Kusinparningen 6,25% räknas på fyra generationer. Det kan man se i stamtavlan, t ex morfar är samma katt som farfar.

Nu tänker inte jag som du gör men jag ser inga problem med den där procentsatsen i den där parningen.

Håller med Searaths, typ och temprament är betydligt viktigare en procenten. Om man bara såg till det, hur mycket dåliga skogisar skulle vi inte få då. Tror du råkar bara se det negativa med en smal avel, du glömmer att även dom bra sidorna följer med.

Så efter pratat med många "äldre" uppfädare och även pratat med Ylva Stockelberg så har jag inga problem med kusinparning om man har  2 supetkatter eller något speceillt som man vill ta vara på. 

//Henrik

Hej!

Personligen bryr jag mig väl inte så mkt om utseendet när jag dubblar katter i stamtavlan, då kollar jag mer på hälsan.. Det är ju liksom det som är problemet med inavel, att man kan dubbla sjuka/dåliga anlag och därmed få stora problem i framtiden om man tänker på sitt avelsarbete långsiktigt och ur alla aspekter.. Katterna som dubblas i stamtavlan bör ju lämpligen vara friska, sunda och av gott temperament, helst bör de också vara rätt gamla… Så istället för att stirra sig blind på procenten så bör man istället göra nogrann research av stamtavlorna och kolla upp katterna i den, men det ser jag som en självklarhet oavsett om man ska dubbla katter eller ej.

mvh Malin

Liten förklaring om de olika generationerna.

Med "stamtavla" menas den blivande kattungens=4 gen i PawPeds.
(Kattungen är generation 5 i den blivande stamtavlan)

Ulrika Olson förordar helst max: 0,25% ökning/per generation =1,0% på 4 gen i PawPeds. (1,25/5gen i PawPeds, 1,5/6gen i PawPeds osv)

Detta är riktlinjer, att luta sig mot, som gör att man inte riskerar att i onödan "ställa till det" för rasen.

/Birgit

Såklart ska typen och tempramentet vara bra. Det skrev jag oxå i mitt inlägg. OM allt stämmer bra,, är det då ok att göra denna parning? Eftersom jag har mina "riktlinjer" kanske strama men jag tycker att eftersom skogisen är en så pass stor ras så kan man hålla % så låg utan att det ens är speciellt svårt.

Jag kan ju bara tala för egen del men på skogkatten skulle aldrig falla mej in att göra en kusinparning,, finns så bra katter att man inte behöver göra det.. 2 superkatter kan man hitta utan att dom för den delen är kusiner.. (min åsikt)

Tack Birgit för dessa riktlinjer. Jag har sett dom tror jag någonstans förut men minns inte var..

Men tack för alla era svar,

//Linda

Skulle nog inte tycka att en kusinparning skulle vara speciellt fel, inget man bör ägna sig åt hela tiden. Men människor som är kusiner får ju gifta sig och skaffa barn, så jag kan inte riktigt anse att det är fel bland katter, eller att det skulle medföra några större risker.

Här kommer lite av mina åsikter. Jag är helt enig med Malin här #3, hälsan måste gå i första hand. Jag har självt gjort parningar med inavel i och jag dömer ingen som vet vad de gör. Det som är viktigt är att de som inte hållit på så länge förstår vad inaveln betyder, sen när man förstått det, då kan man börja fundera på siffor hit och dit, men så länge man inte vet eller kan något om katterna i stamtavlan, då skulle jag rekommendera, så lågt som möjligt…

Att avla d.v.s. att skapa den likhet och enhetlighet som krävs i en framgångsrik uppfödning och att ändå hålla sig till ingen eller en väldigt låg linjeavel, är svårt. Men man borde se det som ett mål. För hur det än är så blir det mindre risk att få skadliga recessiva gener att framträda vid låg eller ingen inavel alls. Detta innebär att det är mer hälsosamt för rasen och det borde vi alla ha som riktlinje.

Vi kan testa ihjäl oss på alla sjukdomar, men enda sättet att hålla en ras frisk är sund avel och låg inavel. Tester visar inte vad katterna bär på, de kan vara använda i generationer, men så möter de sin "like" vid en dubbling…

De flesta som avlar vill ju få fram utseendemässigt lika avkommor, dvs en jämnhet i sin avel, detta har ju visat sig vara en av fördelarna inavel, vilket gör att många uppfödare inavlar högt för att få snygga avkommor, men samtidigt lämnar ifrån sig sämre avelsmaterial i form av sämre variation i stamtavlorna.

Men, om man istället avlar på fenotypisk likhet, d.v.s avelsdjur som liknar varandra, men är obesläktade, då får man utseendemässigt samma resultat, men en bättre stamtavla på avkomman och din uppfödning ger ifrån sig ett sundare bidrag till aveln i framtiden.

Inavelsgraden är inte bara en siffra. Den siffran anger faktiskt sannolikheten för att en skadlig recessivt gen ska visa sig hos din avkomma. Om man tänker på det, så är det enkelt att välja en lägre inavelsgrad eller ingen alls.

Hälsningar Barbro

Jag undrar, vad innebär Fullständig inavelsgrad i pawpeds? Är det samtliga katter bakom? Hur stor vikt lägger ni vid den? *nyfiken*