med alla katter som rymmer just nu.

Alldeles nyss öppnade jag fönstret på stora toan för att vädra, och jag stänger ALLTID dörren när jag gör det i vanliga fall.

Dessutom har aldrig Mizzi (Muscot) lyckats ta sig upp där för det liksom sluttar nedåt och så är det kakel så han har inget att greppa i.

Var ute själv på balkongen för att få lite luft när jag kommer in och får en sån där plötslig oro känsla i magen.

Börjar genast kolla efter katten men hittar han ingenstans ……då ser jag att dörren till stora toan är öppen .

Går in och får se katthår som sitter på kaklet i sluttningen och fattar direkt att han har lyckats ta sig upp till slut den lilla räven.

Toan ligger på husgaveln och precis nedanför är ett tak till ute terrassen till kinaresturangen som ligger under min lägenhet.

Och vem står inte där ute på taket längst ut i kanten i full färd med att försöka hoppa ner på backen om inte MIZZI !!!!.

Jäkla kattskrälle  !!! tänkte jag nu får jag väl kravla mig ut efter honom om jag ska få tag i han .

Men jag ställde mig och ropa på honom och hör och häpna, han kom och ställde sig med framtassarna på insidan av fönstret så jag kunde ta tag i han och få in han snabbt som attan och stänga dörren.

Troligen trodde han att han skulle få något gott eller att vi skulle leka för annars hade han aldrig kommit.

Nu springer han runt som en galning och jamar här och vill antagligen göra om sin bravad men se det kan han drömma om.

Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle gått om jag inte fått den där känslan i magen så snabbt.

Från en något skakad men ändå glad matte till Mizzi