Svårt är väl bara förnamnet… Varje gång en kattunge flyttar känns det som om dom tar med sig en bit av hjärtat… Jag levererar oftast mina kattungar till deras nya hem och förut kunde jag hålla tillbaka tårarna tills jag kom till bilen men på sista tiden kommer dom redan i hallen när jag ska gå. Jag har dock lärt mig att förvarna mina kattungeköpare så dom är beredda med näsdukarna

Sen känns det väl jobbigt tills man får det där samtalet att "nu går det bra osv…" Då känns det ju lite lättare, men man saknar ju dom länge…

Det roligaste med att skiljas från sina kattungar är den dagen man återförenas med dom Jag försöker åka och hälsa på alla mina sålda kattungar åtminstone när dom är runt året för att få se vad det blev av den där lille plutten.

Otroligt egentligen att man utsätter sig för detta om och om igen… Men fast det är hemskt när dom flyttar så tycker jag alla fall att den dagen man börjar känna sig likgiltig eller så, då är det dags att sluta föda upp kattungar. Känslorna måste ju få finnas med och det hör på något sätt till!

Jag tycker inte att det är speciellt svårt att skiljas från dem, man vet ju att man gör de nya köparna så lyckliga och det tycker jag tar bort det svåra med att sälja dom. Det kanske skulle kännas värre om man exporterade några till länder långt bort, då vet man ju att det antagligen sista gången man ser dem.

Jag tycker det är hemskt svårt att skiljas ifrån dem men samtidigt känns det så oerhört fantastiskt att hitta den rätta familjen.

Jag försöker hålla en god kontakt med mina kattungeköpare samt att jag försöker hälsa på så jag får se mina älsklingar när de blivit stora.

Jag vill att mina kattungeköpare skall känna sig utvalda och blir oerhört glad när jag får höra hur en S*Ixa´s katt förgyller deras vardag.

Syntes at det er virkelig svært, at killingerne flytter hjemmefra.  Men derfor bruger jeg også masser af kræfter på at finde lige det rigtig hjem til hver af mine killingere. Men selv om mine killingere flytter hjemmefra er de bestemt ikke  ude af sind, så hvis der er problemmer i det nye hjem,  er der altid plads til at flytte hjem igen.

Jag tycker att det är så jobbigt att behöva se dom flytta. För inte så länge sen flyttade S *Pixie Hollows `s Annarebecca och hennes bror Renee. Renee hade jag fäst mej vid jätte mycket, så det va jobbigt att behöva se han åka. Men man vet att dom kommer till jätte bra hem, så det är skönt.

Det är jättesvårt!!

Jag har snart min 4:e kull,jag bävar för den dagen när jag ska skiljas ifrån dom.

Men det gäller verkligen att man går på magkänslan när man träffar dom tilltänkta ägarna till ens guldklimp!

Jag säljer inte om jag inte får förtroende för ägarna,en del tycker att jag är "lite" knäpp, men jag har fått rätt ägare till min kullar.jag vill alltid att dom ska komma på besök ett flertal gånger innan,hör mej för hur dom bor,och lite värderingar och så.

det är ju som du skriver, dom har ju bott här i 12-14 veckor,då hinner man fästa sej vid dom.

Håller med fg talare…det är jätte svårt!

Har just fått min andra kull, från den första behöll jag bägge två…suck! Men den här gången måste jag verkligen stålsätta mig. Inga fler katter på ett bra tag, det räcker med fem stycken, varav två av dem är fertila hanar.

Tjing

Det var jättejobbigt när den första kattungen flyttade, tårarna föll fast jag kämpade med att hålla tillbaka dem..Som tur var bodde mina barn hos sin pappa veckan de flyttade men de var med när sista killen åkte. Usch vad sorgligt det var då. Nu har vi turen att kunna åka och hälsa på alla ungar och Amadeus träffar vi ju titt som tätt. Jag vet att alla ungar har det bra, men man har haft dem tätt inpå sig och alla är små personligheter när det är dags att flytta hemifrån

JA!!! Guuud va hemskt det var när Bombur flyttade i onsdags och fyyyyyy  Ja jag fick faktiskt tårar i ögonen, han var så speciell o så mysig!!!! Han hade ngt som jag fall så oerhört för dessa örontossar mmmmmm som jag vill ha på mina katter o så fick jag bara en som har dem just Bombur mammas Prins!!

JAAAA!!!!! Åhh ikväll är det Bombadils tur !! De är killen dé Han flyttar ju till Bro i Stockholm till S*Frostviken´s där han ska få en Svärmor o en Flickvän Ann-Sofie de blir grejer dé. Han känns det lättare med för vi kommer ju träffas en hel del på utställningar mm.  

Kortet är Bombadil som sitter o kollar va jag gör!! Han försöker lära sig ett o annat. En förståndig kille

jag tycker det är skitjobbigt!!

men jag har hälsat på flera av mina kattungar, och hjälpt till vid utställningar och jag tycker det är en vikitg service från oss uppfödare,att hjälpa till så gott vi kan.

Sedan brukar jag även skicka ut en liten present lagom till födelsedagarna..jag vet,lite överdrivet kanske,men det var ju mina bebisar en gång i tiden…

vi har bara haft en kull hittills iof men tycker att det gick riktigt bra..kattungarna flyttade till så snälla o trevliga nya ägare så man vet att dom har det minst lika bra som dom hade det hos oss..men visst saknar man vissa katter mer än andra..alla kattungar är ju individer o dom kan ju vara så olika varandra..

JAAAAAA!!!

Idag ska jag leverera Boss of Blue, och på söndag hämtas Black Eyed Pea. Hlet plötsligt från att ha haft åtta småttingar samtidigt (2 kullar) så finns här bara en kvar. Lilla Blossa af Nova som fortfarande är till salu. Mitt hjärta blöder….

För man har plockat med dem, de söker kontakt & vill gärna ligga i knät om kvällen och nu ska de FLYTTA! Buhääää, ändå har jag försökt att inte fästa mig, tänkt att de är bara här till låns… Men vad hjälper det, för man kan INTE motstå dem….

Även om alla har fått jättefina kärleksfulla hem så är inte det hemmet här, hos mig, deras mamma…

Detta är mina två första kullar och jag vet inte om det kommer bli lättare eller svårare ju fler kissebebisar man kommer att få i framtiden, men det lär jag väl upptäcka, antar jag!

/Mia