Ekorrsvans är ett svårt begrepp tycket jag. Har själv försökt att sätta in mej i det eftersom vi har en hane som lägger sin svans ibland längs ryggen. Men den ringlar sej inte på det sättet som på din hona, utan den ligger rakt längs med ryggraden. Men han gör det inte alltid, ibland går han med den hängande ner som han ska. Så jag har fått höra att hans svanshållning inte klassas som ekorrsvans, för då ska den ringla sej som på en spetshund.

Men jag tycket att du har gjort rätt när det gäller att inte avla på henne, det sägs att det nedärvs och då håller jag med dej om att det är inget vi medvetet vill föra vidare. Om det klassas som en defekt eller inte, vet jag faktiskt inte. // Kaisa

Jag har fick en hona och en hane i en kull på 4, det var andra kullen med samma föräldrar och det var inga i första kullen.

Honan fick inga avkommor men ägaren till hanen parade och fick en kull med hanen, 4 kattungar och inga ekorrsvansar, hur det ärvs vet jag inte men min hona har inte gett det med någon annan hane och hon har haft 6 kullar. Ägaren till hanen har varit hos flera olika veterinärer och fått hans svans röntgad, alla veterinärerna säger att det inte är en defekt, det är muskeln vid svansroten som är så stark att katten drar upp svansen, ägaren till hanen parade för att själv behålla alla i kullen, en av dom kattungarna har själv blivet pappa och där var heller inga ekorrsvansar.

Hanen har fått påpekanden vid några utställningar men endast en domare har sagt att det var en defekt, (och en domare är ju ingen veterinär så jag vet egentligen inte hur mycket fakta det finns bakom ett sånt uttalande) han har inga som helst problem med balansen.

Intressant att höra andra uttala sej om ekorrsvans, ska man använda katter med ekorrsvans i avel? tveksamt kanske men det beror väl på hur pass "värdefull" katten är för just ditt avelsarbete och man bör ju kanske inte avla på 2 katter som båda gett det….

/Lisbet

#2 Intressant att höra om fler "fall". Att anlaget är recessivt är ju ganska klart, jag har sökt i stamtavlan efter fler fall, men tyvärr inte hittat något.. Min katt har dessutom en rejäl knick några centimeter in på svansen, så i hennes fall var det solklart att vi inte ville använda i avel..

Har också varit inne på att det är muskeln eller en sena som är för kort.. Jag liknade det vid utstående öron hos människor.. fniss.. Där är det ju en för lång muskel som man kan förkorta.. Har hört om fall i Danmark där ekorrsvansar (honor) haft problem vid förlossningar o dylikt, men vet ej om det bara är rykten..

Fler som vet ngt?

Jeg er blevet kontaktet af et par engelske opdrættere som mener, at de har at gøre med egernhaler i deres opdræt og at det virker som om, at der er temmelig mange NFO'er i England der har. Faktisk er det så slemt, at det vil blive taget op på næste avlsrådsmøde i GCCF og måske vil der blive iværksat en undersøgelse af OM det vitterligt er et stort problem eller ej indenfor NFO. Jeg ved, at de engelske opdrættere har prøvet, at sammenligne stamtavler, for at se om der er nogle fælles aner der kan have udløst dette fænomen. Jeg er i øjeblikket ved, at indsamle de stamtavler i DK hvor jeg ved der er kommet egernhale gennem tiden. Hvis du vil kan jeg sætte dig i forbindelse med de engelske opdrættere?

Mvh Carli

   Intressant, var det inte nån forskning på gång avseende s.k
   ekorrsvans? 

   I skogkattslingan nr.3 2002 finns en artikel med en schematisk
   framställning av svansdeformiteter på svans, det kanske finns mer
   att läsa nånannanstans? // Maja

Skogkattklubben Birka har undersökt läget lite.

 Här finns lite info: http://www.skogkattklubbenbirka.se/halsoradet/halsoradsrapport.doc

#6 Ursäkta Jaanuska, men den "rapporten" som Birkas hälsoråd har författat ger absolut ingenting… Det finns säker samband med sk "gladsvans" och ekorrsvans, men för mig är det kvalificerat skitsnack att påstå att min katt är "glad" och det är därför hon håller sin svans som hon gör.. Problemet är ju snarare att hon inte kan räta ut den, och för mig är det definitivt inte rastypiskt för en skogis, däremot för t ex en jämthund..

Av det som jag personligen har kommit fram till genom diskussioner med genetiker och veterinärer är att det just som Maxwell skriver ovan handlar om en muskel som är ngt förkortat och som därmed gör det omöjligt att låta bli att "kringla upp" svansen..

Mvh Mulan

Jag själv anser att det är en väldig skillnad på "glad" svans och ekorrsvans. Ekorrsvansen är som Mulan beskriver något som inte går att räta ut och katten bär alltid svansen på ett kringlat sätt. Jag har också hört från flera vetrinärer att det är för korta muskler det handlar om när katterna bär svansarna på detta vis. På senare tid har det blivit lite av en hysteri runt sättet våra katter anväder sina svansar. Jag har en katt som när hon blir glad viftar på sin svans som en hund och hon kan även bära den väldigt högt med svanstippen mot sin panna. Hon har för det inget fel på svansen.

Jag skulle gärna se fler bilder på solklara fall ekorrsvansar.

Här är väl en typisk ekorrsvans… S*Månlyckans Janne Schaffer bär sin svans nästan jämt på detta sätt. Men han kan räta ut den, när han sitter och äter tex, då ligger svansen som vanligt bakom honom på golvet. När han springer och leker kan svansen vara "som vanligt". Men när han bara går omkring, ligger den på ryggen som bilden visar. "Jaffe" är naturligtvis såld enbart som sällskapskisse.

Svar till #7, Mulan.

Inlägget var bara att se som ett komplement, och inte någon sanning på området. Ursäkta om du blev stött av deras skrivelse… Det var ju inte DIN katt som diskuterades, utan skogisar i allmänhet, som på ett sätt eller annat bar sin svans på ett udda sätt.

Jag håller med att det absolut inte är rastypiskt att ha en krullande svans på en skogis, och givetvis skulle jag, som du, inte avla vidare på den katten.

Däremot är det jättesvårt att veta var fenomentet kommer ifrån, eftersom alla skogisar avlats från vanliga, semilånghåriga huskatter med vissa, för rasen skogkatt, bestämda egenskaper.

#10 Ingen fara, jag är inte ett dugg stött av "skrivelsen" eller rapporten eller vad man nu väljer att kalla det, jag tycker bara att den är värdelös..  Vilket jag också har påpekat för de inblandade…  Så jag är inte ett dugg stött och tror heller inte att det handlar om min katt…  Problemet är väl snarare att vi pratar om totalt skilda saker.. Och därigenom tillför ju inte rapporten någonting i fråga om ekorrsvansar.. Å det var därför jag påpekade att jag tycker den är värdelös..

Mvh Malin

Om man köpt en katt för 8000 kr i god tro då man själv inte är utställnings kunning, men personen sa att han var lite dyrare pga hans fina drag som var helt enligt ras standard. Han hade svansen böjd när han köptes men det var inget som jag tänkte så mycket på egentligen. Han har nästan alltid svansen som en gråhund eller ekorre, men han kan ju ha den rakt oxå.
Ägarna hade iaf hoppats på att kanske ställa ut honom och få en kull då han är en sibirier och de inte är så vanliga i sverige. Räknas det som ett defekt? Får man avdrag på det i utställnings sammanhang? I så fall borde man väl inte avla på honom, vilket är synd och skam för han är så otroligt fin i övrigt och en sån fin mentalitet.

/Lee

#12 Det ska inte vara diskvalificerande för utställning att ha ekorrsvans eftersom det enligt FIFé inte räknas som defekt. Men jag tror att det varierar från domare till domare.

Personligen skulle jag avstå från att avla och kontakta uppfödaren. Om jag sålde en kattunge till fullpris och den visade sig få ekorrsvans skulle jag definitivt betala tillbaka en del av köpesumman om katten var tänkt i avel eller till utställning.

Mvh Malin

Ekorrsvans är väl ingenting katterna får med tiden? Vad jag vet så har dom det från födseln, men det börjar synas när dom är runt 5-6 veckor. Jag håller med Mulan ang avel med "ekorrsvansar"; det skulle jag oxå avstå ifrån när det gäller skogisarna som är så stor ras. Där finns det ingen som helst anledning (enligt mig) att använda djur med små skönhetsfel i aveln. Däremot skulle jag nog fundera två gånger när det gäller andra små raser eftersom det ju trots allt inte är en defekt utan mer ett skönhetsfel. Det finns domare som påstår att om man bara använder sig av en hane med bra svanshållning ska det inte vara någon fara.

Bifogar en bild på min uppfödda S*Månlyckans Janne Schaffer 4,5 månad på bilden. "Jaffe" sålde jag som sällskapskatt till billigare pris än övriga i kullen. Jag anser att det är en självklarhet att man inte tar lika mycket för en katt med defekt eller skönhetsfel som för en "perfekt" katt.

Mvh Ann /S*Månlyckans.

Eftersom det diskuteras med jämna mellanrum så puttar jag även upp denna tråd för dom som vill läsa. /Sylvia

mmm japp jag med.. :-D

putt putt