Jättetrist! Det är inget roligt när man måste ta dom besluten men går han inte ihop med din son så förstår jag att du inte vågar chansa på att ha honom kvar. Lycka till! //Kaisa

Min son är mycket snäll mot katterna, vi har ju andra katter och han är mycket försiktigt när han ska klappa de eller bära, han accepterar vad katterna vill ha.

Det som är så synd är att Vilgot började bete sig annorlunda just mot min son, han är hur kelig och snäll mot oss vuxna, men mot sonen så vågar jag knappt ha honom ensam med min son och det kan inte fungera hur mycket jag än älskar vilgot.

Tyvärr så har vi funderat nu i minst en månad innan vi tog detta beslut och vi märker att sonen blir mer rädd för vilgot och vilgot mer svartsjuk mot sonen.

Kan de va så att han e på väg å bli fertil å därför e jobbiare?

Jag tänker också på att han skulle kunna bli lugnare om ni kastrerar honom.

Han är könsmogen, men det har inte alls med det och göra.

Vilgot bet min son i fingrerna när min son sov 

Eller han försöker riva på honom, redan nu har det hänt olyckor på båda händer och ansiktet.

Inget till oss vuxna, men man märker att Vilgot vill ha uppmärksamheten som min son får.

Alltså vi leker med Vilgot och ger honom hur mycket uppmärksamhet som helst men, just när det kom fram till att han bet på min sons fingrar medan min son sov så kändes det att det är svartsjuka som inte går att bota så lätt.

Hos tidigare ägare så fanns det inte heller små barn utan mest vuxna barn.

#5 fy va otäckt. men en kastrering kan föränndra mycket å dessutom e de väl bra om han e kastrerad innan han omplasseras. E han argsint å opålitlig ska han inte gå i avel även om han inte e det mot alla.

Har nu kontaktat även hans uppfödare, hon ska hjälpa mig hitta ett bättre hem till honom.

 Tyvärr eftersom nu min son är rädd för honom så kan han inte stanna hos mig även om det bli kastrering och han lugnar ner sig.

Hoppas att hon gör det snart, och då kan vi diskutera då det med Avel och kastrering.

Vilket underbart tabby mönster. Jag hoppas att han snart hittar sitt nya hem och att han kommer att trivas. Lycka till=)

Lite nyfiken…var kommer han ifrån och kan man se hans stamtavla någonstans? //Kaisa

ska scanna hans stamtavla lite senare ikväll så kan jag lägga ut det

Han ser solid ut

Nu har jag inte kunnat koppla scannern, men hans föräldrar är:

Far: S*Gedungsens Mister O´Malley

Mor: S*Dicoths Miss Ariel

Hans bror var Solid tror jag, men vad jag vet så är han Tabby, mycket finnare och klarare färg i verklignheten, jag är ingen direkt duktig fotograf så kanske bilderna är inte så bra

oj det där va inte så kul, 8 månader då är han ju itne så gammal så nytt hem är inte svårt att hitta. Men jag tror som andra att det kan ha med att han börjar bli könsmågen å där med visar vissa sidor på svartsjuka. Och sonen är det lättaste ofter å visa det på. Jag hoppas ni hittar ett bra hem åt honom, kan vara så att om han kastreras så kanske han inte slutar ändå.

Det är några som visat intresse för vilgot.

Tyvärr så känns det så tråkigt och trist. Jag vill inte att min son ska bli rädd för katter och tro att alla katter liknar Vilgot, fast vi har en till som är så underbar och hur snäll som helst mot alla.

Redan nu så vågar inte min son närma sin Vilgot och så fort Vilgot närmer sig min son så springer sonen därifrån och kommer till mig och försöker gömma sig hos mig.

Jag menar så där kan man inte bo, tycker så synd samtidigt om Vilgot som är så svartsjuk fast vi ger honom så otroligt mycket uppmärksamhet.

Men det är väl bra att inte sonen törs närma sig katten eftersom antagligen det är din son som gjort katten illa eller stört honom på ett eller annat sätt. Små barn ska inte bära omkring på katter eller hantera dem utan uppsikt. Barn har faktiskt inte vett till det vid den åldern.

Tycker att du borde ge katten en chans. Kastrera och låt sedan INTE katten och sonen vara ensamma. Även om katten är könsmogen så är han en stor kattunge vid den åldern, han vet säkert inte om han är vuxen eller bäbis.

Tror om du ger det en ärlig chans att det kommer att lösa sig.

Nu vill jag absolut inte trampa dig på tårna och påstå att du inte läser av situationen riktigt, men är du alleles säker på att det är aggressivitet som gör att Vilgot beter sig såhär och inte leklusta? Visar han tydligt att han är aggressiv mot sonen? Det verkar så märkligt att han söker upp din son för att göra honom illa. I mina öron låter det mest som att han var kanske leksugen. Men som sagt, omöjligt för mig att veta, då jag inte träffat katten. Jag har nog aldrig i hela mitt mycket kattfyllda liv träffat en katt som varit offensivt aggressiv, dvs går på helt och hållet oprovocerat, men det betyder ju absolut inte att det inte finns. Jag önskar er lycka till i vilken situation ni än hamnar och vilka beslut som än må fattas.

/Jessica

Jag tror att man inte får göra för stor affär utav en sådan här sak. Jag kan bara hålla med #16 om att jag ALDRIG hört talas om en katt som ger sig på någon helt oprovoserat. Alla katter går inte att bära omkring, och barn ska definitivt INTE bära omkring på katterna.
Du skriver att sonen kommer springandes till er och söker skydd, vilket för mig låter som om ni förstärkt hans rädsla för katten. För inte är det väl så att katten jagar honom och är aggressiv??

Ja, ja, kanske är det bättre att omplacera honom hos någon annan. Mitt tips är dock att inte skaffa fler katter så länge sonen inte förstår att man låter katterna vara. Lycka till med att hitta ett mer passande hem. /Sylvia

Som jag har skrivit tidigare så vet min son hur man behandlar katter, Vilgot är inte ensam katt, utan vi han en katt till här hemma som min son hanterar väldigt väl.

Sen att Vilgot kommer till min son medan min son sover och biter honom i fingrarna så förstår jag inte hur det kan ha med att min son gjorde katten illa?

Jag skulle aldrig i livet vilja omplasera en katt om jag inte visste att han skulle ha det bättre hos någon annan.

Jag tror också att Vilgot kanske bara vill leka?.Oj vad många gånger jag blivit biten i tårna när jag legat och sovit.min ena hona som är världens goaste och snällaste kisse brukar bita mig i tårna på natten när jag sitter på toa.Tror hon vill busa men det kan ju också vara så att hon vill vara go.En annan hona jag har brukar slicka mig i ansiktet när hon vill vara go.Det brukar hon avsluta med att bita mig i kinden.men hon gör ju inte det för att vara dum utan hon blir lite för ivrig i sitt gosande på matte. Hoppas det ordnar sig till det bästa för Vilgot och din son

#19 Precis sån är min Vouzan. Hon gosar och gosar, och så helt plötsligt så biter hon mig. Nu har hon lärt sig att inte bita hårt men i början så bet hon till ordentligt. /Sylvia

varför tro att sonen gjort något när Diva-Isis säjer att det inte är så?

jag har oxå haft en katt en gång i tiden som var agressiv mot en kompis till mig (dock inte en skogis) som inte gjort honom någonting, hon hade själv 3 katter men tibbe gillade henne bara inte… så katter kan få agg mot folk utan anledning!

Jag tycker du gör helt rätt Diva-Isis som omplacerar Vilgot innan något värre än bita fingrarna på sonen händer. Han kanske behöver vara i ett hem utan barn?

#21 tack, nu letar jag ett hem utan barn, jag vet nu att han trivs helt enkelt inte med barn, han bli bara svartsjuk, han gör aldrig så mot oss vuxna.

Vi har lärt min son hur han ska behandla djur och han är hur försiktig som helst med katter och andra djur, han bär inte på de runt om det är inte det de vill. Inget liknande har hänt med de andra katterna tidigare, de är hur snälla som helst och min son är hur snäll som helst mot de, han vill gärna ge de mat och byta vatten skålar, leka med de och stimullera de med oss. Så Jag vet att min son har inte gjort något illa till Vilgot.

#22 Det är du som lever med din son och med katten och är därför den enda som kan veta vad som är bäst. Att andra som varken träffat din son eller katten tror sig veta bättre och dessutom har mage att skylla på sonen är ju helt otroligt. Jag undrar om de skulle säga samma sak till sina egna barn om de helt oprovocerat blev bitna eller rivna av deras katter typ: "Du får skylla dig själv för du har varit dum mot katten." Hemska tanke!

Vilgot är en riktigt fin katt, synd att jag redan har så fullt med djur här annars hade ha gärna fått flytta hit, jag gillar katter med lite humör, Vilgot verkar vara en tuffing..:)

#23 Jag vet inte vad jag skulle säga till mina egna barn om dom helt OPROVOCERAT blev rivna eller bitna. Jag har ingen aning för det har nämligen aldrig hänt. Min äldsta dotter är 18 år och hon har inte fått en skråma någonsin. Hon har heller ALDRIG burit omkring på våra katter. Både i respekt för djuret och pga vikten på katten.
Jag ber inte heller en 3-åring att bära 4L mjölk när vi går från affären. 4L mjölk väger 4kg, ungefär lika som en katt. Om barnet inte orkar det, så går mjölpaketen sönder. Men om barnet inte orkar katten, så har den ju ben. Och det vet ju alla att en katt hamnar alltid på sina fötter, ELLER….. 

#0 Jag ber om ursäkt om du tog mitt inlägg på fel sätt. Jag menade bara att jag aldrig hört talas om att katter blir aggresiva på det viset. Inte ens viltfödda katter går till attack på det viset. Heller fly än illa fäkta, brukar vara kattens motto. Jag tycker bara att det är synd om er eftersom katten bara är 8 månader och ni antagligen älskar honom. Många gånger kan man få en annan syn när man hört andras åsikter. Och jag säger återigen, Lycka till med att hitta ett nytt hem till honom.

/Sylvia

Jag älskar mina katter över allt annat på jorden och anser att de är riktigt sociala och snälla. Men när jag har mitt barnbarn som snart fyller 1 år här, så märker jag att de intar en annan skepnad. De tycker att Hugo (mitt barnbarn) är en riktig kuf och vill ogärna bli klappade av hans små okontrollerade händer.

Varken barn eller djur är elaka, men de har känslor de med och jag tror visst att det kan vara så att din katt faktiskt blir svartsjuk på sonen.

Om valet står mellan ens eget barn och en katt, så är det väl ganska uppenbart vad man väljer…eller!?

Jag håller i mitt barnbarns hand då han klappar katterna, för att undvika för "hårda tag" så att de kan vänja sig vid honom sakta men säkert. Nu är han ju endast 1 år gammal och inte här så ofta, så det där ger sig nog med tiden…

#25 Det låter ju nästan som om jag har massa barn här hemma som bär omkring på mina katter… Jag är VÄLDIGT noga med mina katter och hur de blir burna, även vuxna har fått sig en tillsägelse när de envisats med att bära katterna i ett stadigt maggrepp!

#24 Vilgot är en underbar katt, han är mer som en hund vill mycket kela och mysa, han har utseendet som ett lejon därför kallar vi honom för Lejon hemma.

#23 tidigare så skylde jag på sonen, men senare märkte jag att min son bara satt där och lekte med något när Vilgot bara kom fram till honom och hoppade på sonens leksaker och helt enkelt ville ha de (kändes i ett tag att jag har två ungar hemma, att de är tvillingar, eller sånt), eftersom Vilgot är ju en stor katt så blev min son lite tillbaka pga det. Det enda min son gör när Vilgot kommer fram och vill ha något från sonen är att han skriker NEJ NEJ och sedan springer han till mig.

Idag längtar min son efter att Vilgot flyttar och det förstår jag, han är nästan i samma storlek av min son… han kommer till honom till midjan nästan…

#25 Som jag har skrivit tidigare så bär min son inte katterna bara runt utan annledning och speciellt om de inte vill det. Nu har min son aldrig burit på vilgot, utan vi har en katt till som vi fick när han var 13v. gammal och den katten älskar att bli buren av min son, alltså nu bär inte min son runt honom hela dagarna, men ibland så vill den här katten vara mer kelig mot min son och då vill han bli buren till tex maten eller till fönsterkanten, han sover ovan på hans huvud hela natten och älskar att omgås med min son.

När vi fick den andra katten hem så har vi varit hemma jätte mycket och vi med sonen hela dagarna och lär honom hur han ska bette sig mot andra djur, han har också set andra katter hos vänner och bekanta och varit med hundar mm, vi hade till och med en hamster som min son älskat att mata.

Kanske har du aldrig varit med om att en katt bli svartsjuk, och det har kag inte heller varit med om det, fast jag har haft katter och andra djur hemma och aldrig har detta hänt tidigare, inget kul eller roligt men tyvärr så finns det katter som blir svartsjuka mot barn och det är inget jag kan hjälpa att det är så.

#26 jag håller självklart med dig, ingen är katt elak eller barn är elak. men tyvärr svartsjuka finns och om valet mellan mitt barn eller min katt så vet ju alla vad man ska välja.

Jag väljer att omplasera Vilgot för att jag älskar honom jätte mycket och vet att han kan få det bättre hos någon som kan ge honom det han behöver.

Nu har Vilgot flyttat till ett nytt hem, det fina i det hela är att han kommer och bo knappt något 1km från mig , underbara personer som känns bara RÄTT…

Vilgot valde de också, av alla som har varit och hälsat på så var det de som han bara kelade med och ville sitta i famnen på de och pussade de. Härlig känsla… Tack till alla

Vad kul att du hittat ett bra hem till Vilgot    Nu slipper du vara orolig för din son och Vilgot får det bra=)

Tråkigt bara att du fått sådana tråkiga svar i denna tråd =( Det är skam måste jag säja eftersom när alla andra (uppfödare oftast) endast får tröstande ord och förståelse när de av hänsyn till katter eller familj väljer att omplacera….

Jag tycker iaf du gjort det bästa för både din familj och katten!

#33 Tack så mycket, jag är överlycklig att han har hittat ett mycket fint hem, jag vet att han kommer till ett mycket bättre hem där han kommer och vara älskad (utan små barn) och få all den uppmärksamhet han vill ha och förtjänar.

Nä inte bara tråkiga svar har jag fått , många har varit fina och trevliga svar som fick mig att vara mycket uppmärksam på alla som visat mycket fint intresse för honom .