Så hemskt att få veta i efterhand att ens katt kan ha fått feldiagnos och kanske dog "i onödan". Och något jag aldrig funderat närmare på är om det går att lita på en obduktion eller inte, men naturligtvis…om en vet. kan felbehandla kan h*n ju också feltolka obduktionsresultat….Känner med dig.

                                          /Monica

Så tragiskt med din pojke och jag säger som #1 att det måste vara fruktansvärt att veta att han kanske fått feldiagnos. Jag känner djupt med dig.

/Jessica

Det väcker lite funderingar, när jag fick veta att det var hjärtfel kunde jag iaf trösta sig med att det var inget jag kunnat göra men när det är lunginflammation funkar inte det längre. Jag tänker tankar som att om jag farit till veterinär 2 till att börja med, hade han klarat sig då? Borde jag ha läst på innan jag for till första så jag vetat att han borde röntkats. Fanns det något jag kunnat göra som hade lett till att vi haft våran lilla älskling kvar hos oss?

#3

Det finns alltid ett kanske eller om, när det gäller vad man gjorde eller inte gjorde. Du gjorde det du trodde var bäst. Vet skulle vetat bättre. Förstår att det är svårt, men mitt råd, gå vidare och var tacksam för det du fick ge och fick tillbaka av din älskling. Att tänka på varför gör bara dig ledsen och tveksam…  Styrkekramar till dig i massor..

/Cina

Förstår att du tar det här hårt. Och det är tragiskt när sånt här händer.  Men frågan är om utgången blivit annorlunda om du vetat att han hade lunginflammation? Han fick ju trots allt antibiotika och verkade svara på behandlingen, eftersom febern gick ner. Men, om man vetat att det var lunginflammation som var gunden till sjukdomen, så fanns det kanske möjlighet att behandla honom ytterligare? Men ibland går inte lunginflammation att bota, inte på människor heller. Klandra inte dig själv bara, jag tycker du har gjort allt i din makt, genom att du låg i och ringde flera vetrinärer och även uppsökte ytterligare en vetrinär. Förmodligen var killens lunginflammation för svår, eftersom han också fick hjärtsvikt av den./Lilly

#3 kramar om dig

Jag blir så himmla lessen/besviken då jag läser din tråd! Detta med vetrinärer är INTE enkelt och det är av yttersta vikt att man har en kunnig och bra sådan. Vi lägger våra älskade djur i deras händer och vi är verkligen inte utbildade för då hade vi ju inte behövt deras kundskap. Du skall inte klandra dig själv då det inte är din sak att tala om för vetrinären vad som BORDE göras eller inte. Jag har varit med om stor okundskap detta lär man dock något av och gör inte om samma misstag en gång till. Kram till dig. Lena

Styrke kramar i från mej /Eva

Tröstkramar till dig och din familj. Tack för att du delar med dig. /Sylvia

Åh VÄNNEN!!! Vad ska man säga??

Vet precis hur du känner… :((
Har själv varit i liknande sits och det är så ångestladdat och känslosamt så det finns inte..

Men du får nog försöka att inte tänka om och men..
Du gjorde ändå Allt för honom och han hade det toppen hos er..

Maaaaaaaaaaaaassssssssssor med KRAAAAAAAAAAAMAR

Har bra ett ord…. KRAM

Jag kan förstå dina känslor… "Vad kunde jag ha gjort annorlunda?" Men du gjorde det som du då trodde var det bästa. Så en stor kram från oss till dig och dina katter.

Du gjorde ju allt vad du kunde för din kisse.Och man litar ju på att en veterinär vet vad dom gör:( Klandra inte dig själv nu bara för du gjorde allt för att hjälpa kissen.Förstår att du är ledsen.Tröstekram från mig

Man litar ju på att veterinärerna vet vad de gör och vad de pratar om då man inte kan själv. Jag har varit med om en liknande situation och förstår din frustration. Det är fem år sedan man ibland tänker jag på vad som hänt om jag gjort annorlunda fastän jag innerst inne vet att jag gjorde vad jag tyckte var bäst just då. Det är så du måste försöka tänka trots att det är svårt. Du måste våga lita på att du inte kunde ha gjort annorlunda.

Kramar till dig

/Christina

Massa kramar till dig.. Tyvärr hjälper de ju inte att du klandrar dig.. du är ingen veterinär vad skulle du kunnat göra klart man litar på veterinären man går till.. jag baklagar din vackra kille verkligen men du gjorde allt och du gjorde de du trodde var bäst mera kunde du inte göra. Å de är ju inget som säger han skulle klarat sig oavsätt kram.

Tack för allt stöd!

Det är aldrig lätt att förlora dom men på nåt sätt är det extra hemskt när dom är så unga och aldrig fick någon riktigt chans. 

Ska försöka släppa det men lär återvända till att fundera på det ibland ändå.

Hej

Jag vill också ge dig en STOR TRÔSTEKRAM .

Pia, jag lider med dig.. Jag vet vad denne lilleman betydde och betyder för dig.. Det finns inga ord i världen som kan trösta det vet jag, men du gjorde allt du kunde och litade faktiskt på den proffshjälp du anlitade. Att det i efterhand visade sig att det var väl "slarvig" koll hos Er förste veterinär är mycket tragiskt…

Styrkekramar

/ Alexandra, Chewbacca´s