Det var väldigt trist att höra, Urza är en jättevacker tjej! Men jag själv hade provat att ta en kull på henne, det brukar stärka deras självförtroende och de kommer oxå upp i rang. Att kastrera henne tror jag inte ett dugg på, det har inte med det att göra.

Vår hona Tezz som har en kull nu var oxå lite knepig här innan. Inte på samma sätt som Urza men hon var en riktig surpuppa som slog på dom andra och var jätteelak mot kattungarna som vi då hade. Hon accepterade aldrig LeeAnne som vi köpte in och spottade och fräste hela tiden. Vi trodde inte att hon skulle gå att ha kvar i vår stora flock där vi ofta har kattungar oxå. Men hon har förändrats totalt nu när hon fick sina ungar. Hon är så himla snäll och fräser inte åt dom andra alls längre. Även om de sticker in huvudet i bolådan och fräser åt henne och kattungarna så bryr hon sej inte ens om dom. Hon är så himla go och snäll nu, hon har verkligen mognat till av kullen. Så jag hade nog provat att ta en kull på din hona och förhoppningsvis stärker det hennes självförtroende. Skulle det inte funka så har du i alla fall gjort vad du har kunnat och får kanske fundera på omplacering i så fall. //Kaisa

#1 Tack för ditt inlägg. Ja, du förstår att jag är bekymrad. Ann-Marie är en pärla i allt detta och hon ställer så klart upp och hjälper mig om det behövs. Men jag känner mig inte redo att fatta några beslut ännu. Vill verkligen att det ska bli bra, för URZA. Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. /Sylvia

Har inga råd,, vill bara skicka styrkekramar….

och tack till en bra tråd som kanske kan ge någon för en gångs skull..

Kram Linda

Jag har inga konkreta råd att ge, jag vill bara säga att du har mina sympatier, ingen rolig sits detta, och vad du än bestämmer dig för så hoppas jag att allt blir bra!

#3 och 4 Tack! Min tanke var att det måste ju finnas någon som varit i en liknande situation, utav alla kattägare som läser här inne? /Sylvia

Omplacera hade jag inte gjort,,,Ge henne  all kärlek du kan sååå tror jag att det löser sej med tidenHon är ju ändå din kisse o du hennes matte…Lycka Till

Jag håller med #1. Det kan ändra mycket positivt angående både rangordning och rädsla/lugn när man parar en "låg" hona i kattflocken. Vore absolut värt att prova innan en eventuell omplacering, tycker jag. Lycka till vad du än bestämmer dig för

                                                  /Monica

Jag håller också med #1.  Urza är mycket vacker och det vore synd att omplacera henne på detta stadium. Prova att ta en kull och se vad som händer. Förhoppningsvis stiger hon i rang.

Tack för alla era svar! Låter som om parning är det som är mest aktuellt. Känner mig kluven eftersom hon är så otrygg. Hon blir ju alltså rädd även för mig, om jag kommer för snabbt in i rummet där hon ligger eller om jag ropar på barnen.

#6 Kärlek får hon givetvis i massor men det har gått ett halvår och det har snarare blivit värre. Kan jag verkligen ge henne det hon behöver, förstår du hur jag menar. Är jag bara egoistisk när jag tror att hon har det bäst hos mig?

/Sylvia

Mina sympatier till dig, det är ingen rolig situation. Jag skulle inte kastrera henne, skulle inte ta en kull med tanken om att hon plödsligt skulle kliva i rang och således inte bli utsatt av de andra. Egoistisk eller ej, det finns väll inget hem som är lika bra som vårat eget, våra katter har det bäst hos oss och de är vackrast i världen oavsett vad andra säger. MEN om du nu tar en kull och det inte förändras vad händer då, hur lång tid har det då gått? Bara en tanke.

#10 Åhh, du förstår precis hur jag känner… Vad händer då? /Sylvia

Ja, jag kan bara säga så här. Du förlänger detta med x antal tid så kisse får förvisso bo hos dig men under vilka förutsättningar?! Det är inge roligt och det SLITER i hjärtat men mitt råd blir dock, vad säger ditt förnuft, vad säger ditt hjärta när du ser henne så här? Man går ALDRIG in med en förutsättning att saker skall "skita" sig men ibland blir det så och då må man fatta vettiga beslut utifrån den nya situationen. Tanken måste ändå vara att djurets välmående skall gå i första hand.

#12 Mitt hjärta gråter, det sliter i mig när jag möter hennes "vilda" blick. Det är inte hennes ögon utan en annan katts ögon som stirrar vettskrämda på mig. Mitt förnuft säger nog att det är dags att tänka på Urza, och inte på mig själv. Hur mycket jag än älskar denna katt så kan jag inte erbjuda henne det hon behöver.

Behöver mer tid på mig att fundera men om det blir omplacering som jag bestämmer mig för, så kommer hon att kastreras först iaf. Är livrädd att hon ska hamna i händerna på någon som bara är ute efter en fertil katt att avla på. Det vore ett öde värre än döden för min rädda lilla älskling.

Tack för allas råd och den mycket trevliga tonen i denna tråd. Skönt att ni inte dömer mig för detta. /Sylvia

*kramar Sylvia* Det skulle aldrig falla mig in att dömma dig för detta, vi är nog många som råkar ut för samma sak förr eller senare, och den som har styrkan då att göra som du, tänka på kattens, och endast kattens bästa ska ha en eloge, inget annat!

//Jessica

¨Hej Sylvia.

Jag vill bara berätta om vår orientalflicka..
Som blev exakt sådär när hon blev könsmogen under hösten 2006.eller ja Fertil är väl mer rätt ord.

Vi fick hem en annan katt och helt plötsligt var dem fyra stycken.
Hon hade inget emot katten som så, men blev bara mer och mer skygg, livrädd när man kom emot henne,fräste mot oss, morrade och hade sig. :(

Kom hon in i vårt sovrum som var stängt mestadels så började hon skrika högljutt. Hon blev livrädd m.a.o.

Efter 2månader tyckte vi att det inte fanns någon annan utväg, hon mådde rent ut sagt skit.. :( och vi med av att se henne lida så pass som hon gjorde..

Så hon fick ´bo hos min sambos syster .. i början gick det skitbra! hon levde upp och blev sådär kanonmysig igen..

Men en tid gick och hon blev sämre igen :(
Så vi beslöt att ta hem henne igen ändå. hon mådde ju ändå dåligt där som hos oss, och vi saknade henne fruktansvärt mycket.. Tiden gick igen och i början i vårt (nyinflyttade var vi) så levde hon upp igen, kelig och "fjäskig"…
Men efter ett tag blev hon livrädd igen.. fräste och hade sig..

I maj beslöt vi för att kastrera henne för att se om det hjälpte..
Fick en tid bara 2 dagar senare..
Och jag kan bara säga.. VILKEN SKILLNAD!!!!

Visst hon kan fortfarande springa undan..

Men hon är såååå Mycket tryggare i sig själv nu, hon vill komma och kela, hon kan ligga och sova i soffan .. hon kan vara i vårt sovrum utan att skrika av rädsla.. utan att kissa i vår säng..

Hon kelar med våra besökare..
Förr fräste hon bara åt dem och sprang óch gömde sig..

För Tyra var kastrering det enda rätta.

Det visade sig också att hennes livmoder var något förstorad samt att ena äggstocken inte såg normal ut. Vilket kan ha bidragit till hormonella "fel" som gjorde att hon mådde så pass dåligt!! Jag fattar inte ännu idag varför vi inte åkte till vet och kollade upp det.

Men hon var ju liksom frisk i övrigt..

MEN .. fördelen är väl att man lär så länge man lever! :)

Jag hoppas innerligt att Urza kommer att få må bättre, hur ni än beslutar er för att göra med henne.

Styrkekramar i mängder,
/Malin

Sylvia, en fråga först, hur var hon i sättet och temprament innan hon smet?

Hon var hur mysig som helst, gosig och social. Med överallt och nyfiken:)

Tror att hon blev så rädd utav det som hände, men givetvis spelar hormonerna in nu också. /Sylvia

Ge henne tid. Ingen idé att ta en kull på henne när hon är så här orolig, det kan till och med göra det värre i vissa fall.

Sylvia, har det skett några förändringar nu? tänker på er

Nej, här är sig likt…. Urza kommer att kastreras inom kort, så får vi se om det hjälper. Tack för att du tänker på oss /Sylvia

#19 Tänkte precis detsamma,,,,hoppas att det har blivet bättre så du kan behålla din älskade katt.MVH*Marina*

hur har det gått?

Urza är som en ny katt:)))) Jag har sedan en ca en månad tillbaka slutat att prova med henne och Angel. Och när hon slipper att stöta på Angel med jämna mellanrum så har hon blivit såå mycket lugnare. Hon känns helt tillfreds nu. Hon är fortfarande rädd för höga ljud och snabba rörelser men hon springer inte och gömmer sig längre:)) Och hon har ingen anledning att vara på sin vakt hela tiden. /Sylvia

#23 Du har kastrerat henne nu eller? Hängde inte med på slutet bara de stod inom kort. Skönt de är så mycket bättre i alla fall inte roligt när änns små inte mår bra.

Vi har en som är lite försiktig men hon älskar alla djuren och tyr sig mer till dom och är inte alls störd över sin plats i flocken vilket är skönt och då får hon väl vara lite töntig bara hon inte mår dåligt.. å de gör hon inte.

Hoppas allt fortsätter i rätt håll med din tös

#24 Nej, hon är inte kastrerad ännu. Har velat vänta eftersom det varit oro i gruppen, har inte velat röra till det mer. Sen har det varit jul sedan jag skrev här sist, och jag inte förneka att dom flesta pengarna gått till barnens julklappar:)) /Sylvia

#25 Vad sjönt om de verkar gå åt rätt håll bara av sig själv då.. Avvakta ett tag till då och se hur de utvecklas du vet ju de finns en jätte go katt innerst inne

Urza är en mycket vacker katt och du ska se att hon nog kommer att bli sej helt lik igen. Lugn o ro är nog vad hon behöver. Tror du gör rätt som väntar med kastrering och ser hur det går för tiden läker alla sår sägs det ju och hennes rädsla verkar ju försvinna mer och mer. Denna katt har alltid varit en favvo för mej så jag hoppas allt går bra./ Laila.

Puttar upp denna tråd då det frågas om liknande råd som i denna. Kanske finns det några användbara råd…..

En liten rapport också:)) Angel klarade sig utan att bli med kattungar. Men hon blev dock skendräktig och har boat i lådan och hållt på. Men nu kan jag konstatera att det blev inga kattungar och jag är såå glad:)))) /Sylvia