Hahahahahahahahha *asg* det har inte hänt mej,, men hehe jaaaa nog skulle jag reagera så allt….

*skratt* kan nästan se bilden framför mej… *flinar*

kram

Ja, vad är det med mammor och möss egentligen? För min del är det fåglar so framkallar sådana reaktioner, vilket troligen beror på att jag ännu inte konfronterats med någon mus. Det är många år sedan, när vi hade vår förra katt. Jag kom hem från jobbet och fann fjädrar på golvet i vardagsrummet och katten stirrig. Hon strök kring öpnna spisen och en byrå som stod i hallen. Först trodde jag att katten gett sig på dukuddarna i soffan, men de var hela, så jag följde hennes vankande och kikade under byrån - där satt en liten gråsparv och skakade utan stjärtfjädrar. Jag tar telefonen och ringer till min man som får komma hem och ta hand om fågeln - så modig är jag.

Hahahaha,ja nu efteråt kan man skrattaMen fyyy tusan va rädd jag blev.! Krampå dej Linda

#2 Hihi Christina alla har vi våra fobierMan blir förvånad över sej själv att man inte kan vara lugn…Tur att du hade din man,själv fick jag ta i en död mus…Usch

Jag är en mamma & jag har möss som sällskapsdjur, Möss är himla trevliga & charmiga små varelser, och fulla med bus är dom=)) Så jag har lite svårt att förstå hur man kan vara så rädd för ngt så litet och sött=))

#4 Ja, ibland är de bra att ha - män alltså.

#5 Jag tycker också att möss är söta och gulliga varelser så länge de inte är i mitt hus och ställer till - för det gör de om de får hållas. Min teori är alltså att det inte handlar så mycket om rädsla mer om att man inte vill ha skadedjur i sitt hus, hur söta de än är.

#5 Ja tama möss har jag absolut inget emot,,,min ena son har haft 2st ökenråttor o dom var hur goa o keliga som helst…Jag brukade tom pussa dom på nosen