#0 Hade inte kunnat skriva det bättre själv. Jag tycker faktiskt att det många gånger är roligare att sälja katter till sällskap.

#0 #1 Oh va jag blev Glad när jag läste hur ni ser på uppfödning av våra älsklingar.

Jag ser också det som en bonus om kattungeköparna vill börja med Utställning,och sen om katterna gillar utställningar och vill visa upp sej , annars inte //Yvonne

Jag tycker att det är viktigt, om man föder upp sällskapskatter, att man siktar på att föda upp så rastypiska katter som möjligt. Så om jag drömmer om att föda upp en WW så är det är bra och riktig dröm tycker jag. Då är inte drömmen en katt som domarna gillar (och som ev. är på modet för tillfället) utan en katt som är perfekt enligt standarden som jag uppfattar den. Men självklart skulle jag aldrig kunna omplacera kastrater, mina bebisar, bara för att få plats för yngre avelsdjur. Mina katter bor här så länge de lever förutsatt att inget oförutsett inträffar och de skulle må bättre någon annanstans. Men den risken tror jag inte är så stor om man tar det lugnt med införskaffandet av katter. Och eftersom jag inte omplacerar kastrater och har få katter så tar det tid att förbättra det grundmaterial jag har och föda upp vackrare och vackrare katter. Men man ska inte ha för bråttom. Det är också intressant att hinna utvärdera kullarna och fundera på vad som kan bli bättre till nästa gång.

Jag tror inte att temperamentet och utseende måste vara en motsättning hos vår underbara ras. Temperamentet går naturligtvis före. Jag skulle hellre välja en underbart mysig hane med vissa fel framför en supervacker men otrevlig. Men målet är att hitta en supervacker hane med supertemperament. Stamtavla och en massa andra saker spelar så klart också in i valet.

Annars trodde jag att de flesta vara nöjda och glada över att sälja katter till sällskapsköpare. Anledningen till att jag skulle bli glad öve att sälja en katt till utställning och avel är framförallt att jag skulle få se den oftare. Katten skulle ju inte få det bättre hos den köparen, men inte sämre heller. Men det är klart att om jag gjort en parning som jag är jättenöjd med och om jag tycker att kattungarna blev bra, skulle jag tycka att det var bra om någon i kullen fick gå vidare i avel.

Så en uppfödares uppgift tycker jag är att föda upp underbara sociala och mysiga katter som ser ut som en norsk skogkatt ska se ut. En uppfödare ska kunna sin rasstandard och ska veta hur man socialiserar kattungar. Och vara till god hjälp för de köpare som behöver det.

Oj, vad långt det blev.

/Susanna

Jag delar era åsikter och ni har formulerat er väldigt bra. Men…den tabubelagda frågan om att omplacera… Det är väl där som jag skiljer mig lite då. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig så att det inte missuppfattas? Men samtidigt så anser jag att det är ett viktigt ämne som man måste våga prata om. Givetvis är mitt mål att tidigare avelskatter bor kvar som kastrater. Men man kan inte dra alla katter över en kam, situationer förändras, osv. Och jag skulle inte tveka att omplacera om jag anser att just den katten skulle få det bättre någon annanstans. Jag tar ett exempel för att förklara vad jag menar:

En hona på 6 år, mor till flera kullar, ranghög i gruppen, har alltid varit tillfreds med livet och inte haft några som helst beteendeproblem. Du älskar henne över allt annat och hon är så härlig i sitt temperament.

När hon kastreras plockas hon ner och hamnar längst ner på rangskalan, alla passar på att ta poäng på henne nu när dom har chansen. Helt plötsligt har man en hona som kissar på fel ställen och som inte alls verkar trivas med livet. Livet har helt enkelt blivit tufft för henne. Du känner inte riktigt igen din katt då hon inte längre är så trygg i gruppen som hon varit, hon dra sig undan mer och mer. Hon får inte ens äta i fred för dom andra katterna.

Då anser jag att den katten mår bäst utav att bo i en "vanlig" familj, utan en massa katter. Där hon får all uppmärksamhet och där hon inte behöver hävda sig. Och att man är en egoist om man tror att hon inte kan klara sig utan just dig Och att hon t o m skulle få ett bättre hem. Eller?

Jag hoppas att det är fler som vågar uttala sig i denna "heta" fråga, för som det är nu så är det sådant hysch hysch kring detta ämne.

/Sylvia

Jag är novis i uppfödarvärlden men har naturligtvis mina åsikter och mål som alla andra men jag håller helt med i det susanna skriver,väldigt bra formulerat om anledning och mål som seriös uppfödare.

Sen det sylvia tar upp är en väldigt viktig sak.Dom som "bara" gör sig av med avelsdjur som inte längre fyller sin funktion,det liknar "kattfabrik" men att omplacera med goda avsikter,för sitt djurs bästa,det är vad som avgör(enligt mig) vad som är en seriös,kattälskande uppfödare, inte bara uppfödare utan djurägare i stort.

Mycket bra skrivit #0 . Men som man ser hos en del att dom omplaserar inte 1 utan fler på kort tid och skaffar nya så undrar man lite ,om det är bara för kattens skull utan mycket sin egen , men med förevändningen att det är för kattens "bästa".Men som sagt ett hett ämne. /Gunilla

Att omplacera en katt som mår dåligt är en sak. (Efter att man försökt rätta till problemet.)

Att systematiskt omplacera kastrater för att få plats för fler fertila är en annan. Fast jag tror inte att det är så vanligt här i Sverige, eller?

#7 Det får man hoppas att det inte är så vanligt här.Men om man måste omplacera fler katter efter varandra , är det nog inte katterna som det är "fel" på utan något i katteriet som inte är bra. Jag ska inte säga att jag aldrig skulle göra det men det skall mycket till och verkligen inte för att katten har gjort "sitt" eller inte duger.Mina katter är mina bäbisar , vänner mm./Gunilla

Rigtig godt emne!

Jeg synes der er mange der omplacere deres halv eller helgamle katte, "bare" fordi der skal være plads til nyt blod i katteriet.

I mange år har jeg set det ene opdræt efter det andet, hvor man indkøber nye katte når de "gamle" katte ikke længere opfylder kravene som ejeren sætter, det være sig i avl eller til udstilling. Den form for "brug og smid væk-kultur" er helt forkastelig i mine øjne og kan sidestilles med den måde som f. eks. landbruget driver deres virksomheder på. Når "produktionsdyrene" ikke kan yde længere, så bliver de gerne slagtet for at give plads til unge, friske individer, og selvom de færreste får aflivet deres katte (som regel bliver de solgt videre som kasterater "til gode, blivende hjem", som det jo gerne hedder sig), så er det i mine øjne det samme som man gør i landbruget; du kan ikke længere "producere" så derfor er der ikke plads til dig her.

Men jeg har faktisk også set katterier hvor kattene bare "forsvinder" og når man spørger indtil hvorfor, så er de som regel døde af et eller andet "eksotisk" eller blevet aflivet p. g. a. et eller andet ikke nærmere definerbart. Og sker det ofte i et katteri, så begynder jeg i hverfald at undre mig over OM det har været kattene der reelt set var noget galt med.

At omplacere en kat fordi den ikke fungere optimalt i flokken mere er i mine øjne en gyldig grund, for det er KATTENS tarv vi skal tilgodese, ikke vores eget, men også her er der mange der vælger den løsning lidt vel hurtigt. De færreste gider bruge tiden på at prøve og få katten til at fungere i flokken igen, for som regel har det jo fungeret før, ikke?

Jeg ved dog at en enkelt opdrætter her i DK valgte at få aflivet en 6-7 år gammel hunkat og begrundelsen var, at den "altid havde levet oppe på en hylde undtagen når den havde killinger", så da den var færdig i avlen, var det "nemmere" at få den aflivet end at finde et nyt hjem. Hvordan man kan beholde en kat som åbenbart ikke trives i flokken "bare" for at den skal få killinger i ens stamnavn er mig en gåde! Hvorfor har man ikke kastreret sådan en kat og omplaceret den for længst? Og hvorfor skulle den aflives, kunne man ikke have kastreret den og så set sig om efter et blivende kærligt hjem INDEN man "bare" afskrev den?

Her i huset går vi ikke så højt op i det med udstillinger, fordi for os er det primære, at vi har katte som er sunde og har et godt temperament, så det vil vi hellere bruge penge på end det at udstille, det er så vores valg, men det bringer mig frem til, at jeg i mange år har postuleret, at der groft sagt findes 2 typer opdrættere, og her taler jeg ikke om dem der laver et eller et par kuld inden de stopper som opdrættere, men dem som fortsætter i mere end 5 år:-)

De 2 typer er:

Opdrættere der opdrætter fordi de gerne vil opdrætte katte og som en sidegevinst også tager på udstilling en gang imellem.

Og så den type opdrættere som opdrætter for at udstille deres eget opdræt og hvor udstillingen er i fokus i forhold til det at opdrætte.

Det er muligt at det er en lidt grov opstilling, men jeg har gennem årene set, at sådan forholder det sig som regel:-)

Mvh Carli