Har själv en maine coon hona som har ett liknande beteende, har försökt med allt men inget funkarmycket frustrerande. Har börjat inse att jag nog inte kan göra nåt mera utan bara acceptera att hon är en enmans katt och tenderar till att va en liten "surpuppa".Hon fräser och morrar mot de andra i katteriet bara de kommer i närheten av henne, tom mot min sambo. För henne är det bara matte som gäller.Men då i bland kan hon helt plötsligt ligga i sängen med alla de andra, på avstånd dock. Skum dam!

Ja, men det är så synd… Ibland känner jag mig väldigt egotrippad som håller fast vid henne. Det är så gräsligt svårt.

Jaa det är jätte jobbigt, man vet varken in eller ut. Vad som skulle va bäst, att byta hem, att va ensam katt, man har ju ingen aning. Det enda jag vet är att en till flytt blir inte av för min madam, jag köpte henne själv som vuxen.Jag har legat vaken många nätter och funderat på hur jag skulle kunna få henne att må bättre, tycker jag provat allt.

Det är svårt att ta beslut, men man måste göra det som är rätt för katten, den kan ju inte göra ett val själv. Ser man att katten mår dåligt, och att den på något vis lider av situationen, så får man nog tänka på kattens bästa, och kanske välja en omplacering, hur mycket det än svider. Jag har själv nyss varit i samma situation, och ville helst inte omplacera, men hade inget val, hon levde sista tiden gömd här, och jag kände mig som en svikare, men nu mår hon kanon

Usch så tråkigt. Känner verkligen med dig. Är ju lite i samma sits här hemma med Urza. Men jag har kommit mer och mer till insikt med att det är Angel som behöver ett nytt hem och inte Urza. Nu när jag aldrig har dom två tillsammans så har Urza mer och mer lugnat sig. Angel däremot funkar inte så bra med flera utav katterna. Med andra ord så blir det nog hon som får flytta till fodervärd istället.

Jag tror att om man ska kunna kalla sig djurvän så måste man tänka på katterna i första hand, och inte vara egoistisk. Styrkekram till dig för jag vet att detta är jättejobbigt.

/Sylvia

Tack för allt stöd! Ja, det är en jobbig sits… Jag orkar inte tänka på hur jobbig just nu… Det måste få mogna litet…

Jag har satt ut en hona på "foder" som inte fungerade i grupp heller. Det känns tungt och jobbigt att jag inte kunde ha kvar henne men när jag ser henne idag så vet jag att jag har gjort rätt.  Hon är lyckligare själv med sin nya husse.