Ska väl tilllägga att jag förstår att det bästa vore om det vart 0, men tydligen inte lätt att få det

Ja, det här med total är ganska intressant. Vilken vikt lägger ni vid den? Jag vet ju att många vill ha en liten total och att man höjer på ögonbrynen vid över 5? Hur kan det komma sig att det är så olika från ras till ras? Jag har ju Ragdoll också och där verkar det inte vara ovanligt med en total på över 40%. Men det har ju sina naturliga orsaker just på Ragdollen då den härstammar från linjeavel.

Jag satsar på att få 0% inavel på fem generationer. Totalt, så lågt som möjligt, men jag har ingen direkt gräns där. Visst måste det bli rätt lågt om det är 0% på fem generationer?

Norsk Skogkatt är ju en så stor ras nu, så där ska det inte bli så höga procenttal totalt som för mindre raser där man måste acceptera en mycket högre inavelsprocent.

Jag skulle kunna acceptera att någon annan, om det är någon med stor kunskap om linjerna bakom, gjorde en parning med högre inavel än 0% på fyra eller fem generationer, men jag som inte känner så mycket om linjer längre bak vill ha låg inalvelsprocent på mina katter.

Är det inte så att om det närmar sig 6% på den totala inavelgraden, så är det kusin parning eller nåt? Har för mig att jag hört det någon gång…

//Sussie

Ja, detta var en intressant tråd!

Har ofta funderat på att det tycks vara så olika hur man räknar.  Några räknar % på kattens stamtavla (5 generationer), några räknar % på föräldrarnas stamtavlor (5 gen) vid provparning i pawpeds, några räknar på % i 7, 9 generationer osv.. och så har vi "totalen"..  Är det en dröm att få en 0% stamtavla på totalen, oavsett hur många generationer bakåt det finns?

Pawpeds är ett mycket bra hjälpmedel som ger tillgång till katternas stamtavlor "för oss alla", inte bara de som hunnit samla på sig tillräckligt många stamtavlor & har lärt sig att räkna ut inavelsgrad. Pawpeds ger också flera andra bra informationer, hälsoinfo, avkommor, foundations katter (& deras %) osv.

Men… det medföljer ingen "manual" hur vi ska värdera de olika %:en & på hur många generationer vi "ska" jämföra… A tycker si & B tycker så,  osv Detta var för mig förvirrande så jag började leta runt för att få vägledning av de som vet,  alltså genetiker.

Jag hittade bl.a. en text av Per-Erik Sundgren, agronomie doktor i husdjursgenetik. I den texten stod det "att om inavelsgraden ligger på 2,5 % i en stamtavla på 5 generationer så är stammen relativt skyddad från framtida problem"
Vidare stod det " att aldrig gå närmare i avel än till kusinavel i stamtavlan (5gen) 6.5%"
sen "Om vi lyckas att åstadkomma en parning på 0% i 5 generationer,  så får man anse det vara mycket gynnsamt".
Han skrev vidare "Om rasen i huvudsak är frisk och man skapar 0% i 5 gen, så förloras ingen ärftlig variation och rasen kommer att förbli frisk".
Han ansåg även att det inte är stor ide att titta längre bak i stamtavlorna än 5 gen för att nedärvningen sker slumpvis & det gör att man inte med säkerhet vet att ett djur längre bak i stamtavlan bidrar med arvsanlag!?
Han varnar också för att selektera på katter längre bak i stamtavlan för "det minskar djurstammen på ärftliga variationer".

Däremot skulle vi aldrig använda sjuka eller defekta individer i avel eller överanvända enskilda djur.

På den genetikutbildning som Pawpeds grundare Ulrika Olson nyligen höll så rekommenderade hon
"att högst öka inavelsgraden med 0,25 % per generation"
alltså en inavelsgrad på högst 1,25 % på 5 gen,  1,75 % på 7 gen, 2,25 % på 9 gen osv.

Detta är vad jag har hittat, skulle gärna vilja höra vad flera vet.

/ Birgit

Härlig läsning, MER

Detta är ett jätte intressant ämne! Som Kerstin skriver MER!!

//Sussie

Kusinparning är väl inte så lågt som 6,5%. Jag har för mig att det var 12% enligt Ylva Stockelbergs bok. Men man kanske kan räkna på olika sätt

Mvh Bengan

Om jag gör en testparning på min Dogge och Princess(min hona) dom har båda  Lennox a Beetlejuice i 4 ledet, och där blir det då 1,56% i testparning, går jag vidare till 9 ledet blir det 3,55% i testparning, och en sådan parning gör man väl inte?

Ska tilllägga att jag har ingen plan på att göra det, men lite roligare att kolla med sina egna, och andras så klart. För att kunna lära sig mer, och förstå sammanhanget, så måste man ställa dumma frågor ibland, och hoppas att dom inte är för dumma, vill bara lära mig massor

Jag applåderar Vittras inlägg, men vill även tillägga- det kan vara bra att titta längre. Det handlar inte alltid bara om att tänka 5 generationer =0%, som ju enbart är sannolikhet, utan även VILKA katter som ligger bakom och hur. T ex, om 10 katter är helsyskon i femte generationen, så speglas detta på generationer längre bak, men går inte att se om man enbart räknar på 5 gen.

 Egentligen handlar det om att man själv gör en översikt, precis som Polarisuträkningen på pawpeds. Alltså, om en eller några katter (nu tänker vi alltså utöver de 5 generationerna) är väldigt vanligt förekommande.

 Ett enkelt sätt att titta på det är att klicka mellan de olika generationerna, och se hur inavelsgraden ökar -om det ökar väldigt från en generation till en annan, så kan det vara bra att titta nogrannare på varför.

 Eftersom vi har stängd novisklass på skogkatten, kan man aldrig få 0% inavelsgrad. Det behövs inte heller, krasst sett är alla "inavlade" (även om det inte är en korrekt benämning då) stambokförda djur, som icke stambokförda. Det som skiljer vår avel med djur, från naturens egna sätt, är att vi avlar för att slippa ta in nytt blod, sas. Vi vill inte behöva ta in noviser med okänt ursprung i vår ras om 50-100 år, för att den genetiska variationen är för liten. Nu är skogkatten välsignad med ett bra genetiskt underlag, och om alla håller sig till t ex 5 gen-0% så lär det så förbli.

 Däremot har jag väldigt svårt att förstå att man kan bedriva inavel, bara man känner linjerna väl. Ett exempel -ett djur bär på ett anlag, som i dubbel form orsakar en defekt/oönskat drag. Det är väldigt få djur som bär på det, kanske är det djuret det enda. Om man så bedriver en hälsosam avel med detta djur, och känner linjerna, så märks ingenting. Alla avkommor, och avkommors avkommor osv är friska djur. Men så får man för sig att dubblera just detta djur i sk linjeavel, och vips så finns möjligheten att detta anlag dubbleras, och slår ut.

 Nu behöver det inte nödvändigvis gå så, men jag förstår sällan argumentet att det är OK att linjeavla bara för att man känner linjerna -om man inte vet hur linjerna beter sig i inavel, så ger det ju inte mycket. Då är det ju "okänd" mark. Det är lite av ett moment 22.

Jag är inte kategoriskt emot en högre inavelsgrad, om man har en bra anledning. Men att man känner linjerna väl är inte en bra anledning för min del.  

Med inavel bör man betänka att effekter i en "stängd" ras tar tid att uppkomma. T ex så kan det gå många generationer innan man plötsligt inser att det gått för långt. Som uppfödare kanske man inte ens föder upp längre, utan gett facklan vidare, när problem man själv varit med om att skapa plötsligt visar sig. Rastypiskhet kan man förlora, men sedan förbättra med tiden, men om en ras förlorar sin genetiska variation, är det förlorad för alltid. Detta är inte en domedagsskildring, för som sagt, skogkatten som ras mår bra idag. Men man ska tänka sig noga för om man väljer höga inavelsgrader bara för att förbättra typen, det är min åsikt.

Jag vill också inflika att den största fördelen är att ju mindre inavel, desto verksammare immunförsvar, vilket är mycket aktuellt för kattuppfödare, eftersom kattens immunförsvar inte är designat för att katten ska leva i en uppfödarmiljö med många andra katter.

#12
Kusinparning gir 6,25% innavlsgrad. Det er bare en måte å regne på:

Far/datter eller mor/sønn= 25%
Bror/søster=25%
Halvbror/søster eller halvsøster/bror=12,5%
Onkel/niese eller tante/nevø=12,5%
Besteforelder/barnbarn=12,5%
Kusinparning=6,25%

#11 Jo jag såg det i Ylvas Stockelbergs bok efter jag stängt av datorn. Hon har med en tabell i boken som heter släktskapsgrad och där är det 12,5% mellan kusiner, medans inavelsgraden är 6.25 vid parning av kusiner.

Det gäller att hålla ordning på vad procenten står för, blandade ihop detta.

Mvh Bengan

Jag ser till att hålla 0% på 5 gen, gärna 0 på 6 men inget "krav" sedan i totalen, jaaa du,, det beror ju lite på vad som ligger bakom etc,, men gärna att jag har den iaf under 4.

Men det var mycket bra läsning och skrivet #5.. Tack

Nu tycker ju inte jag att det är supersvårt att hålla 0% på 5 gen men det beror ju från ras till ras,, men i vår ras så är det inte så vidare svårt. :-)

//Linda

# 9 Per-Erik Sundgren genetiker anser ju att "En inavelsgrad på max 2,25 % / 5 gen. är acceptabel"  men att det är " mycket gynnsamt" med 0% / 5gen".
Nu blir det en tolkningsfråga.. Jag tolkar det så att:
Helst 0% / 5 gen

Men (som välgrundat undantag i stor ras?) Ok med upp till 2,25 % /5 gen.
Men aldrig mer än 6,25 %/ 5 gen. (kusinparning i en stamtavla).

Ulrika anser att det är eftersträvansvärt att ha 0,25 % ökning per generation (mot Per-Eriks det dubbla).
Det blir då 1,25 % på 5 gen. & 2,25 % på 9 gen.
Per-Erik anser dessutom att det har mindre (lite) betydelse att räkna på katter som "ligger utanför stamtavlan" 5 gen.

Så inte skulle jag "halshugga" någon som gjorde den parning som du beskrev, för vad vet jag om vad som ligger bakom beslutet med den parningen. (Tycke & tro finns det för mycket av, tycker jag ;))

# 10 Även där skiljer sig Per-Erik & Ulrika, ffa pga Maine Coons "Kloner" (Men en helt annan diskussion)

Per-Erik hävdar att: "Avel fungerar som bilkörning, det kan visserligen vara bra att hålla koll på backspegeln men viktigaste är att rikta blicken framåt så man håller sig kvar på vägen".
"Det som är viktigt att hålla är":
"Alltid låta bli att använda sjuka eller defekta djur".

"Aldrig överanvända enskilda avelsdjur". (Vad det är skulle vi behöva en ny tråd till, lika mycket tycke & tro där med?)

"Inte selektera bort önödigt många avelsdjur".

"I kattavel vara samarbeta & "låna ut" hanar då hanar oftast har för kort avelsperiod".
"Då kommer frekvensen av ärftliga sjukdomar & defekter successivt att minska"

Detta är vad något vad "de kunniga" säger, så diskussionen kommer nog att fortsätta;))

/ Birgit

kanon