Min första skogis var S*Vindelälvans Anemone, även kallad Yuna. Det började en vinter, jag och min sambo hade bott ihop ett halvår och jag längtade efter en katt. Jag hade i stort sett fått ett ja och var inne på alla annonssajter jag kunde tänkte mig, varje dag var jag in och såg om det dykt upp nåt nytt. I mina tankar var det då huskatt som gällde för inte hade jag råd med något mer som student tänkte jag…
Helt plötsligt dök annonsen upp. Norska Skogkattungar, 3 veckor gamla bara. Jag tänkte att vad skadar det att kika, behöver ju inte köpa nån för det. Så jag surfade in på hennes sida och då såg jag henne!

Plötslig förälskelse, henne skulle jag ha och ingen annan. Hennes uppfödare tog inte emot besök ännu så jag fick vänta lite men äntligen fick jag hälsa på henne och hon var så vacker och så söt. Dock var det två stycken innan mig som skulle välja och endast fyra kattungar… Nervositeten var stor. Genom ett under så valde dom andra varsin flicka och MIN kattunge var fortfarande ledig. Släpade dit sambon som naturligtvis inte kunde säga nej till så bedårande kattungar, då vem veckor gamla har jag för mig. Fröken bokades och fick flytta hem. Kullen var anmäld till utställning några veckor senare och jag ville följa med för att trösta min lilla. :) Där blev jag fast, jag ville ställa ut mer och veta mer och till slut kände jag mig säker på avel var något för mig så jag planerade in parning och skaffade stamnamn. Numera är iof den här damen kastrat och jag har fortfarande inga ungar men lika säker på att dom ska dyka upp till sist. :)
Lilla damen nästa tre år senare:

Jag skrev ju en artikel om detta här i början av NFO iFokus. Den stämmer fortfarande. Det enda som inte stämmer är antalet katter. Vi har ju fyra stycken sedan november 06.

[

Aldrig en katt i mitt hus……….

Det fanns en lång period i mitt liv ( närmare 40 år) när jag inte gillade katter. Varje gång det kom på tal om att skaffa katt så sa jag blankt nej. Men åsikter kan ju som bekant ändras……………

Våren 2004 köpte vi vår första Norska skogkatt. Jag har alltid sagt aldrig en katt i mitt hus. Jag ville ha hund, men eftersom det var svårt att kombinera med arbetstider så började jag och min fru fundera på en katt. Hon föreslog då att vi skulle ha en Norsk Skogkatt. Helt övertygade om att det var rätt ras för oss blev vi när vi kom till S* Datolitos för att titta på en kattunge. När vi kom innanför dörren kom genast tre katter och hälsade på oss och en hoppade till och med upp på axeln, jag blev såld och vi köpte S*Datolitos Arween.

Vår andra katt köpte vi hösten 2004. Vi ville ha en stor röd hankatt som kompis till "Amiz" som hon numera kallades. Vi besökte då S*IceWoods för att kika på en lämplig hane. Bara ett par veckor efter att vi fått hem S*IceWoods Rodrigo ställde vi ut katterna för första gången, och därefter har vi forsatt med utställningar. Nu hade vi två fina katter och skulle inte ha flera………

På Östkattens hemsida hittade dock min fru en fin katt, Schackis, och han skulle bli pappa. Det blev sex små sötnosar. Vi tog kontakt med S*AsKett`s som var uppfödare och kikade närmare på en av katterna, han hette Buzzy the Fuzzy. Han gick bara inte att motstå så vi köpte honom.

Nu äger vi alltså dessa tre skönheter, eller om det är så att de äger oss, Ibland får jag en känsla att det är så.

Av: Bengan

• Personlig sida
• Kontakta

Datum för publicering

• 2006-08-05

](../Articles/Read.aspx?ArticleId=d1b6990e-e499-4f79-9e78)

För mig så var det så att jag i Strömstad fick ta hand om en kattmamma och hennes tre ungar. Hon går under beteckningen långhårig huskatt men hon hade en renrasig mamma som smitit ut. Kattmamman som jag tog hand om hade även hon varit ute och svirat och hade haft "turen?" att träffa på en renrasig svartvit hankatt som gick ute och var kvarlämnad vid ett hus som de som hade kattmamman hyrde. Ja efter mycket om och men så var en av kattungarna min vackra Zlatan. Minstingen i kullen och inte kunde jag lämna bort honom. På det viset kom en vacker långhårig huskatt in i mitt liv. (moder till honom och syskon hittade nya hem). Sedan flyttade jag till Karlstad och skulle ha en kompis till honom. Min dåvarande pojkväns mammas stallkatt hade fått en kull och jag smälte direkt för en nästan helt vit hona med röda och svarta fläckar….vem var det? *ler* Jo Feztiz. Med de två katterna började jag att ställa ut dem så smått och en dröm om en renrasig katt började födas. En dag hittade jag henne på nätet. Jag älskade hennes färg (fs09)och hennes blick. Jag var fångad av skogisarnas magi. *ler* Nu har jag tre renrasiga ( och en halv, Zalma) och min älskade Feztiz. Zlatan har fått flytta då han började mobba Atos. Nu bor han på landet hos min pojkväns föräldrar och har börjat att gå ut liet smått. En kull har jag även fött upp under namnet S*Luddhuvet´z en kull som jag är väldigt stolt över.

Det blev kanske lite långt men jag ville berätta hur det gick till=)

*kramar* från oss

Handen på hjärtat

Min första skogis köpte jag sommaren 05. En kär vän skulle ha sin första kull, och jag ville ha en helvit, vilket var stor risk, då pappan var helvit och modern hade vitt i sig. Tyvärr fick hon fler intressenter som ville ha helvit, så vi bestämde att jag skulle ha den första som föddes ur kullen, och det vart en padda. För mig spelade det ingen roll igentligen, för jag skulle bara ha den som ren sällskapskatt. Hennes helvite bror vart ganska snart tingad till Tyskland och ett hörseltest skulle göras på Strömsholm. Det visade sig att han hade nedsatt hörsel på vänster öra, så han vart avbokad, så jag köpte honom med. Jag började ställa ut dom för skojs skull, S*Brygghuset`s Burning Eliza hade väldigt stor konkurans i grupp 6, hon vart ex 3-4 varje gång. S*Brygghuset`s Mr Bright är ställd 14 gånger, ex1 varje gång, men ingen hård konkurans. Idag är dom båda glada kastrater, Eliza med 2 kullar, Bright ingen.

Visar en bild på S*Brygghuset`s Burning Eliza som liten

Vi skaffade vår drömkatt 2003 en Birma som vi drömt om sen  åttiotalet. När hon började närma sig året så började vi fundera på om hon skulle få sällskap. När hennes uppfödare var på besök så satt hon och berättade om en utställning där hennes vackra Birma förlorat mot en Skogkatt. De finns ju så många vackra skogkatter så det är tuff konkurrens sade hon. Då började mitt intresse för Skogkatter. Några månader senare skaffade vi Zizze som är skogis. Det är lite roligt att det det var en Birmauppfödare som fick mej att få upp ögonen för Norsk Skogkatt  Kan tillägga att båda raserna är underbara.

Våran första skogis är född i December 2000. Meningen var väl inte att vi skulle ha en raskatt utan en "bondkatt" (som det då hette för oss), eftersom vi bara skulle ha en katt som skulle gå ute och vara sällskapskatt.

Mamma jobbade då ihop med Tina, ena halvan av S*Tullertussens katteri. När mor berättade att vi skulle skaffa katt, så tyckte Tina att hon skulle följa med hem till henne och kolla på deras 2 kattungar. Kolla kan man ju alltid göra.

Det var en blåpadda och en svartpadda, och eftersom mamma inte är så förtjust i blått, så blev valet inte särskilt svårt. Gudrun skulle flytta till oss! Tina och Margit frågade ifall dom fick döpa Gudrun till just Gudrun, och ja, vi skulle ändå döpa om henne när hon flyttade hem. Men än idag är hon våran Gudrun ;)

Precis som vi vill, så ville dom ställa ut henne en gång för att få en bedömning, och vi hade ju inget intresse av att ställa ut, men vi följde med på den utställning, och ja blev fast ;)

Gudrun har fått 3 kullar med totalt 16 kattungar efter sig. 5 av dessa kattungar har fått kullar efter sig. Gudrun kastrerades 2004 då vi behöll en hona ur hennes sista kull.

Bifogar en bild på Gudrun då hon blev Europa Premier på WW'06, och även BIV-K

EP/IC S*Tullertussens Gudrun, NFO f 09

PS. Gudrun är ställd 19 eller 20 gånger i klass 9, grupp 6. Så det tog ett tag innan hon blev CHAMPION, men vi gav oss inte för det. Som kastrat är hennes bästa resultat BIS

I många år hade min man och jag pratar om att skaffa katt, vi älskar djur båda två, men det dröjde då vi båda arbetade mycket och bodde i en liten lägenhet i stan. Så småningom flyttade vi till hus fick barn och hade mer tid och drömmen om en katt gick att realisera. En Birma skulle vi ha, det var bestämt sedan länge och vi åkte till en kattutställning för att se närmare på rasen som vi bara sett på bilder. Där fick vi dock se en stor lurvig katt med tofsar i öronen och ett vilt uttryck, kärlek uppstod och vi kände genast att en sådan katt vill vi ha - det var vår första kontakt med den Norska Skogkatten. Efter att ha pratat med en av utställarna och fått titta närmare på en av hennes katter började vi leta annonser i dagstidningen. Det dröjde ett tag innan jag hittade en kull i närheten av oss. Vi åkte och tittade på ungarna och min man och jag fastnade för en bruntigrerad hane utan vitt som tyvärr var bokad så det fick bli den som sonen tyckte bäst om, en näpen liten hona (ja så liten var hon inte hon var störst i kullen) Råttdödarens Grand Fille (Fia) hette hon och var född på nyårsdagen 1991. Hon var en mycket bestämd dam som gärna ville vara där vi var men absolut inte bli buren, ligga i knäet eller bli borstad eller kloklippt. Elva år fick vi tillsammans. När hon gick bort sade vi att vi inte skulle ha någon ny katt men efter tre år, när sonen flyttat hemifrån bestämde vi att vi nog ville ha en katt i vår tillvaro i alla fall och självklart skulle det vara en Skogkatt. Nästan på en gång hittade vi vår tiger - den bruntigrerade hane utan vitt som vi ville ha. Varje dag är full av glädje och tacksamhet över denna underbara kisse S* Kaup Home Cats Billy Idol. Nu håller vi på och letar efter en kompis till honom, det blir spännande att se vad det blir för en liten individ.

Min sambo och jag hade två hundar, men jag ville även ha katt. Jag hade haft katt när jag var yngre. Så blev det, en vårdag 1998 hämtade vi vår första katt Lucifer. En långhårig bondkatt( med norsk skogkatt i) Honom visade vi upp för Gunilla och Lasse (S*Vimmerskogen´s). De hade ju norska skogkatter. Men ingen av katterna var unga så de blev sugna på att köpa en kattunge, och ställa ut lite. Det gjorde de efter ett tag också;) Jag blev också sugen att ställa ut. Så vi ställde ut vår skogkatt. Men tankarna fördes till att skaffa en raskatt- Norsk skogkatt eller Maine coon. 1999 åkte vi till Danmark och hämtade vår första raskatt- en Maine coon. Avel fanns i tankarna men vi födde aldrig upp en egen kull. En till huskatt kom in i vårat liv(hemlös) men rycktes hastigt bort (sjukdom). Så sommaren 2002 flyttade vår första skogkatt in hos oss- Persuasion´s Belladonna. Hennes pappa är Terry som bor hos Gunilla och Lasse. Hon ställdes ut med bra resultat. Så vi funderade på en kull. Tyvärr tyckte Bella inte om de pojkvännerna vi presenterade för henne.

Vår första katt Lucifer finns inte mer hos oss, men i våras flyttade S*Grianan´s Melville hit.Så 3 katter bor här, men just nu även en liten kull som är vår första. Sedan har vi även en liten huskattunge som vi tagit omhand. Hon var bara dygnet när hon kom hit.

Det är svårt att tänka sig ett liv utan våra katter;)

MIn første Skogis var (N) Heljatos Iben han ble født 8 august 1988, og kom til meg 12 uker gammel.

Jeg hadde hatt en huskatt alle sa var skogis før dette, men jeg visste jo at han ikke var det, så i 1988 bestemte jeg meg for å kjøpe en ekte Norsk Skogkatt med stamtavle

Här började det hela med att jag 1984 blev tillfrågad av en bekants bekant att bli fodervärd åt en svart persertjej ur hennes dåvarande kull. Eftersom jag alltid varit omgiven av katter besökte jag uppfödaren och kikade. På den tiden var inte nosen lika kort på persern som idag, och jag tyckte hon var bedårande!

Innan detta visste jag nog knappt att det fanns raskatter och definitivt inte att det ordnades utställningar. Men på en sådan hamnade jag, då uppfödaren gärna ville visa upp vår svarta guldklimp. Väl där…..oj, vad katter……och som flera andra blev även jag totalbesegrad då jag fick syn på Skogkatterna!! (Kommer speciellt ihåg en silverkille från S*Porfyrgården´s)

Helt naturenligt blev så vår nästa misse en Skogis; S*Ulvåsen´s Betty Boop n 23. Efter henne S*Ulvåsen´s Fabian n 09 och så hittade vi Friggeline av Huldrepus (N) f 09 på en utställning i Oslo. (Som köptes för pengar vi skulle haft till ett nytt kylskåp….men vad gör man inte då man blir förälskad!)

Så började allt för mig, och när jag åter fick tillfälle och tid att börja kika på raskatter igen -04, var det inget snack om att det blev en Skogis igen !!