Min uppfattning om norska skogkatter är att de är underbara till sättet. Lugna, lätta att hantera, snälla och hundlika. Men det finns säkert alla varianter. Det är viktigt att de blivit socialiserade ordentligt hos uppfödaren för att de ska bli sociala och keliga. Sedan är det viktigt att köparna fortsätter socialiceringen genom att hantera, leka med katten, klappa, bära och vänja den vid olika saker.

Vi har tre katter. Jag är uppvuxen med katt (har bara haft honor) och våra två senaste katter, mina katter, är mycket gosiga och har ett underbart temperament. Första katten är min mans, och han skaffade sig henne innan vi träffades. Han var inte kattvan när han skaffade sig henne och den katten är inte lika tillgiven och vill inte bli buren. Hon blev inte hanterad och konkad på som liten, hemma hos min man och hans dotter. Det är svårt att vänja henne vid det nu.

Jag leker aldrig med händerna med mina katter, för jag tycker inte att de ska lära sig att handen är en leksak. Den ska man gosa med. Kärleksbett är tillåtet i kelandets hetta till vissa gränser ;-)

Tror att din katt kan bli lite lugnare om du kastrerar henne.

Håller Kronängen med ang tempramentet

Fast min Celine är busigare, aktivare och smidigare än mina andra katter (huskatter).

Hon är mycket kelig och gosig, spinner och ligger stilla och vill bara bli klappad meeer hela tiden när hon är på kelhumör.

När man leker med henne så är hon jättesmidig och väldigt pigg och aktiv lekkamrat. Hon bits eller klöser i princip aldrig på oss, möjligen någon gång om vi busar väldigt mycket och inte med flit då. Hon älskar att apportera föremål särskilt papperstussar (var det någon som sa något om hundlikt temprament???)

Celine är också mycket social, kommer när man ropar hennes namn och springer alltid fram till dörren när man kommer hem.

Hon sover hos oss och då spinner hon konstant tills hon somnar och det händer att hon anfaller en fot eller så under täcket.

Hon har ett jättetrevligt temprament helt enkelt.

Tack för ditt svar!

Låter intressant det där med socialiseringen! Tror du att det kan inverka att hon växte upp i ett ganska livligt hem med mycket barn sina första veckor? Här hemma har vi två barn, men de har alltid varit väldigt snälla mot katten (lilltjejen är ju bara 9 månader också, så hon har väl precis upptäckt den).

Jag har försökt att inte leka med henne med händerna och vi har använt andra kattleksaker osv, men som det är just nu är det svårt då hon nästan vill fånga in handen direkt när man kommer för att klappa henne. När skadan redan är skedd, hur tror du/ni man kan ändra på det då? Jag försöker bla att inte klappa så mycket på magen då jag läst att det ska väcka "jakt/leklusten". Men jag vill väldigt gärna att hon ska ha ro att ligga och gosa i famnen en stund utan att tanderna och tassarna kommer ivägen!

hoppas lite på kastreringen också då.

Tack till Wichita också!

Det var det jag ville höra lite grann, för jag har alltid tyckt, och tycker fortfarande att  skogkatter är så fina och mysiga!

Det händer ibland att hon stryker öronen bakåt och verkligen flyger på en och biter i benen eller foten. Men hon verkar vara sällskapssjuk då, fast för hårdhänt! Hon kommer och stryker sig mot mig först och sedan när man klappar henneblir hon på bit och bushumör.

/Anna

Jag tror att hon även behöver få en kompis så hon kan få utlopp för sina hårhänta lekar.

#5 kanske vore något! KAn man se på en kattunge om den komer att bli en lugnare eller livligare katt?

Hej!

Rent allmänt vill jag bara skriva att temperament är oerhört viktigt för mig, och jag tycker att det består inte bara av socialisering (du kan försöka socialicera en kattunge vars föräldrar är vildkatter till förbannelse, och i bästa fall få en hyfsat bra katt, men ofta är många omöjliga att få sociala..) Socialisering är såklart ändå OERHÖRT viktigt, och jag tycker att det är a och o att hantera kattungar på ett bra sätt, dvs t ex respektera dem när de sover och träna dem på olika sätt genom att hantera dem o "bolla" med dem, dock på ett sätt som gör att katten inte far illa såklart. Och katten måste också känna sig trygg med hanteringen! Men jag måste ändå säga att arvsanlagen gör oerhört mycket när det gäller temperamentet. Titta på en ras som t ex Turkisk van, en del av dem var inte särskilt roliga att ha att göra med på utställningar förr i världen (och fortfarande finns det en hel del domare som har enorm respekt för rasen..), men uppfödarna har gjort jättemycket genom att avla på genomgående bra temperament och fått fram oerhört harmoniska trevliga katter nuförtiden. Så när det handlar om temperamentet så vill jag nog påstå att bra skogisar har ett fantastiskt temperament. Sedan kan en massa saker påverka att katten beter sig illa, t ex hormonomställningen vid fertilitet, dålig socialicering, dåligt temperament i stamtavlorna och även att katten mår dåligt och känner sig otrygg. Plus, som #5 skriver, katter behöver ibland en kompis för att leka ut.

Jag har alltid lekt med våra kattungar med händerna och aldrig för den sakens skull fått en katt som tror att händerna är leksaker. För mina katter handlar det om situationen, de vet när det är "lek" och när det är allvar, så det upplever inte jag som ett problem, det tycker jag snarare är en myt.. Däremot kan jag ibland se hos en del sålda kattungar, som betett sig märkligt, att de blivit dåligt uppfostrade av sina ägare och "tagit över", dvs de märker att de kan göra vad de vill hemma och är herrar på täppan.. Då kan katten också bete sig lite stöddigt, dock brukar det rätta till sig med att man lär ägaren hur de ska hantera o träna katten.

Sedan handlar det också självklart om hur kattens personlighet är, en del katter är mer knäkatter än andra och det tycker jag ofta att man ser redan när de är små..

mvh Malin

 Håller full och fast med i det Malin Skriver

och jag tror också på att en katt behöver inte bara mänsklig kontakt , kel ,lek utan en katt kompis också ,precis som vi människor behöver vänner

/Annette

#7 Tack!

Jag tror att vi kan ha inverkat en del i hur katten beter sig förstås, har mest försökt visa att det är mysigt att gosa med oss! Jag funderar på det du säger om hur man ska uppfostra den rätt, jag har ofta funderat på det i olika situationer nämligen.

Tex. Hon kommer och hälsar, jag klappar henne, hon spinner en liten stund och sedan är det attack på handen!

Ska man då se det som, -aha, vi busar av oss nu då med handen och alltås fortsätta leka med henner, eller ska man sluta klappa henne och visa att det inte blir mer kel om man bits osv.

/Anna

Jag tror det är jätteviktigt att konsekvent visa att händer inte är några leksaker. Jag är verkligen jättenoga med detta.

Jag tror helt klart din tjeja skulle må bra av en kompis också som de ovan har skrivit.

Sedan kan ju kastreringen påverka henne possitivt och hon blir mera harmonisk. Men precis som oss är ju katter individer.

#9 Biter hon så så är det förmodligen av någon anledning. Vi har haft ett par avkommor som varit "slynglar" i samband med att de blivit fertila, dvs betett sig märkligt och ibland lite stöddigt, så om du inte ska använda henne i avel så tycker jag absolut att kastrering är att föredra, och då tror jag även en del av hennes oönskade beteenden kan försvinna. Ofta blir katterna också mer fokuserade på kel och gos, men inte alltid.

#10 Det är upp till var o en vad man tror, jag har viss av vår erfarenhet fortfarande inte haft en enda kattunge/vuxen katt från oss som bitit o trott att våra eller andras händer är leksaker, fast å andra sidan brukar våra katter vara rätt smarta, så det kanske är olika från fall till fall..  Men som sagt, var o en gör som man vill, dock kan jag med vår erfarenhet som grund bestämt avvisa påståendet att om man leker med kattungen med sina egna händer att de skulle uppfatta händerna som leksaker och börja bitas.. Det gör de inte..  Jag skulle vilja påstå att det är en myt..

mvh Malin

#11 Javisst är det upp till var och en vad man tror och min erfarenhet av detta är just den jag skrev.

#12 Jag vill absolut inte tjafsa eller något liknande, men jag bara måste fråga ändå eftersom jag blir ganska fascinerad av ditt svar.. Om du aldrig leker med kattungarna med händerna, hur kan du då veta att kattungar som man låter leka med ens händer tror att händerna är leksaker???

Jo för att jag faktiskt har lekt med händerna med katter i mina dar innan jag startade min uppfödning och min utvärdering och resultat är detta, dvs learning by doing;)

Just det beteendet som du beskriver tror jag inte är specifikt för Norsk Skogkatt utan ett beteende som kan uppstå hos alla katter. Antagligen har du (utan att mena det) uppmuntrat beteendet hos din katt. Om min kisse skulle bita/klösa/anfalla så skulle jag nog hålla i liiite hårdare och säja bestämt NEJ!, helst ska nejet komma PRECIS innan katten gör det oönskade beteendet. Det gäller att lära sig "läsa" sitt djur (oavsett om det är en häst,hund eller katt). Definitivt får man inte dra tillbaka handen vilket ju ofta blir fallet om man har barn att de gör.

Hoppas det löser sig för dej, men jag är inte säker på att kastreringen löser det hela.

#15 Jo, jag har nog dragit tillbaka handen och tänkt, utan hand ingen leksak…Men inser nu att det kanske snarare blivit så att hon dominerar oss lite! Hon kanske är lite kaxig och visar det, och då viker jag/vi undan.

Ang. händer eller ej så är det ju försent i mitt fall, men intressant att höra att det finns olika erfarenhet om det!

Ska nog satsa på kastreringen, som jag ju gör i vilket fall för vi har inte tänkt avla. Sedan ska vi fundera mer på en lekkamrat och äv uppfostringen förstås.

Men vi får väl vara ihärdiga och kela o inte uppmuntra klös osv. Sedan antar jag att hon kanske inte blir en sådan som ligger o spinner i soffan o knät hela dagarna, men det är ju bara roligt på sitt sätt också, får då har vi hel del roliga upptåg att titta på :-)

tack för tips!

Det är aldrig för sent, särskilt inte när det gäller ett sådant förhållandevis litet djur som en katt (värre var det när min häst på 450 kg lärt sig leva rövare och t.o.m gjorde ansats till att anfalla, att då stå tryggt kvar och inte vika en millimeter).

Skaffar du dej en katt till så lär nog kissarna själva dej mycket om beteende för tittar du på när dom leker så ser du hur en katt dominerar den andra och så ska du göra när du "pratar" med din katt och vill säja "jag är din ledare det är jag som bestämmer". Det är vi som fär lära oss djurens språk, inte djuren som lär sig vårt (även om de visserligen gör det i viss mån).

Tänk på att allt man gör ihop med sitt djur fostar det på ett eller annat sätt.

Det är inte störst som vinner alltid, här hemma bestämmer Celine över de andra katterna och hon är både yngst och minst. Celine är också den som fräst och morrat minst, ändå är hon ledaren.

#13 Jag håller med dej till fullo,jag har alltid lekt med mina kattungar med händerna&aldrig har dom sett dom som att dom är ett byte,dom vet var gränsen går,dom fattar att händerna är"snälla"

Hej igen!

Tänkte bara rapportera lite

Igår när situationen uppstod igen så höll jag kvar händerna och sa ett tydligt nej. Jag gjorde det kanske 4 ggr (för hon fortsatte att bitas och klösas ganska hårt och strök öronen bakåt). Sedan slutade hon och började spinna och jag hade den längsta kelstunden med henne på flera månader! Supermysigt!

Ännu en fråga; vad betyder det på kattspråk när de viftar på svansen samtidsigt som de ligger och spinner när man klappar dem…Känns som att hon är på sin vakt då eller?

Nej, katter är ju realtivt små i jämförelse med häst!! Jag har nog inte insett att en katt behöver uppfostras en aning!

/ANna

#19 Man får försöka lära sig det där med svansviftning. Lite på frekvens, om det bara är toppen eller hela svansen.

Vi har en hankatt där svansen går i ett, men där ser man när svansföringen blir kraftigare med mer snärt så vet man att det är allvar. Annars vajar den mer som en solfjäder :-P

#20 Aha! Får vara uppmärksam på olika svansviftningar helt enkelt!

Jag har en hona som viftar på svansen när hon är lycklig och glad! Viftar som hen hund men inte lika fort. Hennes bror gör likadant.

#19 Där har du helt rätt.
Om man har en smart Skogis så behöver dom oftast lite uppfostran, hjärnstimulans, och allt som oftast trivs dom bäst men en kompis.