om en för det… att man skulle få dåligt rykte??!! Det tycker jag är småaktigt och elakt… Jag trodde vi alla här var "vänner" med lika intressen som vi ville dela med varandra… sen är det ju förståss alltid så med envägskommunikation att man kan missförstå och att alla tolkar det som skrivs utifrån sig själv. Nu vet jag inte om jag i framtiden vågar fortsätta ställa mina dumma frågor, eftersom jag är en fullständig novis när det gäller katter. Kommer jag få dåligt rykte då?? Kommer andra att titta snett på mig på utställningar då?? Jag har inte tillräckligt bra självförtroende för att klara av det… så kanske borde jag lämna detta forum??!!

//Anneli

Jag blir verkligen också upprörd, av lite olika anledningar..

Jag har inte ens startat katteriet, vi ligger i planeringsstadie, kan man säga.
Men jag har inte fått känslan av att folk inte vill hjälpa? Jag har kanonbra uppfödare omkring mig som gladeligen svarar på frågor o hjälper mig!
Om jag nånstans inte fått de svar jag varit ute efter, så har jag sökt vidare.. Frågat nästa.. kontrollerat uppgifer etc…
Många gånger handlar det nog om personkemi också, alla passar inte med alla, det är bara att inse.

Som ny är det heller inte alltid lätt att veta VILKA frågor man ska ställa. Om man inte sysslat med uppfödning innan, hur vet man då vad som kan dyka upp? Vad som kan hända? Vad man ska tänka på?

Det är verkligen jättetråkigt att folk vill lämna forumet. Eller att vissa känner sig "utanför" eller "påhoppade"
Men ett forum är ett FORUM, för diskussioner, för åsikter o ventilering av olika slag.
Det är inte till för att 400 medlemmar ska nicka o hålla med EN person, bara för att det ska vara medvind här inne.
Jag tror ingen här menar illa, men det kan säkert uppfattas så, från mer än ett håll.

Det kan bli lite hårda ord ibland, eller ett utropstecken för mycket, men det måste verkligen gå att diskutera. Ingens åsikter är lag, även om det känns så för en själv för man har ju tagit ställning till hur man vill bedriva avel, eller hur?
Jag kan inte bara sitta o hålla med när nånting för mig känns fel, då skulle jag ljuga för mig själv.
Det kommer jag aldrig att börja med.

Till alla kanonbra människor, vi ses i helgen ;)
//Malin

#31 men varför ska du behöva lämna forumet??? Va med o försök o få så alla kommer trivas här inne. Ja sträva efter dåligt ryckte som du är rädd för! Om någon kommer få dåligt ryckte så är det väl JAG som skriver mina hemska inlägg!!!

Men du kanske INTE syftar på mina inlägg???

FÖR jag är ju EMOT att VI ska behöva gå ur detta forum!! Vem vet vi får kanske bilda ett litet eget forum eller gå över till Katter MEN det tycker jag ju ABSOLUT inte ska behövas eller va tycker du??

VA INTE ARG på mig nu??

Jag tror många av problemen som uppstått på forumet har varit främst missförstånd och folk har känt sig träffade och tagit åt sig när det inte var menat så egentligen. Så länge man inte uppför sig som att man vet allt när man inte gör det så är "dumma frågor" inget problem.

Jag tror att alla här egentligen bara vill väl men att det blir fel ibland. Bättre att utreda det med personen istället för att ta åt sig allt, bli ledsen och lämna forumet.

Om alla hade samma åsikter skulle det inte bli så intressant forum i slutändan. :)

Nej nej, det jag skrev var inte riktat till någon… jag kännde mig bara så besviken… jag har inte upplevt det som att folk skulle titta snett på en för det man skrev.. .men tydligen så gör de det?? och jag är en person som inte klarar av sånt… inte just nu iaf… jag vill inte bli kollad snett på på utställningar bara för att jag har ställt mina novis frågor här på forumet… jag blev meddlem här för att få fler vänner och fler att umgås med på utställningar… sen vet jag att man absolut aldrig kan bli vän med alla.. men man kan ju försöka vara öppen iaf…

*ÄR INTE ARG PÅ NÅN*

(men vill heller inte bli uppfattad som dum i huvet för att jag är nybörjare… )

Jag trodde också att detta forum skulle var till att fråga, hjälpa, stötta och ge råd ex, ex. Men för mig så känns det som om det är en "klubb" i klubben. Om ni förstår hur jag menar. Har full förståelse för att man känner vissa personer och att man blir vänner med en del. Men ibland känns det som om man säger något så får man en hel grupp med människor emot sig. Det tycker jag är konstigt för i min bekanskapskrets så är vi alla vänner men det betyder inte att man alltid tycker lika om allt.

Jag funderar också på om man som ny i detta med uppfödning kanske blir tittad snett på när man kommer på utställning.

Så min önskan till er alla, är att alla fortsätter att hjälpa varandra, Så inte detta blir en klubb för inbördes beundran. Vilket iaf jag får en känsla av när det talas om att lämna forumet och kanske starta ett eget forum. Nu har jag sagt mitt och det finns säkert sådana som kommer ogilla det jag skriver men jag hoppas att vi alla kan vara överens om att vi är här för vår underbara Skogkatts skull. /Sylvia

Jag är också nybörjare när det gäller just skogkatter, men om jag har något att fråga så gör jag faktiskt hellre det direkt till mina uppfödare än här. Forum är forum på både gott och ont och det blir mer markant på just ett rasforum. Däremot kan man lära sig mycket genom att bara läsa när de mer erfarna diskuterar, själv har jag inte så mycket att tillföra ännu :-)

Sant #37… det var ett bra sätt att se på det!! Tack.. ska tänka så i framtiden jag med!! Jag tror jag förväntade mig för mycket att det här forumet… jag är kanske lite naiv, vill tro det bästa om alla… vilken diskussion det blev av detta… men min förhoppning att träffa fler likasinnade här kvarstår…

Nu ska jag gosa med mina missar!! =)

Till alla här på forumet! INGA frågor är för dumma för att ställas! Ingen ska behöva känna sig dum eller tittad snett på. Jag tror heller inte så är fallet. Visst har debatterna blivit för heta nån gång men i grund och botten har vi ju alla samma intresse och jag hoppas att vi alla strävar mot samma mål…. Att tillföra skogkatten något positivt!

Som flera av er redan har skrivit så är ett forum ett ställe får diskution och man måste även förstå att det finns andra åsikter än sina egna. Det är ju det som för forumet framåt också tycker jag. När man ventilerar i skrift så syns ju inte nyanserna i språket som man använder i tal…. Det kan leda till missförstånd och ledsamheter utan att det är meningen. Tror absolut inte att någon här ser ner på någon för att de är nya!

Sen kan även jag hålla med om att forumet har börjat likna en klubb för inbördes beundran lite grann. Men jag tror faktiskt inte att det beror på forumet utan "kattfolket" i största allmänhet! Jag vet själv när jag sprätt ny i skogisvärlden, då låtsades flera "större" uppfödare inte om mig och tittade även ner på mig som hade mage att komma och sticka upp. När det var andra erfarna uppfödare i närheten på utställningar så var jag osynlig… Men dess i mellan dög jag. Men inte brydde jag mig så mycket om det, man får faktiskt tro på sig själv och bita ihop.

Så om nån vill lämna forumet, häng kvar och var lite envisa stå för era åsikter men tänk på att ni även måste kunna ta välriktad kritik om någon inte håller med i ert resonemang. Var sakliga i era inlägg och ha förståelse att saker kan missuppfattas. Även ny uppfödare/kattägare kan ha otroligt mycket vettigt att tillföra!

/camilla

#39 Bra skrivet Camilla! Håller med dig.

Jag  tycker att man naturligtvis inte kan "gilla" alla ej heller alla ämnen,  men så är det väl i vanliga livet, och man kan ju bara försöka skriva så "snällt" man kan coh man behöver inte läsa allt eller svara. Sen är ju tjusningen ibland att det blir lite "vilda" diskussioner.
Ja och det där med inbördes beundran kan ju ibland bli mycket av…

/Marie oxå nybörjare

Hej alla!

Vi har nyligen fått stamnamnet S*Järvaskogen's godkänt.Är altså ny uppfödare,men inte ny skogisägare,Min äldsta är 13 år,syrrans äldsta är 6 år.

Vi båda fött upp shetlandsponnyer, och hundar sedan 1990.

Vår första skogis- kull föddes 30/7 06 och den andra 1/11 06.

Jag hade aldrig vågat mig på att sätta igång med avel utan att först ha ganska god koll på rasen,med allt vad det innebär.

Fulllärd blir man aldrig,och det gäller nog att vara självkritisk vad det gäller avelsdjur,mm och att självklart kunna ha en bra "mentor" att rådfråga,Man ska aldrig vara rädd för att fråga om råd. (Det har vi sannerligen fått göra,bla med färgerna på våra små)Samt att hjälpa kattungeköparna så gott det går,"Det jag inte kan svara på,kan jag fråga någon dom vet". Ja,på det viset hankar vi oss fram=)

///Anki  S*Järvaskogen's