Hmm oj. Det är ju högst individuellt egentligen. Jag skulle vilja sammanfatta mina med: Glada, trevliga, nyfikna, sociala. Några älskar nya bekantskaper och kastar sig över folk som kommer, andra håller sig litet på avstånd första halvtimmen och kommer sedan. Särskilt min hane är väldigt pratglad,och svarar när man pratar med honom. två av mina honor är däremot ganska tystlåtna. Allihopa är väldigt lättanpassade och trivs med fler katter, men tyr sig ändå mest till människor. De är lätta att ha med sig och mycket barnkära. Mina skogisar är lättlärda och harmoniska, trygga och lugna, men ändå inga soffpotatisar. Dock klättrar de inte på väggarna om man säger så. För mig är det den ultimata katten, helt underbar!!

Mvh/Jessica

Kan ju berätta hur mina skogisar är här hemma =)

Willow: Äldsta honan, hon är högst i rang. Hon är ingen knäkatt men hon gosar mer än gärna brevid. Hon spinner så fort man plockar upp henne. En avslappnad dam på utställningar, spinner o gosar där med. Hon springer sina race ett par gånger om dagen. Hon "jagar" även en heldel gosedjur. Berättar för alla hur duktig hon är. Pratar mycket helt enkelt. Hon ligger ofta på min mage när jag vaknar.

Atos: En stor o go kastrat kille. En aning orolig när det kommer många hem men annars är han hel cool. Ingen knäkatt han heller men han gosar gärna i sängen. Han kan gå runt o spinna i nån timme efter gos. Leker mer än gärna, skulle han få bestämma skulle han ha nån som leker med honom hela tiden.

Leo: Fertil hane. En gose kille, en knäkatt och nästvättare. När han inte är upptagen med att hålla koll på alla högst upp i bokyllan är han en riktig knäkatt. Han gosar gärna och han tvättar min näsa ibland så den gör ont. Busar runt en hel del han med.

Skulle säga att jag upplever skogisen som en pigg och alert katt som tycker om att gosa och leka. De välter ner en del saker ibland i lekens hetta. Men de är underbara. Min mamma säger att det är den goaste katt hon har haft, hon har en avkomma till min hona hemma hos sig. De har väldigt utvecklade personligheter och alla är lika olika och speciella.

OJOJ vad mycket det blev skrivet, hoppas du blev lite klok på det hela=) Älskar som sagt mina katter mycket och kan skriva o berätta hur mycket som helst om dem=)

*kram* från oss

Åh det låter bar det du har beskrivit, även fast jag vet att det varierar från katt till katt.

För jag sneglar lite på en kattkompis till vår katt men i boken stod det att NFO var mer en ensamkatt och vi vill ju ha en katt som är glad, trevlig, aktiv och som uppskattar sällskap av katt och människor…Hmm får nog läsa vidare om NFO och läsa andra böcker också

Som de andra säger, det är ju väldigt individuellt. Rent generellt tycker jag att de är mer lugna och sansade än korthårsraserna jag också har, men det betyder ju inte att de är sega eller tråkiga. Tvärtom kan det vara full fart även på dem såklart.

Precis som hos andra raser finns det ju en mängd individuella skillnader, jag har skogisar som är lite mer reserverade och gärna är i närheten, men helst en meter ifrån, och andra som kommer och pockar på uppmärksamhet hela tiden nästan som en hund och vill bli klappade och kliade. =)

Det jag kan tycka är viktigt när jag tittar på kattungar är hur de beter sig, om de kommer fram och är nyfikna eller om de är reserverade och går undan eller verkar tycka det är obehagligt att bli klappade. Det är bra att träffa kattungar flera gånger innan man bestämmer sig, även om det är svårt =) Även att träffa flera olika kattungar är bra för att kunna se skillnad. Viktigt att tänka på är att det inte nödvändigtvis är uppfödarens fel att kattungarna inte är så sociala, det är som sagt mycket individuellt och kan ha många olika orsaker. Lycka till med letandet!

Jag tycker att skogisen vanligtvis är social och sällskaplig. Mina är nästan alltid i samma rum som mig men oftast inte så klängiga (fast det händer). Dom småpratar gärna, både med röst och kroppsrörelser. Dom är lekfulla och påhittiga. Tycker mycket om höjder. Dom är även väldigt kattsociala och det händer ofta att dom ligger tillsammans och sover.

#3 Jag har fyra skogisar som trivs jättebra ihop med både människor och varandra, så de menar nog att skogisen är en av de katter som inte är beroende av sällskap på samma sätt som vissa andra raser. Men även det är ju individuellt :P

Våra skogisar är sociala med både katter och människor. Visst skiljer det mellan individerna, helt olika kynnen. Lugna kan de vara långa perioder för att sedan dra runt som streck i kåken. kort sagt trevliga katter.

Mvh Bengan

Min äldsta hona ger sig inte förrän alla som hälsar på har klappat henne. Behövs det lägger hon sig mitt under näsan på dem…

Min ena kastrathane vill också gärna bli kelad med av folk som kommer. Men om de väsnas för mycket kan han lika gärna gå och lägga sig någon annan stans.

Min andra kastrathane har aldrig hört talas om varken sans eller blyghet. Kommer det hundar och hälsar på, ska de sättas på plats. Människor som inte bryr sig om honom med en gång visar han vad han vill. Han biter dem väldigt försiktigt för att få uppmärksamhet. Många blir minst sagt förvånade!

Min yngsta hona är lite blyg och behöver längre tid på sig att bekanta sig med folk. Men när hon "bekantat" sig färdigt, får de räkna med att bli tvättade i håret…

Mina katter vill gärna vara i närheten av oss, fast inte nödvändigtvis alldeles inpå. (Om de inte känner för det) Och om de får lust till mys, så ska det mysas! Inget halvhjärtat gäller för mina skogisar…

Jag läste innan jag skaffade min första skogis att det skulle vara en social, livlig ras som gärna "småpratar". Jag tycker det stämmer precis. Att de även är så otroligt vackra gör inte ett dugg!

vad roligt att jag fick så fin respons, stort tack! NFO låter som en härlig ras och igår var jag på biblioteket och lånade fler kattböcker (bra alternativ när det är tomt i plånboken innan lönen). I stora boken om katter beskrevs NFO som lekfull, tillgiven, aktiv och intelligenta. 

Hmm börjar luta mer och mer åt Norsk Skogkatt!

Tack alla

#9 Pass dig…dom är vanebildande. Vi skulle bara ha EN skogis..det var för 5 år sen snart….nu är dom betydligt fler .

Ett tips..om det bara är för sällskap…så välj en hankatt. Som kastrater blir dom betydligt mer tillgivna en en honkatt.

Visst gillar vi vå tjejer…men killarna är något speciellt.

Håller med #9 de är vanebildande. Undrar hur många här på forumet som bara skulle ha en katt

Mvh Bengan

#11 Åååh, vi har bara EN katt…-än så länge! Jag tycker Theo pratar mer och mer om att han vill ha en lillebror……Vanebildande? Inte alls , men det är klart som korvspad att grabben behöver en kompis…./Eva

#9 Hahaha, är det inte så för alla??

/Sylvia