Ibland undrar man.......
Ibland undrar man om dom verkligen förstår vad man säger!! Under julen nu har våran lilla Vilma varit verkligen dålig! Haltar värre än någonsin, inte varit intresserad av mat, mest sovit, detta trotts att hon medicineras dagligen med 1 tablett Cortison.
Detta är den lilla Carpe Diem(Vilma) som föddes hos Missmikkus i november 2007.
Man vet ju att någonstans måste man dra en gräns vad man ska utsätta sina älsklingar för och jag kände under julen att nu var gränsen nådd för min del. En ungkatt som slutat leka och mest ligger och sover är inte normalt. Så vi sa till varandra gubben och jag att nu får det vara bra!!! Efter helgerna så tar vi kontakt med veterinären och gör slut på hennes pina( och våran). NU har hon helt plötsligt börjat äta igen (inga mängder men ofta) går mycket bättre, leker, visst hon sover ganska mycket fortfarande men vilken katt gör inte de! Troligen så är det väl bara tillfälligt, men man får känslan att hon liksom har "skärpt" till sig efter vårat prat. Men man lever ju på hoppet så länge det går, hon är ju så fin, liten men naggande god!!!!
Men… vad fattas henne? Har ni fått någon diagnos? Jag hoppas verkligen att det blir bättre och att hon repar sig. Hon är en mycket vacker katt och ser väldigt snäll ut!
Mvh/Jessica
Jessica, Sajtvärd på Norsk Skogkatt ifokus
S*SillyZone´s Norsk Skogkatt
Oh
det är den lilla sötnosen som föddes med twisted legs.
Undrar om det kan jämföras med människans reumatism.
Och då är frågan om det blir bättre nångång.
Så trist när de små inte får vara friska.
Lycka till hur ni än gör med den lilla
kram Anna
Oh, det är tragiskt, och jag vet hur uppfödaren kämpade med den lille, och jag hoppas av hela mitt hjärta, att hon kan leva utan smärtor länge till, vi får hålla våra tummar o tår, önskar er all lycka till, men tänk alltid på katten i första hand, och det tror jag säkert ni gör
Kerstin Carlzon S*Youngun`s
Medarbetare på Norsk Skogkatt iFokus
#2 ja ibland undrar jag på detta med reumatiskt! Hon verkar bli mycket sämre så fort det blir omslag i vädret. Man måste t o m var försiktig när man lyfter henne, vara rädd om bakdelen för det är den som är det stora problemet!
Ja Åsa, som både du och jag kämpat med denna lilla tjej. Vi trodde ju precis som vetrinären, att hon skulle kunna få ett bra liv som sällskapskatt. Benen blev bättre och bättre och under en period såg de ju faktiskt spikraka ut. Hon kunde klättra och hoppa och var nästan som en vanlig katt. Men förmodligen är hon fortfarnde "sned" i sina leder, vilket påverkar henne och ger henne smärta.
Vi har diskuterat henne fram och tillbaka och du vet att ni har mitt fulla stöd hur ni än väljer att göra med henne. Jag förstår att det är fruktansvärt svårt, när hon tycks bli bättre och sen vänder det och blir sämre igen. Men som du säger så är det ju också väldigt jobbigt att se henne de perioder när hon blir sämre och förmodligen har ont.
Om nån är intresserad av att läsa hennes historia som baby så finns den här i min blogg.
#5 Ja du Lilly..hon har verkligen gjort stora framsteg men Per tror att hennes muskler inte orkar att hålla ledkulorna på plats, därav hennes smärta. Hon ser ut lite som en Renult 5 (bilen som gick under begreppet spårhund) när hon går. Sjunker ihop med "axlarna" eller vad man ska kalla dem. Bakbenen saxar hon när hon går. Men hon har faktiskt lekt idag också… varje gång blir man lika glad
!!! Busat lite med en "råtta" och smugit på Gustav! Som avslutning så myser man med "grabbarna"!!!
Starta ny diskussion