Lite länkar om olika slags bråck:

http://www.katter.nu/vet/navelbrack.htm

skrolla ner rätt långt på den här sidan:

http://209.85.135.104/search?q=cache:Q2oPBG6JFIAJ:www.sverak.se/SVERAK/Om_SVERAK/Artiklar/genetik.pdf+br%C3%A5ck+p%C3%A5+katt&hl=sv&gl=se&ct=clnk&cd=26&lr=lang_sv

där finns också lite att läsa

Så här står det på Svenska kennelklubbens hemsida, kanske är det direkt översättningsbart på katt:

SKK Sund Hundavel - genetiska anomalier hos hund

«« Tillbaka till min sökning Här är artikeln du valde att läsa:

Ljumskbråck (hernia inguinalis)
Ljumskbråck är ett bråck som oftast orsakas av att ljumskringen (en passage i bakre delen av hundens bukvägg) är onormalt vid vilket gör att bukorgan (vanligen fett från stora nätet eller/och en bit tarm) faller ut i en bråcksäck som utgörs av hud och bukhinna. Ljumskbråck är vanligen medfött, men förvärvade typer kan förekomma sällsynt hos äldre djur, och är då oftast en följd av skada. Hos hanhundar kan en extremt vidgad ljumskring ge kombinerat ljumskbråck och pungbråck. Ett stort ljumskbråck som innehåller tarm bör opereras medan ett mindre bråck kan lämnas utan åtgärd.

Tikar drabbas oftare än hanhundar, enligt en studie utgörs 85 proc. av fallen av tikar. Ljumskbråck uppträder sporadiskt i låg frekvens inom de flesta raser och förekommer familjärt i vissa linjer. En missbildning med familjär förekomst är med största sannolikhet ärftlig. I raser där hundar med ljumskbråck används i avel kan frekvensen bli hög.

En undersökning från USA omfattade 705 hundar med ljumskbråck. Fem raser visade högre risk än övriga, nämligen basset hound, basenji, cairn terrier, pekingese och west highland white terrier. I USA förekommer ljumskbråck som uppges växa bort hos bostonterrier. Bestående ljumskbråck förekommer hos bullterrier och ganska ofta hos dvärgpinscher. I en tysk studie påvisades ljumskbråck hos tax (hårlag och storlek ej angivna).

Ett samband mellan navelbråck och ljumskbråck kan finnas inom raserna basenji och pekingese men har inte beskrivits i andra raser.

Arvsgången för ljumskbråck är inte känd. Tills vidare bör avelsåtgärder mot ljumskbråck följa de tumregler som gäller för polygener. Drabbade hundar bör inte användas i avel och avelsdjur bör väljas från så bra kullar som möjligt.

Jag tror att det finns nån här på forumet som har en katt med ljumskbråck, den personen har säkert mer att tillföra. // Maja

Jättebra artikel, Maja // Rita

Jag är själv opererad mot detta fenomen,jag hostade till mig ett bråck vid 15 års ålder,  det är så att bukhinnorna brister så tarmarna "faller fram" under huden, det gjorde inte ont men var ganska obehagligt eftersom jag kunde trycka tillbaka tarmarna men när jag gjorde något ansträngande så kom de vällande tillbaka

Blir bråcket inklämt så är det farligt, annars så behöver man inte vara jätteorolig men en operation krävs för att återställa detta, jag tror inte avel är att föredra på sådana katter heller.

Hoppas allt går bra!!!

Min yngste son föddes med det och det gick tillbaka av sig själv men jag har inte råkat ut för det på djur!

Hoppas att allt löser sig på smidigaste sätt för din kisse!

Tack så mycket Maja. Det här forumet är fantastiskt. Jag hoppas fortfarande att det är något ofarligt som går tillbaka av sig själv … Om det är ljumskbrock verkar det inte vara livshotande i alla fall, men hon är ju min lilla bebis så jag vill inte att det ska vara något fel på henne. Det är så länge till onsdag. Suck.

Jag har en katt som haft ljumskbråck där urinblåsan letade sig ut i buken. Veterinären sa att det är OERHÖRT ovanligt, han hade aldrig sett det (snart pensionär) på det här viset och fick suga ut vätska med en nål för att konstatera att problemet var - urin.
Röntgen visade att det var vätskefyllt, men inte hur mycket eller av vad.

Hon hade det säkert flera veckor, men det blev akut när "bullen" blev hård i storlek med en halv avokado ungefär. Då åkte jag in akut och det var bråttom då eftersom den kunde spruckit.

Det är över ett år sedan nu, katten opererades och fick bråcket igensytt och idag är hon hur pigg som helst.

Enda restriktionen är att ett par veterinärer sagt att jag inte skall avla på henne. Det råder däremot olika åsikter om varför när jag tillfrågat 3 veterinärer.

1. man avlar inte på en deffekt katt (men det är så ovanligt att de aldrig har sett det innan)
2. detta var ena ljumsken, hur ser den andra ut (går inte sånt att kolla innan med tex ultraljud/röngen)
3. vill Du ta en kull kan jag inte se något hinder (en enda kull skulle betyda mycket för mig eftersom hon köptes för avel)

Det är i alla fall inte livshotande om man kommer i tid och det har Du gjort, så var lugn är mitt råd!!!

Tack Margareta.

Nu är jag precis hemkommen från veterinären. Det var som tur var inte något ljumskbrock som är mycket ovanligt på katter.

Lillstrumpan, snart åtta månader, är lite fet… Tänk att man kan bli så glad över att höra att katten är lite för matglad och tjock. Underbart!

Vad bra att det bara var fett=) Lycka till i framtiden med den lilla "stora" *ler*

Men jösses, hur kan en veterinär ta fel på fett och ett brock? Låt inte som en veterinär jag skulle lita på, huuu vad läbbigt.

Men vad skönt att det löste sig! Grattis!

Oj så skönt att det var så!

Pussa lilla kisse och gratulera till att hon slapp en jobbig operation (två hål på buken)

Jag trodde själv att det var övervikt på min katt till en början, det var därför jag inte åkte in tidigare.

Telefonkonsultation gav också att det troliga var "fett".
Det var först när bullen plötsligt var hård och stor som en avokado jag åkte in och då var det mkt riktigt bråttom också.