Kan bara säga att jag verkligen lider med dig!!! Jag vet precis hur du känner och när jag läser det du skrivit så kommer klumpen i magen å tåren i ögat. Hade stora problem med min son under en period. Han rymde och i 4 dygn sökte jag non stop med ljus och lykta och trodde nog jag skulle gå under. Men tillsist lyckades vi jaga rätt på honom och jag slängde mig runt hans hals och grät som ett barn. Han hade aldrig trott att jag skulle vara SÅ förtvivlad, lessen och orolig. TACK gode Gud så fick vi en underbar kontakt på Sociala och jag lyckades tillslut nå fram till honom och jag fattade äntligen VARFÖR. Jag kan bara sända dig styrkekramar och hoppas att det löser sig för dig och din dotter på bästa sätt!

Usch vilken jobbig situation… Mina barn är ännu inte i rymmaråldern men jag hoppas att det kan lösa sig till det bästa både för henne och er.

Hej Eva

Jag vet vad du går igenom. Jag hoppas att hon inser vad hon har där hemma i er. Våran äldsta dotter gjorde det inte, hennes flickväns makt över henne är för stor… Socialen hjälpte inte oss ett dugg, jag hoppas innerligt att ni får den rätta hjälpen, för livet är tillräckligt hårt ändå, utan att familjen ska splittras.

Styrkekramar till er alla

Cina

Hoppas att hela familjen kan få det stöd ni behöver för att bli "hela" igen. Jag tänker på er och känner med er även om jag inte varit i din situation.

Stort lycka till och stor styrkekram till er alla.

/Lena

Åh, jag lider verkligen med dej Eva! Jag kan tänka mig vad du går igenom just nu. Min syster  har samma problem med sin 16årige son (som i morgon flyttar till ett ungdomshem).

Hoppas det löser sig för dig och din dotter innan det går allt för långt!

Kramar!

#1 Jag känner lika dant en Stor Klump " Denna väntan på att dom ska höra av sej eller komma hem . Alla nätter man satt uppe för att vänta på sms eller telefon samtal i från henne…Jag orkade till slut inte så jag bad om hjälp av socialen..delvis för att jag är ensamstånde och har fler barn som bor hemma!!"Nu får familjehemmet gå igenom samma sak som jag fick" Och socialen har inte tagit detta på allvar utan lyssnat på min dotter och låtit henne få bestämma..Jag är inte bara Orolig över min dotter utan frusterad , arg. lessen över hur samhället i dag fungerar, När skolan larmar , familjehemmet har larmat 2 gånger att dom behöver  alla hjälp dom kan få med henne…// Hade jag inte haft mina andra barn eller mina katter ja då hade jag förmodligen gått under.. Men jag tänker fortsätta kämpa för min dotter & jag hoppas att vi får tag på henne så hon kommer till rätta igen..// ..Jag ger dej en stor kram tillbax /Eva

Hej alla // Jag trodde minsann att jag skulle vara så strak å dela med mej .. Men nu rinner tårarna & tack alla för era stöd /Eva

Man är inte starkast som ensam utan när man tar emot hjälp coh stöd av andra - glöm aldrig det aaa det smittar… //Cina

#8 Instämmer //Eva

Jag tycker att det är starkt av dig att våga prata om din situation med andra, även om det river upp en massa sår och får tårarna att trilla från din kind…kanske behövde du gråta lite, ibland känns det iaf "lite" bättre om man får gråta en skvätt och dela sina problem med andra.

Jag hoppas att allt löser sig till det bästa i slutänden!

#10 Gråta har jag haft svårt med den sitta tiden.. Men i dag kommer tårarna.. Just nu känner jag mej inte så stark att behöva sätta Lvu på sin dotter önskar jag inga föräldrar ska behöva göra!! Varför Lvu jo eftersom det är den enda utväg att få min dotter på rätt väg innan det är försent! Min dotter är en ledar typ som tar makten över både sina vänner och vuxna jag hoppas att familjehemmet klara av detta och även jag orkar kämpa igenom detta!! Åter igen tack för era stöd /Eva

Eva, det är just nu du skall känna dig stark…varför, JO därför du har tagit beslutet med LUV. Missförstå mig rätt, jag har full förståelse med hur/vad du känner och varför. Som du själv skriver "den enda utvägen" och det är STARKT att ta sitt ansvar just för att du måste. Tänk så många det är som inte gör det!! Många känner sig misslyckad och tror att de skall "fixa" det själv men så går det ännu mer åt pipsvängen. ALL HEDER åt dig och med rätt hjälp skall du se att allt ordnar sig. Glöm heller inte att hon är i en knepig ålder och har tiden för sig. Jag hade 2års rent h….vete MEN idag kan jag bara se tillbaka på det och vara tacksam att jag har världens underbaraste son!

Hej alla! Är hemma igen efter 2 timmars möte ang min dotter! Jag slapp gokänna Lvu ! Vi ska försöka nå henne på ett annat sätt för att kuna fortsätta ge henne den bäst vård /Nu gäller det bara att leta rätt på henne och ta henne tillbax till familjehemmet och kämpa vidare och hoppas på att det  går åt rätt håll..Det känns skönt att inte längre behöva ta hela annsvaret själv utan det finns andra mäninskor som hjälper till..//Eva

Jag känner starkt för er som har och haft jobbigt med era tonåringar!! Jag har själv varit ensam med mina fem barn och min näst yngsta dotter blev som förbytt när hon började 7:an i en ny stad. Från att ha varit en blyg och glad 12åring blev hon en svartklädd rökande och svärande tjej..Hon skolkade från skolan och försvann i flera dagar utan att jag visste var hon höll hus. Jag höll på att bryta ihop! Och ingen hjälp fick jag från hennes pappa eftersom han tyckte att det var mitt fel eftersom jag flyttat. Jag kontaktade alla instanser som skolan sociala och andra föräldrar. Men jag upplevde aldrig att jag fick den hjälp jag skulle behövt! Men med åren lugnade hon ner sig, hon fick komma till en annan skola och hon bröt delvis sitt onda mönster. Men så blev hon gravid när hon var 16 och hon vägrade lyssna på alla varningsord om att hon var för ung osv. Hon bodde hemma när hon fick sitt första barn Emma och naturligtvis blev hon mormors hjärta! Dom bodde hemma tre år och då hade dottern även fått en liten son. Och min yngste son som var 16 år hade blivit pappa till en liten tjej. Min yngste son är dyslektiker och har ADHD. Han har haft stora problem i skolan och med humöret. Han bodde hemma tills för ett år sedan och han lyckades ordna så att jag blev vräkt från två lägenheter. I den första fick han vredesutbrott och sparkade sönder balkongen och levde om, och den andra lägenheten klagade grannarna på att han skrk och spelade högt, så därifrån fick jag också flytta. Nu bor han själv i en lägenhet och har lugnat sig betydligt. Och jag bor ensam med mina katter och behöver inte oroa mig för att bli vräkt längre!

Ungar är underbara att ha, men dom kan också ställa till ordentligt för både sig själv och sin familj. Jag är glad att jag har passerat mina barns tonårsstadie och jag vill inte göra om det!

Kram till er alla

Anita

Jag vet precis hur du känner har en son i samma ålder, som det sattes LVU på Dec 06, värdens goaste son, men kompisarna tog överhand. Jag fick hjälp ganska omgående med honom, som tur var, men lungt är det inte. Nu har han varit på rymmen i några dagar, men idag har jag fått honom till att åka tillbaka frivilligt, hoppas jag resan är mycket lång och tuff

Hej!

Skickar dig en massa styrkekramar. Det krävs stort mod med att gå ut och berätta. Har själv haft barn med problem och har det fortfarande. Som jag brukar säga: Mina barn är inga änglar!

Kramar Maja.J

Hej!

Jag har upplevt lite samma sak men ur en annan synvinkel. Min bror har en form av adhd och redan när han var nio började han att tjuvröka och så. När han var tolv vaknade jag en gång utav att han stod över min säng med en slägga. Inte så kul. Han försvann mer o mer hemmifrån, tyvärr så var våran pappa som vi bodde hos i svårigheter med och var inte hemma så speciellt mycket. De började missbruka droger. På varsitt håll. Min bror fick familjehem men det var med sonen i det hemmet som han hittade på mest med. Det har inte varit lätt för någon av oss i familjen. Min pappa har varit drogfri länge nu och min bror har varit det i ett år nu och snart får han flytta från behandlingshemmet till en egen lägenhet. Min bror är i år 28år så det har tagit sin tid. Men jag är väldigt glad att han nu ordnar upp sitt liv.

*kramar* från oss

Kramar till er alla. Jag har haft turen att ha ungdomar som vuxit upp ganska problemfritt, men som sagt, det kunde varit mina barn och jag känner starkt med er. Eva, var glad att din tjej är en ledartyp för det kommer hon ha nytta av när hon kan vända den styrkan till positiva saker i stället. Kram än en gång.

/Lena

Hej alla! Det har varit så jobbigt och är än i dag ! Det var som jag sa till familjehemmet när dom tog sej an min dotter att henne ställer man bara in där o tror att det ska fungera utan man måste putta på henne lite grann. Hon kommer att få en övervakare som inom nätverket allstå mitt Ex . Han är starkare än henne . Han ska försöka jobba så hon vaknar till o åker hem till familjehemmet! / Jag tjatat om att få hjälp med henne tillslut fick jag det o i dag kan jag lägga undan en del av annsvaret men jag känner ändå att jag fortfrande vill ta del i hennes jobbiga liv. Jag vill finnas tillhads ovs om hon bor i familjehem. Jag viste att det skulle hända att hon skulle rymma även från dom jag är förbredd hela tiden! När mamman i från familjehemmet började gråta i går på mötet kännde jag att nej hon har redan tagit över o ja sa att ni kommer inte orka att ta hand om henne..ja sa det till henne du vet att vart jag finns jag stöttar er till 100% . Hon sa att under mina 20 år som familjehem har jag aldrig kunnat bolla med den föräldre inte häller fått stöd av föräldrer som har på egen vilja placerat ut sitt barn i familjehem..Jag fick min dotter som 19 åringen o har stått på egna ben sen hon var 3,5 år henne pappa flyttade till ett annat land. Det tog 15 år innan han hörde av sig o ville vara pappa igen. Min dotter var o hälsa på honom förra sommaren o det var då allt började. Rymma , dricka sprit, skäla inom nätverket m,m jag var helt enklet tvungen att be om hjälp. // Va jag saknar henne det känns så tomt utan henne . Det känns skönt att få skriva av sej lite o att man inte är ensam i detta utan det finns fler !! Tack snälla ni som orkar att läsa och dela med der ni är guld värda // Eva

klem fra meg..

Hej alla! Jag ville bara önska er alla en trevlig & lung påsk /Många kramar i från mej & kissarna ..Eva

Eva … Jag vill önska dej och dina vackra katter en en lugn skön och harmonisk påsk

Massor av kramar till dej vännen min
//Ylva

#22 Tack Ylva jag önskar dej desamma /Kram Eva

Hej Eva och familj

Önskar er alla en lugn och skön påsk, med mycket mat och godis =)

Ha det bäst

Cina

Hej… Ja då var det dax att lätta på sitt hjärta igen, Min dotter är åter igen på rymmen. Denna stäniga oro gör att jag har svårt att sova o koppla av, Ingen svar i mobilen eller svar på sms i från henne  …o nytt möte på socialen i veckan Suck!! många långa samtal med familjehemmet om hon har kommit tillbax eller hört av sig men inget …Borde ringa polisen men frågan är ju om dom kan göra nåt eftersom hon rymmer av fri vilja, det många tankar som far i huvudet o det enda jag vill är att hon hör av sig och ser till att hon åker hem till familjehemmet igen o stannar där, Jag kan inte ens komma på varför hon gör så här.. ojoj det blev en enda röra i detta inlägg, men ja är orolig över min dotter…och vet inte vad ja ska göra …/Eva

Jag lider verkligen med dej,hoppas verkligen att det ordnar till sej snart,som förälder känner man sej väldigt maktlös,,jag håller alla tummar&tår att din dotter kommer till ro med sej själv&att ni får det lugnt&skönt…Massor av styrkekramar//Marina

#26 Tack .. detta tär på mej jag vet varken ut eller in snart det som gör mej mäst arg är att Socialen säger att detta är Normalt bland tonåringar "suck" Jag tror dok inte att alla Tonåringar håller på så här hur länge som hällst utan lär sig av sina misstag å bättrar sig, /Eva