Gumman,du vet väl att du kan ringa mej när du vill.

Lider med dej,jag får gråten i halsen bara jag läser det här.

Lov u Kram

Jagg vet ju inte vad som hänt ,men varför kunde du inte ha honom kvar?

Jg blir så ledsen över dom som inte kan behålla sina kastrater.

Finns en del suspekta uppfödare både i Sverige och utomlands som inte har en enda kastrat vilket gör mig ledsen.

För mig skulle det gälla sist in först ut om katterna inte trivs ihop.

Hoppas i vart fall att han får det bra i sitt nya hem.

kram Anna

#2 ja nej du vet inte varför och innan du vet det så tycker jag faktiskt inte att du ska uttrycka dej så här.

Jag hade honom som fertil som en kissande fertil hane, som kissade ner hela mitt hem, jag kastrerade honom efter ca 6-8 månader och det blev en hel del bättre. Men inte bra.

Han kissade iaf lite nu och då.

Sist in först ut funkar inte bara så lätt som du får det att låta.

Jag har en till katt som jag måste omplacera. Men din teori kanske jag istället ska omplacera min son för hon klarar inte av honom,, Hon kissar på hans kudde, ENDAST hans kudde, men det är tillräckligt tröttsamt. MEN den huvudsakliga anledningen är ju att hon faktiskt inte mår bra. Annars skulle hon inte protestera på det viset. Hon ska troligtvis och flytta hem till sin uppfödare.

Så nu vet du..

//Linda

#2: sist in först ut fungerar inte alltid så..
här hemma har vi en kastrat som bråkar med alla andra.. och han e inte sist in.. vi kommer troligen att omplac honom då han trivs mkt bättre som ensamkatt, sambon behöver lite tid dock..

men sist in först ut principen håller inte tycker jag..

Jag förstår dig Linda och tycker du gör rätt!
En kissande katt funkar inte!! Bättre omplac än att avliva..
Man måste försöka med allt liksom!! :)

Kraamar
/malin

Ja du Linda, jag vet ju bara vilken ångest du hade för att bo hos mig en natt, med honan, du var ju livrädd att hon skulle kissa ner min säng. Vissa kanske omplacerar katterna när dom inte längre är avelsdugliga, men man får inte dra alla över en gräns. Jag har själv omplacerat min vackra NFO padda, men det gjorde jag för hennes skull, och idag mår hon kanon, och överlevde en mycket jobbig leverinfektion nyligen, trots att veterinärerna hade tappat hoppet om henne, och idag kan jag känna mig rofylld och lycklig för hennes skull

Jag tycker också det är supertråkigt att du behöver omplacera, men det kan hända den bästa, så man ska inte dra alla över en kam som många verkar göra inom bla kattvärlden. Jag vet hur mkt du älskar dina katter och jag vet att du vill ge dem det bästa. Om det inte funkar i katteriet så måste det ändå vara djuret som går i första hand och inte våra känslor som styr valet att behålla eller omplacera. Jag tänker på dig Linda, stor kram från oss här hemma.

*Kram* Eva-Helen

Fy vad jobbigt, vet PRECIS hur det känns, det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på alla mina älsklingar jag var tvungen att omplacera när jag och exet gick isär, och dom man blev tvungen att omplacera pga osämja i kattgruppen mm.

Man glömmer det aldrig

Enda trösten är att man vet att dom kommer till bra hem och får det bra, men sorgen sitter som en tagg i hjärtat för alltid

Många varma tröstekramar till dig Labolina .

Kram Marita

Det är super jobbigt att omplacera en av sina älsklingar men man få ju se till kattens bästa. Som du ju gjort.

*Kramar* Madeleine

Stackars dig Linda, men kom i håg när det är jobbigt att detta är det bästa både för Bacardi och din familj.

Nu är jag mer krass än många andra vad det gäller omplacering av äldre djur (när det gäller andras iaf, svårt att tänka klart om ens egna djur). Man måste släppa tanken på att man är den enda och den bästa människan för sitt djur, funkar djuret inte hemma hos mig så finns en anledning och det får det bättre på ett annat ställe. Bara man är noga med att kolla upp det nya hemmet så ska man inte ha något dåligt samvete eller något vad än andra säger. Man vet och känner bäst själv vad som är rätt för djuret och en själv eller som för dig i det här fallet familjen.