Här hemma går det ganska bra med min sambo. Vi skaffade Lea och Mim tillsammans, han var den som också ville börja med avel. Dock var det jag som gjorde allt det praktiska till slut, som vanligt *suck* Skämt o sido, det var skoj att fixa allt men det skulle vart roligare om han var mer involverad i processen. Iochmed kullen som Mim fick så behåll vi den enda tjejen och nu har vi tre katter. Visst det är kanske inte så många inom uppfödarvärlden men det är tillräckligt för oss mina klasskompisar kallar mig redan galen kattant *skratt*
Grejen med utställningar är att vi båda två inte är speciellt roade av det. Om man är bland dom första som bedöms på morgonen så är det alldeles för många timmar som man måste slå ihjäl och det tar bort det roligare med utställning, men han följer med =)

Så summa kardemumma, det går ganska bra helt enkelt =)

Min sambo är extrem djurvän, så ju mer djur desto bättre nästan. Han bär ut spindlar och getingar när jag står och hoppar o skriker…

Vi har 9 katter, 1 papegoja och 2 stora akvarier. (Akvarierna är hans stora passion)

Förr åkte han ofta med på utställningar och var mer delaktig i uppfödningen, men sen han blev redaktör för "Våra Katter", så är han mindre aktiv på uppfödnings och utställningsfronten, han tycker det blir lite mycket "katt"

Han har även andra intressen som han ägnar sin fritid åt och jag tror det är viktigast. Om man är kattuppfödare/utställare och har en sambo som inte har något eget stort intresse, då tror jag det kan bli problem.

Antalet katter är ju ganska naturligt att man måste hålla på en nivå som passar båda, annars kan det nog ställa till det och skapa irritation.

Allt handlar om en bra balansgång

Hälsningar

Barbro

Min man är helt ointresserad utav katterna och tar ingen del i varken skötsel eller uppfödning. Han gillar katter men enligt honom räcker det med EN katt. Men mitt intresse är stort och givetvis lägger jag ner mycket tid på min hobby. Många gånger mer än min man skulle önska. Han brukar (lite på skämt) säga att jag hänger mer med huvudet i en kattlåda än vad jag tillbringar med honom:) Jag hade önskat att han delade mitt intresse men man kan inte få allt här i världen. Jag är glad att han accepterar att vi har 7 katter och att jag reser land och rike runt på utställningar. Men även här så katterna varit grunden i många konflikter.

/Sylvia

Tog ett tag innan jag fick min katta…
Honan vi har är kastrat och enbart sällskap.

Tog även ett litet tag innan jag fick min andra.
Han är dock avel och utställning.

Visst har det vart konflikter, men inte sedan katterna kom.
Han gjorde en höna av en fjäder och nu är det bevisat så att säga att kattägandet inte dödar någon.

Han är numer först ner och hälsar när man kommer hem och gosar gärna med kissarna.
Är så glad att det gick bra, var som att sätta ihop en flock med hundar..
Han tar väl ingen direkt del i ägandet så och kattlådan går han inte nära, haha, men han matar och gosar med i alla fall och det är jag nöjd med!
Katterna får gå till honom och sova om det vill och vita honan är väl den som är mest kär i husse :)

Hvanilja bakom husse i fåtöljen. -Ser nu att hon har en bit av en fjäder i nosen, haha!

Jag är lycklig lottad, min man Urban skulle inte frivilligt stanna hemma från en kattutställning och han är ordförande för Sundsvalls Kattklubb… men en liten baksida finns  jag får inte själv bestämma med vilken hane vi ska parar våra honor med och vad våra kattungarna får heta osv. Men det dagliga skötseln av våra katter får jag sköta  Men det är mycket små beskymer och det är han som ligger bakom att vi numera har sju katter… vi fick tillbaka en kattunge i sista kullen och redan första dagen hemma hade Urban döpt honom till "Pysen" och i ledaren i klubbens tidning har han skrivit att vi har sex katter men har nog blivit med den sjunde  och glad är resten av familjen. Men "Pysen" kommer att bli en glad kastrat så vi fortsätter med att odla vår kastrat-uppfödning

Min man har alltid varit en stor djurvän. Katterna har aldrig varit föremål för någon konflikt hos oss överhuvud taget. Från början var han mest intresserad av katterna på "hemmaplan"  och var väl inte sådär jätteintresserad av utställning, men nu vill han gärna vara med och åka land och rike runt han med. Lika som Barbro så har min man ett stort akvarieintresse och har två stora akvarier plus tre mindre där han har sin "uppfödning" *skratt* En gång för inte allt för länge sedan så "plurrade" en av katterna när han skulle byta vatten och det var väl inte precis populärt, haha!! Men både fiskar och katt klarade sig utan men!

Måste få berätta en liten historia om vårt akvarium och vår katt Telia som inte missar någonting  Det är Urban (min man) och äldsta tjejen som har  ansvar för fiskarna. Det var dax för vatten byte och hel rengöring av akvariet… fiskarna simmade lugnt runt i en rostfri bunke … trodde de och vi  Telia gick runt på bordet och inspekterade fiskarna … "stoppa ned tassen och fånga fisken då blir man blöt"… sedan ropade Urban till från badrummet "Vad gör du katt". Telia hade ställt sig runt bunken och tog tag i kanten på bunken med tänderna och skulle hälla ut vattnet… behöver jag säga något mer. Vi hann rädda fiskarna, bara lite vatten ränn över kanten. DEN KATTEN!!!!!

#7 HA HA, vilken syn!!!    

Barbro

#7 Telia är en mycket smart katt

Trevliga män ni verkar ha, uppfostrat dem väl antar jag :-). Jag är nog också lyckligt lottat på det planet. Men ska nog erkänna att han är lite sur just nu eftersom han får gå på en kompis bröllop själv den 23 maj… då befinner jag ju mig i en ishall i Linköping

#10 Ishallen i Linkan är inte det roligaste =P Om det är varmt köp en fläkt!

Här är det inga problem. Hustrún gillar inte bilar, rally mm. Jag gillar inte hennes andra intressen, handarbete, trädgård mm. Men katterna är vårt gemensamma intresse, och denna hobby delar vi.

Mvh Bengan

#12 Helt ärligt! Du är första karln jag ser här inne

#12. Nja det finns några till, i am not alone.

Mvh Bengan

#14 Jag har inte vart så uppmärksam kanske, hihi.
Roligt att se dock

Jovars, det går an. Sambon är lika mkt kattälskare som jag. Fast jag är den där tokiga som sitter på forum och surfar runt på hemsidor och ständigt vrider skärmen för att visa alla söta katter jag hittar och tycker vi ska kattnappa! Att ha många katter är inga problem, vi har båda svårt att sätta stopp och vill ha ett (lagom) stort katteri i framtiden. Just nu sätter ytan stopp, men vi drömmer båda om ett litet hus med stor kattgård och ett gäng katter! :)

Sen är väl jag den som tar störst ansvar för katterna, och där kan det bli en del tjafs. Vill han kalla det för våra katter får han banne mig visa att det är det också!

Utställningar går han gärna på, fast han tycker nog det är lite tråkigt i längden eftersom han inte är lika intresserad av det här med att lära sig om exteriören och liknande som jag är. Han lyssnar gärna när jag berättar vad jag lärt mig, men det räcker med den infon han får från mig tycker han :)

Jag har frågat honom vad han skulle tycka om vi kom så långt med våra katter att de blev stoppade i Sverige om han var villig att åka till tex. Norge med dem, och det ville han gärna! Så det känns skönt iaf. Likaså med aveln. Nu är vi ju inte uppfödare än, men han är gärna med och planerar, även om han inte lär sig så mycket mer än det som går genom mig. Vi bygger och donar tillsammans och han kommer gärna med lösningar på hur vi kan inreda för katterna tex.

Min gubbe är en bra kattgubbe!

Jag är också lyckligt lottad som har en man som är lika tokig i katter och djur som jag är. Hade han tid skulle det med största sannolikhet finnas ett antal akvarier här också.

I stort sett delar vi lika på skötseln, dock är det jag som kammar pälsar och klipper klor. Utställningar får jag åka ensam på, är de i närheten kommer han gärna och tittar en stund i alla fall och stolt är han när katterna får bra omdömen. Har brukar också hjälpa mig att bära ner och lasta in katterna i bilen trots att det är tidig morgon.

Han tycker att det är bra att jag har ett "eget" intresse i utställningarna. Och egentligen spelar det ingen roll om han är med eller inte, vi gör så mycket annat tillsammans ändå och det finns så många trevliga människor att åka på utställning med.

Har alltid sagt sen jag skaffade min katter, vem vill ha en kärring med massa katter men dom finns, man får leta ett tag, så finner man sin drömprins som är både intresserad och delar glädje och problem

Min blivande sambo har jag drillat väl Han köpte min senaste avelshane och han var så snäll att han öppnade plånboken igen när jag kärat ner mig i S*Seerath's Amesha Han har alltid gillat katter så nu när han flyttar hem till oss så får han många katter att mysa med Han har varit med på några utställningar och tycker det är ganska ok. Men får han bestämma själv (det får han ibland) så stannar han nog hellre hemma och mekar med bilar. Viktigt det där med egna intressen tycker jag.

# 7

Eftersom jag själv haft akvarium, anade jag vad som komma skulle redan efter första meningen

 Jag skrattar så jag gråter och magen knyter sig

Telia verkar vara en speciell och helt underbar katt på många sätt!

Relationen  var det ja, och antal katter    , det är tur att han finns och stöttar mig!

Intressant trådMin man, Stefan delar inte mitt kattintresse däremot tycker han om katter. Han har varit med en gång till Örebro på utställning och jag tror han tyckte det var sådär. Jag ska berätta en ganska rolig episod från den utställningen.
Jag, Stefan och Eva Winqvist S*Swingcat´s skulle ut och röka precis när det går en tjej förbi med en siamesbebis i famnen. Eva säger till Stefan:

-Hörru Stefan, Ska du inte ha en siames varav Stefan vänder sig om och säger:
- Nej, jag har ju en Svenska, jag har ju Maja jag
Det är ungefär så intresserad han är. Han trodde naturligtvis att hon sa "kines"…. Däremot har jag märkt att han gillar silverkatter och gärna Svartsilvertabby. Han säger ibland att han tycker det är en läcker färg.
Han säger aldrig någonting när jag åker på utställning längre. Det där gjorde vi upp när vi skaffade barnen. Han är jägare och älskar skotrar, fyrhjulingar ja allt med motorer på. Det tycker inte jag är så intressant. Med åren har vi lärt oss att respektera varann och jag hoppas att det håller i sig
När vi, Dalälvskatten har utställning brukar jag tvinga honom att jobba

Väldigt trevlig tråd

Min sambo och jag delar ett gemensamt intresse för våra katter och vi tycker båda om att åka på utställningar, även om det är jag som i största del sköter om prepareringen och dylikt. Håkan sitter och kollar vilka uttställningar som är aktuella och vi planerar våra planer tillsammans. Det skulle aldrig fungera om inte vi båda var delaktig i våran "hobby",eftersom jag studerar i Västerås och måste pendla från Vallentuna, då får min sambo sköta om katterna och det gör han bra.

Katterna går fritt hemma hos oss och det vill vi fortsätta med även i framtiden. I framtiden då jag är färdig sjukgymnast är våran målsättning att ha en stor kattgård och fortsätta bo nära naturen, gärna en stor tomt och fint hus kanske man tom kan få bli förlovad

Mvh,

Eva-Helen & Håkan med sina fyrbenta vänner.

#22 Hi hi, det var väl en liten fin hint till Håkan med förlovningen

Min sambo har blandat intresse i katterna.
Han älskar dem väldigt mycket och följer alltid med på utställningar men han tycker att vi har alldeles för många katter. När jag "tjatade" till mig vår 3:e katt Mary, så lovade jag "mitt dumma nöt" att han aldrig mer skulle behöva tömma kattlådorna…vilket jag får äta upp OFTA.

När det gick upp för honom att jag skulle behålla Pim Pim från vår nuvarande kull så var han sur i en hel kväll. Men han kan ändå inte låta bli att kalla henne för "pappas flicka".

Jag får ofta höra att "det är väl bra att du har en hobby".
Tilläggas bör att det är han som har betalat för alla katter som jag har köpt in. 

Jag tror att han är mer intresserad än vad han vill ge sken av. Han vill bara inte att JAG ska få min vilja igenom hur lätt som helst.

/Sissi