Hej!

Jag har haft tre spekulanter som haft allergi, en av dem köpte katt och det gick bra. De var här ofta på besök och snusade på katterna, i det fallet där köp gick igenom var tjejen vuxen och hade inte haft problem efter besöken här.

I två fall har jag haft spekulanter med allergiska barn. De har varit o snusat på katterna och ingen har reagerat efter det. Vi har pratat noga och ingående om hur vi ska gå tillväga om de är allergiska efter ett par månader, och jag har erbjudit att de får låna hem en av mina kastratflickor i ngn vecka eller två för att se om det blir ngn reaktion, annars vill jag inte sälja. Efter våra samtal har dock bägge hoppat av, eftersom de varit oroliga för att behöva lämna tillbaka katten efter de har fäst sig vid den.

Svårt dilemma…

mvh Malin

Ja det är svårt…Man förstår ju att de vill köpa katt och jag vet att det ibland brukar fungera. De som jag har haft kontakt med reagerade direkt.

Hej Ninni .. Jag sålde en katt för några årsen till en familj där mamman var allerisk ..och har fungerat bra det är någ olika hur pass allerisk man är och vart katten får vara tex sängen m,m även hur mycket man gosar med kissen..Annars är mitt råd som #1  att låna ut en katt 1-2 veckor eller låt dom komma ett par gånger på hembesök /Eva

Ok så då ska jag fortsätta att se om det fungerar för nästa familj då? Och kanske låta dem ha en katt på prov?

Jag kan inte annat än avråda från att sälja till allergiska personer… En av våra avkommor flyttade till ett hem med två (vad man trodde) allergifria personer. En av dem hade känningar i form av lite småtäppt näsa eller liknande under något år, men inget som fästes större uppmärksamhet vid. Efter ett par år drabbades dock personen av ett rejält astmaanfall och därefter har allergin blommat fullt ut. Katten fick flytta hur plågsamt det än var att separeras och katter får numer undvikas :(

Hur kul är det att aldrig mer kunna besöka ett hem med katter?! Låter som en bättre idé att besöka vänner med katt om man känner abstinensen än lida resten av livet…

#5 Ja Det kanske var bra att de kände av katten innan de hann flytta. Så att katten slapp att flytta runt. Den ena har i alla fall hittat en familj.Hoppas att killen som är kvar hittar sin familj.

Jag har nekat att sälja till allergiska personer, än om allergin är lindrig och dom intygar att dom aldrig reagerat på en skogis. Jag anser att det är att bädda för problem, både för katten och dom. /Sylvia

Ska de änns tänka tanken måste de komma hit och snusa och vara mycket. Tyvärr har jag fått förfrågan från hundallergiska som knappt kunde komma hit pga hundarna men inget mot katt. Umgås de mycket med vuxna och kattungarna här och inte känner nått skulle jag våga sälja med viss tveksamhet

#7#8 Tack för era svar! Bra att veta hur man ska tänka! Man vill ju trots allt att kattungen ska ha ett hem för livet och inte riskera att katten ska få flytta.

Jag säljer inte till allergiker, är superallergisk mot kaniner själv, men tål alla andra pälsdjur.

Antagligen därför eller nått ;)     :P

Jag säljer inte heller till allergiker!---Det kan utvecklas till astma

 och andra otrevligheter, med mycket besvär för både ägare & säljare.

Jag är själv allergiker, och har varit super känslig i ögon, näsa, luftvägar. Men ju fler katter som flyttat in desto mera har allergin lagt sig skumt, men bra. Jag har inte haft någon kull än (ny & novis) men den dagen det blir aktuellt överväger jag att inte sälja till allergiker. Vissa kan tåla kattungepälsen men inte vuxenpäls så i bland kan det ta ett tag innan allergin blommar upp

Allergibesvären kommer ofta smygande, ibland under en längre tid. Det kan misstas för snuva osv i början. En släkting skaffade katt och det tog en månad innan hon reagerade över huvud taget. Sedan trodde hon att hon fått en ihållande förkylning innan hon till slut förstod att det var allergi. Jag skulle inte sälja till en allergiker.

Det där är knepigt!

Men eftersom jag själv är fd. kattallergiker och har ett antal kattuppfödar kollegor som själva är allergiska. En svärmor som är SUPER allergisk och har gått på behandling med sprutor, så kan inte jag säga tvär nej.
Själv fick jag låna två Skogisar i 14 dar för att kolla hur det skulle funka. Vissst hade jag känningar men jag tyckte det var värt att ha katt. Priset var att jag behövde ta 3 tabletter på 14 dagar och det tyckte jag var billigt ;-)

Så en vuxen person som har koll på sin allergi och har en plan för hur den ska hantera sin allergi och eventuella problem som uppstår är ok.
Men inte familjer där barnen är allergiska.
/Kattis

Det måste väl vara lite olika hur personen reagerar också? Jag har två vänner som inte klarar att vara här utan allergitabletter av två olika anledningar. Den ena klarar inte skogisen, och den andra klarar inte Bengalen (åtminstone inte kattungepälsen, eftersom hon fortfarande har mycket av den). Den sistnämnda har haft egna katter och upplevde samma sak då, långhåriga gick bra men inte korthåriga kattungar… Vore ganska spännande att forska i måste jag säga. Hade en vän när jag var yngre som kunde vara hos oss med vår burmauppfödning a 5-9 katter utan större problem men var hyperallergisk mot vår tredje kompis huskatt som gick utomhus.

Det verkar vara ett svårt dilemma men som jag ser det så verkar det som om man ska avråda en allergiker från att skaffa katt. Det är ju inte så roligt om de skulle bli riktigt sjuka och sedan få tillbaka en katt som är halv vuxen och svårt att hitta nya hem till. Man hittar många sådana annonser där man vill hitta nya hem pga allergi.

#14 Nu håller jag mig kanske inte till ämnet men jag måste bara fråga, försvann din allergi efter att du tagit tre tabletter i 14 dagar? (Inget jag överväger att testa men blev nyfiken)

#17. Nej allergin försvann inte. Men jag tyckte fördelarna med att ha katt uppvägde nackdelarna. Dvs att ta tabletter nån/några dagar i veckan. Vart efter så höjde jag (tog flera år) min imuntröskel och är idag i stort sett symtomfri. Kan känna av det lite grann när det är mycket pollen. Eller när jag har varit utsatt för mycket tobaksrök.