Min älskade kattpojke gick över till andra sidan idag. Han somnade fridfullt in här hemma efter en tids sjukdom.

Jag har bara väntat och har varit medveten om att det kan hända när som helst - och jag är lättad över att han äntligen fick gå över… samtidigt som jag är oerhört ledsen. Han hade inte ont utan somnade in i sömnen.

Jag visste att jag skulle bli mycket mer ledsen än när mina andra katter har gått bort. Han och jag hade ett mycket speciellt band redan från första dagen vi möttes.

Hösten 1996 hade jag inga som helst planer på att skaffa en hane, allra minst en skogis… jag hade sett ut en sorrelfärgad abessinierhona… Men så åkte jag iväg med min syster för att hon skulle lämna sin hona på parning och där var han.

Han hoppade genast upp i mitt knä och uppfödaren var helt häpen, för hon sa att han aldrig hade gjort så med någon. Han valde mig och jag var såld. Kärlek vid första ögonkastet heter det visst. Det var över 12 år sedan och det känns som om det var igår.

Sedan den dagen har han alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Han har (trots mina andra katter) alltid varit den som stått mig närmast. Jag älskar honom som om han vore min egna son… och nu är han borta.

Jag hoppas att han verkligen förstod hur mycket han betydde för mig och hur mycket jag älskade honom. Jag har så många fina minnen som jag kommer att vårda ömt.

Tack för att du läste.