fy stackars dig. Det är hemskt när man inte känner igen sina katters beteende. Jag har märkt att om katterna kommer i situationer som dom inte känner igen så blir dom som om dom alldrig hade sett en, dom kan bli som vildkatter, det kan vara en främmande katt som kan utlösa detta eller en katt som dom inte tycker om och det kan bli så att man inte kan ha katterna i hop igen. det är ju tråkigt. hoppas att det löser sig för er

Näää fy vad otäckt! Vilken maximal otur!! Hoppas dina händer läker snart och att katterna sansar sig allihop!

Tröstekramar Mia

Stackars dig Gisela, vad otäckt det låter. Jag hoppas katterna lugnar ner sig och att dina sår läker.

Kram

Oh stackars er, katter i stress, är inte roliga att tas med, hoppas att allt snart ska lugna sig, och såren läker fort

Har du riktig otur nu så har  Annsofi blivit knäckt av denna händelse och kommer aldrig mer att gå ihop med Totte.

Detta hände nämligen när en fertil hane jag hade inte "kände igen" en kastrat hona i katteriet när vi skulle ta ut några katter i samma rastgård som honom.Han hade under en lång tid retat sig på en katt som strök omkring på vår tomt och en dag råkade han komma lös och slog bokstavligen skiten ur den katten.När han var klar spatserade han lugnt och fint tillbaka in i rastgården där han hörde hemma och den andra katten kom aldrig tillbaka till vår tomt något mer efter det.

Han flög alltså på vår kastrat hona efter det, och hon blev för alltid knäkt efter den händelsen.Hon var livrädd för alla andra katter och satt under soffan  hela dagarna sen, så till slut fick vi placera om henne i ett nytt hem.

Hoppas det löser sig och att det inte går så långt för dig och dina katter, men vore jag dig skulle jag ta ett ordentligt snack om det som hände med ägaren till den andra katten.

Tack för alla era svar! Det är lite lugnare nu, Thea och Totte är som vanligt men Annsofie är fortfarande lite rädd. Alla är iallafall i vardagsrummet tillsammans nu även om Annsofi har väldans stora och vaktande ögon mot Totte. Stackarn, han vill gosa och ligga nära henne men får inte. Mina händer, tja,ajajaj. Men tur att jag inte blev riven i ansiktet. Grannen, ja, de ska vi ta ett redigt snack med, deras katt är opålitlig, otrevlig och påtråängande.

Trevlig lördagkväll på er alla!//Gisela

Usch, vilken erfarenhet, stackare! Håller tummarna för att Ann-Sofie blir sig själv igen. Vet att katter kan bli "ärrade" för livet av en sådan här erfarenhet. Och stackars dina händer. Hoppas du inte får problem med såren. /Sylvia

Inte roligt att råka ut för grannar som inte kan ta sitt ansvar. Vi har besvär med grannens hundar som dom inte håller kopplade utan har flygit på vår hund två ggr. Som tur va blev hon inte skadad eller rädd. Hoppas dina händer läker bra och att Annsofie hämtar sej från chocken och känner sej trygg snart. Tiden läker alla sår heter det ju, ha det så bra./ Mvh Laila.

Hoppas allt ordnar sig för dig och dina katter. Det är inte  roligt när sådant händer. Men fullt naturligt… fast att vi har lite svårt att förstå när de ger sig på de sina.

Vi hade liknande problem när vi hade vår fertila hane och han var i kattgården med våra andra katter. Kom en främmande katt och gick utanför så såg Nicko rött. Och den katt han först gav sig på var Patina som var ensam kastrat då och lägst i rang. Det var inte  roligt. Jag var livrädd att han skulle bli så där någon gång när mina tjejer var ensam hemma med katterna.  Nicko blev värre med åren så när han var ca 4½ - 5 år så kastrerade vi honom och allt lugnade ned sig. Annars var Nicko den absolut snällaste och goaste katt man kunde tänka sig och han älskade alla sina katter i sitt katteri.

Idag lever inte Nicko längre och vår Telia är högst i rang. Hon kan bli helt vansinnig om hon har kattungar och någon främmande katt går utanför fönstret, men hon ger sig inte på de andra katterna utan fräser och spottar och springer från fösnter till fönster…. Så att vara kattägare är inte alltid en dans på rosor…

Men stackars dig Gisela, både med händerna och katterna. Hoppas verkligen att allt återgår till det normala snart igen. Vet precis hur det är med andras lösgående katter, har kostat mig ett antal tusenlappar i veterinärkostnader samt inställda utsällningar.

Usch, ja detta med oansvariga grannar som låter sina katter härja runt har vi också fått känna på… Förra sommaren när Ozone hade kull så flyttade det in en ny familj i vår radhuslänga, som direkt släppte ut sina två katter. På kvällen var Ozone och Sillen ute i rastgården när plötsligt en av katterna dök upp precis utanför stängslet och Ozone blev fullkomligt vansinnig! Hon gav sig på stackars Sillen, och for efter honom med mord i sinnet! Jag har aldrig sett en katt gå till attack så allvarligt! Sillen blev så rädd att han bajsade och kissade på sig, och sprang runt i huset för att försöka freda sig från Ozone som sprang efter honom. Det var bajs och kiss överallt! Som tur var kom inte Sillen till fysisk skada. Kattungekullen var också mycket skärrad av detta och lugnade inte ner sig på hela kvällen, utan gick och fräste åt varandra t o m. Det var hemskt att se. Sillen och Ozone lugnade ner sig och de har samma fina relation nu som de alltid haft. Men OJ vad arg jag var på grannarna…. Som tur är så har de katterna försvunnit, om det numera är innekatter vet jag inte, jag vet inte om de ens bor kvar hos grannarna.

Hoppas det löser sig för dina katter och att de får tillbaka lugnet! Och krya på dina händer

Ja tyvärr är det väl så att kringstrykande katter dras till rastgårdar när dom känner lukten av andra katter där =(

Det vore bra om man kunde uppfinna något som skrämmer andra katter och håller dom därifrån, men som inte påverkar dom egna katterna

Kattgård är ju inte längre att tänka på för vår del. Vi räknade ut att i vår länga om 6 radhus så bor det 10 katter varav våra tre är innekatter som i bland får gå ut i koppel under kontrollerade former. De andra går in och ut som de vill men det är just grannkatten Sigge vi har haft problem med som inte går när vi jagar i väg honom eller sprutar vatten på honom. Visst det är mycket dofter och så men det har aldrig varit något problem förut när vi varit ute med kissarna. Det är ett stort problem detta med utekatter, hundar är kopplade, man tar hand om deras bajs och allt är kontrollerat, men katter släpps ut hej vilt, de bajsar och kissar överallt och det förväntas vara helt normalt. Jag tycker det är helt ok att ha katter ute om bor så att det är lämpligt, inte i ett radhus område där i en kommun med 180000 människor.

Gisela

Hoppas att katterna mår bättre nu och att du kryat på dig.

Fy vad är det jag läser Urjobbigt med Grannar som inte fattar att dom inte ska släppa ut sina katter  iett radhusområde--

-när vi bodde i radhus förut, så fick vi inga katter vara lösa--det stog i våra stadgar--prata med samföreningen.

Stackars dej Hoppas att det är lugnt mellan katterna & att dina händer läker fint.

Bamsekram/Yvonne

I all stress blir de omvänt beteende och de riktar sin frustration emot varandra.. hämskt och tråkigt.. gud vilken upplevelse för dig och katterna och jag kan ta dig du hade panik innan du fick isär dom..
Tycker verkligen synd om dig och katterna och många gånger känner jag de är skönt att bo på våning 3 och dom får vara på balkongen bara.. de kan inte komma nån främmande katt..

Kram

Har tänkt på dig och undrar hur det har gått. Kommer Annsofie och Totte överens igen? /Tina

#17 Det går bättre och bättre, det är lite olika från dag till dag.  Vi släppte ju ppillren på Annsofi och hoppades på att hon skulle bli lite kär och intresserad av honom, men så blev det tyvärr inte. Vi upptäckte senare en böld på Annsofies svansrot så det blev ett sent , akut kvällsbesök hos vetten. Hon hade väldigt hög feber och fick pc och smärtstillande där. De skar upp bölden och sedan fick hon gå här hemma med rakad svans. Pga av hela situationen och osämja så var det svårt att känna igenom heöa katten efter bett och revor. Jag hittade ett par st som jag hade kåll på och dem läkte fint. Men inte bettet som jag inte såg. Annsofi blev pigg och glad efter behandlingen och hade en svansföring som inte var av denna värld- så länge Totte inte syntes till…så fort han visade sig så blev hon galen och sprang och gömde sig under ngn säng.. Vi varvade Totte och Annsofi mellan att vara lösa i huset och att sova med oss på nätterna. Jag åkte hem varje lunch för att byta katt….Jag vågade inte låta dem vara tillsammans då Totte gärna jagade och nafsade efter henne så fort han fick chansen. Under julledigheten så försökte vi att ha dem tillsammans så mycket som möjligt under uppsikt av oss, vi har ju varit lediga och verkligen kunnat locka , leka och skämma bort dem på alla sätt. Annsofi har regerat över klätterställningen och Totte har respekterat henne och backat om han kommit för nära ( med en hel del hjälp av vattensprutan från oss). När jag började jobba igen så bestämde jag mig för att inte åka hem på lunchen och än så länge så har det peppar peppar verkat fungera. I dag tror jag visserligen att de har slagits lite då det låg tussar i hallen…

Nu äter Annsofie Ppiller igen, jag vet inte om vi kommer att använda henne inom avel, det känns inte så just nu men jag vill ge henne lite mer tid. Tottes planer har ändrats och han har nu blivit svärmor Theas nya pojkvän. Vi väntar bara på att hon ska löpa nu och visa honom hur det hela går till. Totte har inga andra damer som är intresserade av honom så han kommer att kastreras när vi är säkra på att det finns bebbar i magen på Thea. Så..nu är det sista chansen att flörta med S*Silverfårans Bombadil alias Totte. Jag tycker han har fina kvaliteer, ett underbart temperament, är väldigt social, superkvalite på pälsen- ja listan kan göras lång…

 Ha det så gott! Gisela

Hur har det gått efter Annsofies kastrering? Funkar katterna bättre tillsammans nu? Jag håller tummarna för det. /Tina

#19 Annsofi är ju sedan i onsdags numera kastrat. Operationen gick jätterbra och hon har bott i vårat sovrum så att hon får vara ifred för Totte och så att hon inte rör sig och hoppar så mycket. Vilken social tjej hon har blivit! I allafall på rummet. Jag har ju tillbringat all tid tillsammans med henne där nu och hon har bott på min mage. I dag har hon dock fått komma ner till alla andra och ligger nu på sin pelare och glor som vanligt. Det tar ju ett tag innan operationen och hormonerna har lagt sig så jag hoppas verkligen att allt blir bra nu. Totte ska vandra samma väg på fredag (kastrering alltså) och efter det så hoppas jag ännu mer att allt ska bli bra. Totte har gjort Thea dräktig, nu är jag helt säker på att vi väntar vår C kull då det finns några knallrosa svulna tuttar på Thea som fyller 4 år idag!

Håll tummarna för oss nu att allt blir som vanligt, sånt här tär på humöret tyvärr

Kram

Usch, så jobbigt för både dig och katterna! :(

Tiffany anföll ju min kastrathane Diego gång på gång, för att skydda sina bebisar, trots att han inte gjorde vare sig dem eller henne nå´nting. Det var jättejobbigt och jag fick ha dem i skilda rum i över tre månader. Men nu äntligen kan alla katter vara tillsammans i hela lägenheten. Tiffy kan fräsa till och ge Diego en örfil, men inget allvarligt bråk och det händer allt mer sällan. Så jag hoppas att dina katter ska bli vänner igen. De blir nog lugnare båda två av kastreringen.

mvh Nina

Nej vad otäckt! Âr grannens katt kastrerad?

Har du pratat med dom nu?

Så blir det äntligen ett lyckligt slut på denna saga oxå, i morgon flyttar Annsofi till ett underbart äldre par till ett äldreboende i Täby. Hon kommer att få bli ensamkatt men aldrig vara ensam längre än ngn timme i samband med PRO-besök. Hon kommer att få bo inomhus med möjlighet att gå ut på en stor inglasad balkong där hon kan skrämma fåglarna och även få gå ut en stund i bland i koppel. Det gör ont i hjärtat men samtidigt så är det äntligen en stor sten som börjar falla från magen…

Gisela

Där kommer hon få det kalasfint ska du se det är toppen för en kisse att bo hos äldre människor, där dom blir riktigt ompysslade och bortskämda

Vad skönt att det äntligen löst sig, hon får det säkert jätte bra!

Så skönt att allt har löst sig. Önskar kissen all lycka i sitt nya hem!

#23 Jag har tänkt på er och undrat hur det har gått. Vad härligt att höra att det äntligen löst sig för Annsofie. Jag önskar henne lycka till i sitt nya hem.

#24-27, Tack alla! Ja, det är lite lessamt här i kväll, men hon kommer att få det bra! Vi får blicka framåt, har ju några härliga påskägg att se fram mot. Sen har vi ju två härliga kissar kvar här hemma som äntligen får husera fritt i huset igen