Beror på hur kraftig infektionen är…. Vore det en mycket mild skulle jag nog medicinera och sedan para ganska omgående.

Jag skulle följa veterinärens råd, men då ska det vara en specialist på fertilitets problem// Rita

Hej!

Jag hade en foderhona som drabbades av en mild livmoderinflammation. Hon medicinerades först, men det hjälpte inte, och då tog jag valet att kastrera henne eftersom hennes fodervärdar inte hade för avsikt att använda henne i avel, hon skulle bli kastrat efter sin kull i mitt namn. Det är tydligen relativt svårt att bli av med livmoderinflammationen via antibiotika, de metoder jag har hört om handlar om hormonbehandling.

länk: http://www.pandecats.com/x/dr_little_pyo.htm

 Mvh Malin

Ja, det var genom livmodersinflamation som S*Wildwood's Patina blev kastrat. Hon var inte sjuk på någotvis, det ända vi såg det på var att hon tvättade sig. Två pencelinkurer men hon bliv inte bättre. De råde oss då att kastera henne… men vi tog henne först ned till Uppsala där vi själva fick se att ena kanalen var varfylld (men ultraljud). Vi kunde lämna kvar henne, jag tror en vecka och de skulle försöka driva ute varet hormonelt. Men vi fick kanske ändå räkna med att kastrera henne. För oss var hon först och främst en familjemedlem, sedan att vi förlorade en bra avelshona tänkt vi på… men vi ville inte utsätta Patina för den plågsamma behandling det är att driva ut varet… samma förfarningssätt som att sätta igång en förlossning. Så Patina fick bara en kull, men vi fick en helt underbar familje- och utställningskatt. Patina är farmor till vår Lovis och det känns helt underbart. En lång historia som slutade bra

jag valde att kastrera min Kajsa, då det var ANDRA gången hon fick det.. kändes som att det bara inte var meningen, hon kunde itne gå utan ppiller utan att få livmoderinflammation.. då är det inte värt det. =/

första gången var i samband med hennes 1.a och sista kull, då fick hon hormonbehandling genom sprutor i nacken så att allt kom ut, hon blev helt återställd.

men det gäller att få tag i RÄTT veterinär för att få denna behandlingen. ;)

Veterinärer som inte är så jättekunniga på denna typen av "problem" på avelsdjur så att säga, säger att enbart kastrering är enda utvägen.. tyvärr.. =/

Jag har valt bort att avla på djur som utvecklar endometrios  och pyometra. Varken den hundras eller kattras jag avlar på har en så snäv avelsbas att jag tycker det är värt risken att avla på en tik/hona som haft dessa åkommor, dels för den egna individen men också för att det finns en familjär arvbarhet i bekymret. Idag är pyometra den näst vanligaste anledningen till utbetalning från försäkringsbolag på tik. Kanske hade det sett annorlunda ut om folk haft större krav på sina avelsdjur, både i sina egna led och på rasen i stort.  Jag skulle heller inte köpa ett avelsdjur efter en tik/hona som blivit behandlad för detta och sen fått kull. //Maja

Intressant att se hur alla tänker. Vi är alla olika men ändå så lika på många sätt. Så gott att kunna diskutera sånt här på detta viset, med folk som vet vad dom pratar om. Tack för att ni finns! /Sylvia

Vår Winema fick för en dryg månad sen livmoderinflammation och efter rådfrågning med veterinären så tog vi bort livmodern trots att hon bara var 1,5 år. Veterinären menade att man kan prova att medicinera men oftast kommer det tillbaka förr eller senare om det överhuvud taget hjälper alls. Vi vill inte ha något onödigt lidande för katten så för oss var det inget svårt beslut. Hon mår jättebra idag och mår som en prinsessa. //Kaisa