Åh, så tråkigt och jag förstår så väl din oro.

Kanske var de "kattslagsmål" som hörts i omgivningen endast en liten "midsommar-romans med grannens vackra kattflicka" som han känt lukten av innan han försvann ut genom dörren? I så fall är han nog inte så långt borta utan håller sig runt omkring i bostadsområdet.

Har ni provat med att locka med lite extra god mat samt att sätta ut matskålar?

Tänker på er och hoppas han kommer hem snart!!!

Tröstekramar, Ingela

Vi skramlar med matburken och det har alltid lyckats innan.

Grannen sa att han uppvaktat deras kastrerade hona, hon brukar sitta på vår veranda och titta in genom fönstret - så de känner nog varandra litegrann.

Slagsmålet var när deras hane inte tyckte han hade hos dem att göra. Då stack han tydligen vidare bortåt till nästa kattfamilj och slogs lite med deras hane - som också brukar sitta hemma på vår tomt.

Alla dessa hus ligger på mindre än 1km radie från oss.

Det som känns oroligt är att han redan varit ute i två nätter - så länge har jag aldrig haft ens en utekatt borta. Medan vi hade huskatten, hade vi henne aldrig borta mer än högst en natt. Hon satt instängd i en grannes garage en gång. Andra gången hon var borta var hon död och det är det vi ser framför oss med fasa.

Nu har vi varit ute en timme till och det är som att leta en nål i en höstack. Folk är i alla fall väldigt vänliga och vill hjälpa till.

#3 tror med all säkerhet, att ni snart har grabben hemma, han är bara ute och rör sig lite, och gräset är inte grönare på …., håller alla tummarna

Fick just veta att han varit en tur inne hos grannarna. De fattade inte att det var vår Marvin eftersom han är utan päls och lite tunn just nu. De vet dessutom att vi har innekatter som inte går runt och hälsar på hos grannarna.

Då kommer han nog snart hem igen ska du se, jag hoppas att ni hittar honom snart.

Jodå jag förstår din oro. Eftersom han är en "fegis" så är det säkert så att han tycker det är farligt med allt omkring, då hjälper det inte alltid att locka så mycket men leta under alla tänkbara krypin. En rädd katt kommer inte så gärna när man ropar.

Oj vad hemskt med en bortsprungen kisse. Hoppas han kommer tillbaka snart!

Han kommer nog snart tillbaka. Han söker sig till människor och värmen inomhus. Ställ dörren på glänt tidigt på morgonen när allt är tyst i området så kanske han kommer in av sig själv.

Har fungerat för mig när Anthon varit ute på egen hand för ett par år sedan. Jag hörde honom men han ville inte komma fram. Men när jag öppnade dörren smög han sig in och såg ut som om han hoppades att jag inte hade sett honom. Han hade varit ute i flera timmar.

En annan gång hade han öppnat dörren själv och kommit sig ut. (Nu är dörren alltid låst.) Min granne fann honom på sin gräsmatta och frågade mig om inte detta var Anthon;-)

Och i lördags smet Rebecca ut och inte heller hon kom när jag lockade på henne. Hon tittade på mig men ville inte komma fram. Men jag ställde upp grinden till rastgården och lockade in henne dit smet hon glatt in och var sedan nöjd och glad över sitt lilla upptåg samt att ha kommit hem igen. Hon hade varit ute i ca 30 minuter.

Vad jag menar är att i flesta fall går dom nog inte så långt. Han är säkert snart hemma hos er igen.

Jag och yngsta dottern var ute igen till midnatt - men hörde och såg ingenting. Både min man och jag har varit uppe flera gånger under natten och lockat i dörren.

Jag vågar inte ha dörren öppen eftersom vi har två katter till härhemma.

Alla våra katter har i olika omgångar varit ute på vift och kommit tillbaka själva. Min kastrathona Bellis går ingenstans alls - oavsett om hon sitter i kattgården eller är med mig på gräset. Marvins mamma Hedvig smiter ur kattgården oavsett hur vi stänger till - sist grävde hon sig ut - men hon kommer alltid hem.

Problemet den här gången var att MArvin smet ut mellan benen när vi skulle ut och äta midsommarmiddag och att yngsta dottern följde efter för att ta honom. Han kände sig jagad och stack. Tydligen var det då han var in till grannens. Det hade nog varit bättre om vi låtit honom vara så att han inte hade känt sig jagad - utan bara stannat på tomten och hört matburken skramla.

Jag hoppas han kommer hem snart, förstår er oro!

Hälsningar Gisela

Usch, stackars Er, hoppas verkligen att han kommer hem snart igen!

Jag har råkat ut för ungefär samma sak en gång och min katt kom hem efter 2 dagar, alldeles lortig och utmattad.

Sissi

Förstår så väl er oro och hur frustrerande detta känns.

Hoppas han snart är tillbaks igen!!

Fy vilken pärs! Jag lider verkligen med er. Hoppas att han hittar hem snart.

Jag lider med dig, Margareta och din familj, det finns inget värre än att man inte vet vart ens katt är någonstans. Hoppas av hela mitt hjärta att han snart hittar hem. Kram….

Jag hoppas att han kommer hem snart, det är jobbigt stt inte veta var ens älsklingar är, jag tänker på er.

MVH Malin

Tack allihop…

Inget nytt ännu - vi skall utvidga området med lappar. Vi bor på landet så vi sätter upp vid alla ställen där det finns brevlådor.

Jag har ingen aning om hur långt de ger sig iväg när de är å¨drift. Vi bor i en grupp av hus och sen är det stora åkrar innan nästa grupper av hus, typisk landsbyggd. I vårt område finns även en liten skog.

Så ledsamt, så ledsamt för er och lille killen. Tänker på er och hoppas ni snart hittar honom.

Tröstekramar i mängder….

Ååå, jag hoppas att ni hittar honom snart..

Ja, det är inte direkt ett lätt område att leta katt i. Hoppas ni hittar honom snart.. Tänker på er!
Sätt upp lapp vid och på färjan också, och kanske även på Adelsö, även fast han nog inte kommer dit, men dom som åker därifrån kanske ser honom.

Likaså kanske mataffärerna på Ekerö, så håller kanske folk lite koll på väg till och från jobbet.

Känner med er och vet att det ni nu går igenom är fruktansvärt. Hoppas att han snart kommer hem och att ni kan få krama om honom igen. Hälsningar Laila.

Klokt Michaela - det är ju bra att folk läser - även om det är långt bort från där vi bor. Det sprider sig i alla fall snabbt - alla vet vilka vi är numer…

Nog för att det är långt mellan Adelsö - Ekerö, men min erfarenhet av dessa öar, är att allt sprider sig med "bongotrumman" som vi sa..

Hade jag bott kvar hade jag kunnat satt upp lapp på Adelsö, vid färjan och kiosken. Jag vet inte vart ni Munsöbor småhandlar och köper pizza numera, men skulle det vara i Borins och i kiosken på Adelsö skulle jag försöka även där. Sätt även upp lappar runt Pölen där det är mycket folk nu, han kanske håller sig därifrån, men det är endå en plats där många samlas och stannar vid.

Hoppas verkligen han kommer hem snart!

Det är flera km till både Pölen och Adelsöfärjan - vi bor ju prick mitt emellan - tror du han går så långt när det är stora åkrar mellan?

Jag trodde de strök längs stråk där de kan gömma sig bättre… de flesta säger ju att de oftast inte far så långt bort om man inte har flyttat och de söker sig till det gamla hemtrakterna.

Sätta lappar kan man ju göra - för folket flyttar sig ju…

Vi handlar aldrig på Adelsö - det blir Nyckelby, Tappen och Träkvista.

Jag hoppas också - jag lider verkligen - det är ju min gosekatt…

Margareta …
Jag lider med dej …

Varför inte ta Bellis på promenad i sele och se om hon kan locka fram honom. Bellis verkarju en dam med tassarna på jorden … kanske han vågar komma fram då. Ta med någon mat som LUKTAR …
Tror inte att han är långt borta …

Vi hållar alla våra tummar & tassar
Kram
Ylva

Kanske ett livstecken…

Vi har nu ikväll varit och satt upp fler lappar och bytt de som blivit blöta. Det har regnat 20mm sen igår. Vi var även till det ställe där de hörde kattslagsmål på midsommarnatten. Ett radhusomräde precis nära (ca 500-800m "kattvägen").  Vi träffade flera stycken som kände igen honom på bilderna. Han stryker tydligen där i så fall. En som jag faktiskt känner från vårt gamla stall har sett honom på morgnarna vid 5 i så fall, så i morgon bitti skall vi dit och kolla. Håll en tumme ni som hinner läsa.

En god idé att ta med Bellis & kanske Hedvig. Jag tvekar när det gäller Hedvig (hans mamma) för hon är nykastrerad.

Vi har ju även en hund som han älskar - så vem vet om hunden kan locka fram honom. Får testa det i morgon kväll i så fall.

jag håller tummarna sååå hååååårt jag bara kan för er!!!

ett tips är att kolla i buskage och under bilar i det området han har setts till! :)
ta med hunden om det är hans favorit, är nog ert säkraste kort där tror jag.. =))

HOPPAS han kommer fram nu på morgonen!!!

Men lilla gubben då! Håller tummarna för att han vågar sig fram nu på morgonen!!!

En vän till mig, hade köpt en skyggis genom katthemmet, även hon hade hund,kissen smet ut genom dörren och  hon var ute och letade, men fick aldrig tag i kissen, sen tog hon hunden med sig ut, och kissen vart eld och lågor, och gick lydigt fot hem, så det kan vara en mycket bra ide, att du tar hunden med

Vad jag lider med dej (er), hoppas verkligen att allt ordnar upp sej,och att han kommer hem idag.

Vi var ute efter tipset vi fick igår kl 5 i morse och stod en timme där folk tror de sett honom - utan hund eftersom han följer min man till jobbet.

Inget napp - vi såg bara en annan katt bruntigré med vitt och är oroliga att folk sett fel. Marvin är bruntabby med ytterst lite vitt.

Fy vad jobbigt för er. Hoppas verkligen att han snart kommer tillrätta.

En annons med bild på honom i er lokaltidning, gärna med ordet hittelön i annonsen, är annars ett tips som visat sig vara ganska effektivt. Likaså kan ni annonsera på Blocket under Efterlysningar samt kolla där om någon hittat honom. Hör även med veterinär, polis, ev. katthem om de fått in honom/hört något.

Lycka till!

Margareta vi håller verkligen våra tummar & tassar här hemma att ni snart får hem eran kille. Måste vara fruktansvärt att veta att han finns där ute någonstans, men samtidigt skönt veta att inget tragiskt hänt honom, om det är någon tröst.

*Kram på er*

Än så länge inget nytt.

Hans mamma Hedvig kastrerades i måndags och går nu runt och löpjamar - som hon inte gjort på länge med p-piller.

Ikväll går vi ut med både henne och Bellis i koppel på de ställen där han varit synlig. Kanske tar vi med hunden också.

Jag fortsätter att hålla tummarna HÅRT för er. Ge inte upp…

/Sylvia

Håller både tummar & tassar att ni hittar honom snart..

Jättekramar

/ Bittan

Tack skall ni - det behövs för det är värre än en nål i en höstack att leta katt där vi bor.

Idag ringde en person och trodde sig ha sett katten på exakt samma plats där de 2 andra rapporterat. En som ringde tidigare och en vi känner. Det är en busshållplats in mot stan och på samma sida vägen som vi bor. Min man var där med hunden och träffade kvinnan som ringde.

Jag stannade där på hemvägen och var där över en halvtimme utan resultat. Ikväll skall vi dit med "tanterna" i koppel.

Ni som skrivit ut Hittelön - skriver ni ut belopp? Vad är rimligt? En del av våra lappar måste bytas ut så jag har chansen att ändra. Det står inget belopp just nu.

Jag skulle kunna tänka mig att 500:- är rimligt!

Bra att du tycker det… det var så jag har tänkt 500.- och borde ha en i plånboken att i fall…

För en "vanlig" katt är ju det väldigt mycket - så det borde dra.

Samtidigt vill vi inte sprida för mkt att det är en "värdefull raskatt". Vi har inte sagt mer än att han är så ung att han hittills varit innekatt eftersom han är fertil…. typ…

jag hade nog hållt tyst om att det var en "värdefull rasren katt", man vet ju aldrig om folk ser sin chans…

Bra idé med hittelön, det brukar väl få fart på folk.

Har du anmält honom saknad hos polis, katthem, veterinär osv?

Har du möjlighet att låna en kattfälla?

Jag har aldrig tänkt på kattfälla eftersom han är så väldigt tam i vanliga fall. Det har aldrig varit några problem att ta honom - tvärtom har han alltid velat vara nära och bli buren.

Jag har inte anmält honom som saknad ännu eftersom vi hela tiden får rapporter från folk som tror sig ha sett honom.

Nu har vi varit ute med både Hedvig och Bellis. Bellis spårade direkt de platser vi fått utpekade av tre oeberoende personer - det verkar lite för mycket för att vara en slump.

Ingen katt såg vi… men hoppet blev lite större när vi upplevde att Bellis markerade så tydligt. När vi gick på andra ställen var hon mer intresserad av att jaga fjärilar och hälsa på andra katter.

Håller tummarna att han kommer tillbaka, usch vilken oro…

Ett bra tips som jag använder mig av är att redan när kattungarna är små så har jag kallat in dem på ett speciellt sätt varje gång de får extra god mat (mjukfoder o liknande), och då lär de sig att varje gång jag kallar så är det matdags med godmat! När mina katter ngn gång sticker ut (oftast för att ngn av ungarnas kompisar glömmer stänga ytterdörren..) så kallar jag bara och då kommer katterna oftast springande direkt. Detta lär jag även kattungeköparna just utifall att katterna smiter, men självklart funkar det ju inte om ngt händer som att katten blir rädd o sticker osv, men kan vara bra att komma ihåg inför framtiden.

Kramar o håller tummarna att din hane snart kommer tillbaka igen!

mvh Malin

jag tänkte att med fällan kanske det går att fånga honom när ni inte råkar vara på plats, även om han är tam?

håller tummarna att ni får fatt på kissen snart!

Mulan - det är precis så vi alltid gjort med våra katter. Marvin är fostrad så sen han föddes och har alltid varit kring mina fötter när vi varit ute.

Så sent som samma dag han försvann var vi ute på förmiddagen och han kom in som vanligt när jag erbjöd mat. Problemet den här gången är att han inte fick gå ut med oss när vi skulle äta middag - för att jag vet att det är svårare att få in dem eftermiddag/kväll. Han och jag har inte varit riktigt överens om vilken tid man skall gå in på kvällen (tonåring!!!) Vi har nästan 4tusen kvm tomt och gott om plats för dem att vara på - så det har inte varit något problem innan.

Jag skulle aldrig våga bo så här (villa på landet) om jag inte visste att jag kunde få in mina katter om de smet ut. De har smitit ut på ett eller annat sätt ända sen vi flyttade hit 2006. Hedvig och Bellis har tagit sig ut genom ett takfönster på andra våningen och genom sovrumsfönster och balkong på andra våningen. Hedvig är den riktiga smitardrottningen. Första gången hon smet var det genom ett spärrat fönster på andra våningen där vi bodde förut och hon var gravid och borta två nätter. Den gången fick hon missfall. Vet inte om det var orsaken, men det var så i alla fall.

När det blir så tycker jag det är bättre att ha knep för att få in dem självmant och att skramla med matburken har alltid fungerat och lyssnar man och kommer då öppnar jag alltid extra god mat som bonus. Man kan inte lita på att de inte kommer ut när det kommer gäster eller ännu värre - såna som kommer och står utanför och pratar - typ grannar som vill något.

Det är detta jag menade som nackdelen med innekatter i trådrubriken. Våra katter blir mer äventyrslystna och självklart inte minst för att de är fertila. Båda mina honor är kastrater nu. Min fina Bellis för att hon haft ett bråck och Hedvig för att jag ville ha sonen fertil. Idag känns det att jag kastrerat fel katt. Får jag någonsin in Marvin igen - kastrerar jag direkt. Det är inte värt detta att ha en fertil hane och jag som tänkt skaffa en fru till honom. Det blir inget med det.

Jag har nu under en vecka gått runt i området och lärt känna alla människor med utekatter och de flesta av katterna har betydligt mindre revir än vår tomt. De ägare som vill ha in sina katter till kvällen - skramlar med matburken och vips är katterna inne. Jag har sett det flera kvällar i rad nu när vi varit ute och letat. Jag har haft utekatt under hela min uppväxt och vant mig vid att min pappa aldrig gick till sängs om vi hade katter kvar ute. Så har jag gjort medan vi hade huskatt och jag ser att de flesta (inte alla) gör så i det här området. Vi var ute till 23.15 igår kväll och de var flera vi pratade med under tiden de lockade in sina katter.

Idag har jag träffat en mycket trovärdig person som säger sig ha sett Marvin idag kl 3 på morgonen. Han är hundförare och äger den schäfertik som hittade Svartenbrant under ett antal rabarberblad i en jordkällare för rätt länge sen.

Leffe (han heter så) åkte för att jobba tre på morgonen och reagerade över en kärvänlig katt som inte alls var rädd för hunden och uttryckligen var social. Den var "svart med ljusbrunt uppåt ryggen" och ganska lurvig (Marvin har sommarpäls och är inte alls Skogislik tack och lov). Först efteråt såg han bilden på efterlysningen och insåg att det absolut kan vara samma katt. Han är jättetrevlig och håller ögonen öppna och har lovat att ringa om så klockan är 3 på natten. Han är ytterligare en person i raden av oberoende som markerar att han är sedd inom en radie på ca 500m

Jag har lagt köttfärs på en bergknalle där i närheten sen i går och det tar slut hela tiden och vi vet givetvis inte vem som äter - men tänker att då är det någon mindre som letar mat. Ikväll åker vi dit igen och ställer ut mer mat men även vatten och för nu är det varmt igen. Vi stannar så länge vi orkar. Idag satt vi hela eftermiddagen och vaktade maten. Vi ser ut ungefär som på en kattutställning med samma stolar och en korg med mat och så Bellis och Hedvig i koppel sovande under stolarna.

Alla i det där området vet vilka vi är och det är jättemånga som engagerar sig.

Vilken tur att Leffe finns. Känns som han är ute och går med sin tik dygnet runt..

Håller tummarna för att Marvin snart är hemma igen.. Har han varit borta sedan i fredags nu?

Ja han smet vid 16-tiden på midsommarafton när vi skulle ut och äta middag på verandan.

Marvin är tillbaka - han uppvaktade en fertil honkatt hos en granne åt ANDRA hållet. Som tur är får hon p-piller. Det är uppe bakom gamla affären.

Vad härligt!

Måste kännas härligt - har oroat mig med alla andra o följt händeldeförloppet, o tänkt på dig o Marvin. Helt underbart att han är tillbaka.

Åhhh vad skönt att höra

Underbart att höra.

Vad skönt att höra att han nu är hemma igen.

va skönt att höra,! förstår eran lättnad, pussa på smitaren

Han är mager (1 vecka) full med fästingar och går runt och är olycklig - saknar kärestan.

Undrar om vi plockat 30 fästingar bara i nacken och på huvudet. Det är gräsligt och JA vi använder Frontline.

Älskar lyckliga slut …

Marvin får dejta under ordnade förhållanden (=kopplad) nästa gång.

Åh, vad glad jag blir för er skull!

Ååå va skönt att han kom till rätta igen

Härligt att höra att rymmaren är hemma igen!

Pussa honom i massor från släkten.
/ Lena

Då var det som jag hoppades från början då - att han "bara" var ute på en dejt.

Vad härligt att han är tillbaka 

Är så glad för er skull!!!

Å vad skönt att han är tillbaka … fast han har fått prova på det juvla livet och vill nog fortsättta med det… men hemma är nog bäst ändå.

 TACK ALLA NI som engagerat er - det är ett väldigt stöd att höra om alla som tagit sig hem. 

Han har blivit hane medan han varit borta och går runt och skrålar som en galning nu

När han kom in trodde vi han skulle äta massor - det har han inte gjort. Han är "frisk" men fäller massor och ser väldigt klen och tanig ut

Vad skönt att ni fått hem honom, jag är så glad för er skull

Mvh margona

Det blir svårt att hålla honom hemma nu - för det är ju inte  aktuellt att ha honom lös ens på förmiddagarna när jag är med, som vi har gjort sen han var liten.

Eftermiddagarna har han fått vara inne eftersom jag tyckt han tagit för stora lovar då.

Äntligen, varje gång jag gått in på denna tråd har jag hoppats att NU har han väl ändå kommit hem…och till slut så gjorde han det.

Jag är så glad för er skull!

Han sitter med mamma i kattgården nu och är inte helt nöjd - jamar ibland och vill ut men det går ganska bra - han sover mest.

Grattis, vilken lycka och lättnad

Han är mager och eländig och lös i magen - jag skall fråga vet om avmaskning eller något - matar honom med kattungefoder och Gimpet blötmat från BeCat´s, tonfisksmaken älskar våra katter. Normalt är det bara utställningsmat för våra katter.

I natt låg han som vanligt på mitt bröst och trampade och kramades och gosade. I vanliga fall räcker det med en halvtimme innan han fortsätter ner till mina fötter, nu var det flera timmar innan han var nöjd.

När vi for runt och tog ner alla lappar och meddelade alla vänliga människor att han var åter tog vi med honom för att få bekräftat om de sett rätt katt (bra OM han försvinner igen) men vi träffade bara dem som sett honom då vi fick tag i honom.

så underbart att höra!!!

Härligt att Marvin är tillbaka!!

mvh Malin

Oj, vilken pärs för dig, vet hur frustrerande det kan kännas då kissen smitit. Och vilken lycka att han kommit tillrätta, även om han inte ännu förstår detta så nog är det så att -Borta bra men hemma Bäst!

Mvh

Weronica

S*Silvertorpet`s

Skont att han är hemma igen. / Anita

Åh, vad skönt att han äntligen är hemma!! /Jessica

Åhhh Va GLAD jag bliir!!!!!!!

(För att få bukt med hans lösa mage så ge honom kokt torsk, och ingen annan mat, vatten förståss då.. sen får ni försiktigt trappa upp med vanlig mat igen…. har han varit utan den mat han e van vid en hel vecka så e nog magen rätt så känslig kan jag tro)

 Men åhh va glad jag e! Lyckligt slut!:)
KRAAMAR

TACK alla ni - han är fortfarande mager och tanig - släpper massor av päls - men i övrigt tror jag han är bättre i magen - har inte märkt något idag.

Vad skönt att allt slutade lyckligt för er. /Maria

Ååå va bra att lilla kissen e hemma hos matte igen.  Ja läste på blocket att de e en skogis i Malmö som e på rymmen.

Nu har Marvin börjat hämta sig - det tog några dagar.

Han har suttit i kattgården på förmiddagen och när jag tog in honom till lunch åt han för första gången med god aptit. Nu ser han glad ut när man ställer fram god mat, innan nosade han bara lite och åt mer pliktskyldigt litegrann.

Han är precis lika gosig som innan han smet - men jag tror bestämt att han kramar mig lite hårdare än innan. Han KRÄVER att bli gosad och det ser så kul ut att vi borde filma det.

Vad bra att allt slutade så lyckligt till slut! :)

Det är aldrig roligt när katten ens är på rymmen. :)

UNDERBART!!!!!!!!!!!!!!! Jag blev så  glad när jag såg att han kommit tillrätta:))) Jag har precis som Sissi hoppats varje gång jag gått in och läst i denna tråden. Härligt!!

/Sylvia

Idag hade jag Marvin och Hedvig i kattgården hela morgonen. Bellis är en fri kvinna och masar runt på tomten som en drottning. När termometern närmade sig 28 (just nu 31) tog jag in dem, för skuggan är inte helt ok mitt på dagen.

Vi hade gäster och minsann lyckades inte Marvin smita ut mellan benen på HUNDEN när gästerna tog för lång tid på sig genom ytterdörren.

En av gästerna var med den dagen vi fick ifatt på honom, så hon visste hur angeläget det var att inte tappa ögonkontakten med honom. Klokt och vist gick hon med honom och lyckades få tag i honom innan han på riktigt fattade att han var lös igen.

Vilken nervpärs det var för mig dessa sekunder det var frågan om…

Häromdagen fick Bellis nya droppar Frontline - det tog bara tre dagar så kom hon in med en ny fästing.

Sen igår går även numer kastraten Hedvig ute på förmiddagarna - även hon med Frontline.

Visst finns det nackdelar med innekatter, precis som tråden heter. Men det är än värre med utekatter. Visst hittar de hem mm men man får också räkna med en hel del veterinärbesök pga av div olika olyckor som de råkar ut för, bl a då kattslagsmål. Var precis med min kastrathane Tryffel hos vet i förra veckan á 530 kr + recept på 220 kr pga en bitskada i ena örat. Hopplöst irriterande!

Jag ger också honom Frontline och han har inte haft en enda fästing i år. Jag droppar en del av innehållet i nacken och en del på halsen.

Marvin påminner om min Tryffel innan jag bestämde mig för att låta honom bli "utekatt", han rymde så fort han fick chansen och kunde vara borta ett eller flera dygn, det var fruktansvärt nervöst att inte veta om eller när han skulle komma hem igen. Nu när han vet att han får gå ut, så vet jag att han alltid kommer hem när han vill ha mat eller bara vill gosa lite med matte. Men visst är jag fortfarande orolig för vissa faror så som bilar mm, det kommer man aldrig ifrån.

Det är många som frågar mig varför endast en av mina fem katter får gå lös ute och svaret på den frågan är: För att han protestkissar inomhus då han inte får gå ut. När han gjort sig illa förra veckan var jag tvungen att ha honom inne i ett par dagar och då passade han på att bl a kissa ner katternas vattenfontän ca 5 ggr samt några skvättar/pölar lite här och var.

Dvs, det är han som bestämmer här hemma!

Sissi

#83 Min erfarenhet av Frontline är att man måste få ner medlet ordentligt i huden, då hjälper den bra, men misslyckas man med det så kommer det fästingar direkt. Vi droppar vår utekatt i nacke och under hakan och det brukar hjälpa i en månad.

Jag kan bara hålla med Sissi angående det här med utekatter. Min Smeagol går ute och visst han hittar alltid hem och är inte rädd för saker som finns ute, men han håller sig en bit ifrån främmande människor. Han har en tendens att kunna ta sig ut ur burar och rymde en gång ut på en parkering i Norge utanför utställningen men på grund av sin vana att vara ute så kunde jag bara ropa på honom och då kom han gående till mig. Men det finns också många nackdelar med att ha katten ute, Smeagol har varit några turer till veterinären med olika bitskador, senast var det riktigt allvarligt. Infektionen gick ner i svansbenet och var därmed svårläkt, som tur var är han idag helt återställd. Men när han då var tvungen att vara inne för att friskna till så vart han riktigt rastlös och rev ner halva min lägenhet, hoppade in till grannens balkong och klättrade på nätet på min balkong för att försöka ta sig ut.

Även min Amadeus får vara ute när han är på landet, om någon är ute med honom. Han är totalt olik sin pappa och vill inte gå från oss utan finns i vår närhet hela tiden. Jag använder Frontline på båda mina katter när de vistas utomhus, Smeagol får sällan någon fästing på sig. Amadeus däremot får massor trots Frontline så jag frågade veterinären varför det inte biter på honom och han förklarade för mig att en katt med hans storlek kan behöva lika mycket som en liten hund.

Margona

När jag gick runt och letade Marvin träffade jag massor av katter och kattägare av olika slag. En var helt fantastiskt bra. Hon hade två perserskogiskorsningar som var enormt tillgivna. När hon knackade i ett glas kom båda springande och hon hade dem ute bara korta stunder när hon var med. Precis så har vi det med våra kastrater och hade det med Marvin fram till rymningen. Flera andra var motsatsen - en lämnade katten hemma när de for på landet och var borta flera veckor.

Sammantaget tyckte jag ändå att de flesta hade koll på sina katter och att de var ganska kunniga om katternas revir/vanor.

Jag har haft Marvin lös ute hela tiden ända tills den här rymningen. Han var ju ute med oss samma dag som han försvann på kvällen. Skillnaden var just att jag hade sagt ifrån att han skulle vara inne efter lunch - för han hade kommit hem så sent kvällen innan. Jag fick sitta och vänta på honom medan han lekte klart under grannens förråd. Det gick inte att få ut honom - men vi visste var han var för han hörs mycket. Han visste mycket väl att han SMET ut den här gången.

Det olustiga när han var ute var att vi inte visste var han var och om han levde. Vi har långt upp till vägen - men man vet ju inte. När vi hittade honom var han fortfarande på vår sida vägen och jag tror inte han varit över. Vi hörde honom inte någon gång och eftersom han skrålar så går det inte att missa honom i vanliga fall.

För mig är det otänkbart att ha honom ute utan uppsikt så länge han är fertil - så nu är det sele och kattgården som gäller, något bus kan han inte ha ställt till med heller för en hona han uppvaktade är kastrerad och den andra är på p-piller och hon skulle varit synligt dräktig nu om p-pillren inte fungerat. Hans mamma är numer kastrat och vår Bellis är också kastrat så han har inga fruar alls i sikte - vilket gör honom missnöjd - så han testar med tanterna här hemma i alla fall.

Marvin har smitit ut ett otal gånger sen rymningen, varje gång vi har gäster passar han på, trots att vi försöker förklara vad som gäller. Nu märker vi det och släpper honom inte i sikte och då är det heller inga problem att ta honom. Han rusar inte iväg i panik utan tar sig en promenad och låter sig plockas upp, även om man ser att han skulle vilja gå lite längre.

Så här efteråt känns det som att han var borta med flit så länge och visste var han bodde - han hade helt enkelt inte tid att gå hem. Det är tillräckligt nära för att han borde ha hört våra lockrop - särskilt skramlet med matburken. Det bor 4 hundar i huset mellan oss och där han var - men de hundarna är vana vid våra katter.

Jag har inte bestämt mig för om jag skall kastrera honom utan har tänkt att det får han själv avgöra. Så länge han sköter sig och inte kissar inne så stör det mig inte att han är fertil. Vi har ju ingen fru till honom (ännu) så vi får väl se hur det blir…