Nej, nej, nej, ge inte upp!!!!!!

Kämpa på, du har ju jättefina katter och min erfarenhet är att vissa katter utvecklas lååååååångsamt.

Dina katter hinner fortfarande växa om sig och till sig och om kissarna tycker det går bra att åka på utställning, så ska du självklart kämpa vidare.

Rätt vad det är så vänder det

Hej på dig!!

Jag har känt så med min Cadillac som har fått allt från ex2-ex4 och jag har själv tycker att han är en riktig pudding, men det är först nu som domarna tycker om det dom ser. Och nu är han 2½ år och kastrat och har växt på sig en hel del. Man kan inte ens jämföra katten nu och då…

Skogkatten är en ras som växer sakta och vissa katter växer fortare  och blir färdiga med en gång medans vissa katter behöver 2-3 år på sig att bli färdiga..

Så vänta och see är mitt tips!

Här en bild på honom när han är ca 8-9 månader

Håller med #1! Kämpa på, det känns tungt emellanåt men det vänder ska du se. Och känslan NÄR det vänder är obeskrivlig; den måste upplevas

Det var ungenfär vad jag oxå menade… Med att det kommer förr eller senare och jag kan beskriva att känslan när det entligen vänder är helt UNDERBAR..

När min ena hona fyllde tre år hade ännu bara fått 1 CAC. Sedan plötsligt blev det en otrolig förändring på både katt och domare. Katten blev helt enkelt "vuxen" och då gillade domarna henne. Nu har hon blivit bästa semilänghårs hona t.o.m.

Så ge inte upp. När förändringen kommer verkar det gå fort, men innan kan det ta tid.

Ge inte upp!!!

Jag har en liten hona på 2 år,som är det  oxå efter sin första kull ,men pappa väger 7 kg och mor 4 men linjerna är långsamma dvs de blir inte färdiga på en gång!

Vänta ett tag och ställ ut katten senare…Lycka till!

Håller med alla tidigare inlägg. Gillar du utställningar så forsätt, skogisen utvecklas olika… det har redan framkommit i "tråden - Storleken på Norsk skogkatt".

Sluta inte… vad jag sett av dig här på iFokus så är du intresserad och vill lära dig mer å mer, så hoppa inte av ett  intresse som ger så mycket tillbaka.

För elva år sedan åkte vi med vår Nicko… 2, 3, 4 blev han som ungdjur och i början av juniortiden sedan vände det. Han fixade 21 raka cert till EC… tänk om vi hade slutat när han aldrig blev ex 1:a…
Då hade vi gått miste om den här fantastiska hobbyn som Skogisen är. Min man och jag är lika intresserade, det  är härligt att ha ett intresse tillsammans som ger så mycket.

Ååå… tack för ert stöd!! Nu känns det lite bättre… jag får ta till envisheten och kämpa vidare…visst är det ju kul med utställningar … men när man inte ser något resultat så försvinner ju motivationen lite måste jag erkänna!!

Nä!!! Anneli… Du får inte sluta! Jag har haft det likadant med Kotten. Se bara på honom nu… Du får också se det som en liten hobby! Visst är det väl roligt att vara på en utställning och träffa alla trevliga människor som är där? Om man är några så blir det också trevligare. Har lite dåligt samvete för att jag var så stressad… Kämpa på!!!

/Therese

Fortsätt och ställa ut katten nu också, vänta inte tills den är färdigutvecklad. Även om det går dåligt nu så får ju både du och framför allt katten övning och erfarenhet.

Min Cornell är liten för sin ålder, men har en ok päls, så jag kommer fortsätta ställa ut honom trots att han bli ex 2, ex 3 hela tiden.

Rätt som det är växer han till sig och blir riktigt snygg, och då kan det vara värt att ha varit på flera utställningar innan, dels är han van vid det och dels får man belöning för mödan….*ler* 

Så gör som jag, håll ut och se det som att du ger katterna utställningsvana under tiden!

Håller med alla andra, visst blir man lite ledsen när de tycker att katten är för liten eller bebisaktik eller allt de nu kan häva ur sig..Vi fick alltid höra med Thea att hon var exellent i alla avseenden, MEN för liten och ej så påpälsad. Ställde ut henne igen nu i juli bara en månad efter att hennes ungar hade flyttat, då hade jag inte räknat med någon bra bedömning med tanke på att hon inte hade någon päls, men Raymond Seatrre blev stormförtjust och hon fick sitt första cert. ( Hon fick vara med som sällskap i första hand då dottern Annsofie ställdes ut för första gången)

Så, rätt som det är så vänder det, Thea har tagit två raka cert nu och jag är så glad över att vi kämpade vidare…Óch precis som #17# skrev, det ger vana och man träffar så otroligt många trevliga människor

#14, Jag vet precis hur det känns, när man inte får lön för mödan, så att säga

Vår första "skogis" är en sådan kisse. Han är jättefin på alla sätt, får superfina bedömningar, men, han är "några" storlekar för liten för att vara hane.

Sist vi hade Raymond, så sa han att han skulle vara perfekt som hona!! Så vi har funderat på att "typa" om honom.

Men ni har i alla fall lyckats ta honom så långt att han har två cert kvar till GIP, men det har tagit sex år.

Men skam den som ger sig KÄMPA PÅ!!!!!!!!

Håll uuuuut, då min Mister Magic (Burken) var ungdjur fick jag 8 (åtta) Ex 2 på raken och idag är han EP, dessutom BIV och NOM vid minst 20 tillfällen

Jag tycker att det är så kul att ställa ut så mig gör det inget om mina skogisar inte går så bra. Willow har ju ingen päls ännu o jag förväntar mig inte så mycket av henne ännu. Och lille Atos har jag ju inte ställt ut ännu men han skall anmälas till Nerk i jan. Men mina huskatter ja de är i panel var o varannan gång så nu förväntar man sig nästan att en av dem skall gå vidare. Ocg som feztiz ser ut nu ja då kan bara bra saker hända=)

 Å så kommer jag här o är negativ..  

Ärligt talat så finns det jättemånga skogisar och inte alla är utställningskatter, därmed inte sagt att de inte kommer att någon gång bli.. Ibland har man stentuff konkurrens och då är en ex2 o neråt lättare att acceptera än om man ständigt blir sist o ej är med i tävlan.. Som kastrat är det ju såklart lite lättare, konkurrensen är visserligen ganska hård i kastratklasserna också nu, men jag upplever det ändå som att domarna är lite hårdare i klasser med fertila.. Personligen är jag väl av åsikten att domarna ska vara hårdare o dra fler cert.. Sedan beror det ju på färggrupperna, vissa färggrupper är tuffare att tävla i än andra.. Men man ska såklart inte ge upp utan strid, men ibland så kanske man också får inse sin katts begränsningar..  Utan att katten för den sakens skull är mindre värd!

Och jag vill tillägga att jag inte hänsyftar till andras katter än mina egna.. Själv avstår jag numera från utställningar med en av mina katter eftersom jag lider när hon får nerslag på alla sina fel o brister, trots att hon är kastrat… Hon är världens goaste katt ändå, men någon utställningskatt kommer hon aldrig att bli!

holder med nr 22. Noen katter er ikke utstillingsdyr, men dette ser man jo når de er små tror jeg, selv om dem kan utvilkle tyngde og størrelse så er det jo mye annet som må være der på en god show-katt. Det er vel her oppdrettere må være mer ærlige.. for de/vi bør se det…