Jag tror man bör vara medveten om vad man dubblerar och jag tycker nog att vi har så gott om avelsmatrial att man kan hålla nollan.

Men precis som på människor är det ju faktiskt ok att kusiner gifter sig, och gör man tex en halvkusinparning som jag antar det blir med dessa procent kan det ju vara ok om man sedan fortsätter att para ut i följande generation.

Jag känner mig lite kluven men i grund och botten känner jag nog att det är onödigt och bättre att försöka finna en hane med mindre procent.

Tack Anna-Ida, jag ändrade inlägget lite,men vad tycker du/ni totalen ska ligga på?

Hej Marina!

Jag har inte tagit någon kull än, men min målsättning med mitt framtida avelsarbete är att få så liten inavelsgrad som möjligt. Min målsättning är att åtminstonde ha 0% i 5:e ledet och helst inte över 4% i totala. Jag kommer att fråga min mentor om råd. Men parningen som ska äga rum mellan  IC S*Englaflickornas Tutankhamun och Amazon av Edelmann(N) är enligt min målsättning.

Mvh,

Eva-Helen

Jag är ju inte uppfödare ,men man ska tydligen också tänka på Polarisgrad.Där ska man visst sträva efter att inte ha mer än 10%

När man gör en testparning på pawpeds så klickar man därefter på polaris och då räknar den ut procenten.
Det ska visst också vara viktigt då alla skogisar i grund o botten har Polaris som stamfader.

Rätta mig nu om jag är ute och cyklar.

4% totalt tycker jag låter mycket,men som sagt jag kan ännu mindre om avel.

Tycker däremot om att diskutera och lära mig av de erfarna.

//Anna

Jag vill ha 0% inavel på fem generationer och så låg som möjligt totalt. Men jag bryr mig mest om att det är 0% på fem generationer.

Norsk skogkatt är en stor ras så vi behöver inte ha högre inavel i våra parningar tycker jag.

Hejsan : )

Roade mig med att gå in på ett otal katters pawpeds-sidor (födda efter -04) för att kika på Polarisgraden. Det vanligaste verkade vara mellan 12-15% (en större uppfödare låg på runt 6%). Detta är alltså min egen mycket ovetenskapliga undersökning, men då jag inte hört mycket talas om Polarisgraden tidigare tyckte jag det var intressant. Hittade inget på pawpeds om att gränsvärdet borde ligga på 10%???

/Monica

Hej Monica!

Jag har ju bara fått detta berättat för mig,men den ska av naturliga skäl vara så låg som möjligt.

Som en parentes kan jag tala om att jag råkade komma in på en uppfödares sida där det visade sig att mor och son hade fått avkomma.Enligt  denne var det visst linjeavel,men med min kunska tror jag hellre på tjuvparning.

Tilläggas att jag inte kommer ihåg vilken uppfödare det var och det har ju inte heller någon betydelse i sammanhanget.

//Anna

Jag tar gärna emot en förklaring vad polarisgrad är för något, då jag som Monica inte hör då mycket om det förut.

Mvh Bengan

Pans Polaris var en hane som användes väldigt flitigt och som förekommer i de flesta stamtavlor på skogis, dock inte alla. Nuförtiden ligger han relativt långt bak i de flesta stamtavlor.

Jette Eva Madsen har skrivit en artikel om Pans Polaris som finns på http://www.skovkat.dk/jetteweb/polaris.htm

Personligen tycker jag att maximalt 4% på sex generationer är acceptabelt, dock föredrar jag så låg inavelsgrad som möjligt. Viktigt är, precis som Ixas skriver i inlägg #1 att man är noga med att lära om de katter man dubblar i stamtavlorna.

Själv är jag också noga med hälsostatus, eftersom mina avelshonor har ytterst lite HCM-testat bakom sig har jag valt att para med linjer som har mycket testat utifall att.. Har man riskabla linjer så bör man bara med mer stabila, men det finns ju aldrig garantier.

Likaså så tycker jag det är viktigt att se vad andra gör för parningskombinationer och vilka katter som är "på modet". Om alla andra parar vissa linjer med varandra så behöver ju inte jag också göra det. Spännande kombinationer med linjer som inte brukar mötas är mest intressant, likaså att använda sådant som inte är mest använt för stunden. Själv tycker jag det är ypperligt med fifty-fifty i kullarna, dvs hälften till avel o hälften till sällskap. Likaså att man använder en del sällskapshanar till t ex en kull eller två innan de kastreras för att bibehålla den genetiska variationen bättre. Fler hanar i avel och färre kullar på de som används i avel borde vara ypperligt att sträva efter.

mvh Malin

#9

4% på 6 generationer,, det tycker jag låter lite väl högt.. :-(

varför para så med en så pass bred avelsbas vi har?

Marina. Jag vill ha 0% på 5 generationer och max 4 på totalen.

kram L

#9 Jo Pans Polaris känner jag till, men jag visste inte att han var så välanvänd att han fått en egen kofficient uppkallad efter sig.

Minns inte om det står i Ylva Stockelbergs bok, eller om det var något hon sa på hennes föreläsning på Östkatten. Det var 0% på fyra generationer, efter det så menade hon att det ändå inte slår igenom.

Mvh Bengan

# 10 det är väl ganska mycket upp till var o en.. Sen tror jag du missar lite i min mening så jag skriver den igen:

"Personligen tycker jag att maximalt 4% på sex generationer är acceptabelt, dock föredrar jag så låg inavelsgrad som möjligt."

Om man parar så att man får 4% på sex generationer så är det viktigt vilka katter som dubblas plus att man sedan parar ut. Kika lite på en del andra raser så ser du ofta en extrem "linjeavel" eller inavel som jag föredrar att kalla det. Bara för att jag skriver att 4% är acceptabelt för mig innebär inte att du måste tycka att det är ok. Alla är vi olika. Och inte heller innebär det att jag gör sådana parningar..  

Rent generellt har vi som avlar på skogis en jättefin avelsbas, framförallt så började rasen bra med ganska låg inavel, vilket förmodligen gör att vi ändå har en såpass frisk o sund ras som vi har.

mvh Malin

#11 Det finns 113 avkommor efter Pans Polaris i Pawpeds.. Ganska mycket eftersom han var verksam i avel i 10 år tror jag..

mvh Malin

Tack för allas åsikter.Tycker att detta blev en bra och intressant tråd

#12, jo såklart är det upp till var och en,, som allt annat.. ;-) Men att jag reagerade var för att jag har ju max 4 på totalen så såg jag att du accepterade 4 på 6..

Men som sagt alla är vi olika,, :-)

//Linda

jag tycker den ska ligga på under 4 på hela men på vissa av mina katter ligger det lite högt men visste inte det då när jag köpte och det bästa är att para ut så stamtavlorna blir bättre.

men på mina kattungar nu som är amber i blodet ligger det på 3,60 på hela stamtavlan och det tycker jag e ok.

åsa

Japp, Bengan, kommer ihåg att Ylva pratade om (föreläsning) att just de närmaste fyra generationerna var de viktiga.

Visst vet jag också vem Polaris var, men inte att hans inavelsgrad var så viktig jämfört med alla andra : )

Innavl/ linje avl er noe jeg har mange tanker om.. er i hovedsak enig med Malin #9, MEN det er under forutsetning at den man da linjeavlver med er en katt man vet hva bærer.

En innavlsgrad hvor katten man dobbler er fantastisk, sterk, teknisk riktig uten feil, og frisk ( og dette sjekket gjennom avl med flere typer katter) vil jo styrke avkommene ofte i generasjoner fremover..

MEN dette er ikke noe en novise oppdretter kan gjøre. Det krever mange år med avl og studier av kattene på stamtavlen. OG man må vite hvilke typer man kan avle sammen over generasjoner framover også.. ALTSÅ overlat det til dem som har peiling :)

Når det er sagt så tror jeg også at den opprinnelige skogkatten nok drev med "innavl". De levde etter flokk prinsippet, den sterkeste overlevde. Svakheter ble naturlig luket bort.( det blir de jo ikke i dag, og alt for mye dårlige katter blir avlet på) Pappa katt kunne godt parre seg med datter, og sønner med mødre. de som da ble sterke og friske nok levde jo opp . Noen ble i familien eller de dro over fjellet til neste flokk og ble nytt blod der . Det er en NATURLIG OPPSTÅTT rase vi har med å gjøre.

#18

Det var det vettigaste jag läst här inne på länge

Har några favoriter här inne vars trådar jag läser noga och försöker snappa åt mig så mycket som möjligt.

Ja,man ska nog ha hållit på med avel i 15-20 år i vart fall innan man vet vad man gör.

Därav meningen jag skrev innan.

kram Anna

Här kommer ett inlägg kopierat av Per-Erik Sundgren, genetiker. Det gäller visserligen hundar, men det är samma principer som gäller på katter:

"Dubbleringar som ligger långt bak i en stamtavla bidrar normalt mycket lite till en individs totala inavel. Orsaken är helt enkelt att inavel beskriver sannolikheten för att ett genpar skall innehålla dubbletter av en gen som kommer från bägge sidorna i stamtavlan. Då sannolikheten för att en viss bestämd gen skall gå i arv från förälder till avkomma alltid är 50 % när förälderns själv inte är inavlad så minskar risken i mycket snabbt takt för gendubbleringar när generationerna avlöser varandra.

Efter fem generationer är sannolikheten för att just en bestämd gen i ett genpar hos en stamförälder skall finnas hos en valfri avkomma lika med 0,5 upphöjt till 5 eller 0,01325, dvs. drygt 1,3 %. Sannolikheten för att samma avkomma skall få den genen dubblerad därför att stamföräldern finns i femte generationen på bägge sidor är inte större än 0,01325 x 0,01325= 0,0002, dvs. bara ett par tiondels promille. Så långt tillbaka liggande hundar påverkar därför inavelsgraden hos en nutida avkomma mycket lite.

Det är egentligen bara lönt att ta vara på information för de senaste få generationerna och då är det vanligt att begränsa beräkningarna till 5 föräldragenerationer. Sedan tillkommer det faktum att vi ändå inte kan göra mycket åt det som har varit.

Beräkning av inavel har sin viktigaste funktion för att kontrollera effekten av kommande parningar innan de genomförs. Dessutom hjälper de mycket när det gäller en översiktlig analys över hur stark fortsatt inavel som uppfödarna bygger upp i en ras. De kan därmed tjäna som varningssignaler om att man är på väg att avtappa raser på nödvändig ärftlig variation för att upprätthålla livskraft och hälsa. Men inte heller för de analyserna behöver man tillgång till långa stamtavlor.

Det är dagens avel och vad som hänt under de närmaste 3-5 generationerna som är av störst intresse." slut citat

mvh Malin

Tack Malin! Superb info :-)

#20 Tackar.

Mvh Bengan

Vad glad jag är att jag inte är kattuppfödare ffa av en numerärt stor ras, jag har alltför stor acceptans på "höga" inavelsgrader 

Per-Erik Sundgren har skrivit mkt kloka saker. En annan sak som han skrivit som är värt att ha i bakhuvudet är om matadoravel. P-E S anser att en hane (nu pratar vi hund men torde vara aplicerbart även på katt) inte ska ha fler avkommor under en livstid än 25% av en årskull. Ex registreras det 1000 individer/år ska en hane inte ha mer än 100 avkommor under sin livstid. Detta funkar då inte på en numerärt liten ras, tex som bedlingtonterrier som jag har där det registreras mellan 60-80 individer varje år. Det skulle innebära att en bra hane inte skulle kunna få fler än 2 kullar under livstid och man tvingas använda en sämre hane.

I min senaste valpkull har jag en inavelsgrad på 2,7% på 5 generationer vilket kan anses vara lågt på vår ras. Jag känner en stolthet över mina 2,7 %, vilket jag även hade jag varit om den legat flera % högre. Pga att jag tycker att jag genom denna kull ändock gjort ngt bra för vår ras, dessa 2,7 % kommer från importhundar som i sin tur leder till att används dessa hundar i avel kommer det att bli 100% utavel. Så genom att dubblera importerna så får vi fortrsättningsvis en bredare avelbas (förutsatt att ngn av dessa hundar kommer att gå i avel).

Vår ras högsta inavelsgrad på en kull för i år ligger på ca 13% på 5 generationer.