Själv tycker jag frågeställningen är tvärtom: Hur har vi lyckats avla ner skogkatten till så små proportioner?

Jag tycker inte det här ska utvecklats till ännu en vikttråd, för vikt i sig har inte med storlek att göra, men skogkatten ska vara en STOR katt. Den behöver inte vara gigantisk (men det vore kanske trevligt :-)) men stor. Om jag går på en utställning idag hittar jag lätt skogkatter, men kanske bara 2-3 stycken som jag skulle beskriva som stora katter… tyvärr.

 Det kan ju givetvis ha att göra med att det mest är yngre katter som ställs, och givetvis är skogkatten mer än storlek, men ändå.

 För mig ska en skogkatt med bra benstomme ligga på kanske 5 kg i vikt för honor, och 7 för hanar. men detta är ungefärligt, eftersom vikten inte är = storlek.

det kanske låter lite lite, men ett halvkilo katt är mycket katt… och det är stor skillnad mellan t ex 5 och 5,5 i vikt.

men jag kan inte svara på hur de ser ut i tyskland… däremot är ju skogkatten populär där, och det borde finnas stora skillnader i storlekarna, precis som hos oss.

Ja, det var ju en intressant frågeställning! Faktum är ju att vår ras har krympt. Har tyskarna selekterat mer på storlek? Eller har vi exporterat våra bästa? *skratt*

/Jessica

Jag har en bekant i Belgien som har två NFO. Jag har endast sett dem på bild så jag vet inget om storleken. Däremot så skulle de knappast i Sverige få några jubelrop på utställning när det kommer till trekant. öron och profil. Det kanske är så att man att man avlar mer på storlek, än andra egenskaper ute i Europa.

Nu kan ju dessa två katter vara ett undantag, man kan ju inte dra alla NFO i Belgien över en kam med dessa som underlag.

Mvh Bengan

Intressant tråd det här:) Men jag säger som  #1 låt det inte bli en tråd om hur mycket katten hemma i köket väger. Däremot är det intressant eftersom alla djur utvecklas olika när man sprider ut dom över världen. Och att få mer information om hur Skogisen utvecklas på olika platser i världen tycker jag vore jätteintressant=) Så jag väntar med spänning på att fler ska uppdatera oss….. /Sylvia

Jaa det låter jätteintressant.Väntar också på att nån har info

om det./Anna

Hmm jag har haft denna diskution med min kattunge köpare som bor i Tyskland.. Hon säger alltid att Blueberry´s girl är liten . Fast jag tycker inte att hon är det utan normalstor för att vara 1,5 år nu vet jag inte vad hon väger för tillfället. Hon har honor innan och dom är större i alla fall grövre och dessutom äldre lika så hennes hanar har gröver benstomme . både hennes hanar väger runt 8 kg så hon tycker att mina hanar är små :) men det håller jag inte med om alls dom är normal stora och kommer växa på sig dom är ju inte ens färdig växta. Och jag tycker personligen att mina katter ska få växa i sin egen takt /Eva

Hej!

Jag har inte varit i Tyskland o kollat skogisar, men generellt tycker jag att jag ofta ser små skogisar i Sverige på utställning. Har man som skogis bara jättestora öron och tofsar på dem så spelar storleken på katten i övrigt ingen roll.. Eller??  Det kan ta tid för en del skogisar tycker jag mig se, men det beror ju på linjerna. En del är och förblir små, så enkelt är det. Andra behöver tid och självklart ska man se skogkatter som en långsamväxande ras. Generellt tycker jag att storleken har kommit bort i jakten på det perfekta huvudet, och tyvärr tycker jag att fokuseringen på skogisens öron de senaste åren har gjort att åtminstone jag har blivit öron och tofsfixerad.  

Ingen katt är perfekt, men för mig är storleken en viktig hjärtesak som jag helst inte vill avla bort.. Det vackraste och mest perfekta exemplar av Norsk skogkatt som jag någonsin har träffat är S*Kattfarmens Vale Viggesson, som är stor i både tyngd och längder, har vackert huvud och vackra öron, samt ett sagolikt underbart temperament. Han är min drömskogis!

mvh Malin

Jag skall lyfta frågan på seminariet vi skall ha i helgen på Folketshus i Mölndal. Vi kommer att ha besök av 3 domare som alla dömt/dömmer skogkatter i andra länder än Sverige.

Jag skall höra om dom anser att skogkatter i Sverige är mindre än Skogkatterna i tex Tyskland.

//Annika

#8 KANON! Det blir skoj att höra om sen

/Jessica

Hej igen. Jag kan inget annat än att hålla med #7 ang detta med öron och tofsar. Men sen en annan fråga som ofta kommer är ju vad katten väger. Jag vet i alla fall att mina tar tid på sig. Men jag blir lite nyfiken vad räknas som liten skogis?

så i tyskland har dom allså störe katter men inte så 3 kantiga i huvudform? Då undrar jag hur komemr det sig att det e sån skillnad på samma ras? Det är ju inte så lågt till tyskland för att ta in nytt blod men om dom är för fula enligt standard så är det väll inget å avla på ändå.

 När jag höll på och ställde var det många domare som efterfrågade storlek på Skogkatterna.

Bla Raymond påpekade ofta hur viktigt det var med storlek, nu har jag inte ställt ut på över snart tre år, men uppfattningen jag fått av vänner som ställer ut så verkar storleken ha kommit lite i skymundan på våra skogisar över lag.

Stämmer det att dom har minskat i storlek och var större förr ??

Generellt tycker jag att storleken har fått stryka på foten för öronen.
På tyska utställningar kanske de har premierat storlek?
Tyskland är ett stort land med många skogisar så det finns säkert skillnader även geografiskt och om det är Fife eller IDP.

Modet inom "showbiz" är i ständig förändring.
Just nu är det enormt focus på öron.
Ett tag var det profiler som nästa var konkava som delfinpannor. Eller vem minns inte de långa trekantiga huvuden som var platta. Katterna just då hade väldigt tunna benstommar.
Efter de tunna och finlemmade katterna var det fokus på bestomme och storlek…osv.
Har man varit utställare ett par år så märker man att vad som efterfrågas på utsällningarna ändras vart efter.
Därför är det viktigt som uppfödare att veta vad man vill och inte bara försöka föda upp vad domarna just nu premiera för det kan ändras till imorgon.
Om man nu inte är beredd att byta ut sina avelskatter med jämna mellanrum…

Jag skulle vilja se fler klassiska skogkatter med storlek, benstomme och rätt pälskvalitet.

#7 Jag är helt enig med dig.
Det har förvånats mig, så ofta, på utställningar, att vår skogis skall vara såå mycket öron.. & så lite kropp & päls!!?. För var ligger poängen på rasen… & vad är det som är vår ras specifika egenskaper…
Det som också förvånat mig är de "kluvna tungor" som så många av våra domare har. Det talas om vår ras specifika egenskaper… sen premieras det extremaste i alla fall…

#13 Är även helt enig med dig. Har tängt mycket på ansvaret som uppfödare har, i det ansvaret ingår att ta större ansvar för rasen än att bara lyssna på våra (i sig kunniga, men..) domare på utställningarnas "showbiz".
Vi skulle, i vårt uppfödaransvar för rasen, behöva ett annat slags stöd för att tillvarata det rastypska.

Ser med intresse fram mot lördagens föreläsning där vi får möta domare (utan tävlingsmomentet) och deras kunnande…

/Birgit

#8 Jättebra, om man tänker på att det skulle vara fokus på öron, uttryck och päls.

Kanon att ta upp hur de tycker att den svenska skogisen har utvecklats storleksmässigt och jämfört med resterande Europa.

Ni som importerat från andra länder märker ni någon skillnad.

Är era katter större en de andra katterna ni har hemma?

/Maria

 Hej!

Jag måste få komma med en tankeställare, som jag själv inte funderat på, förrens en uppfödare, som hållt på JÄTTE länge med avel, berättade för mig och här kommer hennes teori. 

I Norge på "Vikingarnas tid", då Skogisarna levde i det vilda och klimatet säkert var mycket bistert och kallt, skulle stora öron innebära att katterna riskerade få förfrysningsskador på dem! Tofsar, särskillt i öronen, är just till för att hålla öronen varma.

Det tycker jag låter helt självklart och naturligt när man tänker efter, för det är ju en "naturlig" raskatt eller hur…

//Marianne

# 14 Där sa du något viktigt, att vi som uppfödare bör ta större ansvar för rasen än att "bara" lyssna på domarna på utställningar.

 Jag tror det är mycket viktigt att kunna hålla isär rastandarden och vad som för tillfället är på "modet i showbiz" så att säga.

Skogkatten som ras är ju endå från början i alla fall en stor katt, och personligen tycker jag att kraftig benstomme och storlek går före ett par för tillfället perfekta öron.

En intressant frågeställning är ju också om vi uppfödare finns till för att bevara rasen Norsk skogkatt, eller för att förändra den till ett ideal som vi människor har.. Om man ser på perserkatterna så är det ju en hel del som har hänt, vart är vi på väg med skogisarna? Varför är det så oerhört viktigt med extrema typer t ex? Personligen tror jag att det extrema handlar om att vi lätt ska kunna särskilja raserna från varandra, vilket jag också tycker att man ska kunna göra, men samtidigt så undrar jag lite när man hör en domare säga att "Ju större öron desto bättre" på en skogis? Är det inte öronplaceringen som skiljer skogisen från MCO t e x? Och varför har vi fått en tofshysteri (jag räknar mig själv som tofshysterika med min hysteri under någorlunda kontroll..  )? Är det för att domare premierar detta, eller för att vi ska särskilja skogisen än mer från Sibirisk katt eller angora? Behöver vi gå till det extrema för att skilja naturraserna åt? Jag vet inte, men helt klart är det viktigt att fundera igenom avelsmål och försöka tro på det man gör även om man inte är en BIS-uppfödare…

Sorry, kom ifrån tråden något..

I Spanien är skogisarna varierande, men generellt premierar man inte megaöron, de uppfödare jag har pratat med undrade varför vi i Norden är så öronfixerade…  

mvh Malin

#18 Jag tyckte "kom ifrån tråden" var intressant frågeställning.
Dvs att varför går raserna mot det mer extrema. Det känns tyvärr lite farligt att Skogisarna också dras med i det drevet.

Kanske är det för att särskilja.
Men är det inte något mer banalt som att man som människa faktiskt tröttnar snabbt på det vardagliga och vill ha det där som säger "wow".Det som är extremt och sticker ut, drar ögonen till sig. Kan vara en extrem profil eller extrema öron. Något som får en att haja till. Mycket roligare och intressantare än en katt som bara är harmonisk och rastypisk….?

Tycker det är viktigt att vi som uppfödare ser till att bevara vår ras, Skogkatten, en Norsk national (S)katt! ;-)

Jag tycker det är jätteviktigt med skogkattens storlek och jag tycker att öronen är väldigt viktiga också, liksom profil, haka och trekant. Detta måste gå att kombinera.

Men jag funderar på en sak när jag läser den här tråden. Vad menar ni med att vi är öronfixerade. Jag är såpass "ny" att jag inte var med innan öron och profilfixeringen. För mig är det inte viktigt hur stora (= höga) öronen är, utan att de sitter på rätt ställe, dvs följer trekantens linjer, och är breda i basen (och jag är lite tofsfixerad…det erkänner jag). Det är den rätta placeringen, profilen och det trekantiga ansiktet är det som skiljer Norsk skogkatt från Maincoon och Sibirisk katt ju. Menar ni att det inte är så noga med öronen eller att det just är storleken på dem man inte ska bry sig så noga om, jämfört med storlek och benstomme på katterna?

#20 Visst vill vi väl alla ha den perfekta katten med allt :-) Oavsett hur vår vision av den ser ut… men i avel handlar det oftare om vägen dit, än att man redan är där.

Det som menas med öronfixerad är att man är överdrivet nitisk för att få bra öron -väldigt många väljer (för att ta ex, storlek. Du kan lika gärna använda benstomme eller look eller en kombination av båda eller vilken egenskap du vill) att avla på små katter med bra öron, samtidigt som man väljer bort att avla på stora katter med dåliga öron. Och om då en stor andel av uppfödarna i ett land gör så innebär det att inom ett par gen så får landet fram jättefina öron, men storleken har sjunkit.

En bra uppfödare ska arbeta mot ett långsiktigt mål… dvs, när den går "i mål" (om den nu nånsin gör det) så ska den inte bara sitta där med det perfekta huvudet, utan även ha storlek, benstomme osv. Men om man inte tar hänsyn till alla aspekter (man tänker först att man ska få öronen, sedan trekanten osv) under tiden, så kanske det slutar med att när man väl vill para in storlek man förlorat, så finns det inget avelsmaterial med storlek kvar…

Dessutom är vi med skogkatt i en unik situation, för vi avlar inte bara för en raskatts skull som vi människor vill ha fram, faktum är att vi avlar för Bevarandet Av Den Norska Skogkatten, något som började med stöd av den norska staten… jag tror fortfarande det finns en skogkattsekreterare någonstans som ska kontrollera att utvecklingen inte går överstyr… om ni kikar in på det norska forumet är det möjligt att de vet mer :-)

Så jag tycker inte heller vår avel ska jämföras med avel av andra raskatter där man tagit tillvara en egenskap man vill ha och skrivit standarden efter vad man vill få fram -hårlöshet, lockad päls osv… vår standard är (eller var, den är ju väldigt förändrad nu) skriven efter en redan existerande katt… något att tänka på kanske :-)

Sedan handlar det ju som alltid om tolkning av standarden… t ex kan öronen uppenbarligen inte bli för stora (det står stora i standarden) medan ögonen många gånger kan vara för stora (det står också stora i standarden)

Och bara för att inte skapa några missförstånd så föder jag inte upp men är däremot enagerad i skogkatten och avel med skogkatt… så är jag helt ute och cyklar får någon erfaren uppfödare komma och slå mig på fingarna ;-)

#18, 19, 21 Håller totalt med era kloka inlägg.

Skogisen är mer än en raskatt som skall "vidareutveklas" utan den skall bevara sin särprägel som naturkatt, detta anser jag sååå rätt & viktigt. Där ingår naturligtvis även storleken för att återknyta till tråden.

/Birgit

#21 Jag tror att jag förstår vad du menar och det låter klokt det du säger. Skynda långsamt. Det har jag hört förut.

#19

Nu har jag funderat ett tag på ditt resonemang, men kommit fram till att jag inte helt håller med. Till viss del, absolut, men för mig är nog inte det den stora orsaken till att utveckligen hela tiden drivs framåt. För mig stavas det "utställningsframgångar". Att domare premierar det extrema kan man ju alltid diskutera, men faktum är att det är uppfödarna som styr rasen -det behöver inte nödvändigvis vara åt det håll helgens domare tyckte. (Och illa vore väl det, eftersom nästa helgs domare tyckte tvärtom…)

Att vilja vara "bäst" är ju en del av att vara människa, oavsett på vad… och utställningsframgångar kan ju mycket väl tyckas vara ett kvitto på hur väl man lyckats som uppfödare. Jag tror alltför många ser det som en tävling, att avla katter, snarare än som ett samarbete…

Dessutom så tror jag faktiskt att utställningsframgångar är det enda sättet att skydda sig från det hårda klimatet som råder inom skogkattvärlden idag. Läser man med cyniska glasögon här på iFokus, så döms 99% av alla skogkattuppfödare ut. Speciellt om man inte har så många kullar bakom sig så är det nog bäst att man avlar på BIS-katter -Ve den som avlar på mediokra katter för stamtavlan eller för en viss egenskap…

Skulle jag introduceras via den här sidan till skogkatten, och fundera på att föda upp (om jag överhuvudtaget skulle våga, tror jag skulle känna mig mer välkommen på herrarnas toalett) så nog skulle jag leta upp det allra mest extrema jag kunde hitta, och jag skulle förmodligen få extremt mycket positiv respons på det. Och det skulle givetvis färga en uppfödning… ju mer extrema jag fick fram, desto mer positiv respons skulle jag ju få. Däremot kan jag mycket väl tänka mig den negativa responsen jag skulle få som "ny" genom att avla mot harmoni i katterna. Det kan man ägna sig åt när man har haft ett 10-tal kullar och vunnit tillräckligt mycket på utställningar för att "våga" stå på egna ben…

Nu är inte det en kritik av det här forumet :-) Jag är faktiskt säker på att den ger en någorlunda rättvis bild av hur det ser ut i Sverige idag. 

För om man tänker efter, så visst vet man väl om den där ganska så harmoniska (ej extrema) katten som faktiskt lyckas med att knipa åt sig en BIS-titel då och då? Så det är ju inte så enkelt att domare bara premierar det extrema… 

Så, jag tror att det är själva tävlingsmomentet, samt en rädsla för att inte "duga" som uppfödare, som driver på det. Det låter rätt banalt, men så är vi ju människor allihopa.

Hm. Jag känner att jag inte riktigt får fram det jag menade i texten, men jag hoppas ni som läser har lyckas tolka det på rätt sätt

#24 Bra skrivet tycker jag *applåd*

#24 Jag förstår nog inte helt vad du menar i inlägget, men skyller det på min enorma morgontrötthet..

Det jag i a f håller med om är väl att utställningar påverkar avelsarbetet en hel del, likaså de tongivande uppfödarna just då (dvs de med främst utställningsframgångar som syns på utställningar). Det är lite synd, för det blir liksom vågor av att vissa uppfödare är mer populära att köpa av och då köper alla dessa linjer eftersom de vinner.. Men någon måste ju avla på linjer som inte vinner också, annars sitter vi snart i träsket där vi har samma stamtavlor på katterna.. Det vore ju inte så skoj för rasen som helhet..

mvh Malin

Min mentor, som har opplevd orginal katten og holdt på i MANGE år sier følgende.: "For å være en Norsk Skogkatt på katten ha riktig LOOK. Har den ikke det er den ikke en ekte skogkatt. " Den Alert-looken kommer innenfra katten, og har lite med øyeform å gjøre.

I tillegg til Look, skal den ha riktige proposisoner, den skal harmonere og stemme med standard beskrivelsen. OM den har svakheter og tekniske småfeil bety det mindre .. Uten rett look, ingen skogkatt.

Den orginale beskrivelsen ble satt for å skille Skogkatten fra Perseren, DET MÅ VI HELLER IKKE GLEMME! Men perseren på den tiden var ikke så kort i hodet som i dag, og ikke så pelset heller.MEN KRAFTIG var den.

Dersom man tenker seg en naturlig rase i det fri, så overlever bare de sterkeste og de som er best tilpasset. Den største og sterkeste, sunneste og lureste katten klarte å leve lengst og gi flest avkom, og dermed prege rasen mer. En liten spinkel ulldott hadde ikke klart seg lenge, og heller ikke gitt mange avkom.

MEN som kosekatt, inne i hus og med full vetrinæroppfølging så kan jo også disse individene få et godt og langt liv.

Skogkatten bør kunne være like store som Maine Coon, de var jevnt større på 70-tallet enn i dag, men jeg tror vi er på rett vei igjen. Størrelsen har øket de siste 5 årene, men ikke mistet det tekniske. Det er mange flotte individer rundt om kring, så nå må de bare forvaltes rett, ikke overbrukes og så må man Skynde seg langsomt mot et felles mål.

#27 Amen!

# 24
Visst har utställningsframgångar betydelse för aveln och hur den bedrivs.
Men för att de ska finnas en trend på vilken typ av katt (eller egenskaper den bör besitta) som går bra på utställningarna, så måste domarna vara något så när överens över en tid och inte byta åsikter alltför mycket från helg till helg.
Annars får man inte så många uppfödare att gå åt samma håll samtidigt.
Min tanke var att om man som domare åker och dömer skogisar i princip varje helg så är det nog inte så konstigt om man tröttnar och vill ha lite extra för var gång. Det är nog rätt mänskligt.
Men självklart är det en del harmoniska katter som också vinner, men inte i tillräcklig utsträckning för att det ska bli en "trend".
Inte ett tillräckligt säkert kort för utställningsframgångar, om det är ens mål.

Jette Eve Madsen har skrivit en artikel om hur "modet"  växlar och går i cirklar över åren ch hur man kan förhålla sig till det. Men jag har inte lyckats hitta den..

Jag hoppas vi är inne i en fas i cirklen och inte är på väg till en förändring av rasen mot det extrema.
OM det är så att vi själva bidrar till att nya bara törs avla på BIS-/extremakatter så är det verkligen sorgligt..

#29 Kanske är denna artikeln du menar?

http://www.skovkat.dk/jetteweb/newtypes.htm

mvh Malin

30# Exakt! Tack
En artikel skriven 1995…..

Intressant tråd men det jag också kommer och tänka på är om storleken då kommer att vara nästa modegrej?

Kommer storleken då hänga ihop med massan tex?

Kanske vore det bra inte dela in katten i bitar så mycket utan fokusera på helhetsintrycket.

#32 Helhetsintrycket är självklart det viktigaste när man ser en skogis.

Vi diskutetrade denna fråga på NU:s seminarie igår. Och när det gäller storleken på våra SKogkatter så skiljer den sig inte från land till land, utan vi har en bra (normal) storlek på våra svenska skogisar.

Ett tillägg är dock att dom skogisar som är större ofta har fel form på sin kropp. Detta förklarade Hannah och Jörgen väldigt bra genom att rita upp rektanglar. En på Maine Coonen, en på skogisen och en på Persern. För att visa hur formen skiljer sig åt. Och då är vi tillbaka till att om katten har rätt harmoni i kroppen och ser ut som en Norsk Skogkatt så väger den inte dessa fantasivikter heller.
I Danmark går dom en uppfödarutbildning på NFO, och där får dom lära sig att normalvikten på en hona är 3-5kg, och en hane 3,5-8. (Reservation över hanens vikt, då jag inte är såå bra på danska. Själv tyckte jag att han sa 5-8 kg på en hane.)

Main Coonen skiljer sig från skogkatten genom sin kroppsbyggnad och det är något som är viktigt att komma ihåg. Något som MCO:n har problem med är att ryggen inte håller när dom blir äldre. Detta är något som vi måste passa oss för, inte vill vi ha dessa lång kroppar, med ryggproblem som följd?

/Sylvia

#34 Jag håller med, var själv där och lyssnade till ett mycket intressant seminarie igår. Det är "kroppsprofilen", uttrycket men även pälskvalitén som är skogkattens viktiga element, kände jag som sammanfattning av gårdagen,
Fick uppfattningen av de danska kommentarerna om vikter att honor skulle väga 3,5 - 5 kg och hanar 5-8 kg, men jag är inte heller så duktig på danska.  
Tummen upp för för liknande seminarium i framtiden. Vi behöver verkligen träffas för sådana här diskussioner. Det ger otroligt mycket. Synd att inte fler var där. Vi var lite drygt 40 st. Några från Danmark, men bara en från Norge, vilket var synd.
/Marie

#35 Jag håller med dig om vikten. Tyckte också att dansken sa så.

Håller med om att det var ett jättebra seminarie.

#35 och 36 Då kanske det var jag som förstod rätt trots allt  och dom som rättade mig som hört fel. Nu är vi iaf tre som uppfattat samma sak. /Sylvia

Kan det vara så att MCO:n är på väg åt fel håll dvs motsatt, att den i stället håller på att bli "större" än vad den från början var ???

Läste någonstans att från början var Skogkatten större än MCO:n

#29 (och #26… tro mig, det är inte beroende på din morgontrötthet)

Jag håller fullkomligt med att man som domare nog dras till extrema detaljer, och jag tänker inte alls argumentera mot det. Men det måste ju vara någon inställning hos uppfödarna som gör att de dras med i "modet". Som uppfödare bör man väl ha någon sorts idé om hur den skogis man vill föda upp bör se ut -har man då en extrem katt man redan avlar mot, och passar på att få draghjälp, eller är det något annat som gör att man ändå dras med i det hela? För det skulle ju inte bli något "mode" utan alla som sas hoppar på det där tåget…

Och jag har hört så pass många tycka att de egentligen inte tycker skogkatten behöver de där stora öronen, eller långa huvudet osv, men avlar mot det ändå. Varför? anser man att det man kan tänka sig inte är rastypiskt nog, eller är det bara för att "hänga med" i alla andra uppfödares avel och resultat? För nog har vi alla den där lilla saken vi är fixerade vid… oavsett om det är look, öron eller storlek. Vad är det som gör att så pass många "svänger om" från sina delmål (om man har delmål… kanske ett misstag av mig att tro att man bedriver en så planerad avel?) för att avla mot det som är populärt på utställningar idag?

Jag menade varenda ord som jag skrev, men det är inte min mening att påstå att man skrämmer "de nya" på samma sätt jag vet jag skulle bli det… Men det är så jag kan relatera, jag har ingen insikt i hur de som hållit på längre kan fungera, och det skulle nog halta om jag försökte.

#34

Att Maine Coonen skulle ha problem med ryggen skulle jag nog vilja ha källa på… Visserligen så lider en del Maine Coon av HD -något som är en ärftlig sjukdom och inte beror på kroppsformen- det är även en sjukdom som finns hos raser med korta och kompakta former. Dessutom är en katts ryggrad så pass elastisk, att jag har svårt att tro att Maine Coon kan få problem för att de är för långa i kroppen -så pass långa är de ju faktiskt inte.  

#38

Hos Maine Coonen fanns stora katter redan från början, men den ursprungliga standarden var att katten skulle vara "medelstor till stor" medan skogkatten alltid ska ha varit "stor" i standarden.

#34

En kommentar till din text, men jag vet inte om jag missuppfattat den eller ej?

Nog kan en skogis väga "fantasivikter" och fortfarande ha rätt form på sin kropp? Jag tycker det är ett helkonstigt resonemang… först för att ta storleken, så handlar det ju inte om att skogkatterna nödvändigvis måste vara läängre för bli större? Givetvis så ska ju proportionerna ökas i rätt mängd, dvs att katten ska både ha höjd och bredd att matcha längden…

Och vikt är många gånger beroende mer av benstommen än av storleken. Har en skogkatt riktigt, riktigt bra benstomme så kan den nog komma upp i "fantasivikter" utan att för den delen se större ut?

Jag känner att jag missuppfattat det någonstans…

Dessutom vill jag nog tillägga att fantasivikter inte är så himla vanligt hos maine coon heller, däremot har jag tyckt mig uppfattat att det är mindre variation- jag har aldrig sett en mainecoonhona under 3 kg under utställning (vikten är bara till för att ge er en någorlunda uppfattning om storleken, jag har INTE varit och vägt alla katterna på utställningen…) men däremot en del skogkatthonor jag i den storleken. Däremot har jag fortfarande sett honor runt 6-7 kilo av BÅDA raserna…

# 34 Vad menas med fel form ?? jag har själv fött upp en kull bestående av bara honor där alla blev stora tjejer, där "formen" var precis som den skulle alltså harmoni i kroppen med längd på kropp svans  huvud mm.

Visst hon kanske inte är den mest rastypiska katten i världen men helt okey tycker jag och har fått många fina lovord av domare på utställningar enligt ägaren .

Hon var den näst minsta honan i kullen och vägde 6,5 kilo när hon var 1-1.5 år (fertil) och det var inte av fettma.(Hon finns för övrigt på bild i färgguiden över skogisar under x-färger och heter S*Lohöjden`s Elfhild)

Skulle stora katter alltså inte få rätt proportioner på sin kropp då eller har jag missuppfattat helt.

Jag kan inte svara för ngn annan än mig själv, men attans, vilken intressant diskussion detta blev!

#32 Storlek är för mig en kombination av höjd, massa och längd. I standarden står det att skogkatten ska vara en stor katt och det är ju svårt att misstolka.. Frågan är bara stor i relation till vad? 

Jag har t ex en hona på 6,3 kg som jag räknar som medium eftersom hon är rätt cobby i kroppen och därmed ser kraftigare ut (och är fetare!) än min andra hona (som jag kallar stor) som "endast" väger 4,9 kg (eller 4,97 för att vara exakt, så vi säger väl 5 kg.. ). Den senare honan är högre på benen och längre i kroppen, men saknar inte för den delen massan. Bägge har dock sluttande form i siluett och är harmoniska, eftersom mediumhonan har ett kortare huvud och kortare svans än den stora.. Två olika typer av skogkatt helt enkelt, men never the less helt ok avelsdamer för mig eftersom jag själv gillar den klassiska icke extremtypade skogisen (o då menar jag lite längre huvuden i strutform, det är inte min tekopp..), men jag vill ha stomme o storlek! Sen är jag en sån korkskalle att jag ofta stirrar mig blind på saker som jag behöver få in i mitt avelsarbete och fixerar mig lite vid det, och nu är det väl främst öron och tofsar som saknas.. ;o) Men det kommer nog såsmåningom.. En del avkommor har fått tofsar, men eftersom öronplaceringen känns viktigare än tofsarna o spetsiga öron så får man väl vänta..

mvh Malin

Hmmm… Låter märkligt att de som är stora har fel form på kroppen.. Varför? Vad är skillnaderna?

mvh Malin

Jag vet inte om jag tänker på samma sak angående fel form. Men jag tror att jag kan försöka förklara. Hannah ritade upp en bra skiss som jag inte kan göra här.

Vi pratade bl.a. på NU:s seminarie om storlek, benstomme och tyngd i kroppen och om den rätta kroppssiluetten. Skogisen ska ju ha högre bakben och vara bred över ryggen, ha tjocka rejäla ben m.m.

Vissa skogisar har lite korta ben, (Norsk skogkatt ska ha högre ben än maincooner som ska ha korta ben men är längre och kompakta/muskulösa i kroppen.), vissa har inte högre bakben, vissa är lite för långa och får då kortare svans (för den räcker inte till nacken om ryggen blir för lång), och somliga är stora och högbenta men har pinnar till framben. Detta blir inte så snyggt.

Och så finns det de som har den perfekta kroppen. Det är den vi vill ha! Det är viktigare med den rätta kroppsformen än att ex, katten är stor med pinnar till ben, men självklart vill vi ha en stor katt med rejäl benstomme. Men helhetsintrycket och den rätta skogiskroppen är viktigare än vikten.

Det är svårt att förklara för er som inte var där. Det var hursomhelst ett lärorikt seminarie. Jag hoppas att det blir fler.

  Ojdå !!!!  ser att en del av texten i mitt förra inlägg föll bort , hm… hoppas det är något så när förtåligt endå

En skogkatt bør være tyngre enn den ser ut til, dens beinstamme skal ha substans og kraft. Tømmerstokker med truger på, bred brystkasse og bred over ryggen. Smalere over hofta enn skuldrene, høyere på bakbeina enn frambeina, OG den bør ha en kraftig skalle. KRAFT og styrke og skog i blikket..

Pelsen bør bestå av underpels av "ull" som varierer med årstiden, og en "regnkåpe" av lanolin-hår.

Om den er 3 eller 6 eller 9 kilo betyr mindre så lenge den er en skogkatt, OG nå må vi huske at den er saktevoksende og utvikler seg i minst 4 år..

Det finnes bare en type skogkatt, det er TRULS. Det er den typen vi bør avle på, for det er orginalen og den som satt standaren. Man kan selvsagt foredle den, men grunnmuren må være der. Så vil nok ørestørrelse, hakedybde, tufsestørrelse og farge være varierende :)

#46

Är en 3-kiloskatt tyngre än den ser ut, och inklusive den kropp du beskriver, då måste den ju se ut som en kattunge Nog är det skillnad… Storleken gör mycket för intrycket, och även om den inte behöver vara så stor bara den har den rätta harmonin, nog måste det nog finnas en undre gräns… En perfekt skogkatt i miniformat ger inte mig en omedelbar känsla för "skogkatt" måste jag säga.

Men däremot så vill jag nog reflektera lite över Truls-typen… det är korrekt att den dåvarande standarden skrevs efter Truls, men standarden har ju ändras mycket! Man kan ju inte längre säga att standarden är efter Truls… Frågan är egentligen hur mycket av den nuvarande standarden Truls skulle uppfylla…?