Ledsen
Min långhåriga huskatt ska flytta i morgon. Hon kommer inte överens med mina skogisar, hon fräser o slår åt dom. Tror hon kommer att trivas bäst som ensamkatt som hon kommer att bli i sitt nya hem, och jag tror hon får det jättebra, men jag har haft henne i 4 år, hon var 2 år när första skogkatten kom, nu har jag 3 norska skogkatter. Jag älskar mina katter så mycket, men jag gör detta för jag ser att Celine inte mår bra av att ha det så här, hon vill bara gå ut hela tiden. Nu har jag pratat av mej lite o undrar om det finns fler här som har känt det så här om ni har behövt omplacera en katt. Usch tårarna bara rinner. Hon är så fin // Ingrid

Gud vilken vacker katt.. Förstår du är ledsen Hoppas du funnit ett mycket bra hem åt henne. Lycka till
kramar

Usch det är svåra beslut, men trösta dig med att du gör det som din katt mår bäst av. Jag håller tummarna att allt går bra.
/Lena
#1 o #2 Tack ska ni ha // Ingrid
Jag förstår att det känns hårt för dig, men en eloge till dig för att du tänker på din katt bästa!
Jessica, Sajtvärd på Norsk Skogkatt ifokus
S*SillyZone´s Norsk Skogkatt
#4 Tack, ja det har pågått så länge nu, o hon mår ju inte bra av detta, så jag har tagit detta beslutet trots att det skär i hjärtat. // Ingrid

Det är tungt att behöva omplacera men ibland måste man. Jag tror att man inte får glömma av att man älskar katter. Och det innebär ibland att man måste se det som är bäst för KATTEN. Och att inte vara egoistisk. Lätt hänt för man vill inte ge upp, man vill inte lämna den ifrån sig. Man älskar ju katten så mycket.
Jag funderar själv på att omplacera min Urza till ett lugnt hem. Hon är fortfarande så himla rädd för höga ljud och snabba rörelser. Hon blev ju sån i våras när hon av misstag kom ut genom ett fönster. Har hela tiden trott att det ska försvinna, men det verkar som om jag måste inse att det inte går. Hon förtjänar ett tryggt hem utan bullriga tonåringar, skrikiga barn och stökiga hundar. Men först ska man komma till insikt och sen ska man fatta ett beslut, så processen är lång. Usch…ja,ja, nu fick jag skrivit av mig lite också. Lycka till med Celines nya hem. Det blir säkert jättebra. Gör det som DU känner är rätt, det är du som älskar katten mest. /Sylvia

Jag vet precis vad du går igenom. det är så jobbigt, Min älskade Rufus har det så jobbigt här hemma och jag lider verkligen med honom men det värsta är att det finns ju inga människor som man tycker är lämpliga att ta över sin katt som man har haft i så många år och som man vet älskar en så mycket, Det känns som om man lämnar dom.Ja jag letar efter ett lämpligt hem fortfarande och jag har fått så många svar men aldrig kännt att det känns rätt. Vad gör man? Hoppas att du hittar ett bra hem till din vackra flicka.
/Theresa

Ja fy =( det är inte roligt när det blir osämja bland katterna, men vad ska man göra man har ju inget val hur jobbigt det än är .
Det går säkert bra i det nya hemmet, hon var för övrigt jättefin tjejen =)

Oj förstår du är ledsen.Det måste skära i hjärtat.Men det blir säkert lugnare för henne nu när hon inte trivs med dom andra.Bor dom långt bort dom som ska ta hand om henne? Eller finns möjlighet för dig att hälsa på ibland? Lycka till iallfall och sänder en tröstkram
Tack alla för omtanken. Igår flyttade min lilla Celine, inte så långt från där jag bor c:a 3 mil. Har pratat med hennes nya matte idag. Det har gått så bra, hon känner nog att hon är medelpunkten där o inga andra katter att konkurera med, bara en leguan, men han är i sitt terrarium. Men, jag saknar henne så har gråtit så mycket, men jag gjorde ju detta för hennes skull. Men jag hoppas att jag slipper göra om det igen för det har varit hemskt. Just nu sitter en liten söt skogis vid datan o tittar, skickar med en bild på henne. Hälsn. Ingrid