Nu har min "Neo" flyttat till sin nya familj. Och det gör ONT! Men på samma gång känns det bra, för "Nemo" som han kommer att heta nu, kommer till en varm, härlig familj med både katt och hund. Han kommer säkert att få det jättebra och bli väldigt älskad. Men just nu sitter jag här med tårar i ögonen och saknar honom så fruktansvärt mycket. Han hade blivit min gosekille som alltid ville ligga i mitt knä och gosa när jag satt nånstans; vid datorn, i fåtöljen, vid matbordet… Han pussades, spann och trampade. Sista timmarna, innan hans nya matte kom hit, låg han i mitt knä och bara ville gosa. Han visste förmodligen…
Varför utsätter jag mig då egentligen för detta om och om igen? Jo för att jag inte kan vara utan dom små ljuvliga varelserna någon längre period; då får jag kattungeabstinens… Och egentligen kan jag väl tycka att även om det gör så ont varje gång dom små flyttar så är det väl ändå ganska sunt att det finns känslor med? Vi har ju alla fall haft dessa små ett antal veckor, och Neo är faktiskt hela 6 månader nu… Trots att det gör så ont varje gång, så kommer jag förhoppningsvis att utsätta mig själv för detta många gånger till. Och den dagen det inte gör ont mera, då är det nog dags för mig att sluta föda upp kattungar…
Behövde bara skriva av mig lite…