Hei!

På det norske forumet har det vært mye diskusjoner i kjølvannet etter denne dokumentaren. Jeg håper den er en oppvekker og bevisstgjør oss oppdrettere på det ansvar vi faktisk har. Og det største og første ansvaret vi har er å skape sunne friske kattunger som har glede av livet.

Vi som er utstillere og oppdrettere må tørre å si ifra dersom vi ikke er enige med dommere og tørre å ha en levende diskusjon. Det er vi som oppdrettere som ahr det største ansvaret, men dommerne har jo selvfølgelig en stor påvirkningskraft. Det er jo gøy å vinne og ikke noe galt i det, men det må ikke bli slik at man må vinne for enhver pris.

Jeg mener også at på et eller annet tidspunkt må jo stor være stort nok, langt være langt nok osv…

Utfordringen er der så vi får sammen ikke glemme dette og denne dokumentaren for plutselig så er vi der….

Hej!

Jag såg också programmet och det otroliga är att både domare och uppfödare förnekar att det finns problem. Som t.ex med de stackars Kings Charles spaniel hundarna som det matador avlas på med en sjukdom som gör att de snurrar runt helt vansinnigt och skriker av smärta och för att inte tala om Schäfrarna som vinglade fram med sina hemska bakbensvinklar. Sedan blev en pekingese BIS på den mest berömda utställningen Cruft's i England och den var sköhetsopererad i huvudet. Det var otaliga exempel på hur människan avlat och förstört hundarna med sin strävan att få fram extrema hundar på bekostnad av det naturliga för att sola sig i glansen på utställningar. Det sas också att om detta fortsätter kommer rashundarna att gå under. Det här tycker jag också kan till en viss del gälla en del kattraser också om vi inte ser upp i tid. Så se programmet om det kommer i repris. //Siv

# 3 eller så kan man se det på SVT play som jag gjorde nyss.

Fy farao va upprörd jag blev när jag fick se dom stackars hunderna som blivit så deformerade av avel =P Men tyvärr så finns det även kattraser som genom avel blivit formade till en viss typ än vad den var innan. När jag var yngre ville jag ha en perser efter sett den i en kattrasbok. Den var så söt där men när jag såg hur dom ser ut nu så backade jag enormt mycket. Ser absolut inte ut som den gjorde i bibbans rasbok

Hej

Jag har sett det innan, men jag blir lika bedrövad varje gång. Jag trodde tanken var att våra älsklingar skulle vara friska för att kunna leva med oss länge, att vara en del av familjen, men icke enligt detta… Vad håller vi på med egentligen, är vi så utseendefixerade ???

Usch jag börjar undra….

Är det bara jag som gråter en skvätt under programmets gång? När jag ser hundar i sån dålig kondition. Jag blir så upprörd! Vi tar t.ex Ridgebacken. Varför ska friska valpar avlivas på grund av ett skönhetsfel? Det påståendet är fullständigt absurt!!! Hur kommer det sig att hudsjukdomen som gräver sig in till ryggmärgen inte förekommer på ridegebacken utan hårkam? Är det inte dags att tänka om lite? Eller vad tycker ni? Varför ignorerar cavalier uppfödarna syringomyeli? Tycker det är så fult av uppfödarna i slutet av programmet att inte kunna ta kritik utan väljer att bara gå sin väg.

Jag tycker alla ska tänka om, vad som är bäst för avelns framtid & tänk för guds skull på hundarna.. Samt katter! Alla är vi individer.

Jag blev väldigt upprörd och förvånad över hur illa ställt det är med hundrasaveln (i Storbritanien åtminstone, vet inte hur det är i Sverige) trodde inte det var så illa faktiskt. Ännu mer förvånad är jag över att uppfödarna och domarna inte själva vill se hur det är ställt! Att se hur Basset-hunden har förändrats där man premierar sånt som gör att hundarna lider, som för långa öron, mage som nästan släpar i marken när de går och hudveck som bara skapar problem. Man fick oxå se ett kranium från en bulldog som den såg ut när den kom till landet och hur ett kranium från samma ras ser ut idag och det var skrämmande!

Detta lidande hos alla dessa raser är det vi människor som har orsakat när vi avlar för att det ska se bättre ut rent kosmetiskt, för att vi vill ha en BIS-hund! Skrämmande! Men där ser man hur stor makt domarna och de prestigefyllda utställningarna har egentligen.

Jag personligen tycker att en rastandard för en hund eller katt ska vara mera precis och inte som nu, fri att tolka lite som man själv vill. T.ex på våra skogisar, stora öron…stora öron i propotion till vad? Som det är nu så premieras riktigt stora öron, ju större desto bättre. Jag har aldrig hört en domare som har sagt att dessa öron är för stora, de harmonerar inte till huvudet. För i min smak så kan faktiskt ett par öron bli alldeles för stora i proportion till huvudet.

Samma sak gäller svansen, den ska vara låååång! Visst står det att den ska räcka till åtminstone skulderbladen men önskvärt är ju ännu längre, där finns ingen övre gräns. Men om vi avlar för att få ännu längre svansar så riskerar vi att få en katt som antagligen får problem med sin ryggrad. Och som någon nämnde här innan så kan vi i vår strävan att få riktigt bra hakor, få fler katter med underbett.

För att inte riskera att gå samma väg som rashundarna i Storbritanien så bör man kanske sträva efter att precisera lite mer i de olika rasstandarderna så att vi behåller ursprungskatten, så att vi inte ger utrymme för att avla sönder katten på än det ena eller andra hållet. Och viktigt är oxå att vi fortsätter med våra hälsoprogram, vi vill ju ha fram sunda och friska katter! För mej personligen vill jag hellre få fram en katt som är harmonisk i sin kropp, än att eftersträva det lite mer extrema när det gäller öron, svans, hakor eller pälsmängd. //Kaisa

#5 Jo jag vet vad du menar, fick åxå en funderare igår.

Men samtidigt kan man inte bara lägga ner o ge upp, utan jobba för att vi inte hamnar där och göra våran röst hörd när vi märker att det håller gå illa och inte bara dras med i att så här ska det vara.

SVT Ett Renrasigt Helvete

För dom som inte såg det.

#8 Nä lägga av är att ge upp och det är ännu värre, tycker jag. Men hur mycket ska vi uppfödare skrika ? Det är ju domarna som styr allt ? Jag har själv haft schäfer och fått valpar, har en vännina som håller på med schäfer men vi har samma åsikt, Avlingen i världen ser för jävlig ut ! Inte bara på hundar utan på alla djur. Man avlar så att VI ska få snygga och färgglada djur, fiskar då i allmänhet. Men herre jösses så fungerar det inte. En guppy tex lever inte längre än 4-5 månader idag, förr var det år. Hamstrar och kaniner och marsvi, kolla pälsarna, ögonen, såg de ut så när vi var små ? Nä de gjorde de inte. Hundarna, fanns det tal om kamphundar då?? Och hur har utseendet på våra katter ändrats på de senaste 30 åren??? Det är VI som gör detta mot djuren, vi avlar för våran skull inte för djurets..

#7 SKK i Sverige har lite bättre vett, Kajsa, men det finns andra saker som de skulle ta sig en titt på i spegeln. Sen finns det ett antal sk fria förbund som sätter och gör lite som de vill - de som är snälla och trevliga och sjåpar sig för chefen får det bra, andra inte… Du har rätt Kajsa det är upp till oss alla att ändra på uppfödandet, innan allt kraschar riktigt för då är det försent….

Ha en skön dag

Cina

Ofta så märks inte problemen förens det är för sent, det är därför det är så viktigt för alla uppfödare oavsett vilket djur man föder upp att vara vaksam och fundera Över vad man håller på med så man inte hamnar där.

Många sådana här saker kommer ju inte på en gång utan smygande i kommande generationer, när man premierar en viss sak det är därför det är sååå viktigt att tänka på vad man gör när man avlar.

Tycker det är förjävligt rent ut sagt att det ens får vara tillåtet att hålla på som dom gör, det är väl för sjutton friska och starka djur man vill ha och inte tvärtom.

Dom förstör ju raserna i stället och så får dom stackars djuren lida jag blir fly förbannad när jag ser sådant Grrr

//Mizzi

hej jag kan personligen inte låta bli att se likheter med politiker och domare/uppfödare som siger sig göra rätt och följa en standar som dom tolkat den trots att rasen far ila uttan att kopla deras handling till resultatet. en lustig paralel bara. 

det jag funderar är om det hade varit bra ellr dåligt att dela upp varje katt ras i två läger, 1 den friska sociala sälskaps katten och 2 för uttstälning med bästa resultat till varje pris. 

personligen så tror jag att man som uppfödare ska satsa på friska sociala katter, det är igrunden ett sälskaps djur och att sälja uttstålnings katter till svenson familjer som vill ha en kelig kisse är inte rätt. nu vet jag ju inte hur alla väljer att avla, men jag hade velat se uppfödare som enbart avlade för de friska sociala egenskaperna  och bortser från utstälningar helt.

det är ju bara o tencka efter vad man hade velat att bli känd för, att ha fina katter med stora öron eller, goa kelliga kurmaskiner 

hur går era tanckar kring frågan?

#12 Blir lite förvånad av att läsa ditt inlägg, det låter på dig som temprament och ett vackert utseende inte går att kombinera. Jag tror absolut att de flesta seriösa uppfödare avlar på både psyke, hälsa och utseende. Jag vill gärna bli känd för att ha trevliga, friska och snygga katter. Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra. Men jag ser nybörjare som hysteriavlar utan att ha varken erfarenhet eller kunskap att utvärdera sitt avelsarbete innan en ny kull har fötts som ett mycket större problem.

#12 Håller med dig, jag ser det också som ett stort problem att nya uppfödare sprutar ur sig kull efter kull på kort tid.

Dessutom ser jag det som en omöjlighet att inte avla på temperament och man vill ha en utställningskatt. Det går helt enkelt inte att ställa ut en katt med dåligt temperament.

13# jag tror att det går och kombiner =)  det är bara att jag personligen tycker att fokus i uppfödning ska prioritera

1 inga defekter i skelet/leder

2 en bred gen bas

3 psykistabil harmonisk

4 utsendet

det kanske mis tolkas men det jag vill komma fram till är att vi inte ska fokusera för mycket energi på uttstälningar, det är ett underbart set att trefa katt älskare och se fantastist fina katter men. det är kanske 1på 20 av alla raskatter som stäls utt, så lågist för mig vore att 5% av fokusen på avlen skule egnas ått avel.

 Det är inte värkligheten men det tåls att tenka på 

#14 jag har också upplevt lite av en oro med blocket och över avel på en och sama djur, folk kan välldigt lät få för sig att man bara behöver skafa två ras katter och låta dom avla ihjälsig, har hänt i min gran kommun där en kvina som har två norska och två ragdoler. hon har haft utte kullar på blocket i minst tre år där hon bara har parat sina katter kors och tvärs. min syster köpte et katt av hene. min syster började ana att det var nåt galet när kvinna ringde och bad henne hemta sin katt unge trots att dom var i 8 veckan. för då skulle den löpa och den andra katten skulle få sin kull.

villket hon i samma veva berätta åt min syster att andra uppfödare inte tyckte om hen. då förstod min syster at inte allt stod rätt till och med tanke på att henes kater var kring 5-6 år åldern så har det på got en längre tid. det hella är mest sorgligt

#15 Vi har faktiskt en rastandard som ska följas, annars kommer rasen utarmas o skogisen kommer inte likna en skogis längre. Med tanke på Avelsdatabasen så är det inget problem att göra en snygg rastypisk och frisk katt om man bara använder insidan av pannbenet.

Om jag ska ta in en hane så ska han först o främst vara snygg, kompletera min hona, inte vara närbesläktad ock skälvklart ett bra temprament, annars går han bort. Då finns det alltid andra kandidater som har alla egenskaper. Inte svårt men kan ta lite tid.

Följer era inlägg med intresse och önskade att alla tänkte som du Camilla.Heder till alla er uppfödare som tänker på kattens häls i första hand Att temperamentet och hälsan i övrigt är en huvudingrediens.

Tror även att de flesta har detta som måtto. men som inom så många andra ämnen finns det dom som har lik i garderoben. Ämnar inte nämna någon med namn då det känns som påhopp ,men jag vet åtminstone en känd honkatt som TYVÄRR finns i många stamtavlor och som använts i avel fastän det inte ens gick att klippa klorna på henne utan att hon drogades.Så jävla trist rent ut sagt då utséende går framför temperamentet.

Kan tillägga att en avkomma i 3:e led "slog" under en bedömning varvid domaren utbrast att det måste vara  N N som ligger i stamtavlan.

Förresten om man kollar hur Pans Truls såg ut i jämförelse med dagens standard på NFO så har en hel del ändrats. Om dagens skogisar levde fritt i kargt vinterlandskap så skulle de nog frysa öronen av sig.

//Anna som varken håller på med avel eller utställning,men som ändå inte kan låta bli att tycka till ibland.

Hej!

Om vi nu alla är så sunda i tankesättet och tänker på katternas hälsa o väl o ve som framställs i den här tråden, så är ju skogisen en ras som kommer att klara sig väl i framtiden också. Det är positivt.

Tyvärr lever ju inte alla som man lär, och det är inget påhopp mot ngn, men det är lätt att kritisera andra utan att se klart på sitt eget. Just därför anser jag att rasens framtid beror på samarbete och samverkan mellan uppfödare, såväl nya som gamla. Själv tycker jag att ofta är det samma katter om o om igen i stamtavlorna, jag tycker temperamentet är bedrövligt på väldigt många skogisar idag och jag tycker att vi glömmer att kritiskt granska i dagens avelsarbete. Allas kattungar är rastypiska och hälsosamma och har fantastiskt temperament om man frågar deras uppfödare. Och alla har nästan samma stamtavlor.. ;o) Prick när katten fyller ett år så ska den ha en kull och man planerar parningar redan när kattungarna är pyttesmå, ibland är de inte ens födda… Jag vet, för det gör jag själv..  Ibland tror jag vi måste stoppa upp lite, låta katterna vara inte bara avelsdjur o utställningsexemplar. Jag far t ex illa av katter som var o varannan helg åker på utställning för att ägarna gillar det.. Land o rike runt, och även utomlands. Trots att veterinärer påpekar att utställningar är stressande för katter. När ska katten få vara bara katt? Katten är ju egentligen ett bruksdjur numera i den bemärkelsen, den ska vara i full pälskondition jämt och visa upp sig på utställning, det är syftet.. Eller?

Det går extremt mode i avelssammanhang som följer det som vinner på utställning.. Vinnande katter = bra avelskatter? Jag tycker heller inte att vi ska gnälla alltför mycket på "nya" uppfödare som avlar utan urskiljning, ibland tycker jag att det finns en hel del "gamla" som prånglar ut kattungar också… Vi har tappat en hel del av de gamla linjerna här i Sverige till förmån för mediokra linjer som "alla" jobbar med.. Det är lite synd. Men å andra sidan så kanske inte de gamla skogisarna numera räknas som rastypiska? De ser inte ut som dagens utställningsvinnare i a f.. Gå in på Skogkattslingans gamla resultatlistor över Årets skogkatter o titta tillbaka i tiden om ni inte har gjort det.. Det är stor skillnad på dåtidens skogisar o dagens.. Ibland tror jag att vi uppfödare blir förblindade..

Jag tror tyvärr att vår vackra ras kommer att "utvecklas" precis som alla andra raser, ser man i backspegeln på t ex gamla raser som perser o siames så ser man den utseendemässiga "utvecklingen" som de raserna har genomgått.. Men jag hoppas fortfarande på att vi alla hjälps åt att föra rasen framåt och att vi tänker aningens långsiktigare än en parningskombination.. Temperament o hälsa framför allt, t o m rasstandarden.. För mig. Det är ju precis det som avelsarbete handlar om, att jobba bort det icke önskvärda och få fram det som man vill premiera. Men god hälsa och bra temperament bör alla sällskapsdjur ha, eller hur?

mvh Malin

Ja Mulan vad ska man säga, suveränt skrivet av dig precis på spiken .

Håller med till 100 % vi är nog lika goa kolsupare allihop lite till mans , det är därför det är så viktigt att stanna upp ibland och tänka efter vad vi egentligen gör och om det vi gör verkligen är det vi vill göra och vad det kommer leda till i längden.

Gammal uppfödare som ny.

Min uppfödning ligger på is sedan en tid tillbaka och jag har funderat mycket fram och tillbaka på om jag ska ta upp det igen i framtiden.

Visst är det kul med utställningar och att träffa folk med samma intresse mm.

Men det finns också en baksida bla en del av det du skriver Mulan men även annat som fått mig att börja undra om jag verkligen vill ta upp det igen.

Jag sysftar inte på någon speciell och tycker alla får ha precis vilka åsikter dom vill men det finns saker i dag inom avel och utställning som jag inte riktigt känner att jag vill vara med och medverka i.

Som sagt har jag haft mina tankar fram och tillbaka, en mer skeptisk blir jag när man ser sådana här program.

Skogkatten är ju dessutom en naturras desto större ansvar ligger det ju då på oss uppfödare att verkligen behålla utseendet som dom en gång såg ut kan jag tänka, men jag känner att i dag ser inte skogisarna ut som dom gjorde från början, och frågan är om vi inte är på väg åt fel håll i vårt avelsarbete vi också.

Hur ser Skogisen ut om 10-20 år ?? kommer dom ens likna skogisarna vi har i dag ens ??

Men det vågar man ju knappt säga med risk att bli påhoppad i dag.

Detta är en del tankar jag har om varför jag är osäker på om jag kommer ta upp min avel igen i framtiden, just nu ser det inte ut som jag kommer göra det, men man ska aldrig säga aldrig.

//Mizzi

#18

Bra skrivet Malin!

Kanske därför jag tycker att min Bibbi är så fin fast man fått utstå både spott å spe av vissa att hon inte är rastypisk.

Hon tillhör den gamla stammen precis som jag själv ha,ha

Och så har vi det lugna temperamentet också

kram Inger

…kan inte tala för de andra raserna, men jag blev ledsen när de tar upp "min" ras Eng Springer Spaniel som exempel på att hundaveln urartat. Ja, det är sant att det finns en mycket allvarlig sjukdom, fucosidios, som bara drabbar denna ras MEN sjukdomen har inte konstaterats på mycket länge eftersom man i aveln helt valt bort bärare av sjukdomen, alltså en POSITIV effekt av avel…

(sådär… ville bara få ur mig det…)

#18 Helt enig att en utställningsstjärna, inte alls behöver vara en bra avelskatt och vi behöver definitivt variation i aveln. Däremot tycker jag rasen utvecklats bra, trots lite upp och nergångar i typ och storlek under åren. För mig är det inget som säger att gammal typ var bra typ, variationerna var lika stora förr om inte större och skulle vi gå tillbaka till att ha den variationen, så skulle många inte kunna se skillnad på en skogkatt och andra raser.

#20 På vilket sätt tillhör din Bibbi den gamla stammen Inger

Hälsningar

Barbro

#21 Man får ju ta i beaktande att det är ett program gjort för att väcka debatt.. Jag tror att många raser har tagit tag i hälsoproblem mm och det är ju hedervärt att man avlar för att få bort defekter o hälsoproblem. Dock är det en del uppfödare så väl inom hundar, katter, hästar mm som väljer bort hälsoaspekten av olika skäl, man vill inte testa för vissa sjukdomar osv, och det är ju mest tragiskt. Bra är om man uppmärksammar allmänheten på att kritiskt granska även registrerade uppfödare, och det tycker jag programmet gjorde.

#22 Nu pratar jag inte om gamla skogisar som ideal, jag menar i mitt inlägg att utvecklingen finns även på skogisen. Jag tycker en del av de "gamla" skogisarna ser ut som troll  men samtidigt är det många av de gamla som ligger bakom vackra skogisar vi har idag.. M a o har de gett bättre avkommor än de själva ser ut att vara. Det är positivt tycker jag! Sen finns det kanske en gräns för hur mycket man ska "utveckla" rasen, jag tycker faktiskt att vårt ansvar är att bevara den.. Ingen skogis är perfekt idag, men varför sträva mot extrema exemplar? Jag föredrar klassiska skogisar, och det är vad JAG strävar efter i mitt avelsarbete, sen slinker det emellan en o annan av lite extrem kvalisort eller sämre typ, men generellt har vi i a f fått friska, trevliga kattungar, tack o lov!! Sen tycker jag att det är bra att vi premierar olika saker i vårt avelsarbete, men ärligt talat så har ju ingen av oss facit på hand vare sig vi är nya eller gamla uppfödare..  Vi siar och använder oss av erfarenheter mm men det är o förblir så att det går mode i vissa linjer o katterier och jag tycker mig se en direkt koppling till de katter som går bra på utställningar..

# Allmänt

Sen undrar jag om det är därför vi avlar mot det extrema, för att skilja skogisen från andra raser?? Personligen tycker jag att det är lite tragiskt.. Jag ser inte utvecklingen på t ex perser/exotic som positiv, men man kan definitivt skilja dem från t ex Brittiskt korthår och jag vill inte i framtiden se skogisar med diverse problem för att uppfödare glömmer att det finns en anatomi bakom kattens yttre. Men alla är vi olika o premierar olika saker. Dock tycker jag att det är sorgligt att man kan diskutera utseende o utställningar i timtal, men så snart det gäller hälsa o temperament på rasen så tar diskussionen ofta snabbt slut.. Ingen vill erkänna att man har katter med dåligt temperament, och ingen vill erkänna att man har sjukdomar bakom i linjerna, för alla har vi ju fullt friska, trevliga katter som vi avlar på.. Eller??? Genom öppet o informativt klimat når man ofta bättre resultat gällande hälsa, det finns bevisat inom hundvärlden.

Gällande hälsa hos vår ras så tycker jag att det är skrämmande t ex med att så få testar om och testar för HCM, det är ganska tydligt att det finns linjer där HCM löper som en röd tråd, ändå väljer man att inte testa. Det tycker jag är oansvarigt som uppfödare, sen kan man orera hur länge som helst om testernas tillförlitlighet eller ej. Enligt Jens Häggström så har testerna hög tillförlitlighet och man kan se bl a på hundavel att testerna har gett genomslag i form av att man dels lärt sig mer om sjukdomar i hjärtat och dels kan plocka sjuka djur ur avel.  Dit skulle jag önska att vi nådde med skogisen också, dessvärre finns det få som är intresserade av att lägga pengar på dessa tester. Däremot lägger man gärna tusentals kronor på utställningar..

Gällande temperamentet så är jag förbannat trött på alla ursäkter om att katter är fertila eller i "känslig ålder" osv när katterna beter sig illa. Det är ALLA katter ibland, och alla kan bete sig illa, men om man blundar för problemet eller hittar ursäkter så kan man ju inte heller göra något åt det, eller hur? Jag vet katter som konsekvent gett dåligt temperament i stamtavlorna, men faktum är att de också gett oerhört trevliga katter, så då är det väl ganska självklart att man går vidare på de trevliga o skippar de med dåligt temperament? Plus att man utvärderar även temperamentet? Eler? Allt handlar om att selektera i sitt avelsarbete, dessvärre känns det som att selektionen och ansvaret för rasens framtid ligger enbart i att Norsk skogkatt idag ska kunna skiljas från andra raser utseendemässigt och att den ska se rastypisk ut. Resten kan man skita i.. Eller?

Ursäkta om jag låter ilsk.. Jag är inte arg på någon specifik, jag är bara så ebarmligt trött på ursäkter o dåliga bortförklaringar gällande sjukdomar o temperament i avelsarbete, och jag tycker faktiskt att vi kattuppfödare inte är ett dugg bättre ibland än de som framställs i tvprogrammet vi diskuterar..

mvh Malin

#22

Go kväll Barbro, och alla andra med naturligtvis.

Det jag menar att Bibbi liknar den gamla stammen är att hon är kort i huvet ,men det är visst jag också

Även domarna påpekar att hon är av den gamla typen så jag vet inte hur jag ska formulera mig för att inte bli missförstådd.

Sen har hon ju inte de extrema öronen heller.

Den första skogis jag såg var Ida,kommer inte ihåg hennes stamnamn ,men min svägerska hämtade henne i Norge hos en uppfödare 1979 eller om det var 1980.

Fast kan jag roa nån annan med min okunskap så bjuder jag med glädje på det.

#23 Jag är helt enig med att rasen ska bevaras, men även utvecklas mot en homogen typ så man kan se att katten är en norsk skogkatt. Vill inte ha några troll, även om jag är glad att de ligger i mina stamtavlor. Variation är viktig.  

När jag började ställa ut så kunde man inte se skillnad på en maine coon och en skogkatt. Många skogkatter hade brutna sidolinjer och dippar i profilen, på det små öron som satt högt…

Vad är extremt och vad är klassiskt? Har det med längder att göra, har det med storlek att göra, eller är det en kombination… Alla uppfödare får variation, både på temperament och typ, hur man än avlar och vilka mål man än har med sin avel.

Det viktigaste för mig är att vi kan se att det är samma ras, sen om vissa föredrar mer extremt och någon annan mer klassiskt, det är för mig ändå samma ras. Variation måste finnas och idag så tycker jag det har gått åt rätt håll. De klassiska katterna har fått lite mer längder och typ och de övertypade katterna har fått tillbaka massan och  storleken. Jag vill inte ha skogkatter som ser ut som typade sibirer och jag vill inte ha typade skogkatter som ser ut som en blandning mellan siames och turkisk van.

Temperament och hälsa är otroligt viktigt i avelsarbetet. Däremot kanske jag har lite mer överseende med både katters temperament på utställning och uppfödares olika vägar till hälsoarbete. Men det viktigaste av allt är att inte blunda om man får problem, utan ta tag i dem utan att skämmas, vi kan alla få problem både med hälsa och temperament.

Barbro

#22 Hej där Inger

Eftersom jag känner dig, så vet jag ju att du gärna bjussar på dig själv

Jag tycker bara det är synd att så fort en katt är lite kortare i huvudet, så kallar man det "den gamla typen". Om man tittar på gamla godingar på skogkattslingans sida, så ser man katter med både stora öron och långa huvuden. Däremot är variationen större på de katterna än på dagens, kanske inte så konstigt då många var noviser och inte kommit så långt fram i aveln.

Men titta t.e.x på Pans Truls triangelformade huvud och huvudlängd, gammal eller ny typ?
Titta på öronen och huvudlängderna på Christianias kattungar födda -84, gammal eller ny typ?

Självklart gillar man alltid sin egen katt, det gäller bara att försöka förstå vad domarna menar i sin kritik. Man får inte glömma bort att ens katt blir inte ful för att den inte är perfekt

Vissa detaljer kan göra att en katt inte ser rastypisk ut, även om felen är små. En annan katt kan ha massor av fel, men fortfarande se väldigt rastypisk ut. Förstår du hur jag menar?

Hälsningar

Barbro

#23 Jo, jag anser mig nog ha en hel del överseende när det gäller katternas temperament på utställning, det är ju o förblir en onaturlig situation för katterna och just därför bör de tränas väl innan. Men det är mina händer, armar o fingrar som får klösmärkena, huggen mm när katterna smäller, eftersom jag går assistent, och jag kan inte låta bli att förundras över utställare, men även domare, som gång efter annan släpper upp instabila katter i panelen där de sedan smäller eller beter sig allmänt illa. Jag tycker det är ett problem, likaså att katter i "känslig ålder" som det så populärt uttrycks, ö h t befinner sig på utställning.. Rent praktiskt borde ju de katterna stanna hemma tills de inte längre befinner sig i sin känsliga ålder såväl för sin egen som andras skull. De är ju knappast några lysande förebilder att visa upp för besökare om man ser till representation för rasen… Men det är min åsikt. Dessutom så förstör de otrevliga katterna så mycket för alla andra katter, eftersom de snälla katterna kan bli rädda o osäkra för att de "känsliga" katterna beter sig illa.. Och fortfarande finns det katter som beter sig jättefint på utställning.. Som aldrig tycks hamna i "känslig ålder"..  Sorry, men jag tycker det är märkligt..

Japp, variation är bra, och just därför behöver vi även avla på de katterna som inte är de mest rastypiska utseendemässigt för att förbättra dem, dock med varsam hand. I dagsläget känns det som att de mest extrema vinner o går vidare till avel.. Därför förundras jag också över att så få vill jobba med rasen, man vill istället ha så nära nog perfekta exemplar att para med andra perfekta exemplar för att nå fullkomlig perfektion som vinner på utställning.. Men vem ska jobba med de icke så attraktiva linjerna som ändå behövs? Någonstans måste man ju tänka steget längre än sin egen kombination o fundera över vad kattungeköparna ska para med.. Annars blir det ju mer o mer inavel o alla gör nästan samma kombinationer.. Helhetssynen behövs ju minst lika väl som variationen, frågan är bara hur man ska få variation om alla avlar på samma?

#27 Jag håller med, jag drar min katt om den inte vill vara med. Jag tycker inte det är något att skämmas över, vill min katt inte vara med, så får den gå tillbaka till buren.

Jag förstår din frustration om du blir huggen och biten som assistent. Som utställare och arrangör känns det i alla fall som antalet katter som smäller på utställningarna är ungefär detsamma från år till år. Visst kan det variera lite från utställning till utställning, lokalen och årstiden gör ju sitt till också. Är det varmt och trångt så ökar ju riskerna för att katterna ska känna sig pressade och inte ha samma tålamod.

Vad gäller variationen av avelsdjur så är det bara att arbeta på. Importera nytt, para ut och försöka hålla en bra nivå på variationen. Att para två vinnarkatter och få superbra skogkatter, det lär sig nog de flesta snabbt att den ekvationen inte alltid går ihop. Lika väl som att de icke extrema katterna oftas är de klart bästa avelsdjuren

Barbro

22# det stämer bra det du skriver, jag växte upp med en norskskoggkat som belv 19 år. hon hade inte stemt in på dagens norkar när man ser på huvudet i profil.

jag vill givet viss till läga att jag inte ser något fel på norskarn i dags läget. där för tror jag att man ska prioritera att breda dna kjedjan det är det som på sikt kommer holla vår katter friska =)

jag har inte sån extrem kol men hur är det regler kring hur många kular man får ta per hona?

tycker det borde finas någon reglering hur många kullar/kattungar  varje hon kan ha, för det är ju det som är litte oroande, vad tucker ni i frågan? jag skulle tyck 12ungar eller tre kullar som en gräns per hona kanske minder,

nisse